Artiklar

Katolska länkar

Allmänt om jubiléet

Jerusalem

Rom

Andra kristna länkar på svenska

Kalendrar, tideräkning etc.

Pilgrimsfärder, helgedomar, pilgrimsmål

Några artiklar om 1000-årsskiftet

Här följer en artikel kopierad från Smålandsposten fre.20.2.98 som tar upp frågor angående vår tidsräkning.(kursiveringarna är våra)

Mot den nya tiden

Vi skriver 1998 och årtusendets största nyårsfest kommer allt närmre. Förutseende firare har redan bunkrat upp med äkta champagne, och man kan misstänka att fyrverkerifabrikanterna har bråda dagar med att plocka ihop alla de miljontals pjäser som kommer att flyga i luften strax efter tolvslaget den 1 januari år 2000.

När jag söker på Internet hittar jag läcker reklam för resor över tidszoner vilka tillåter den som så önskar och har råd att fira nyår två gånger på en timme. Och annonser för "the New Millennium Diet" som ska få oss att inskränka vårt energiintag till 2 000 kalorier om dagen.

Allt är dock inte fest och glam. I en amerikansk ekonomitidskrift varnas det för "the Millennium Bug", den sinistra defekt som finns i de flesta mikrochips och som innebär att din dator inte förstår när århundradet byter namn från 1900 till 2000. Problemet uppstod för ett par decennier sedan när stressade programmerare helt enkelt strök de två första siffrorna i varje årtal för att spara tid och utrymme i datorns minne. Må de å det snaraste drabbas av eftertankens kranka blekhet ­ om inget görs snabbt kommer de sammanlagda kostnaderna för alla kraschade datasystem att uppgå till minst 600 miljarder dollar (om man nu får tro min amerikanske sagesman).

Nära slutet

I jämförelse med jordens väntade undergång - apokalypsen - är dock datorviruset en bagatell. För surfar man in på Internets mer new age-inspirerade hemsidor upptäcker man att slutet faktiskt är nära. I alla fall slutet på den värld vi nu känner och början på en ny era ­ en mer andlig tid med större utrymme för våra inre rum.

På "The Millennium Matters" hittar vi uppslag om "heliga visioner" och "UFOrmation" för alla som undrar om saker och ting inte borde bli bättre efter 1900-talets totalitära katastrofer.

Men vad är ett millennium och varför kringgärdas det av så många önskningar och farhågor? Den amerikanske zoologen, geologen och paleontologen Stephen Jay Gould försöker i Questioning the Millennium besvara dessa frågor. Genom att ge boken undertiteln A Rationalist´s Guide To A Precisely Arbitrary Countdown markerar han med vilken metod han gått till väga.

Inga tusenårscykler

Som naturvetenskapsman är Gould rationalist. Visserligen redogör han för allt det hokuspokus som förknippats med årtusendeskiften, men han förhåller sig sunt skeptisk till det. Som undertiteln indikerar är millenniet i rationalistens ögon fullständigt godtyckligt. Det finns inga naturgivna cykler som kan förknippas med just tusen år. Dagar, månader och år är baserade på jordens förhållande till solen och månen och ganska osmidiga och ojämna enheter. Att hänvisa vår förkärlek till tal som är jämnt delbara med tio till det förhållande att vi har tio fingrar går inte heller. Maya-indianerna, babylonierna och kineserna utgick från andra grundtal och konstruerade lika eleganta numeriska system som vårt västerländska.

Intresset för de jämna tiotalen och för millenniet måste främst sökas i kristendomen. Det var munken Dionysius Exiguussom på 600-talet för påven Johannes I räkning kom fram till Kristus födelseår och därmed delade in den kända tiden i ett antal millennier före och efter hans ankomst.
I Bibelns Uppenbarelsebok läser vi vidare om det tusenårsrike som Jesus ska upprätta på jorden. Ett rike som kommer att följas av den sista striden och den yttersta domen.

