Biskop Anders Arborelius OCD

Thérèse av Lisieux.

Föredrag på Berget, Rättvik den 13-16 juni 2005
av biskop Anders Arborelius, ocd.

Föredragen är nedskrivna efter bandupptagning.

Inledning

Att börja en reträtt på rätt sätt är viktigt. Ofta sitter vi kvar i allt det vi har med oss. Därför är det allra viktigaste för oss nu, att verkligen börja ett nytt liv, att lämna alla bekymmer, problem och planer och påminna oss om, att vi befinner oss i Guds närvaro. Då får allting rätt proportioner. Då behöver vi inte bekymra oss och planera. Vi får med jämna mellanrum under vår reträtt upprepa, att vi skall släppa taget och inte kontrollera.

Vi skall tala om Thérèse av Lisieux. Hon säger, att hela det kristna livet är att stå med tomma händer inför Gud. Det kan vara en nyttig övning - inte endast nu under reträtten - utan vi kan alltid hålla upp dessa två tomma händer som en tiggare, som väntar sig allt. Vi är alla tiggare inför Gud. Vi väntar oss allt, honom själv. Har vi denna grundhållning, då börjar så småningom spänningarna i händerna att släppa, och vi kan stå helt mottagliga, helt öppna, helt disponibla. Under en reträtt kan vi lära oss denna grundhållning, som vi sedan alltid kan försöka bevara i vardagens alla sysslor. Det är svårt. Vi vill så gärna kontrollera, manipulera allt, ja, även Gud. Det måste vi akta oss för under en reträtt.

Vi förväntar oss ofta något speciellt. Men Gud kanske endast ger oss torkan, tråkigheten, det intetsägande. Det vi behöver är då det torra brödet. Vi får inte diktera för Gud, vad han skall ge oss, och vad han skall göra för oss, utan vi skall vara dessa tiggare med öppna händer. Har vi öppna händer, då fylls de. Har vi slutna händer, då kan inte ens Gud fylla dem. Då gör hans allmakt halt inför vår slutenhet. Men har vi öppenhet och disponibilitet, då kommer vi att överösas med Guds nåd, hans gåvor i överflöd, även om det kanske inte är just det vi hade velat ha. Viktigt i vårt kristna liv är, att vi inte dikterar, manipulerar och kontrollerar utan blir de öppna, mottagande varelser, som låter det levande vattnet flöda över oss eller att vi låter ökentorkan svepa in och rena oss inifrån. Vi vet inte alltid, vad som är bäst för oss. Men har vi öppenhet, kan vi vara säkra på, att Gud ger oss just det vi behöver. Det kanske är det vi minst av allt vill ha, för vi har en egendomlig förmåga att veta, hur Gud skall uppföra sig i vår bön och i vårt liv. Under en reträtt har vi möjlighet att släppa våra förväntningar och bara vara här.

Det räcker att vara i Guds närvaro och ta emot honom ögonblick för ögonblick. Om ni försöker förhålla er så, tror jag att ni också kan ta emot det budskap, som en liten fransk karmelitnunna, Thérèse av Jesusbarnet och det heliga Anletet, vill förmedla. Hon var en liten syster, som blev kyrkolärare. Hon kan hjälpa kristna av olika traditioner att upptäcka detta gemensamma, att vi står som små, fattiga varelser inför Gud, oändligt älskade, och att vi kan ta emot denna kärlek, när vi inte sluter oss och har förväntningar och planer, utan låter hans nåd och kärlek strömma över oss.

Det är min önskan och bön till er alla, att ni skall sitta och stå här med tomma händer. Det låter så enkelt. Men efter en stund märker vi, att vi vill göra så mycket med våra händer. Men att bara stå med tomma händer är en bild av, hur hela Kyrkans väsen är. En av de äldsta avbildningarna i den kristna konsten är en kvinna i Orante-hållning från katakomberna i Rom. Hon står med uppåtvända händer för att ta emot nåden. Vi försöker alla inta den bönehållningen och öppna våra händer för att ta emot evighetens skatter. Det är min önskan till er, att ni, var och en på sitt sätt, skall upptäcka de tomma händernas mysterium. Detta är större än det vi kan erfara och uppleva. Så var inte rädda, om det ibland känns smärtsamt, jobbigt och tungt. Vi får inte regeras av det vi känner och upplever. Kan vi gå ner på de öppna händernas djupnivå, är vi inte längre slavar under våra känslor och upplevelser, utan då kan vi verkligen leva i denna djupa närvaro, som omsluter oss, ger oss liv och hopp. Även om ni glömmer bort allt annat, kom ihåg de öppna händerna. De kan förändra ert liv, er bön, ja allt.