Ordinarius (lat. ordnad). Beteckning på en kyrklig överordnad, som har jurisdiktion över ett bestämt område, t.ex. biskop eller abbot.
Ordinationens sakrament. Gemensam beteckning för diakon-, präst- och biskopsvigning. Används dock oftast om prästvigningen. Kan endast meddelas av en biskop och mottagas av manliga personer. Sakramentet har tre steg: diakon, präst och biskop. Se: prästvigningen.
Ordinarie läroämbete. Se: Läroämbete.
Ordo (lat. rättesnöre). Gemensam beteckning för de auktoriserade liturgiska böcker, som skall följas vid firande av sakramenten. Se vidare den kyrkliga kalendern med dess dagliga anvisningar om vilka fester som skall firas i mässa och tidebön.
Ordo Cartusiensis. Lat. Kartusianorden.
Ordo Cisterciensium. Lat. Cistercienserorden.
Ordo Cisterciensium Strictioris Observantiae: Se: Trappistorden.
Ordo Clericorum Regularium Ministrantium Infirmis. Se: Kamillianerorden.
Ordo Franciscanum Saecularis. Lat. Den franciskanska lekmannaorden.
Ordo Fratrum Beatea Mariae Virginis de Monte Carmelo. Se: Karmelitorden.
Ordo Fratrum Minorum. Se: Franciskanerorden.
Ordo Fratrum Minorum Capuccionrum. Lat. Kapucinerorden.
Ordo Fratrum Minorum Conventualium. Se: Franciskanerorden.
Ordo Fratrum Praedicatorum. Se: Dominikanerorden.
Ordo Ministrantium Infirmis. Se: Kamillianerorden.
Ordo Praemonstratensis. Lat. Praemonstratenserorden.
Ordo salutis (lat. Frälsningens ordning). Omvändelsens tre stadier: Contritio cordis (hjärtats förkrosselse, jfr Ps 51:19), confessio oris (munnens bekännelse) och satisfactio operis (försoning genom gärningar). Se även: Omvändelse
Ordo Sanctae Ursulae. Lat. Sankt Ursulas orden
Ordo Sancti Benedicti. Lat. Benediktinorden
Ordo Sancti Camilli. Lat. Kamillianerorden
Oremus (Låt oss bedja). Uppmaningen till gudstjänstdeltagarna om att be tillsammans med prästen under hans ledning. Säges eller sjunges av prästen, t.ex. före mässans kyrkobön och avslutande bön.
Oren. Se: Renhet.
Orgel. Det viktigaste och mest traditionsrika kyrkoinstrumentet. Känd i sin nuvarande utformning från c:a 1350 men är i princip mycket äldre. Används särskilt vid församlingsgudstjänster för att stödja sången. Orgeln är tyst från Skärtorsdagens gloria till Påsknattens gloria för att understryka allvaret i firningen av Kristi lidande och död.
Orientalium Ecclesiarum (lat. De orientaliska kyrkorna). 2:a Vatikankonciliets dekret om de katolska orientaliska kyrkorna (1964). Se: Ekumeniska koncilier (2:a Vatikankoncilliet).
Orientaliska kyrkor. De är många och olika. Gemensamt är att de har icke-latinska riter. De hör hemma i Östeuropa, Främre Orienten och Sydindien och mindre grupper i hela världen, bl.a. i exil. Ett flertal är av skilda anledningar inte förenade med Rom. Isolerade är dock, antingen ändå från sitt ursprung eller vid senare återförening, de så kallade "unierade" Antalet medlemmar är osäkert och snabbt skiftande bl.a. på grund av bristande folkräkning, stora emigrationer eller nya avsöndringar. Kanske finns det i Främre Orienten och Syd-Indien 20 milj. icke-unierade och 4 milj. som är unierade med Rom. I Östeuropa, utanför det tidigare Sovjet, kan antalet icke-unierade vara c:a 50 milj. och antalet unierade med Rom endast några hundra tusen. Antalet i Sovjetunionen är det omöjligt att ange. Se de enskilda kyrkorna: armenier, grekiska katoliker; grekisk-ortodoxa; kaldéer; kopter: maroniter; melkiter; monofysiter; syriska kristna; Thomaskristna; ortodoxa.
Orientaliska kyrkorna, Dekretet om de katolska. Se: Ekumeniska koncilier (2:a Vatikankonciliet).
Orm. Symbol för Djävulen, jfr 1 Mos 3 och Upp 12:9.
Ortodoxa kyrkorna, De (grek. ortodox= rättroende). De orientaliska kyrkor, som förblev trogna (= ortodoxa) mot konciliet i Chalcedon 451 (se: Hypostatisk förening),men som bröt med Rom år 1054, under det de inte erkänner påven som hela Kyrkans ledare. Dessutom kvarstår några rent teologiska skillnader, bl.a. angående uttrycket filioque i trosbekännelsen. Sakramenten är de samma som i Katolska Kyrkan, och man erkänner ömsesidigt varandras präst- och biskopsvigningars giltighet. Består av många självständiga patriarkat, där den ekumeniske patriarken i Konstantinopel (Istanbul) intar hedersledningen. De har gemensam liturgi: den bysantinska riten på gammalkyrkoslaviska och alla möjliga nationella språk. Bland de mest kända är de rysk-ortodoxa och den grekisk-ortodoxa. Det finns c:a 100 miljoner ortodoxa kristna.
Ortodoxi ( grek. rättrogenhet). Uttrycket används inte endast om de ortodoxa Kyrkorna utan också om graden av överensstämmelse mellan en persons tro och givna religiösa trossanningar. Jfr den lutherska ortodoxin och i den romersk-katolska kyrkan den eukaristiska bönen för alla "rättroende (orthodoxis) väktare av den katolska och apostoliska tron".
Ortopraksi (grek. det att handla riktigt). Uttryck för graden av överensstämmelse mellan en persons handlingar och givna normer för religiöst handlingssätt eller religiösa föreskrifter.
O.S.B. - Ordo Sancti Benedicti. Benediktinorden.
O.S.Cam. -Ordo Sancti Camilli. se: Kamillianerorden.
Osservatore Romano, L'. Vatikankonciliets officiella tidning, grundad 1861, med utgåvor varje vecka på engelska, tyska, franska, spanska, portugisiska, italienska, samt en månatlig på polska.
Ostiarius (lat. dörrvaktare). Se: Lägre vigningar.
O.S.U. - Ordo Sanctae Ursulae. Se. Sankt Ursulas Orden.
Osyrat bröd. Se. Bröd.
Otrohet. Se: Äktenskapsbrott.
Outplånligt kännetecken (lat. character indelebilis). Se: Sakramental karaktär; sakrament.
Oxe. Se: Evangelistsymbol.