Upplysningstiden och den växande liberalismens strävan efter frihet inkluderade inte endast strävan efter religionsfrihet utan också tryck- och yttrandefrihet, något som gynnade pressen. [80] Liksom det under första halvan av 1900-talet skedde förändringar i lagen för att främja religionsfriheten, så hände samma sak med tryckfriheten där den gamla lagen om tryckfrihet reviderades flera gånger till pressens fördel. [81] Sverige har världens äldsta tryckfrihetslagstiftning och detta har staten, oavsett vilket parti som har dominerat riksdagen, försökt och också lyckats bibehålla. Liberalism var en strävan efter både tryckfrihet och religionsfrihet och detta kan ha haft inflytande på pressens reaktioner kring klosterdebatten trots stor tveksamhet hos många riksdagsledamöter och också hos det svenska folket. [82]
Jag har valt att arbeta främst med morgon- och kvällspress i Skånetrakten, men också några Stockholmstidningar. Jag tänker här mycket kort presentera de olika tidningarna jag valt att arbeta med. De tre dominerande Stockholmstidningarna som också var populära på riksnivå var Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet samt Stockholms-Tidningen. DN, en av landets största tidningar, hade vid tiden för klosterdebatten en liberal prägel men var självständig från folkpartiet. [83] Fram till 1960 var Herbert Tingsten chefsredaktör, han var motståndare till socialism och kommunism samtidigt som han stödde en del socialpolitiska reformer och var för ett avskaffande av statskyrkan. [84] S-T var också, liksom DN, liberal men med starkare anknytning till Folkpartiet. SvD hade stark högerprägling. [85] Skåne dominerades av tre olika tidningar, Sydsvenska Dagbladet Snällposten, Arbetet samt Skånska Dagbladet. SDS var högerpräglad men under slutet av 50-talet närmade de sig mitten. [86] Skånska Dagbladet hade i början av 1900-talet övertagits av bondeförbundet och större delen av deras läsarkrets var från landsbygden. Tidningen gav störst plats åt lantbruksfrågor men också kyrkligt material fick mycket utrymme. [87] Skånska Arbetet tillhörde arbetarrörelsen och var en av socialdemokraternas ledande tidningar vilket resulterade i att tidningen diskuterades i politiska kretsar också långt bortom Skånes gränser. [88] De två kvällstidningarna jag valt att arbeta med är Expressen och Aftonbladet, båda med upplagor i Skåne och med en något yngre läsarkrets än de övriga tidningarna. [89] Aftonbladet var vänsterinriktad medan Expressen lutade mer åt folkpartiet. [90]
Det mesta som togs upp av tidningarna efter att riksdagen beviljat ansökan om att inrätta ett karmelitnunnekloster i Glumslöf var positivt och informativt. Arbetet skrev en artikel den 6/5-61 där det som sades under riksdagsdebatten presenterades utan vidare kommentarer. Följande dag kunde man i Arbetet läsa en mycket kort intervju med priorinnan från karmelitklostret där man bland annat tog upp den negativa inställningen i riksdagen mot kloster, men som priorinnan då ogärna talade om. [91] SDS presenterade riksdagsdebatten i en någorlunda stor artikel den 6/5-61 och även där var informationen mest citat tagna från riksdagsdebatten utan några vidare kommentarer förutom i rubriken "Antikatolska angrepp i riksdagens klosterdebatt" och också i ingressen där journalisten pekade ut socialdemokraterna som huvudpersoner i de antikatolska uttalandena:
Debatten blev frän eftersom ett antal socialdemokrater, ledda av herr Lundberg i Uppsala i andra och Branting i första kammaren, starkt attackerade den katolska kyrkan som sådan. Deras yrkande att klosterprojektet skulle förbjudas samlade oväntat många röster.
I artikeln påpekade man också att de flesta av reservanterna kom främst från folkpartihåll. [92] I en artikel några dagar senare anklagade SDS riksdagsledamöterna för okunnighet:
När någon gång i riksdagen religiösa frågor diskuteras - som häromdagen i fråga om införandet av Teresiastiftelsens kloster - framförs ofta de mest orimliga åsikter, understundom vittnade om stor okunnighet. Man fick exempelvis höra av en socialdemokrat att katolicismen är en fara för våra demokratiska fri- och rättigheter genom att den är på stark frammarsch. Som bevis härför pekades på det faktum att USA nu har en katolsk president. [93]
SDS har i denna artikel tagit tydlig ställning mot socialdemokraterna och också samtidigt visat stöd för reservanterna. Detta med all sannolikhet av partipolitiska skäl, SDS var trots allt en liberal tidning med sympatier hos Folkpartiet.
