Camerlengo (it. kammarherre). Kardinal (Den romerska Kyrkans Camerlengo), som administrerar påvestolens gods från en påves död till valet av en ny. Organiserar dessutom konklaven tillsammans med kardinaldekanen.
Canon se: Kanon
Canon Romanus. Lat. Romersk Kanon.
Cappa magna (lat. den stora kappan). Ett särskilt yttre klädesplagg, som kardinaler och biskopar bär vid vissa högtidliga tillfällen. Tidigare hade den ett meterlångt släp.
Caritas Sverige. Den katolska Kyrkans hjälporganisation i Sverige, som har till syfte att utöva karitativ (barmhärtighets-)verksamhet i in- och utlandet oberoende av ras, nationalitet, religion eller politisk tillhörighet och att samarbeta med andra organisationer med liknande syften.
Caritas Internationalis. Den internationella katolska hjälporganisation, som har till syfte att vara en förbindelselänk mellan de nationella Caritas-organisationerna. Upprättades 1951; Huvudsätet ligger i Vatikanen.
Castel Gandolfo. Det påvliga sommarresidens som ligger c:a 20 km söder om Rom. Byggnaderna härrör från 1600-talet. Här uppehåller påven sig under juli och augusti.
Cast Connubii (lat. Det kyska äktenskapet). Encyklika från påven Pius XI från 1930, som understryker det sakramentala äktenskapets oupplöslighet och det otillåtna i att använda preventivmedel i samband med födelsekontroll. Se: kyskhet.
Casula (lat. litet hus). Se: mässhake.
Catechesi Tradendae (lat. Katekesens förmedling). Apostolisk skrivelse från påven Johannes Paulus II, 1979. Formulär som resulterade från Biskopssynodens arbete med barn- och ungdomskatekes. Se även: katekes.
Cathechismus Romanus (Den romerska katekesen). Se: katekes.
Catharerna. Se. Katharerna
Cathedra (lat. lärostol). 1. Påvens lärostol. 2. Biskopens stol eller tron i domkyrkan. 3. Omskrivning för den påvliga, respektive biskopliga auktoriteten.
Cathedraticum (lat. cathedra= lärostol, cathedral= domkyrka). Det ekonomiska tillskott socknarna ger till ett biskopsstifts gemensamma utgifter. Se även: subsidier.
Celebrant (lat. celebrare= att fira). Beteckning på den präst eller biskop, som celebrerar (firar) en mässa eller någon annan gudstjänst.
Celebration (lat. celebrare= att fira). Firande av en gudstjänst.
Celebret (lat. låt honom fira). Ett dokument, som anbefaller, att en namngiven präst tillåts fira mässan utanför det geografiska område (biskopsstift) han normalt är knuten till. Ges till präster på resa utanför biskopsstiftet av deras biskop eller hans vikarie.
Celibat (lat coelebs= ogift person). Det ogifta eller åt Gud vigda ståndet. Kallet härtill kan levas i världen (det civila samfundet), som ordensmedlem (där löftet om celibat ingår i ordenslöftena) och som präst, som i den latinska riten avger löfte om celibat redan vid diakonvigningen (såvida han inte är medlem av en orden och därför redan har avlagt sina ordenslöften). I kallet till celibat förs den kallade in i Kristi exklusiva tjänst av Gud och människor, som vill tillhöra honom, ty de skall alla vara hans "mor och syster och bror" (jfr Matt 12:48-50). Därför gör den kallade avkall på att själv bilda privat familj för att helt viga sig åt den universella Gudsfamiljen på jorden. Alla döpta, gifta och ogifta, är naturligtvis kallade att följa Kristus efter i hans liv; men i hans gärning är kallelserna, som kyrklig praxis sedan apostlarnas dagar visar, olika. I de orientaliska kyrkorna, både de schismatiska och de som är unierade med Rom, skall biskoparna leva i celibat, varför de flesta hämtas från klostren. Prästerna skall däremot bilda privata familjer, om de har gift sig före diakonvigningen. I Kyrkan i Väst har 2:a Vatikankonciliet öppnat möjlighet för gifta diakoner (det finns en i Danmark och många i Sverige; c:a 9000 i hela världen). Vid särskilda tillfällen kan påven ge dispens från ett löfte om celibat. Se även. Evangeliska råd; prästvigning.
Cell (lat. rum). Arbets- och sovrum i ett kloster. Några ordnar har gemensamt sovrum. Kan även betyda den första gruppen medlemmar i en ny orden.
Cenobit. (grek koinos= gemensam; bios= liv). En medlem av en klostergemenskap, till skillnad från en eremit.
