Eukaristisk bön. Kanon, dvs. den liturgiska text prästen använder i mässans centrala del, där konsekrationen äger rum. Den inleds med prefationens dialog och avslutas med doxologin vid den stora elevationen. Det finns 4 versioner i allmänt bruk, vars textmässiga grunddrag går tillbaka till Fornkyrkan. Därutöver finns flera andra versioner för olika tillfällen och länder. Denna bön kan bedjas av en biskop eller präst. Se också: eukaristi.
Eukaristisk fasta: Har till syfte att markera skillnaden mellan vanlig intagning av föda och mottagande av den heliga kommunionen. Reglerna är:
1. Man skall avhålla sig från att äta och dricka den sista timmen innan man tar emot kommunionen. Vatten avbryter dock inte fastan.
2. Sjuka kan ta den nödvändiga medicinen och dricka icke-alkoholhaltiga drycker utan någon inskränkning.
3. För sjuka och äldre begränsas den eukaristiska fastan till en kvart innan man tar emot kommunionen. Tidigare gällde denna fasta från midnatt och fram till kommunionen, och under en övergångstid var perioden 3 timmar.
Eukaristisk kongress. En internationell sammankomst för troende med syfte att främja andakten till altarets sakrament. Den första kongressen hölls i Frankrike år 1881. Nu hålls de på olika platser med regelbundna mellanrum och samlar hundratusentals deltagare.
Eukaristisk måltid. Den troendes mottagande av de konsekrerade nattvardselementen: Kristi kropp under brödets gestalt och eventuellt Kristi blod under vinets gestalt. Denna måltid ger näring åt det andliga livet genom en förening med Kristus och är även en manifestation av mottagarens medlemskap i Kyrkan.
Eukaristisk tillbedjan. Tillbedjan av det heliga sakramentet i form av en konsekrerad hostia, som har placerats i en monstrans - det utställda sakramentet. Äger t.ex. rum under en speciell andakt den första fredagen i varje månad. Se även: Sakramental välsignelse.
Eulogi (grek. lovprisning). Beteckning, som härstammar från de första kristna tiderna, på något som är välsignat, särskilt bröd (jfr fransk. Pain bénit= välsignat bröd).
Euthanasi (grek. den lätta döden). Dödshjälp, förkortning av obotligt sjuks lidande. Handling att avkorta en persons liv, eftersom personen själv eller andra har gjort uppskattning, att livet skulle bli omöjligt att uthärda, om det skulle fortsätta. Kyrkan tillåter under inga omständigheter att man dödar på grund av medlidande eller genom "aktiv dödshjälp". Gud allena härskar över liv och död, människorna är satta att förvalta livet i hans namn och ande. Men alla former av lindring kan ges, även om det kan påskynda dödens inträdande. Och Kyrkan tillåter "passiv dödhjälp" i form av undanbedjande av intensivbehandling (t.ex. respirator), om alla kriterier på naturlig dödprocess föreligger.
Jfr Katolska Kyrkans Katekes nr 2276-79:
Evangelisation. Utbredande av evangeliet om Jesus Kristus och Guds rike (jfr Matt 28:19-20). "Att förkunna evangeliet betyder för Kyrkan att komma med det glada budskapet (om frälsningen genom Jesus Kristus) ut till alla skikt av mänskligheten och att genom dess inflytande ändra den inifrån, förnya själva mänskligheten" (Paulus VI: Evangeliets förkunnelse 18).
Evangeliska råd. Råd om till Gud vigt celibat, fattigdom och lydnad, något som har sitt ursprung i Jesu ord och exempel och framhävs av apostlarna som en frivilligt vald efterföljelse av Kristus. De ingår i de tre klassiska ordenslöftena, som både präster och lekfolk kan kallas till, men de följs även av visst lekfolk ute i världen. Privat avlägger de då ett löfte till Gud, eventuellt med en präst eller biskop som vittne. Motivet är, att man för Guds rikes skull ger avkall på äktenskapet för att leva ett liv i större förnöjsamhet och lydnad mot Guds vilja i och genom Kyrkan. Kyrkan har institutionaliserat och lagstiftat om det åt Gud vigda ståndet. Det är ett synligt tecken för alla döpta på det förhållandet att man totalt tillhör Kristus, som alla i dopet är invigda till.
(Jfr Lumen gentium 6 och Dekretet om ordenslivets förnyelse 1).
