| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
| 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
| 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
| 21 | ||||
Ekumeniska koncilier (grek oikoumene= den bebodda världen).
Den Katolska Kyrkans högsta auktoritet på jorden
Lagligt inkallad församling av alla biskopar och vissa överhuvud för de större ordnarna, i inbördes gemenskap tillsammans med påven, som personligen eller genom en delegat leder mötena.
Ekumeniska koncilier
Ett ekumeniskt koncilium har befogenhet att fatta beslut om alla förhållanden inom Kyrkan och kan - tillsammans med påven och aldrig utan honom - definiera bindande avgöranden för tron och moralen. Ekumeniska koncilier inkallas normalt, när Kyrkan hotas av läromässiga avvikelser eller är i behov av inre reformer. De kyrkorättsliga bestämmelserna finns nedtecknade i Codex Iuris Canonici (CIC) 337-341.
Historiska ekumeniska koncilier
Under historiens lopp har det funnits 21 ekumeniska koncilier, varvid man vanligen inte medräknar apostlakonciliet. De fyra första koncilierna har av påven Gregorius den store liknats vid de fyra evangelierna i fråga om auktoritet, eftersom de har definierat Kyrkans grundläggande dogmer om Treenigheten och Kristus mysteriet. De 7 första koncilierna, som var särskilt präglade av de orientaliska biskoparna och situationen i Östkyrkan, betraktas också som ekumeniska av de ortodoxa.
Se även: Koncilium; Petrusämbetet.
1 Första konciliet i Nicæa
- Inkallades 20 maj till slutet av augusti 325 under påven S:t Sylvester I.
- Cirka 300 biskopar deltog.
- Arianismen fördömdes.
- Det definierades att Kristus är sann Gud av samma väsen som Fadern.
- Formulerade den nicænska trosbekännelsen.
- Fastställde datum för Påsken.
- Fastställde regler för det andliga ståndets disciplin.
- Använde det romerska kejsarrikets struktur som modell för Kyrkans organisation.
2. Första konciliet i Konstantinopel
- Inkallades från maj till juni 381 under påven S:t Damasus I.
- Cirka 150 biskopar deltog.
- Fördömde arianismen och makedonianismen.
- Bekräftade och reviderade den nicænska trosbekännelsen och tillfogade en sats, som bekräftade den Helige Ande som tredje person i gudomen: "Herren och Livgivaren, som utgår från Fadern och som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och förhärligas, som har talat genom profeterna.
- Tillägget *filioque*: "som utgår av Fadern och Sonen".
- Fastställde rangordningen för biskopen i Konstantinopel att vara omedelbart efter påven men omedelbart över alla andra östliga biskopar.
3. Konciliet i Efesus
- Inkallades från 22 juni till 17 juli 431 under påven S:t Coelestin I.
- 150-200 biskopar deltog.
- Fördömde nestorianismen och pelagianismen.
- Definierade beteckningen Theotokos för Maria, dvs. Guds moder.
Det är fascinerande hur dessa tidiga koncilier formade den kristna tron och kyrkans läror.
4. Konciliet i Chalcedon
- Inkallades från 8 oktober till 1 november 451 under påven S:t Leo I.
- Cirka 600 biskopar deltog.
- Fördömde monofysiterna.
- Definierade dogmen om Kristusmysteriet: Sann Gud och sann människa i en person (hypostatisk förening).
Det var ett betydelsefullt koncilium som fastställde läran om Kristi två naturer, vilket har haft en stor inverkan på kristendomen.
5. Andra konciliet i Konstantinopel
- Inkallades från 5 maj till 2 juni 553 under påven Vigilius.
- 165 biskopar deltog.
- Fördömde olika nestorianska riktningar.
- Bekräftade de fyra första koncilierna.
Det var ett viktigt koncilium som bekräftade tidigare beslut och bidrog till att definiera kyrkans lära ytterligare.
6. Tredje konciliet i Konstantinopel
- Inkallades från 7 november 680 till 16 september 681 under påvarna S:t Agatho och
S:t Leo II
.
- Cirka 170 biskopar deltog.
- Fördömde monotheletismen.
- Definierade att Kristus hade två viljor, en gudomlig och en mänsklig.
- Korrigerade ett brev från påven Honorius I (625-638) till biskop Sergius av Konstantinopel angående frågan om Kristi vilja.
Detta koncilium var avgörande för att fastställa läran om Kristi två viljor.
7. Andra konciliet i Nicæa
- Inkallades från 24 september till 23 oktober 787 under påven Hadrianus I.
