Bollandister. Beteckning på de medhjälpare (belgiska jesuiter), som utarbetar Acta Sanctorum. Initiativtagaren till detta verk var John van Bolland (1596-1665).
Bona fide. Lat. i god tro. Se: god tro.
Bonifatiuswerk, De tyska katolikernas. (Uppkallat av den tyska missionären och biskopen den helige Bonifatius (d. 754). Självägande institution med säte i Paderborn med syfte att stödja det kyrkliga arbetet i de nord- och östtyska diasporaområdena och i de nordiska länderna. Intäkterna härstammar från bidrag från medlemmarna, gåvor och kollekter. Se även: Ansgarwerk.
Bonum commune. Lat. det allmännas bästa.
Bordbön. Bön om välsignelse och tackbön före och efter en måltid.
Borgerligt äktenskap. Se: äktenskap, borgerligt.
Brev, påvligt. Se: påvliga dokument.
Breviarium (lat. kort förteckning). Den bok (eller de böner), som innehåller tideböner. Präster och ordensfolk är förpliktade att be breviariet. En del lekfolk ber också breviariet, eventuellt i förkortad utgåva. Se även tideböner.
Broderskap. En kyrkligt godkänd förening, som kan ha till syfte att främja medlemmarnas andliga liv och/eller utföra arbete i Kyrkans tjänst. (se även Confraternitet)
Brud, Kristi. Se: Kristi brud.
Bröllop. Festen i samband med äktenskapets sakrament.
Bröd. I Bibeln synonym till mat, föda (jfr Fader vår: Vårt dagliga bröd giv oss idag). Måltidsgemenskapen med brödsbrytelsen antar i Gamla testamentet religiös karaktär och ligger bakom mässans offermåltid. Jfr Kristi ord om sig själv som Livets Bröd (Joh 6:35).
Som nattvardselement i mässan kan man endast använda osyrat bröd, dvs. bröd bakat utan jäst eller surdeg, i analogi med judarnas påskmåltid (2 Mos 12:15).
Se även: måltid.
Bröder. I Gamla testamentet uttrycker brodersnamnet en nära gemenskap som går utöver familjens, men som förblir inom ramarna för Israel som Guds utvalda folk. I Nya testamentet betyder Jesu bröder och systrar hans släktingar; men den kristna innebörden spränger även den nationella begränsningen (jfr Mark 3:35).
Kristus har gjort de kristna till sina bröder och till Guds barn (Heb 2:11; Gal 3:26; Joh 1:12). Därför kallas de kristna i Nya testamentet ofta bröder, ty de har ett gemensamt barnaskapsförhållande till Gud. Även beteckning på de manliga ordensmedlemmarna, särskilt dem som inte är präster.
Brödsbrytelse. Den äldsta beteckningen på nattvarden, mässan. Man måste i Nya testamentet skilja mellan verbet "bryta brödet", som också används om judarnas gemensamma måltider (jfr Mark 8:6-7) och substantivet, som i Nya testamentet betecknar den heliga eukaristin (Apg 2:42).
Bröstkors. Ett kors som bärs i en kedja om halsen. Är oftast av ädel metall och utsmyckat. Kan innehålla reliker. Bärs av kardinaler, biskopar, abbotar och abbedissor.
Bud. Förordning genom gudomlig auktoritet ( De tio buden) eller en kyrklig auktoritet (Kyrkans fem bud)-
Buden, De tio. Se: tio buden, De.
Bullarium. En samling påvliga bullor.
Bulla. En högtidlig påvlig skrivelse om ett viktigt ämne, t.ex. helgonförklaring. Skrivelsen inleds med påvens namn och titel, t.ex. Johannes Paulus II Episcopus, Servus Servorum Dei (Johannes Paulus II, Biskop, Guds tjänares tjänare) och har ett blysigill (lat. bulla) vidhäftad. Se även: påvliga dokument
Bursa (lat. pung). En hård tygbeklädd kvadratisk "ficka", som används för att förvara corporalet, när detta inte ligger på altaret under mässan. Placeras ovanpå kalken.
Bysantinsk rit. Samlande beteckning för flera riter, som i Östkyrkan används av de romersk-katolska, de ortodoxa och andra från Rom åtskilda kyrkor (t.ex. Basilius' liturgi och Johannes Chrysostomos' liturgi).
Bön. Hjärtats upplyftande till Gud (jfr prästens uppmaning till bön i den eukaristiska bönen: Sursum corda, dvs. upplyft era hjärtan). Bönen kan vara präglad av tillbedjan, tacksägelse, begärande bön, förbön, hängivenhet (offer). Den kan vara gemensam, framför allt i liturgin men även ske i privata andakter.
Den kan använda traditionella formuleringar, först och främst från Bibeln och liturgin (Fader vår, Hell dig Maria, Ära vare Fadern….Davids psalmer) men även böner som ofta används i fromhetslivet (Angelus, rosenkransen, bordsbön, morgon- och aftonböner).
Den kan vara spontan i personligt uttrycksätt (skottböner, bön om hjälp, förböner, lovprisning, tack) och som sådan gemensam (i bönegrupper) eller individuell, privat.
Se även: meditation, kontemplation, förbön.
Bönbok. Tryckt samling av böner, som skall vara till hjälp under bönen. Kyrkan har en stor skatt av fasta böner, som har visat sig vara slitstarka under århundraden.
Böneapostolatet. En världsomspännande bön- rörelse , stiftad 1844 i Frankrike och har som syfte att utbreda andakten till Jesu hjärta. Medlemmarna uppmanas bl.a. att be för de månatliga intentioner, som offentliggörs varje år.