Ett år lika med tusen

Medeltida teologer kalkylerade jordens ålder efter Första Moseboks skapelseberättelse och Petrus brev Gud skapade världen på sex dagar och vilade på den sjunde och enligt aposteln är ett år för Gud liksom tusen. I enlighet med ett häpnadsväckande analogibevis som teologer förr briljerade med, måste alltså jordens historia omfatta exakt sju tusen år. Sju millennier efter vilka himlens basuner kan kungöra det definitiva slutet.

Att alla andra planerade apokalypser hittills uteblivit har tvingat förkunnarna till mer eller mindre listiga ursäkter och undanflykter. Men att kalkylera fel visar sig vara mänskligt. Dionysius tog miste när han räknade fram Jesus födelseår. Herodes, vars roll i nya testamentet är obestridd, dog nämligen år 4 före Kristus, ett faktum som torde innebära att millennieskiftet redan ägt rum. Något som ytterligare komplicerar saken är att den romerska skattskrivning, iscensatt av Qurinius, som var den yttersta orsaken till att Josef och Maria hamnade i Betlehem, ägde rum år 6 efter sonens födelse.

Glömde år 0

Eftersom händelserna ligger så långt bak i tiden och källorna kanske inte är helt tillförlitliga kan vi ursäkta Dionysius för misstagen. Vad som är värre är att han inte räknade med ett år med numret 0 och därmed ställde till stor oreda. Enligt den gode munken föddes Jesus i december år 1 f Kr och det efterföljande året döptes till 1 e Kr. Det finns alltså inget år som bär siffran noll ­ ett begrepp som blev känt för västerländska matematiker först kring år 1000.

Det är inte helt självklart att vi ska fira millennieafton den sista december 1999. Gould visar att det i akademiska kretsar forfarande är 2001 som gäller för det första året i det nya årtusendet, medan den folkliga majoriteten uppenbarligen tycker annorlunda. Vid förra sekelskiftet tycks vetenskapsmännens auktoritet ha segrat och 1901 proklamerades vara det första året i det tjugonde seklet. I dag är vår auktoritetstro mindre och få är de som vill skjuta upp den stora festen ytterligare ett år. Företrädare för denna obsoleta skola finner vi framför allt i den gamla världslikarorten Greenwich som på sin hemsida (Greenwich 2000: Millennium) bestämt slår fast att "det är sålunda helt klart att det nya millenniet begynner den 1 januari 2001".

Goulds bok utvecklar sig efter dessa resonemang om världens ålder och millenniets betydelse till att bli en spännande redogörelse för kalenderfrågor. Hur ska man göra för att passa in det genomsnittliga solåret på 365, 2 425 dagar i en fungerande kalender? Julius Caesar gjorde saker och ting enkla för sig och räknade med en kvarts dags överskott per år och sköt in en skottdag vart fjärde år. Jämnt och bra tycker man, men efter ett tag har de små överblivna decimalerna samlat ihop sig till en inte oansenlig summa (sju dagar per tusen år) och påvenGregorius XIII oroade sig för att påsken ­ som ju följer både sol- och månåret - skulle komma att infalla allt närmre julen.

Jesuiten och matematikern Christopher Clavius utarbetade en ny kalender som trädde i kraft genom Gregorius påvliga bulla år 1582. För att avstämma det nya systemet med solåret ströks helt enkelt elva dagar ur kalendern vilket gjorde atttiden mellan den 5 och 14 oktober 1582 aldrig ägde rum. Monstruöst - javisst - och i den reformerta världen såg man länge den nya tideräkningen som en papistisk styggelse. I England infördes inte det nya systemet förrän 1752, i Sverige året därefter.

Skottåret bort

I Turkiet och Ryssland skedde övergången så sent som på 1900-talet och det ryskortodoxa kyrkoåret följer fortfarande den julianska kalendern.
Men Gregorius kalender fungerar bra. Eftersom den innebär att skottåret bortfaller vid varje sekelslut, bortsett från dem som infaller på år som är jämnt delbara med 400 (år 2000 är alltså ett skottår!),avviker kalenderåret från solåret med så lite som ett dygn vart 2 800:e år. Vi slipper alltså sommarsolstånd i november och liknande kusligheter.