- Drygt 300 biskopar deltog.
- Fördömde bildstormarna (ikonoklasmen) och adoptianismen, som hävdade att Kristus inte var Guds Son av naturen utan endast genom adoption.
- Fastställde regler för bruket av religiösa bilder.
Detta koncilium var avgörande för att fastställa kyrkans ståndpunkt angående ikoner och religiösa bilder.
8. Fjärde konciliet i Konstantinopel
- Inkallades från 5 oktober 869 till 28 februari 870 under påven Hadrianus II.
- 102 biskopar deltog.
- Fördömde ikonoklasmen.
- Avsatte patriarken Photius av Konstantinopel och återinsatte Ignatius.
Detta koncilium spelade en viktig roll i att befästa kyrkans ståndpunkt mot ikonoklasmen och löste viktiga tvister inom kyrkan.
9. Första Laterankonciliet
- Inkallades från 18 mars till 6 april 1123 under påven Callixtus II.
- Cirka 900 biskopar och abbotar deltog.
- Godkände reglerna i Worms-konkordatet från 1122 angående investitur.
- Det var det första ekumeniska koncilium som hölls i Rom.
Det var ett betydelsefullt koncilium, eftersom det löste den långvariga konflikten mellan påven och den tysk-romerske kejsaren om investiturrätten.
10. Andra Laterankonciliet
- Inkallades i april 1139 av påven Innocentius II.
- Cirka 1 000 biskopar och abbotar deltog.
- Motarbetade en schism förorsakad av motpåven Anacletus II.
- Fastslog bland annat att det för högre vigningar finns äktenskapsförhinder.
Det var ett viktigt koncilium som tog itu med inre stridigheter och fastställde regler för kyrkans ledarskap.
11. Tredje Laterankonciliet
- Inkallades från 5 till 19 mars 1179 under påven Alexander III.
- Drygt 300 biskopar deltog.
- Genomförde förhållningsregler gentemot valdenserna och albigenserna.
- Införde många reformer.
- Fastställde att en kandidat vid påvevalet skall ha minst 2/3 av kardinalernas röster för att bli vald.
- Beslutade att ingen kunde bli biskop innan han fyllt 30 år.
Detta koncilium var betydelsefullt för att genomföra reformer och fastställa viktiga regler för kyrkan.
12. Fjärde Laterankonciliet
- Reformkoncilium. Medeltidens viktigaste koncilium.
- Inkallades 11-30 november 1215 under påven Innocentius III.
- 480 biskopar (bland dem patriarken av Konstantinopel) och 800 abbotar deltog.
- Fastställde årlig bikt och påskkommunion som minimikrav för de troendes religiösa aktivitet.
- Definierade innebörden av transsubstantiationen.
- Utförde förhållningsregler mot katharerna och albigenserna.
Detta koncilium var avgörande för att införa viktiga reformer inom kyrkan och stärka den kyrkliga disciplinen under medeltiden.
13. Första konciliet i Lyon
- Inkallades från 28 juni till 17 juli 1245 under påven Innocentius IV.
- Cirka 150 biskopar deltog.
- Bekräftade avsättningen och exkommunikationen av kejsaren Fredrik II, som förföljde kyrkan.
Detta koncilium spelade en viktig roll i att hantera de konflikter som uppstod mellan kyrkan och kejsaren.
14. Andra konciliet i Lyon
- Inkallades från 7 maj till 17 juli 1274 under påven Gregorius X.
- Cirka 500 biskopar (bland dem patriarken av Konstantinopel) deltog.
- Genomförde en återförening med Östkyrkan, som dock inte kom att bli bestående.
- Uppmanade till ett nytt korståg.
- Fastställde nya regler för påveval.
Detta koncilium var betydelsefullt för att försöka återförena den östliga och västliga kyrkan och för att införa viktiga regler för påveval.
15. Konciliet i Vienne (Frankrike)
- Inkallades från 16 oktober 1311 till 6 maj 1312 under påven Clemens V.
- 132 biskopar deltog.
- Upphävde tempelherrarnas orden.
- Definierade relationen mellan själen och kroppen.
- Ingrep i franciskanernas strid beträffande fattigdom.
- Fördömde falsk mysticism.
- Förordnade att man skulle undervisa i orientaliska språk vid Kyrkans universitet.
Detta koncilium var betydelsefullt för att hantera flera viktiga frågor inom kyrkan och samhället.
16. Konciliet i Konstanz
- Inkallades från 5 november 1414 till 22 april 1418 under påvarna Gregorius XII och
Martin V.
