| Ålder, kanonisk. | Ånger | Ångest |
Ålder, kanonisk. Den ålder en kandidat skall ha enligt kyrkorätten för att vissa vigningar skall kunna ges. T.ex. skall en man ha fyllt 25 år innan han kan prästvigas. Åminnelse. Ett minne, som gör det man minns närvarande och verksamt.
Ånger Smärta över och avsky för den begångna synden, med föresats att inte mer begå den (jfr t.ex. Matt 26:75; Apg 2:37). Det finns två slags ånger. Den ofullkomliga ångern (attrito), där motivet antingen är avsky för synden eller fruktan för straffet (förtappelse) och den fullkomliga ångern (contritio), där motivet till smärtan är det förkrossade hjärtat (Ps 51:19) och osjälvisk kärlek till Gud och människan. Den fullkomliga ångern är alltid en nådegåva från Gud.
Ångest Till skillnad från fruktan för andra levande väsen eller bekymmer för ett bestämt ärende eller en särskild fråga, avslöjar ångesten en existentiell oro i personlighetens djup, ansikte mot ansikte gentemot en oviss framtid efter döden. Jfr Jakobs kamp med ängeln (1 Mos 32:23-33), profeten Elias förtvivlan över sig själv och sitt uppdrag (1 Kon 19:3-18) och psalmistens rop om förlåtelse. Gud är involverad, och människan köpslår med honom om priset för att fortsätta sitt liv och acceptera sin lott.
Alla denna människans ångest sammanfattar och genomlider Jesus i sin kamp i Getsemane: "Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd…" (Heb 5:7). På den fallna mänsklighetens vägnar lärde han sig lyda genom att lida (Heb 5:8), och han blev styrkt av en ängel att klara av det (Luk 22:41-45). Hos Jesus är människans ångest inte undertryckt. Den strålar sårbart och lidelsefullt upp mot Gud, och Gud bönhör, inte genom att upphäva lidandet men genom att styrka den lidande med Andens kraft och fylla honom eller henne med sin frid. Döden har mist sin udd.
Och den bönhörelse, som kom Kristus till del, är nu verksam i de kristna, som knyter ihop sin ångest med hans. Segern är oss redan given genom vår Herre Jesus Kristus (1 Kor 15:54-57), och vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Det kan varken nöd eller ångest (Rom 8:35). Men även om ångest för döden och den egna frälsningen således kan övervinnas, kan en människa även gripas av ångest för andras frälsning, liksom Paulus: "Jag är fylld av sorg, och mitt hjärta plågas ständigt. Jag skulle önska att jag själv fördömdes och skildes från Kristus, om det kunde hjälpa mina bröder och stamfränder" (Rom 9:2-3).
Denna ångest, måhända för hela Kristi Kyrkas kropp och alla som hör till den, är mer än något annat en delaktighet av Jesu kamp i Getsemane, dvs. buren av hans allomfattande offervilliga kärlek och fridfulla förvissning om att Gud är med honom. Buren men icke upphävd, ty denna ångestfyllda frälsarvilja kommer att fortsätta i Kristi Kyrkas kropp till världens ände.
Se även: vördnad.