Padre Pios av Pietralcina och Franciskus av Assisi stigmatiseringar

Franciskus' stigmatisering

S:t Franciskus av Assisi vid sin stigmatisering under den40-dagars fasta han gjorde inför Ärkeängeln Mikaels festpå berget la Verna 1224.

"Eremitboningen La Verna har fått sitt namn på grund avsitt läge (På Alvernaberget i Toscana,1269 m, Arezzo-stiftet;Franciskus fick den i gåva av greve Roland de Chiusi år 1213):Franciskus tillbringade en tid där, när Gud skänkte honom denstora förmånen att, ca två år innan Franciskusöverlämnade sin själ till himlen, få se följande syn(Det var omkring den 14 september, då det Heliga Korsets upphöjelsefiras. /LM 13 :3/.): en man som liknade en seraf och som hade sex vingar stodframför honom i luften, fastsatt på ett kors med utsträcktaarmar och fötterna samman. Två av vingarna var höjda överhans huvud, två andra var utspända till flykt och de två andrahöljde hans kropp. (Jf Jesajas uppenbarelser 6:2, och särskiltHezekiel 1:5-14; 1:22-25. - En av de äldsta ikonografiskaframställningar av stigmatiseringen tillhör den franska konsten:" Den finns på två relikskrin av emalj troligtvis frånLimoges. Man kan anta att konstnären, som visar Franciskus ståendemedan han förundrad skådar serafen, blivit inspirerad avberättelsen i Thomas de Celanos "Première Vie." /A.Goffin, Saint Francois dans la légende et dans l'art primitifsitaliens. Bruxelles, 1909, sid 56/.) Denna syn försänkte denAllsmäktiges tjänare i djup hänryckning, men han lyckades inteförstå innebörden. Han erfor en stor glädje i attkänna den välvilja med vilken denne outsägligt sköne serafbetraktade honom, men samtidigt förblev han djupt bedrövad överdenna korsfästelse och dessa grymma plågor. Han reste sig, påsamma gång bedrövad och glad, om man kan säga så, hankände smärta och glädje om varandra. Han ansträngde sigför att förstå vad denna syn betydde, han uttömde sinakrafter för att inse dess mening. Hans förnuft hade ännu intenått någon klarhet, men hans hjärta var fullständigtfängslat av denna syn, då märken efter fyra spikar börjadevisa sig på hans händer och fötter, sådana som han nysshade sett på den korsfäste mannen.

Fraciskus stigmatisering av Giotto

95. Hans händer och fötter tycktes ha blivitgenomstungna mitt i av spikar vars huvud syntes i handflatorna och ovanpåfötterna, medan spetsen framträdde på andra sidan. Det var somrunda utbuktningar på insidan av händerna och ovala påutsidan, och en sorts bula av kött som såg ut som en spikspetsnervikt och krökt, utgjorde som en utväxt ovanför huden.På fötterna såg man också spikar som gick igenom. Somuppsprättad av en lans utbredde sig ett sår på hans högrasida från vilket hans dyrbara blod ofta rann ut och blötte hansbyxor och kåpa.

Så länge den korsfäste Herrens korsfäste tjänarelevde blev det tyvärr få förunnat att se det heliga såreti hans sida. Säll broder Elia som genom list (Utcumque; pånågot sätt. Se 2 C 138 strategin han använde.) ficktillfälle att skymta den under helgonets liv! Inte mindre previligieradblev Rufino som fick röra det med sina egna händer: en dag dåhan masserade Franciskus' skuldror råkade hans hand glida nerpå högra sidan och stöta emot det heliga såret. Chockenframkallade en skarp smärta och den salige tog bort broderns handsamtidigt som han bad Gud att förlåta honom. Han var noga med attdölja sina sår såväl för bröderna som förfrämlingar; det är därför som hans grannar och till och medhans trognaste lärjungar länge var omedvetna om dem. Smyckad medså dyrbara juveler, höljd i ära utan like, tillät inte denAllsmäktiges tjänare och vän det minsta högmod trängain sitt hjärtas innersta rum, han sökte ingen för vilken hanskulle kunna skryta och vinna fruktlös ära: av rädsla föratt mänsklig framgång skulle kunna beröva honom den nådhan hade undfått (Adm.28) sökte han att till varje prisbehålla det hemligt (2 C 135).

96. Han hade nämligen som vana att aldrig eller sällananförtro sina stora hemligheter till någon av rädsla föratt de skulle bli kända överallt (vilket alla utvalda görför att visa hur mycket särskilt älskade de är).Han varrädd för att det skulle skada den nåd han hade mottagit. Hanbevarade alltid i sitt hjärta detta profetens ord som han så oftahade på läpparna: " Jag gömmer ditt tal i mitthjärta, för att jag icke skall synda mot dig (Ps 119 :11)!" Hanhade kommit överens med sina bröder och söner att läsadenna vers varje gång han önskade avbryta ett samtal han hade medmänniskor som hade kommit för att träffa honom: vid denna signaltog bröderna omedelbart hövligt avsked av de besökande.

Han hade nämligen erfarit (anspelning på åren då hanbetedde sig som en lättsinnig yngling.) den skada man lider genom attlämna ut allt till alla; den är inte "andlig" som inte harett inre liv som är djupare och mer perfekt än det som kommer tillsynes utvärtes, den som man redan vid första ögonkastet kan sevad han går för. Han hade för övrigt lagt märke tillatt vissa personer var överens med honom i hans närvaro, trots att dei grund och botten tyckte helt annorlunda, de applåderade framförhonom, men bakom hans rygg skrattade de åt honom. Dessa människorhade ibland påverkat hans bedömningsförmåga så, atthan under en viss tid tyckt vissa människor vara suspekta trots att detinte fanns något klandervärt hos dem. Ty elakheten söker oftaatt svärta det som är rent, och eftersom lögnen har blivit enallmän last tror man inte längre på ärligheten hosnågra."

(Ur Thomas av Celano, Vita Prima nr. 94-96)

 Den Helige Franciskus julkrubba i Greccio
 Länkar om S:t Franciskus