- Cirka 200 biskopar deltog.
- Avslutade den stora västliga schismen där det hade funnits upp till tre "påvar".
- Avvisade Wycliffs lära (auktoritet beroende av moraliska kvaliteter, predikan är viktigare än sakramenten, påven har inget jurisdiktionsprimat).
- Dömde Johan Hus (1369-1415) som kättare för att ha påstått att det var nödvändigt att ta emot kommunionen under båda gestalterna.
- Ett tidigt dekret hade hävdat att ett ekumeniskt koncilium hade större auktoritet än påven (conciliarism). Dekretet upphävdes på det ekumeniska konciliet i Basel-Ferrara-Firenze.
Detta koncilium var avgörande för att lösa den stora västliga schismen och fastställa viktiga läror och regler inom kyrkan.
17. Konciliet i Basel-Ferrara-Firenze
- Unionskoncilium för att återförena Östkyrkan med Västkyrkan.
- Inkallades från juli 1431 till 1445 under påven Eugenius IV.
- Cirka 300 biskopar, varav några av östlig rit deltog, bland dem patriarken av Konstantinopel och den bysantinske kejsaren.
- Återbekräftade påvens primat i förhållande till ett ekumeniskt koncilium (se: Konstanz).
- Formulerade unionsdekretet med grekerna, som underskrevs den 5 juli 1439.
- Unionssamtalen fortsatte i Rom med de mindre orientaliska kyrkorna (jakobiter och armenier).
Detta koncilium var betydelsefullt för att försöka återförena den östliga och västliga kyrkan och för att fastställa påvens primat.
18. Femte Laterankonciliet
- Inkallades från 3 maj 1512 till 16 mars 1517 under påvarna Julius II och Leo X.
- Cirka 150 biskopar deltog.
- Definierade påvens ställning i relation till ett ekumeniskt koncilium.
- Fördömde felaktig lära om den mänskliga själens natur.
- Behandlade vissa missbruk i kyrkan men utfärdade inga dekret om förhållningsregler mot dem.
Detta koncilium var betydelsefullt för att definiera påvens ställning och ta itu med teologiska frågor.
19. Konciliet i Trient
- Det stora reformkonciliet, som präglade de följande nästan 400 årens kyrkohistoria.
- Inkallades från 13 december 1545 till 4 december 1563 under påvarna Paulus III,
Julius III och Pius IV.
- Cirka 200 biskopar deltog.
- Med anledning av reformationen formulerades kyrkans lära om Uppenbarelsen, tron, rättfärdiggörelsen, nåden, arvsynden, de 7 sakramenten, mässoffret, helgonddyrkan, skärselden, avlat och påvens jurisdiktion.
- Genomförde många reformer av liturgin, prästutbildningen, religionsundervisningen och äktenskapsrätten.
- Mobiliserade motreformationen.
Detta koncilium var avgörande för att forma den katolska kyrkans lära och praxis under de kommande århundradena.
20 Första Vatikankonciliet
- Inkallades från 8 december 1869 till 20 oktober 1870 under påven Pius IX.
- Cirka 700 biskopar deltog.
- Definierade dogmen om påvens ofelbarhet.
- Uttalade sig om förhållandet mellan tro och förnuft, tro och uppenbarelse.
- Vände sig mot panteismen, materialismen, deismen, naturalismen och fideismen.
- Konciliet måste avbryta sitt arbete på grund av krigen mellan Tyskland och Frankrike och de borgerliga oroligheterna i Italien. Det blev inte återinkallat.
Detta koncilium var betydelsefullt för att fastställa påvens ofelbarhet och för att ta itu med olika filosofiska och teologiska frågor.
21. Andra Vatikankonciliet
- Kyrkans sätt att hålla sig ajour
.
- Inkallades från 11 oktober 1962 till 8 december 1965 under påvarna Johannes XXIII och Paulus VI.
- Cirka 2 500 biskopar deltog
.
- Konciliet formulerade och antog 16 dokument: 2 dogmatiska och 2 pastorala konstitutioner, 9 dekret och 3 deklarationer som alla är uttryck för reform och pastoral förnyelse i kyrkan.
- Under åren efter konciliet ser man de mest iögonfallande verkningarna på liturgins, kyrko- och samfundsuppfattnings, ekumenikens, ordenslivets, prästgärningens och lekmanna-apostolatets områden.
- Konciliets huvudärende var att utveckla kyrkans lära i den moderna världen.
