Krubban i Greccio av Giotto
"Franciskus absoluta ideal, hans mest brinnande önskan, hans orubbliga vilja varatt följa det heliga evangeliet till punkt och pricka, att under alla omständigheterfullkomligt rätta sig efter vår herre Jesu Kristi lära med nitälskan, flit, iver ochvärme samt att följa hans exempel. Han frammanade Jesu ord i en trägen meditation ochgenom djup kontemplation uppehöll han minnet av hans gärningar. Särskilt två temangrep honom så starkt att han knappast kunde tänka på något annat: ödmjukhetenuppenbarad i Inkarnationen och kärleken uppenbarad i Kristi lidande.
|
|
|
Krubban i Greccio av Giotto |
Det är därför som jag (Thomas de Celano) vördnadsfullt vill bevaraminnet av det som Franciskus gjorde en juldag tre år före sin död. I denna provinslevde en man som hette Johannes. Han åtnjöt ett mycket gott anseende och hans liv varännu bättre. Den salige Franciskus tyckte mycket om honom, eftersom han trots sinförnäma börd och sitt höga ämbete, inte fäste någon vikt vid blodets ädelhet utanönskade förvärva själens ädelhet. Ett par veckor före Jul lät Franciskus kallahonom till sig som han ofta gjorde. “Om du inte har något emot det”, sa' hantill honom, “så låt oss fira Herrens kommande fest i Greccio; börja redan nu ochförbered allt enligt de anvisningar jag ska ge dig. Jag vill faktiskt uppväcka minnet avBarnet som föddes i Betlehem och av allt det han måste gå igenom alltifrån barndomen;jag vill se honom, med mina kroppsliga ögon, sådan han var, lagd i en krubba och sovandei höet mellan en oxe och en åsna.” Den trogne vännen begav sig omedelbart till byni fråga och förberedde skyndsamt det som helgonet hade bett om.
Glädjens dag var inne, jubelns tid började. Bröder från flera närbelägna klosterhade inbjudits. Traktens invånare, män och kvinnor, i feststämning, tillverkade efterförmåga facklor och vaxljus för att natten skulle lysa, denna natt under vilken denstrålande Stjärnan gick upp, den Stjärna som skulle sprida sitt ljus genom alla sekler.När helgonet kom gladde han sig åt att se att allt var klart. Man hade burit fram enkrubba och hö, man hade lett fram en åsna och en oxe. Här hölls enkelheten verkligen iära, det var fattigdomens triumf, den bästa lektionen i ödmjukhet; Greccio hade blivitett nytt Betlehem. Natten var lika lysande som dagen och ljuvlig både för människor ochdjur. Människorna skyndade till, att få återuppleva mysteriet förnyade deras glädje.Skogarna genljöd av sånger och bergen återkastade de glada ekon. Bröderna sjöngHerrens lov och hela natten förflöt i glädje. Helgonet tillbringade kvällen ståendeframför krubban, förkrossad av medlidande, fylld av outsäglig glädje. Till slutfirades mässan med krubban som altare och prästen som celebrerade kände en vördnad somaldrig förr.
Franciskus klädde på sig dalmatikan, ty han var diakon, och sjöng Evangeliet medvälljudande röst. Hans röst, vibrerande och mild, klar och välklingande fyllde denärvarande med den största glädjen. Sedan predikade han för folket och fann ord likaljuva som honung för att tala om den fattige konungens födelse och om den lilla stadenBetlehem. När han talade om Kristus Jesus kallade han honom med mycken kärlek“barnet från Betlehem” och han ropade ut detta Betlehem som förlängdes såatt det liknade ett lamms bräkande; han lät hela sin röst, hela sin kärlek passeragenom munnen. När han uttalade orden “Jesus” eller “barnet frånBetlehem”, kunde man tro att han förde tungan över läpparna som för att njuta avdessa ords sötma.
Bland alla de överflödande nådebevis som Herren givit på denna plats kan man räknaden beundransvärda syn som en rättskaffens man fick njuta av. Han fick i krubban se ettlitet orörligt barn som tycktes väckas upp av helgonet när denne närmade sig. Dennasyn kom verkligen i rätt tid, ty Jesusbarnet sov bokstavligen i glömskans djup i mångahjärtan ända till den dag då hans tjänare Franciskus väckte till liv åminnelsen avhonom och det ristades in på ett outplånligt sätt i allas minnen. Efter nattenshögtidligheter gick var och en hem fylld av glädje.
Man behöll hö från krubban “så att Jahvé skulle kunna botaboskap, så stor är hans barmhärtighet”! Faktiskt, många djur i trakten somdrabbats av olika sjukdomar blev botade när de åt av detta hö. Ännu märkligare,kvinnor som hade en mycket svår och smärtsam förlossning, fick en lyckosam nedkomstefter att ha tagit några strån av höet. På samma sätt fick många män och kvinnorhälsan åter.
Krubban har blivit ett tempel konsakrerat åt Herren; där själva krubban fanns har manbyggt ett altare till salige Fader Franciskus' ära, så att där förr djuren åt sinföda som var hö, människorna nu, till sin själs och sin kropps hälsa, äter köttetfrån Lammet utan fläck, vår Herre Jesus Kristus, som, i sin oerhörda och outsägligakärlek, gav sig själv åt oss, han som lever och råder i evig ära med Fadern och denHelige Ande i evigheters evigheter. Amen. Halleluja, Halleluja! "
(Ur Thomas av Celano, Vita prima)
12.23 The hermitage of Greccio stands some 2 kilometres away from the village of Greccio,which is a medieval castle, built above the Rieti valley. This valley was very dear toFrancis, who often passed from these surroundings on his way from Rome to Assisi. In factwe find 4 Franciscan sanctuaries in the Rieti valley, namely Greccio, Fontecolombo, PoggioBustone and Santa Maria della Foresta.
The hermitage of Greccio is intimately linked with the celebration of Christmas whichFrancis organised here in 1223. Thomas of Celano (1 Cel 84-87) gives us a cleardescription of what took place.
12.24 The most important section of the sanctuary is the chapel of the crib, which wasbuilt in the present form in 1228. A rock under the altar indicates the place whereFrancis arranged the manger of the crib. The cave wall is surrounded by a fresco from theschool of Giotto. It shows Francis wearing the dalmatic of a deacon and taking into hisarms the infant Jesus. Another interesting section of the sanctuary is the primitiveFranciscan friary, with the dormitory, the refectory and the cell of St. Francis.
12.25 Another section is made up of the friary dating from the times of St.Bonaventure. A modern church built in 1959 can take larger groups for prayer and communitycelebrations.
Franciskus av Assisi och padre Pios av Pietralcina stigmatiseringar