Evangelistsymboler. Irenæus (130-200) tolkade Hesekiels fyra varelse (Hes 1:5f och 10:14) som de fyra evangelisterna: Människa (Matteus. Hans evangelium börjar med det mänskliga: Jesu stamträd). Lejon (Markus, vars evangelium börjar med Johannes Döparen, som levde i öknen: Lejonets röst), Oxen (Tjuren) (Lukas, vars evangelium börjar med Sakarias' offer i templet; oxen som offerdjur. Örn (Johannes, vars evangelium börjar "ovanifrån").
Evangelium (grek. glatt budskap). 1. De fyra berättelserna om Jesu liv och Guds rike (Matteus, Markus, Lukas och Johannes). 2. Huvudinnehållet i den kristna förkunnelsen: Guds rike, närvarande och verksamt i Jesus (Matt 12:28; Mark 1:1).
Evig profess. Se: Eviga löften.
Evigt straff. Den tillvaro som väntar dem som förkastas vid världens dom (Se: dom), jfr Matt 25: 41, 46.
Evig tillbedjan. I några kloster har man tillbedjan dygnet runt framför det utställda sakramentet, dvs. minst en person i taget vakar och ber dag och natt.
Evighetslampan. Ett levande ljus i ett rött lampglas används som tecken på närvaron av altarets sakrament i ett tabernakel. Av och till används dock även röda lampor vid t.ex. helgonbilder.
Eviga löften. En ordensmedlems högtidliga avläggande av livslångt löfte om fattigdom, lydnad och celibat. Detta löfte avläggs efter en prövotid på flera år.
Eviga tillbedjans orden, Den. Grundades 1807 i Rom och följer S:t Augustinus regel. Syftet är att sona och att tillbedja Kristus i Altarets sakrament. Medlemmar av denna orden tillber det utställda sakramentet dygnet runt.
Evighet. Varaktigt liv utan början, tidsföljd eller avslutning. Endast Gud besitter denna evighet i ett evigt nu. De skapade varelserna (änglar och människor) har delaktighet i Guds evighet på sin egen nivå tack vare Jesus Kristus. Till skillnad från änglarna, som är rena andar, har människorna en kropp, som skall dö och uppleva köttets uppståndelse, eftersom Guds Son har blivit människa och har uppstått i sin mänskliga natur. Den evighet de kristna hoppas på är därför en gemenskap skapad för oss, ett nytt Jerusalem (Upp 3:12), en evig boning som vi längtar efter "i vårt jordiska tält, så att det som är dödligt uppslukas av livet" (2 Kor 5:1-4). Det är ett nytt universum (Upp 21:5), sammansatt som vår av "nya himlar och en ny jord" (2 Pet 3:13; Upp 21:1), där det inte mer finns död, sorgskrik, pina (Upp 21:4) eller något orent (Upp 21:27) men evig lycka och glädje utan ände. Denna evighet innebär att "vara hemma hos Herren" (2 Kor 5:8: 1 Thes 4:17), ty detta är den eviga boning, som den uppståndne Kristus har berett åt oss (Joh 14:2-3). Paulus sammanfattade de frälstas evighet på så sätt: "Vårt hemland är i himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig" (Fil 3:20-21). "Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, Fadern" (1 Kor 15:24). Se även: Odödlighet.
Evigt liv. Tillstånd av evig salighet genom att vara förenad med Kristus och skåda Gud ansikte mot ansikte; jfr Joh 17:3; 1 Kor 13:12.
Ex cathedra (lat. från lärostolen). Beteckning på påvliga beslut av högsta auktoritet om tron och moralen. Sådana utsagor är ofelbara och därmed förpliktande lära för alla katoliker. Ex.: Dogmerna om Marias obefläckade avlelse (1854) och Marias kroppsliga upptagning till himlen (1950).
Ex opere operantis (lat. på grund av den handlades gärning). Teologiskt uttryck för nådeverkningar av sakramenten hos mottagarna samt av vissa vigningar, välsignelser och andra religiösa ritual (de så kallade sakramentalierna) som sker genom Kyrkans förbön och i en omfattning som in i et minsta är avhängiga av subjektiva faktorer hos mottagaren.
Ex opere operato (lat. på grund av den utförda gärningen). Teologiskt uttryck för att ett sakrament alltid ger den nåd, det är tecken på, när sakramentets rit utförs enligt föreskrifterna. Varken mottagarens eller sakramentsförvaltarens sviktande disposition är något hinder, även om den påverkar frukten av sakramentet i honom själv (se: ex opere operantis). Detta skall inte ses som ett uttryck för en mekanisk hållning men som en fast tro, att Kristus uppfyller sina löften till Kyrkan.
Ex voto (lat. efter löfte).Bild, inskrift eller föremål som sätts upp i en kyrka eller ett kapell på grund av ett löfte man har givit Gud eller som särskilt tecken på tacksägelse för en bönhörelse.