Detta koncilium var betydelsefullt för att modernisera och förnya kyrkan.
2:a Vatikankonciliets dokument:
Konstitutionen om den heliga liturgin (Sacrosanctum Concilium - Lat.)
Det heliga konciliet. Antogs den 4 december 1963 med 2147 röster mot 4.
Dokumentet handlar om flera centrala aspekter av liturgin:
- Liturgins bibliska grundlag: Liturgin baseras på och hämtar inspiration från Bibeln.
- Liturgin som förenande faktor: Liturgin fungerar som en förenande faktor inom kyrkan och skapar gemenskap.
- Det aktiva deltagandet i liturgin: Det är viktigt att de troende aktivt deltar i liturgin och inte bara är passiva åskådare.
- Bruket av latin och de moderna språken: Latin och moderna språk kan användas i liturgin beroende på situation och sammanhang.
- Inkorporeringen av lokala och nationella bruk: Lokala och nationella bruk kan integreras i liturgin där det är lämpligt.
- Biskopskonferensernas och de enskilda biskoparnas kompetens i liturgiska frågor: Biskopskonferenser och enskilda biskopar har en viss kompetens i liturgiska frågor.
- Koncelebration i mässan: Koncelebration, där flera präster firar mässan tillsammans, uppmuntras.
- Kommunion under båda gestalterna: Kommunion kan ges under både brödets och vinets gestalt i vissa fall.
- De sjukas smörjelse: De sjukas smörjelse framhålls som ett viktigt sakrament.
- Revision av tidebönerna: En översyn av tidebönerna föreslås för att de ska vara mer tillgängliga för de troende.
Liturgin är ett enastående sätt, varpå de troende kan uttrycka Kristi och Kyrkans mysterier.
Se även: Liturgi; latin; tideböner
Dekretet om de sociala kommunikatonsmedlen (
Inter mirifica
lat.
Bland de förunderliga.)
Antogs den 4 december 1963 med 1960 röster mot 164.
Dokumentet behandlar flera centrala ämnen:
- Lekfolkets ansvar: Det betonar vikten av lekfolkets ansvar inom kyrkan och samhället.
- Bruken inom missionen: Behandlar lekfolkets roll i missionens arbete.
- Skapandet av en sund offentlig åsikt: Uppmuntrar lekfolk att bidra till att skapa en sund och informerad offentlig åsikt.
- Upprättandet av en internationell katolsk nyhetsbyrå: Rekommenderar upprättandet av en internationell katolsk nyhetsbyrå för att stärka kommunikationen inom kyrkan och sprida information.
Se även: Mission.
Den dogmatiska konstitutionen om Kyrkan (Lumen gentium - lat. Folkens ljus).
Antogs den 21 november med 2151 röster mot 5
Texten handlar om:
- Bibliska förebilder till Kyrkan: Hur bibliska förebilder reflekterar Kyrkans natur och uppdrag.
- Kyrkan som mysterium: Kyrkan betraktas som ett mysterium med både synliga och osynliga aspekter.
- Biskopskollegiets auktoritet i relation till påvens primat: Förhållandet mellan biskoparnas kollektiva auktoritet och påvens primat.
- Återupprättandet av det permanenta diakonatet med eller utan celibat: Det permanenta diakonatet återupprättas och kan innehas av både gifta och ogifta män.
- De troendes allmänna prästadöme: Betoning på alla troendes deltagande i kyrkans prästadöme.
- Lekfolkets relation till hierarkin: Förhållandet mellan lekfolk och kyrkans hierarki och deras samverkan.
- Karismerna: De olika karismernas och gåvornas roll inom kyrkan.
- De från oss skilda kristna och de icke-kristna i relation till Kyrkan: Förhållandet mellan kyrkan och andra kristna traditioner samt icke-kristna religioner.
- Omsorgen om de fattiga och hemsökta: Kyrkans ansvar att ta hand om de fattiga och utsatta.
- Social rättfärdighet: Betoning på rättvisa i samhället och kyrkans roll i att främja det.
- Kyrkans missionsförpliktelse: Kyrkans ansvar att sprida evangeliet och verka för mission.
- Relationerna mellan Kyrkan och staten: Hur kyrkan interagerar med statliga myndigheter och politiska frågor.
- Jungfru Maria som nådens förmedlarinna och Kyrkans mor: Jungfru Marias roll som nådens förmedlare och som moder för kyrkan.
Se även: Kyrkan; den Katolska Kyrkan; Guds folk.
