Biskop Anders Arborelius ocd

Tillbedjan

Djursholm 18-20 februari 2005.

Föredragen är nedskrivna efter bandupptagning.

Predikan Andra söndagen i Fastan

Det är inte ofta Evangeliet förmedlar något, som Fadern själv säger. Han är för det mesta fördold för våra blickar och döljer sig i evig tystnad. Sonen däremot är själva Ordet. Av all evighet är han Ordet, som utgår av Fadern. I det Ordet har allt blivit skapat, blivit till. Detta Ord har i tidens fullbordan blivit kött i Jesus Kristus för att frälsa allt och alla. Evangeliet är det glada budskap, som det människoblivna Ordet förkunnar för oss. Ordet måste tala, och han talar alltid om Fadern.

Fadern förblir för det mesta tyst. Men när då Fadern ändå, som i dagens evangelium säger något, är det extra viktigt för oss att lyssna. Fadern pekar bara på Sonen. Detta är min älskade Son. Han är min utvalde, lyssna till honom. I dessa korthuggna meningar, som Fadern riktar till oss, får vi veta allt vi behöver. När Fadern lättar på förlåten och för en gångs skull lämnar sin älskade tystnad, får vi lita på, att det är livsvikiga ting han vill meddela.

"Detta är min älskade Son" är det första han säger. Här får vi veta allt om Gud. Hela Treenigheten blir uppenbarad för oss. Kärleken som Fadern och Sonen lever i blir tydlig. Denna kärlek är en person, den Helige Ande. Fadern och Sonen står av all evighet inför varandra som ett jag och ett du. Den ene är otänkbar utan den andre. Ingen kan vara far utan att ha en son och vice versa. När skapelsen sker, då skapas allt för att återge något av detta mysterium. Hela skapelsen är en lovsång till Treenigheten, och vi kan se spår av denna kärlek överallt, om vi har trons, hoppets och kärlekens ögon. Då är det klart för oss, att i allt som finns till, ser vi spår av Guds härlighet och kärlek. Men allt skapat kan också förminska och dölja Guds härlighet och kärlek. Det kan aldrig ge oss den fulla bilden av vem Gud är.

Därför måste Gud bli människa. Ordet blev kött för att tala om Fadern. Det ser vi ständigt i evangeliet. När Jesus talar, då talar han om sin Fader, inte så mycket om sig själv. Han vill uppenbara för oss, vem Fadern är. Denna kärlek mellan Fader och Son i Andens fullhet är tillvarons innersta mysterium och hemlighet. Det är detta vi är kallade att få del av.

Därför säger Fadern också: Lyssna till honom, lyssna till min Son, lyssna till Ordet. Det är det vi försöker göra under hela vårt liv, lära oss att lyssna till det som Gud vill säga i Jesus Kristus. Därför är kanske det allra viktigaste för oss att verkligen bli lyssnande, lyhörda, lydiga människor, som längtar efter att fånga upp varje litet ord, varje liten ton och nyans i det som Ordet säger till oss. Samtidigt vet vi, att i vår tid är det inte alltid så lätt att lyssna. Vi blir ju överströmmade av ord, budskap och idéer från alla håll. Därför är mycket av vårt kristna liv ett slags fasta från ord, budskap och idéer. Speciellt nu under fastetiden är det bland det viktigaste vi kan göra att avstå från alla dessa ord, som kastar sig över oss för att lära oss lyssna mer intensivt på Ordet, Jesus Kristus. Men det är inte lätt. Vi fångar så lätt upp alla slags ord och budskap, som döljer det som Gud vill säga till oss i sin Son. Fastetiden, som vi nu har börjat, är också en tid av ordfasta, så att vi kan lyssna med desto större intensitet på Ordet, Jesus Kristus.

Här var vi den största hjälp vi kan tänka oss genom Jungfru Maria. I traditionen ställer man alltid fram henne, som den som lyssnade så intensivt på Guds Ord, att det kunde bli kött i hennes jungfruliga sköte. Innan hon tog emot Ordet i sitt kött, hade hon tagit emot det i sitt sinne genom ett intensivt lyssnande. I Jungfru Maria kan vi alla känna igen något av det vi är kallade att bli, den som lyssnar så intensivt på Jesus Kristus, att han kommer oss närmare och närmare. Just under fastetiden behöver vi Jungfru Marias uppmuntran för att verkligen lära oss att lyssna till det eviga Ordet. Lär vi oss det, då kan vi även lära oss att känna igen detta eviga Ord tvärs genom alla de andra orden och budskapen. Vi lär oss urskilja vad som kan vara äkta och sant i det vi hör, och vi lär oss att ta avstånd från de falska tonerna och orden. Har vi denna längtan, denna vilja och detta engagemang för att öva upp den andliga hörseln och lyssna på det eviga Ordet, då kommer vi också att höra återklangen, då kommer vi också att höra de ekon av Guds Ord, som faktiskt finns i allt som är till.

Det är det underbara i Kyrkan, att vi alla genom dopets värdighet får förmedla Kristus, Ordet, till varandra. Genom att leva tillsammans som bröder och systrar får vi förmedla Ordet till varandra. Det är mycket viktigt för oss att inse, att vi alla är beroende av varandra, att vi alla får ge Ordet vidare. Vi kan naturligtvis även dölja och förtränga ord genom vår svaghet, genom vår synd. Men har vi denna lyssnande hållning kan vi också i detta se och längta efter det sanna och äkta Ordet. Är vi förbundna med Jesus Kristus i denna trons lyssnande hållning, då känner vi alltid igen honom, när han talar till oss, även om det kan vara genom oväntade munnar. Ibland kan vi kristna höra Guds Ord eller Guds kärlek genom någon, som vi kanske har avskrivit. Gud kan verka på så många sätt i vår värld, eftersom den Helige Ande är den som alltid försöker väcka människor att söka Guds fulla Ord och sanning.

När vi idag får se hur himlen öppnas och Guds härlighet lyser fram mitt under Jesu vandring till Jerusalem, så är det en bild av vår verklighet här på jorden. Vi är på väg både mot vår egen död och samtidigt mot det eviga livet. Allt i denna värld ät tecknat av förgänglighet, av död, undergång. I vår tid blir detta så oerhört påtagligt genom media. Vi kan inte läsa en tidning, vi kan inte sätta på TV:n utan att konfronteras med död, förgänglighet, mord osv. Aldrig någonsin har denna dunkla del av verkligheten varit så påträngande. Då är risken att vi drunknar i detta, eller att vi helt avskärmar oss från det. Därför är det så viktigt, att vi i tron ser djupare och lyssnar mer intensivt på, att vi är kallade till den eviga härlighet, som aldrig skall ta slut, där vi får tillbe den eviga Treenigheten med änglar och helgon. Det är en härlighet som övergår allt vad vi kan föreställa oss. Ändå måste vi försöka lyssna och längta efter den, ty det är det som ger vårt liv dess djupaste motivation och intention, att vi mitt i ett liv präglat av lidande, förtryck, våld och död ändå är kallade att vara som ljus, som lyser upp detta med Guds härlighet. Dagens evangelium kan alltså hjälpa oss att verkligen lita på att den härlighet som är Guds också en gång kan bli vår och att vi kan hjälpa varandra att öppna oss för den.