Avlat


Avlaten – hjälp och uppmuntran på vägen en intervju med
Biskop William Kenney

Ur Katolskt magasin nr 12 15 nov 1999-11-22

"Avlat. Vilket ord. Ganska fult i sig självt, och dessutom så belastat – åtminstone i vår nordeuropeiska kultursfär. Bilden av en skum typ som kränger papper med löften om förkortad tid i skärselden sitter som nitad av Martin Luther själv. Avlat. ärligt talat trodde jag att det var något man försiktigt sopat under mattan sådär strax efter Tridentinum. Men nej, det går att få avlat, både fullständig och partiell. Maria Hasselgren

- Vi katoliker har alltid ett kollektivt perspektiv på kyrkan och skapelsen, säger biskop William Kenney.

- Det är aldrig ointressant eller oviktigt vad någon enda människa väljer att göra i sitt liv, alla goda gärningar återverkar på hela skapelsen, och på samma sätt är det med det onda vi gör.

Det är i detta perspektiv som man måste se avlaten.

"Borttagandet av de tidsbegränsade straff som är en följd av synd, när skulden har blivit förlåten, har kallats för ’avlat’."

Så står det i Andra Vatikankonciliets dokument om liturgin. Och vidare: "När kyrkan ger avlat gör hon det i kraft av att förvalta Kristi återlösning." Skälen till att man ger avlat är två. Man vill:

- hjälpa de troende att sona sin synd och skuld,

- uppmuntra dem att vara botfärdiga och göra goda och fromma gärningar, "särskilt sådant som leder till fördjupad tro och främjar det gemensamma goda".

Förutsättning: rätt intention

För att få avlat måste den troende ha rätt intention med sitt handlande. Biskop William belyser med en historia: En liten pojke fortsätter sparka fotboll trots att hans pappa säger åt honom att sluta, och så plötsligt har han sönder en fönsterruta. Hans pappa kommer ut, och han förlåter pojken det dumma han gjort. Men fönstret är fortfarande trasigt. även om fönstret lagas blir det aldrig exakt som det var innan pojken hade sönder det. På samma sätt är det med våra synder – vi gör något dumt, som inte kan göras ogjort. Vi kan ångra oss och be om förlåtelse, men vi måste också ge uttryck för att vi vill bättra oss, och börja bygga upp det goda igen.

Men avlat är absolut inte, så som det oftast uppfattas i Sverige, ett sätt att betala för att bli av med sina synder – det måste understrykas, påpekar biskop William.

Ordet avlat är så negativt laddat, vi svenskar kopplar det till prestation, prestation för att komma till himlen eller köpa sig fri från skuld. På engelska heter det "indulgence", vilket i min engelska ordbok förklaras betyda "ynnest, gunst, överdriven eftergivenhet, skonsamhet". På franska: "indulgence" = "mildhet, eftergivenhet". Det ger onekligen ett annat förhållande till företeelsen om man, istället för att se det som något jag skall prestera, ser det som ett uttryck för Guds ynnest och mildhet.

Behöver konkreta uttryck

Vi människor är sådana utryck för vår tro, konstaterar biskop William. Avlaten är, kan man säga, ett pedagogiskt grepp av kyrkan, för att hjälpa människor att vända sig till Gud och att uttrycka sin vilja att skapa en bättre värld. Katolska kyrkan har alltid betonat att människan är både ande och kropp, vi måste med våra kroppar också visa vår intention att göra det goda. Men avlat är ju kopplat till skärselden. Om jag gör det eller det, slipper jag undan med kortare tid där, eller?

- För det första kan vi inte tala om tid, eftersom tid efter – döden - inte existerar på det sätt vi känner den. Vi vet ju inte heller exakt vad som händer efter döden. I stället måste vi se på avlat just som ett sätt uttrycka vår intention att skapa goda ringar på vattnet. Ringar som återverkar på hela skapelsen genom att Guds närvaro blivit lite mer tydlig genom mitt handlande.

Fullständig avlat

Hur får jag då avlat?

Det finns två former av avlat: fullständig och partiell. Fullständig avlat får man genom ett beslut av påven för en viss tidpunkt, exempelvis under det kommande jubelåret när den heliga porten öppnas i Peterskyrkan. Man måste också bikta sig, gå i mässan och be vissa böner under en period för att få fullständig avlat för sig själv eller någon avliden. Fullständig avlat innebär att straffet för mina synder utplånas. Förmodligen kommer jag snart att ha syndat igen, då är det bara att börja om, ta nya tag. Dock står det i den handbok om avlat som utgivits av Vatikanen, att om man skulle råka dö när man just fått fullständig avlat, kommer man direkt till himlen utan att passera skärselden.