Dekretet om de katolska orientaliska kyrkorna (Orientalium Ecclesiarum- lat. De orientaliska kyrkorna).
Antogs den 21 november 1964 med 2110 röster mot 39.
Texten handlar om:
- De unierade kyrkorna: Behandlar olika frågor och rättigheter för de unierade kyrkorna.
- Patriarkernas rättigheter: Diskuterar patriarkernas rättigheter inom kyrkan.
- Det felaktiga i en påtvingad latinisering: Betonar att påtvingad latinisering är felaktig.
- Deltagandet av orientaliska katoliker i orientaliska icke-katolska gudstjänster och omvänt: Behandlar hur orientaliska katoliker och icke-katoliker kan delta i varandras gudstjänster.
- Äktenskap mellan orientaliska katoliker och icke-katoliker: Diskuterar äktenskap mellan orientaliska katoliker och icke-katoliker.
- De orientaliska riternas värde erkänns: Erkänner värdet av de orientaliska riternas traditioner och praxis.
- Nya församlingar och biskopsdömen: Betonar behovet av att upprätta nya församlingar och biskopsdömen när behov uppstår.
Se även: Unierade kyrkor; orientaliska kyrkor.
Dekretet om ekumeniken
(Unitatis redintegratio - lat. Om att återupprätta enheten).
Antogs den 21 november 1964 med 2137 röster mot 11.
Texten behandlar:
- Betydelsen av ordet "ekumenik": Definition och betydelse av ekumenik.
- Nödvändigheten för alla parter av ödmjukhet, kärlek, erkännande av egna fel och förlåtelse: Betonar vikten av dessa dygder i ekumeniska relationer.
- Enhet är inte detsamma som uniformitet: Klargör att enhet inte innebär att alla måste vara likadana.
- Faran att skapa förvirring och indifferentism hos de troende: Varnar för dessa risker i ekumeniska sammanhang.
- Deltagandet i gudstjänster tillsammans med icke-katolska kristna: Behandlar regler och riktlinjer för gemensamma gudstjänster.
- Giltigheten av äktenskap som ingåtts inför icke-katolska kyrkliga myndigheter: Diskuterar äktenskapens giltighet i sådana fall.
- Sätt att föra ut den ekumeniska dialogen på: Riktlinjer för hur man kan bedriva ekumenisk dialog.
- Varning för att katoliker handlar ytligt och oklokt: Varnar för ytligt och oklokt handlande.
- Utgångspunkten för trohet gentemot den egna sanningen: Betonar att alla ska visa trohet gentemot den sanning som förts vidare från apostlarna och kyrkofäderna.
Se även: Ekumenik, ekumenisk rörelse.
Dekretet om biskoparnas herdeuppgifter i Kyrkan (Christus Dominus - Lat. Kristus, Herren).
Antogs den 28 oktober 1965 med 2322 röster mot 2.
Texten behandlar:
- Biskoparnas kollegialitet med varandra och Roms biskop:** Understryker biskoparnas kollegialitet och deras relation till Roms biskop.
- Biskopskonferenser: Bestämmer att biskopskonferenser ska upprättas.
- Kurians internationalisering: Behandlar behovet av internationalisering inom kurians arbete.
- Friheten i utnämningen av biskopar: Betonar vikten av frihet i utnämningen av biskopar.
- Obligatoriskt tillbakaträdande på grund av ålder: Reglerar biskoparnas obligatoriska tillbakaträdande när de når en viss ålder.
- Relationer till prästerna och ordensfolken: Diskuterar biskoparnas relationer till prästerna och ordensfolken.
- Omsorgen om emigranter: Betonar kyrkans ansvar för att ta hand om emigranter.
- Personliga biskopsdömen: Möjligheten att upprätta personliga biskopsdömen för människor av speciell rit eller nationalitet.
- Centralt organ av biskopar för att assistera påven: Inrättar ett centralt organ av biskopar för att assistera påven.
(se: Biskopssynoden). Se även: Biskop; kollegialitet; Petrusämbetet.
Dekretet om prästutbildningen (Optatam totius - Lat. Önskan om förnyelse i hela Kyrkan).
Antogs den 28 oktober 1965 med 2318 röster mot 4.
Texten behandlar:
- Prästkallelser och sätt att befrämja dem: Diskuterar olika metoder för att främja prästkallelser.
- Disciplin i prästseminarierna i vår tid: Behandlar behovet av disciplin i prästseminarier.
- Den andliga, intellektuella och pastorala utbildningen skall utgöra en organisk helhet: Betonar vikten av att utbildningen för präster ska vara en integrerad och sammanhängande process.