Exarch (grek. ex-archos= han som leder). 1. En orientalilsk biskop som på en patriarks vägnar leder ett område utanför patriarkatet. 2. I de med Rom unierade orientaliska kyrkorna även ledaren för t.ex. ett kloster med ett bestämt område och de som bor där av det andliga ståndet och lekfolket.
Excardination (lat. excardinare =avlägsna från ett gångjärn). Befrielse av någon av det andliga ståndet från ett biskopsstift för att bli mottagen i ett annat eller i en orden eller en kongregation. Den Katolska Kyrkan accepterar endast präster, som är fast knutna till ett biskopsstift eller en orden eller en kongregation. Se även: Incardination.
Excellence (lat. framstående). Titel för biskopar och ärkebiskopar.
Exeges (grek. tolkning). Vetenskapligt grundad tolkning av en bibeltext.
Exemptionsbiskop (lat. eximere= ta bort, befria). En biskop vars biskop biskopsstift inte är del av någon kyrkoprovins, utan är direkt underställd påven.
Exemptionsorden (lat. eximere= ta bort. Orden som inte är underställd den lokale biskopens jurisdiktion utan påvens.
Exequator (lat. exsequor= genomförare). Den rätt biskopar eller regeringar förr i tiden har gjort krav på: för att undersöka påvliga rundskrivelser eller bestämmelser innan de kan träda i kraft inom sina områden.
Exercitier (av lat. exercitio= övning. Reträtt som varar flera dagar (upp till 30 dagar), som äger rum efter en bestämd plan och som regel under vägledning. Syftet är övning i bön, betraktelse, meditation och religiös fördjupning. Äger ofta rum i eller genom ordenshus och kloster.
Exil (lat. exilium= landsflykt). 1. I GT judarnas påtvingade vistelse i Babylon från 586 - 538 f.Kr. (jfr Jes 40-55). 2. Påvarnas exil i Avignon (1309-1377), då det inte var politiskt möjligt att vara i Rom. 3. Åtskilliga ortodoxa och unierade kyrkor lever i våra dagar i exil i den västliga världen, under det att de är fråntagna möjligheterna att leva och fungera i fred i sina ursprungliga områden, där det stadigvarande bor många troende.
Exilkyrka. Se: Exil.
Exklaustration (lat. ex= utanför, claustra= avstängt område). Tillåtelse för en ordensperson att tillfälligt leva utanför klausuren utan att därmed utträda ur orden:
Exkommunikatioin (lat. excommunicatio= utestängning från en gemenskap). I kyrkliga sammanhang: Ett straff, som endast kan vara personligt. Om det finns en person som är objektivt skyldig till en allvarlig överträdelse, kan han exkommuniceras, dvs. utestängas från att ta emot eukaristin och de övriga sakramenten, om det är en präst även från förvaltningen av dem samt från alla kyrkliga funktioner och tjänster, tills han omvänder sig och försonar sig med Gud och Kyrkan. En exkommunicerad präst kan och bör dock alltid hjälpa en troende i livsfara och kan, om bannlysningen inte är offentliggjord, även besvara alla hänvändningar från någon troende. En exkommunicerad person är alltjämt katolik och skall fortfarande uppfylla sina religiösa plikter så vitt möjligt. Se även: interdikt.
Exodus (lat. uttåg). 2 Moseboken, vars viktigaste händelser är Israels uttåg ur Egypten, ökenvandringen och förbundet på Sinai.
Exorcism (utdrivning genom besvärjelse). En bemyndigad persons användning av ett ritual med syfte att driva ut en ond Kristus drev ut onda andar (se t.ex. Mark 1:23-27; 5:2-17), liksom han också botade sjuka. Kyrkan har av Kristus övertagit makten att driva ut onda andar (jfr Mark 6:7, 13) under det att hon gjorts meddelaktig i kampen mot det onda. Katolska präster kan - sedan undersökningar visat, att det är tal om en besatthet och efter bemyndigande från biskopen- utföra exorcism, för vilken det finns ett ritual.
Exorcist. Den som utför en exorcism. Se även: lägre vigningar.
Exposition (lat. exponere= framställa). Se: Utställande av det heliga sakramentet.
Exsultet (lat. (nu) jubla).Begynnelseordet i den latinska versionen av lovsången i påsknattens mässa.
Extas (grek. ek-stasis=att ryckas ut ur sig själv). Hänryckning. Ett ovanligt sinnestillstånd, där sinnena helt eller delvis är satta ur funktion. Jfr Paulus (2 Kor 12:2).
Extra Ecclesiam nulla salus. Lat. Utanför Kyrkan ingen frälsning.
Exusia. Lat. fullmakter