Hur kan kyrkan veta det?

Biskop William förklarar: - Förståelsen av avlaten är något som vuxit fram under kyrkans historia, samtidigt som vi självklart inte kan veta exakt vad som händer efter döden. Men tanken på skärselden hänger intimt samman med att vi alla måste ta konsekvenserna av våra onda handlingar. Om vi inte gör det här i livet, får vi göra det efter döden – innan vi kan komma till Gud i himlen.

Partiell avlat

Den partiella avlaten är något som egentligen går att få hela tiden. Dock finns tre huvudvägar:

  1. Partiell avlat ges till dem som i sitt vardagliga liv litar till Gud och åtminstone mentalt gör någon form av from åkallan.
    I Vatikanens handbok för avlat står att denna typ av avlat ska "hjälpa de kristna att fullfölja Kristi bud att be ständigt och utan uppehåll och att fullgöra sina plikter på ett sådant sätt att de håller fast vid och underlättar sin förening med Kristus".
  2. Partiell avlat ges också den kristne som driven av sin tro ägnar sig åt arbete för nödlidande. Så vill man uppmuntra alla kristna att följa Kristi exempel och uppmaning att vara barmhärtiga och hjälpa dem som har det svårt.
  3. Partiell avlat ges dessutom till de kristna som, en anda av botgöring avstår från något som är välbehagligt för dem. Detta för att hjälpa de troende att öva sig i självkontroll, hålla sina begär i schack och på det sättet bli herrar över sina kroppar och efterlikna den fattige och lidande Kristus.
    Det finns också andra former för avlatens gåva som hänger samman ihop med att be vissa böner, gå i mässan, besöka en viss kyrka vid ett visst tillfälle, be för de döda o s v.
Låter bra, men…?

Allt detta låter ju väldigt bra. Men lite märkligt är det ändå att om man till exempel ber Te Deum som ett uttryck för tacksägelse så får man partiell avlat, men om man ber hymnen offentligt på årets sista dag, så blir avlaten fullständig.

- Som jag sa tidigare: det är för att människorna ska förstå, hur viktigt det är att vi ständigt vänder oss till Gud, som kyrkan talar om avlat. Vi måste bli påminda om att göra det goda.

Risk för ytliga handlingar?

är det inte risk att det blir ytliga handlingar, handlingar som dessutom tenderar at bli magiska besvärjelser, när man räknar upp vissa böner och vissa handlingar som villkor för avlat? Hur undviker man att falla in i tankegången "om jag ber tio Ave Maria, om jag gör det eller det, så kommer jag till himlen". Risken är ju att det andliga livet blir tämligen platt och egocentrerat. - Det finns en risk med allting. Frågan är ju vad jag har för intention i det jag gör. Det precis så som Kristus talde om fariséerna. Ber jag Ave Maria som ett uttryck för min tro, för att förhärliga Guds moder och Gud själv, eller gör jag det för att förhärliga mig själv? Det är det avgörande.

Bygg där du står!

Biskop William vill inte överbetona avlaten. Var och en av oss visar något unikt av Gud, som ingen annan gör. Ofta tycker vi själva att vi inget gör för andra, men ta en kvinna som varje dag lagar mat till sina barn: föder hon inte de hungrande, så som Kristus sa att vi ska göra? Vi kan tycka att det är självklart att en förälder ger mat till sina barn, men ibland får vi genom media en påminnelse om hur illa barn kan fara i sin familj. Med det vill jag säga att vi alla måste börja bygga Guds rike där vi står.

Arvet efter helgonen

När kyrkan talar om avlat betonas att kyrkan är en gemenskap över tid och rum. De goda gärningar som kyrkans helgon gjort kan jag få del av. är det inte lite hinduistiskt, lite kollektiv karma över det?

- Nej, absolut inte. Allt gott som vi gör återverkar på skapelsen över tid och rum och bygger Guds rike i världen. På det sättet har vi alla del i de goda gärningar som helgonen har gjort.

Biskop William har "Korset är vårt enda hopp" som sitt valspråk. Hur hänger det ihop med tanken på avlat?

- Allt gott vi gör pekar hän på korset, också avlaten.

Maria Hasselgren


Till KATOLIKnu