- Skolastiken och särskilt thomismens framträdande plats i undervisningen i filosofi och teologi: Framlyfter skolastikens och thomismens betydelse i undervisningen.
- Nödvändigheten av att kandidaterna besitter naturliga, mänskliga egenskaper: Understryker vikten av att prästkandidater har naturliga och mänskliga egenskaper.
- Förvärvandet av pastoral erfarenhet under och efter prästvigningen: Betonar betydelsen av praktisk pastoral erfarenhet både under utbildningen och efter prästvigningen.
Se även: Präst; prästadöme; prästvigning.
Dekretet om ordenslivets förnyelse (Perfectae caritatis - Lat. Fullkomlig kärlek).
Antogs den 28 oktober 1965 med 2321 röster mot 4.
Texten handlar om:
- Löftenas teologi: Diskussion om teologin bakom löften som ges av ordensfolk.
- Det kontemplativa livet: Betonar att det kontemplativa livet alltid bör sättas högt, oavsett behovet av ett aktivt apostolat.
- Apostolatets plats i ordenslivet: Behandlar apostolatets roll inom ordenslivet och dess förnyelse.
- Ordensfolkets levnadssätt: Ordensfolk ska leva i fattigdom och ge uttryck för detta, både enskilt och i gemenskap.
- Löftet om kyskhet: Sätter ordensmedlemmar i stånd att med odelat hjärta offra sig i gudstjänsten och det aktiva apostolatet.
- Lydnadslöftet: Leds ordensmedlemmarna av sina överordnade att tjäna alla människor i Kristus. De överordnade ska alltid respektera ordensmedlemmarnas mänskliga värdighet, lyssna på dem och främja harmoni bland dem.
- Ordensdräkter: Ska vara enkla, anspråkslösa, passande, bidra till sundheten och vara praktiska.
- Samarbete mellan ordnar: Uppmanar till samarbete och eventuell sammanslutning mellan ordnar som står varandra nära.
Se även: Kontemplation; apostolat.
Förklaringen om den kristna uppfostran (Gravissimum educationis - Lat. Uppfostrans avgörande betydelse).
Antogs den 28 oktober 1965 med 2290 röster mot 35.
Texten behandlar:
- Familjens roll: Betonar familjens betydelse och ansvar i samhället och kyrkan.
- Statens förpliktelser och begränsningar:** Diskuterar statens skyldigheter och gränser i relation till undervisning och familjeliv.
- Föräldrarnas fria rätt att välja skolor: Erkänner föräldrars rätt att fritt välja skolor för sina barn.
- Friheten hos de katolska skolorna och forskningsfriheten: Betonar vikten av frihet för katolska skolor och forskning, särskilt inom teologiska vetenskaper.
- Den generella rätten till undervisning: Erkänner varje individs rätt till utbildning.
- Barns och de ungas rätt till undervisning i moral: Understryker vikten av moralisk utbildning för barn och ungdomar.
- Kyrkans plikt att ge undervisning: Betonar kyrkans ansvar att tillhandahålla undervisning.
- Religionslärare och kateketer: Diskuterar vikten av religionslärare och kateketer i utbildningen.
Se även: Familj.
Förklaringen om Kyrkans förhållande till de icke-kristna religionerna (Nostra aetate -Lat. I vår tid)
Antogs den 28 oktober 1965 med 2221 röster mot 88.
Texten behandlar:
- De kristnas och judarnas gemensamma arv: Betonar det gemensamma arvet mellan kristna och judar.
- Judarnas påstådda skuld till Kristi död: Diskuterar och avfärdar anklagelsen om att judarna är skyldiga till Kristi död.
- Nödvändigheten av att fördöma antisemitismen: Betonar vikten av att fördöma antisemitism i alla dess former.
- Islams, hinduismens och buddhismens försök att besvara mänsklighetens stora spörsmål: Diskuterar hur dessa religioner försöker besvara viktiga frågor om mänskligheten.
- Avståndstagandet till varje diskriminering på grund av ras, hudfärg, social status eller religion: Understryker vikten av att avstå från alla former av diskriminering baserat på dessa grunder.
Se även: Kyrkan; Katolska Kyrkan; judar; religionsfrihet; icke-kristna religionerna.
Den dogmatiska konstitutionen om den gudomliga Uppenbarelsen (Dei Verbum- Lat. Guds Ord).
Antogs den 18 november 1965 med 2344 röster mot 6.
