Biskop Anders Arborelius ocd

Predikan 1 söndagen i Fastan

Frestelser och prövningar tillhör vårt mänskliga liv här på jorden. I dag får vi det glada budskapet, att Jesus själv, Guds enfödde Son, som har blivit människa för oss, deltar i vår kamp mot frestelser och prövningar. Och det är han som en gång för alla har besegrat den ondes makt att fresta och locka oss bort. Vi får genom vårt dop och genom vår tillhörighet till Kristus del av hans kamp, av hans seger. Ibland glömmer vi det och tror att det bara är våra egna mänskliga krafter vi skall bruka för att stå emot frestelsens makt.

Men när det går upp för oss att Jesus vill ge oss sin egen kraft, den Helige Andes kraft, för att stå emot i farans stund, förändras mycket i vårt liv. Då ser vi, att vi inte är ensamma med frestelsen. Det är inte bara vi som med vår mänskliga kraft försöker stå emot frestelsen, utan det är Kristus själv, som i den Helige Andes kraft vill besegra den ondes makt i och genom oss. Då förstår vi också hur viktiga vi är, hur viktigt vårt liv är, för det är där Kristi mysterium skall återspeglas och träda fram i dagen.

I vårt eget liv vill Jesus illustrera och åskådliggöra sitt eget mysterium ända fram till vårt sista ögonblick, när vi också skall lida och dö och förhoppningsvis gå in i hans härlighet. Det som Jesus under sitt liv här på jorden har gått igenom, det mysterium som hans påsk är, är också vårt mysterium. Det vet vi naturligtvis. Vi har hört det tusen gånger. Men ändå är det som om det inte alltid har trängt in i hjärtat, utan vi tror, att det är vi som med våra mänskliga medel försöker kämpa, som gör så gott vi kan och vi misslyckas och faller. Men livet blir något helt annat, när det verkligen går upp för oss, att vi är så djupt förenade med Jesus Kristus, att han i varje ögonblick vill förnya och åskådliggöra sitt mysterium i oss.

Därför är det så viktigt att vi ger oss tid att verkligen begrunda och tränga in i Jesu mysterium. Fastetiden är den idealiska tiden att verkligen öppna sig för detta stora mysterium. Under fyrtio dagar får vi med hela Kyrkan gå ut i öknen för att begrunda och tränga in i denna verklighet, så att vi verkligen kan fira påsk. Ibland låter vi allt löpa automatiskt, och plötsligt går det upp för oss, att nu är fastan slut. Det blir påsk och då har vi ännu inte riktigt tagit till oss budskapet. Därför är det i fastans början så viktigt för oss att verkligen stanna upp, begrunda och betänka. Det gör vi bäst genom att avstå från det som annars fyller oss, det som binder oss, det som fängslar oss.

Kärnpunkten i frestelserna är att vi kan bindas av så mycket, att vi hakar upp oss och binds vid jordiska ting, som i och för sig är goda men som kan bli avgudar, som kan fängsla oss och göra oss okänsliga för den Helige Andes verk i oss och som gör att Jesus blir fjärran och ointressant. Det är viktigt att vi konfronterar oss själva med detta och ser sanningen i ögat och upptäcker hur lite egentligen Jesus och hans budskap betyder i praktiken, även om vi säger att han betyder allt för oss och att det är honom vi älskar. Men i ärlighetens namn måste vi i fastetiden, i botens tecken, säga: "Nej, Herre, du betyder mindre för mig än jag skulle vilja."

Det är denna längtan och vilja att komma Jesus närmare, att öppna sig för honom som kan ge fastetiden god frukt. Det är i hjärtats innersta som omvändelsen börjar verka. Då blir det även naturligt att utföra fastans och botens gärningar. Det blir inte något påklistrat och något vi glömmer efter den första föresatsen. Det blir då istället vår längtan att också i handling visa att Jesus Kristus är viktig för oss. Här måste vi hitta vårt eget mått, vår egen möjlighet och se att vi ofta har ett hemligt förbehåll, något som vi inte vill släppa ifrån oss, något som vi inte vill avstå ifrån, fastän vi ofta innerst inne vet att det är just det som skulle behövas, att det är just där vi måste släppa greppet och ge oss själva till Jesus Kristus.

Därför behöver vi öknens torka och ensamhet, det ödsliga, det torra, det tråkiga, för i vår tid kanske öknen just innebär att ha det tråkigt med Jesus Det händer ingenting. Vi är bara där i ensamheten med honom. Just då visar det sig, om han är viktig för oss. Ett av de bästa tecknen på att Jesus är viktig för oss är, att vi står ut att ha det tråkigt med honom. För många människor innebär bönetiden att man bara är där. Det händer ingenting. Man hör ingenting, ser ingenting, tänker ingenting. Man är bara där för Jesu skull. Kanske just det är någonting av nutidens torka och öken. Vi måste tillägga att för många människor som inte har trons gåva, är denna öken en påtaglig verklighet. Hur många människor omkring oss lider inte av meningslöshet, av själens ödslighet? Kanske vi också är kallade att på ett ställföreträdande sätt dela denna erfarenhet i torka och tråkighet för att visa att vi tror, att Jesus Kristus också kan hjälpa och befria dem.

Fastetiden är ärlighetens tid. Våra fromma masker faller av oss. En andlighet som bygger på självbehag och egenkärlek rasar samman som ett korthus. Det är bra. Det är stort. Det är viktigt, för det är bara i ande och sanning som Jesus Kristus kan ta oss i besittning. Var därför inte rädda för fastetidens öken, torka. Många illusioner om oss själva behöver rasa samman. Vi måste se sanningen i vitögat och se hur lite Jesus Kristus egentligen betyder i vårt liv. Det är smärtsamt. Men det är oändligt hälsosamt att upptäcka. För det är då vi kan börja att i ande och sanning gå med honom genom öknen och in i det förlovade landet. Israels fick fyrtio år på sig i öknen. Vi får fyrtio dagar. Tiden är knapp. Det gäller att verkligen ta till oss ropet från öknen om omvändelse, botgöring och en ny början på vårt liv.

Då blir också påsken någonting annat än kycklingar och ägg. Då blir det Kristi seger också i vårt liv. När Kristus segrar i en människa, då får det följder för hela Kristi kropp, för hela världen. Om vi kommer Kristus närmare och låter hans mysterium ta oss i besittning, då bär det frukt hundrafalt och tusenfalt. Det kanske är vårt sätt att hjälpa Kristus att bli känd och älskad att just låta denna fastetid bli en ny början på ett nytt liv Gud till pris och ära.