Stephen Jay Gould är som vanligt en ypperlig berättare som med stor energi tydliggör och förklarar dessa inte helt lättbegripliga räknekonster. Han är något av en folkbildare med en obruten tro på det rationella förnuftet och på den tydliga stilens genomslagskraft. Framförandet är mindre prestigefyllt än när han skriver om sina egna specialiteter i till exempel de täta naturhistoriska essäsamlingarna Pandans tumme, Flamingons leende och Livet är underbart, vars slutledningar drabbats av ganska hård kritik.

Ett bra val

I sin nya bok är han ovanligt personlig när han låter en idiot savant (lärd dåre) med ofattbar räkneförmåga träda fram. I vilken relation författare och dåre står till varandra låter jag vara osagt, men för en gångs skull blir den annars så balanserade Gould synlig som en starkt kännande människa och kontrasten till bokens i övrigt mycket sakliga ton är anslående.
Bara med viss tvekan erkänner Gould att hans nya bok är en del i den stora marknad som öppnat sig inför millennieskiftet. Och visst kan man kritisera honom för spekulation. Men ska man bara läsa en bok om årtusendets stora fråga är Questioning the Millennium ett bra val. Här sägs inget som är direkt nytt, men med sin klara stil, sin smittande entusiasm och sitt sinne för proportioner är Stephen Jay Gould en trygg ledsagare in i den nya tiden.

HåKAN SANDGREN

Questioning the Millennium
Stephen Jay Gould
Harmony Book

---

år 1998 - Den Helige Andes år

Det är bara två år kvar nu till jubelåret 2000. Hela Kyrkan, dvs alla som tror på Jesus Kristus, förbereder sig att fira detta stora jubileum enligt programmet, som Påven Johannes Paulus II har framlagt i det apostoliska brevet "Tertio millenio adveniente". Förra året skulle föra oss närmare "Jesus Kristus, den ende Frälsaren, i går, i dag, och i evighet"(Heb 13,8).
Den 30 November, den första Söndagen i Advent, har vi påbörjat det andra året av den omedelbara förberedelsen till 2000-jubileet av Jesus Kristi födelse. Det skall bli den Heliga Andes år som påven talar om i sitt brev:" Den Ande, som är av samma väsen som Fadern och Sonen och som i den treenige Gudens absoluta mysterium är kärleken som person, den icke-skapade gåva, som är den eviga källan till alla Guds gåvor i skapelseordningen"(TMA 44).

Just den Helige Ande har de sista åren framkallat bland Kyrkans medlemmar en önskan, att ge Jesus en present till hans 2000:e födelsedag .Genom att leta efter svaret på frågan: "vad önskar sig Kristus och vad skulle glädja honom mest," kom de Kristna till slut på, att han önskar "att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen "(1 Tm 2,4). Då började också den nya evangelisationen att med nytt iver förkunna det Glada Budskapet om Guds gränslösa kärlek till människan, uppenbarad i hans Son. Vi är alla kallade att delta i detta verk - först och främst genom att förnya vårt eget Kristna hopp:"De troende är kallade att återupptäcka den teologa dygden hoppet, som de redan hört förkunnas genom <Sanningens ord, evangeliet>(Kol 1;5), att förnya sitt hopp om Guds rikes slutliga ankomst och att dagligen förbereda den i sina hjärtan, i den Kristna gemenskap de tillhör"(TMA 46).

År 1998 skall också föra oss närmare alla Kristnas enhet. Enheten är den Helige Andes gåva: "Kristi kropps enhet bygger på Andens verkan, garanteras av den apostoliska tjänsten och bärs upp av ömsesidig kärlek"(TMA 47).
Detta år, ägnat åt den Helige Ande, kan vi också på ett särkilt sätt vända oss till Jungfru Maria "Som blev havande med det människoblivna Ordet genom den Helige Ande och sedan, i hela sitt liv, lät sig ledas av Andens verkan i henne, som av kvinna som är uppmärksam mot Andens röst i stillhet och lydnad"(TMA 48).
Men Hjälparen, den Helige Ande som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er"(Joh 14,26).
Må detta Jesu Kristi löfte bli för oss en upmaning till bön om att kunna öppna våra hjärtan till sanningens röst - den Helige Andes röst som ljuder i Kyrkan.

Sr. Magdalena Koslowska