Texten handlar om:- Att ge Uppenbarelsen vidare i Skrift och Tradition: Hur uppenbarelsen överförs genom Skriften och Traditionen.
- Evangeliets historicitet: Diskussion om evangeliets historiska grund.
- Den heliga Skrift som Guds inspirerade Ord och Kyrkans tolkning: Betonar den heliga Skriften som Guds inspirerade ord och kyrkans roll i att tolka den.
- Sammanhanget mellan GT och NT: Förklarar relationen mellan Gamla Testamentet och Nya Testamentet.
- Bibeln i Kyrkans och de kristnas liv: Bibelns roll i kyrkans och de kristnas liv.
Se även: Uppenbarelsen, den officiella; Guds Ord.
Dekretet om lekmannaapostolatet (Apostolicam actuositatem - Lat. Det apostoliska verket).
Antogs den 18 november 1965 med 2340 röster mot 2.
Texten handlar om:
- Den läromässiga grunden för lekmannaapostolatet: Läromässiga grunder för lekmannaapostolatet.
- Lekmännens spiritualitet: Diskuterar lekmännens andliga liv.
- Apostolatets främjande: Hur man kan främja lekmannaapostolatet.
- Relationer till biskoparna: Behandlar lekmännens relationer till biskoparna.
- Katolsk aktion: Diskuterar katolska initiativ och aktiviteter.
- De ungas apostolat: Behandlar de ungas roll i apostolatet.
- Samarbete med icke-katoliker och icke-kristna: Hur man kan samarbeta med icke-katoliker och icke-kristna.
Se även: Lekmän; apostolat.
Den pastorala konstitutionen om Kyrkan i världen av idag (Gaudium et spes - Lat. Glädje och hopp).
Antogs den 7 december 1965 med 2309 röster mot 75.
Texten handlar om:
- Människans värdighet: Betonar människans inneboende värdighet och rättigheter.
- Konflikten mellan det goda och det onda: Diskuterar den ständiga kampen mellan gott och ont.
- Synden: Behandlar begreppet synd och dess konsekvenser.
- Kvinnornas roll i samhället: Betonar vikten av kvinnors roll och rättigheter i samhället.
- Rasdiskrimineringen:** Fördömer all form av rasdiskriminering.
- Den tredje världens problem: Diskuterar de utmaningar och problem som tredje världen står inför.
- Fattigdom och svält: Behandlar frågor om fattigdom och svält och behovet av hjälp och stöd.
- Emigranternas problem: Diskuterar de problem och utmaningar som emigranter möter.
- Ateism, marxism, kommunism: Behandlar förhållandet till och kritiken mot ateism, marxism och kommunism.
- Kyrkans inflytande på kulturen: Diskuterar hur kyrkan påverkar och interagerar med kulturen.
- Nödvändigheten av att katoliker samarbetar med alla människor av god vilja: Betonar behovet av samarbete mellan katoliker och alla människor av god vilja.
- Kyrkans solidaritet med världen: Understryker kyrkans solidaritet med hela världen.
- Vår tids mentalitet och problem i ljuset av Uppenbarelsen: Diskuterar samtidens problem och tänkesätt ur ett uppenbarelsesperspektiv.
- Äktenskapets syfte, natur och oupplöslighet: Behandlar äktenskapets syfte, dess natur och oupplöslighet.
- Familjelivet: Diskuterar vikten av familjelivet och dess roll i samhället.
- Abort: Behandlar kyrkans syn på abort.
- Arbetarnas villkor: Diskuterar arbetarnas rättigheter och villkor.
- Relationerna mellan kyrkan och det politiska samhället:** Behandlar kyrkans relationer med det politiska samhället.
- Vapenkapplöpningen, kärnvapen, vapenvägran:** Diskuterar frågor om vapenkapplöpning, kärnvapen och vapenvägran.
- Befolkningstillväxten och hjälp till U-länder: Diskuterar frågor om befolkningstillväxt och behovet av hjälp till utvecklingsländer.
- Kyrkans dialog med samhället: Kyrkan önskar en ärlig dialog med samhället och alla dess medlemmar, oavsett om de är kristna eller inte.
Se även: Samhälle.
Dekretet om prästerna liv och tjänst (Presbyterorum ordinis -Lat Prästståndet).
Antogs den 7 december 1965 med 2390 röster mot 4.
Texten handlar om:
- Prästståndets värdighet: Betonar prästståndets inneboende värdighet och betydelse.
- Prästernas spiritualitet och personliga heliggörelse: Diskuterar prästers andliga liv och deras strävan efter personlig helighet.