Collegium Germanicum. Se: Pontificium Collegium Germanicum-Hungaricum
Collegium Urbanum. Se: Pontificium Collegium Urbanum de Propaganda Fide.
Commemoratio. Lat. åminnelse
Communicatio in sacris (lat. gemenskap om det heliga). Ett nyckelord i den ekumeniska teologin, som uttrycker en så stark grad av gemenskap mellan den Katolska Kyrkan och en enskild icke-katolsk kristen eller ett kristet samfund, att båda parterna officiellt accepterar gemensam kommunion. "Man skall inte använda gemenskap vid gudstjänsten (communicatio in sacris) som ett allmänt och kritiklöst brukat gemensamt medel att återupprätta de kristnas enhet". (Dekretet om ekumeniken- Unitatis redintegratio 8). Icke-katolska kristnas deltagande i den katolska kommunionen är således förbjudet, bortsett från särskilda enskilda tillfällen, som kan tillåtas av biskopen. Den romersk Katolska Kyrkans altare står öppet för den ortodoxa Kyrkan, men är inte accepterat av denna. Enda undantaget är den syrisk-ortodoxa Kyrkan, som inte hör till de ortodoxas gemenskap. Se även: communicatio in spiritualibus;Intercelebration;Interkommunion.
Communicatio in spiritualibus. (Latin gemenskap i fråga om det andliga). Ett nyckelutryck i den ekumeniska teologin, som uttrycker en gemenskap mellan katolska och icke-katolska kristna - eller mellan icke-katolska kristna av skilda riktningar, vilken kan komma till uttryck i gudstjänstgemenskap, dvs. bön och Ordets tjänst. Detta anbefalls som äkta medel för att uppnå större enhet mellan de kristna, jfr Dekretet om ekumeniken 8 och Det ekumeniska Direkttooriet (1967), nr 29, 32-37. Se även: Communicatio in sacris;Interkommunion.
Communicatio Sanctorum. Lat. De heligas samfund.
Conf. Lat. confessor= bekännare. (Se även bekännare, martyr)
Conferentia Episcopalis Scandiae. Lat. Den Nordiska Biskopskonferensen.
Confessio (lat. bekännelse). Ursprungligen en beteckning på en martyrgrav, senare även för altaret över graven och gravkammaren. Det mest berömda confessio-altaret finns över Petrus grav i Peterskyrkan i Rom.
Confessor. Lat. bekännare.
Confiteor (lat. Jag bekänner). Begynnelseorden i mässans syndabekännelse på latin.
Confraternitet (lat. medbroderskap). Se: broderskap.
Consolatrix afflictorum (lat De bedrövades tröstarinna). Se: Maria med skyddsmanteln.
Consultores diocesani (biskopsstiftets rådgivare). Se: Prästrådet.
Consummatum est (lat. Det är fullbordat). Den latinska översättningen av Jesu sista ord på korset (Joh 19:30).
Contritio (lat. hjärtats förkrosselse). Den fullkomliga ångern av kärlek till Gud. Se även: ånger.
Convalidatio (lat. giltigförklarande). Begrepp från den kyrkliga äktenskapsrätten. Har ett äktenskap av en eller annan anledning ingåtts ogiltigt, kan det göras giltigt, när förutsättningarna för ett giltigt äktenskap finns. Man skiljer mellan c. simplex (enkel form av giltigförklarande) och sanatio in radice. Ett äktenskap kan vara ogiltigt på grund av äktenskapshinder, t.ex. vid för nära släktskap eller på grund av att icke alla de väsentliga beståndsdelarna varit för handen (defectus formæ) eller bristande eller otillräcklig vilja att ingå äktenskap (defectus consensus). Den enkla formen för giltigförklaring sker normalt genom att äktenskapslöftet upprepas inför en befullmäktigad präst och två vittnen. Vid några tillfällen är det tillräckligt, att endast den part som har kunskap om äktenskapets ogiltighet, upprepar sitt löfte. Giltigförklarandet kan även ske genom att den kompetenta kyrkliga myndigheten (t.ex. den lokale biskopen) förklarar äktenskapet vara giltigt utan upprepning av äktenskapslöftet och eventuellt utan parternas kännedom. Det kallas sanatio in radice. Se även: äktenskapets sakrament.
Conversio morum (lat omvändelse i livsförning). Centralt uttryck från Benedikts regel. För den slutliga upptagningen i klostret skall kandidaten avlägga löfte om stabilitet (se: stabilitas loci), omvändelse från sitt tidigare liv och lydnad.
Cor Unum (lat. Med ett hjärta). Namn på det påvliga råd, bildat 1971, som har till syfte att koordinera hjälp vid utvecklingsprojekt.
Coredemptrix (lat. medåterlöserska)