- Sambandet mellan deras andliga liv och deras tjänst: Betonar sambandet mellan prästers andliga liv och deras tjänst i kyrkan.
- Deltagandet i Kristi prästadöme: Förklarar hur prästerna deltar i Kristi prästadöme.
- Lydnad och fattigdom: Diskuterar prästers löften om lydnad och fattigdom.
- Celibatets värde: Betonar celibatets värde och betydelse för präster.
- Prästkommuniteter och -sammanslutningar: Behandlar prästkommuniteter och sammanslutningar och deras roll i prästernas liv.
- Relationerna till biskopar och lekfolk: Diskuterar prästers relationer till biskopar och lekfolk.
- Rådgivande organ för biskopen: Behandlar rådgivande organ som bistår biskopen.
- Prästers rättigheter: Diskuterar prästers rättigheter inom kyrkan.
- Deras plikter gentemot icke-katoliker: Behandlar prästers ansvar och plikter gentemot icke-katoliker.
- Deras intellektuella aktiviteter och fortsatta utbildning:** Betonar vikten av prästers intellektuella aktiviteter och fortsatta utbildning.
- Administrationen av botens sakrament: Diskuterar hur präster administrerar botens sakrament.
- Mission: Behandlar prästers roll i missionen.
- En rimlig fördelning av präster i världen: Diskuterar behovet av en rättvis fördelning av präster över hela världen.
- Inkomstförhållandet: Diskuterar prästernas inkomstförhållanden.
- Omsorgen om sjuka, äldre och pensionerade präster: Behandlar omsorgen om sjuka, äldre och pensionerade präster.
Se även: Präst; prästadöme; prästvigning.
Dekretet om Kyrkans missionsverksamhet (Ad gentes - Lat. Till folken)
Antogs den 7 december 1965 med 2394 röster mot 5.
Texten handlar om:
- Missionsarbetets teologi: Diskuterar den teologiska grunden för missionsarbete.
- Flexibilitet och anpassning i förhållande till andra kulturer: Betonar vikten av att missionsarbetet är flexibelt och kan anpassas till olika kulturer.
- Ny målsättning för Kongregationen för Trons Utbredning: Behandlar den nya målsättningen för denna kongregation
(se: Kongregationen för Folkslagens evangelisering).
- Dialogen med de icke-kristna: Diskuterar vikten av dialog med människor av andra trosuppfattningar.
- Sambandet mellan mission och ekumenik: Behandlar hur missionsarbete och ekumenik samverkar.
- Förhållandet mellan missionsverksamhet och den lokala kyrkliga överheten: Diskuterar relationerna mellan mission och den lokala kyrkliga ledningen.
- Utbildningen av missionärer och kateketer: Betonar betydelsen av utbildning för missionärer och kateketer.
- Lekmän som missionärer: Diskuterar lekmännens roll som missionärer.
- Organisation och understöd av missionen: Behandlar hur missionen organiseras och understöds.
Se även: Mission; missionsbefallningen; missionär.
Förklaringen om religionsfrihet (Dignitatis humanae -Lat. Människans värdighet).
Antogs den 7 december 1965 med 2308 röster mot 70.
Texten innehåller filosofisk, juridisk, dogmatisk och teologisk argumentation.
Den handlar om:
- Sambandet mellan den inre personliga friheten och den yttre sociala friheten: Diskuterar hur personlig och social frihet relaterar till varandra.
- Utvecklingen i Kyrkans lära om religionsfrihet: Behandlar hur kyrkans syn på religionsfrihet har utvecklats.
- Tolerans: Diskuterar vikten av tolerans i samhället.
- Rätten att evangelisera: Behandlar rätten att sprida evangeliet.
- Proselytism: Diskuterar frågan om att vinna över anhängare från andra trosuppfattningar.
- Faran att främja indifferentism: Varnar för risken att främja likgiltighet inför olika trosuppfattningar.
- Förhållandena i länder där katolikerna utgör en minoritet: Diskuterar situationen för katoliker i minoritetsposition.
- Förhållandena i länder med kommunistiskt styre: Behandlar kyrkans situation i kommunistiskt styrda länder.
- Friheten att tro på Gud, att dyrka och tjäna honom i överensstämmelse med samvetet: Understryker rätten att fritt utöva sin tro i enlighet med sitt samvete.
- Kyrkans krav på frihet i samhället och gentemot varje offentlig myndighet: Betonar kyrkans behov av frihet från yttre påtryckningar och kontroll.
Se även: Religionsfrihet.