De flesta tidningarna hade korta notiser med många citat eller korta sammandrag av debatten, med undantag från Expressen som skrev ett större reportage med bild. Expressens artikel den 7/5-61 var positivt inställd till klostrets inrättande och kritiserade den negativa attityden i riksdagen samt menade att många ledamöter visat intolerans och anti-liberalism. De som i riksdagen debatterat emot kloster kallades "religionsförtryckets vänner" och citaten tagna från dem som stödde utskottet kommenterades i starka ordalag som förtryckande och fördomsfulla. [94] I Dagens Nyheter publicerades den 23/4-61, alltså före riksdagsdebatten, en ledare skriven av folkpartisten Per-Olof Hanson angående religiös frihet och karmelitklostrets ansökan. [95] Hanson var en av huvudpersonerna hos reservanterna och denna ledare visade hur folkpartiet var knuten till DN och kunde få fram sina åsikter genom media. I artikeln tog Hanson upp Europakonventionen och de mänskliga rättigheterna samt förespråkade en religionsfrihet utan restriktioner riktade mot klosterverksamhet.
Eftersom jag främst undersöker artiklar från tiden efter klostret beviljats debatteras inte religionsfriheten i så stor utsträckning utan kommenteras mest kort. SDS publicerade den 23/8-61 en kort artikel där journalisten inte ansåg att kloster passade i Sverige. Enligt artikeln i SDS var kloster något alltför främmande för det Nordiska sinnet, men journalisten tillade att det inte var något personligt mot katolskt ordensfolk. [96] Expressen var mycket positiv till klostrets inrättande och samtidigt kritisk till de som motsatte sig beslutet. Expressen i sin artikel 7/5- 1961 menade att:
Ett viktigt område för religionsfriheten har därmed hållits orört av restriktioner, och förtryckets vänner får återvända till sina skrymslen. [97]
Kritiken mot dem som motsade sig beslutet om att klostret i Glumslöf skulle få inrättas beskrevs som fiender till religionsfriheten:
Då steg den ena högermannen efter den andre upp och ville tvångsreglera katolikernas möjligheter att i vårt land inrätta kloster. [98]
Detta kan tyckas märkligt eftersom det var främst socialdemokrater som argumenterade emot reservationen, endast två från Högerpartiet uttalade sig i frågan. Hela artikeln präglas av samma ton och det är tydligt var Expressens sympatier låg. Expressen fortsätter sin linje vid klostrets invigning och år 1963 publiceras två artiklar. En längre artikel där man beklagar sig över att religionsfriheten ännu inte nått så långt att kloster ska få upprättas i Sverige utan regeringens prövning och artikeln går också här hårt mot dem som motsatte sig klostrets ansökan. Artikeln kritiserar också de tidningar som visat sig negativa mot klostrets inrättande:
Än värre religionsfrihetsinskränkningar än första kammarens finns på förslag. Växsjö-bladet (cp) anser att Glumslövsklostret bör bli Sveriges första och sista. Och partikollegan Skånska Dagbladet tänker lokalpatriotiskt på att klostret skändar en stormans minne. [99]
I ytterligare en artikel från den 7/8-63 kritiseras Aftonbladet hårt av Expressen för att ha försvarat restriktionerna mot klosterverksamheten i Sverige. [100] Artikeln kom dagen efter Aftonbladet publicerat en artikel där de kritiserade Expressen och också liberalismen:
Många står undrande inför katolska kloster i Sverige, och en del tidningar anser att de borde förbjudas. Expressen däremot tolkar religionsfriheten så att katolikerna fritt bör få inrätta kloster i Sverige hur mycket de vill, och att därför all reglerande lagstiftning bör slopas. Så enkelt är det inte, även om religionsfrihetsprincipen onekligen utsätts för påfrestningar i ett fall som detta. Det finns en naiv liberalism som antar att största möjliga frihet alltid uppnås om man inte lagstiftar alls.
Aftonbladet fortsätter kritiken och menar att religionsfriheten tryggas bäst genom "lagstiftning som begränsar aktiviteten hos de grupper som strävar efter att inskränka friheten". [101] Aftonbladet fortsätter artikeln med att rikta kritik mot katolska kyrkan och varnar för katolsk propaganda:
I den mån den skulle ha framgång i Sverige genom ett större antal kloster och andra propagandacentraler, skulle vi få en stark religiös riktning som principiellt har som mål att ha auktoritet över kulturliv, moral, skolor, politik och vetenskap. [102]
I Aftonbladet ser man tydligt samma oro som visade sig under riksdagsdebatten angående katolska kyrkans mission och mål att få ett fäste i Sverige för att sprida den katolska läran. Skånska Dagbladet delade denna oro och menade i en artikel från den 30/7-1961 att en "medeltida skugga" fallit över Sverige. I Skånska Dagbladets artikel kunde man läsa att religionsfriheten var något positivt men att denna frihet inte borde få sträcka sig så långt att den innefattar "medeltida och frihetsberövande" inrättningar som kloster. [103] Det var denna artikel som Expressen så tydligt reagerade mot. SvD i en artikel från 1961 tar upp frågan om katolsk mission och att klostret i Glumslöf kunde betraktas som en missionsstation, men journalisten tillade att religionsfriheten borde också självklart ge var och en rätten att missionera för sin tro hur de vill. Journalisten skriver också att rädslan för de sex belgiska nunnorna var överdriven och att det borde vara självklart i och med religionsfriheten 1951 att kloster skulle få inrättas i Sverige. [104]
Hur klosterlivet tedde sig beskrevs i stor omfattning av alla tidningar i min undersökning. De flesta artiklarna jag hittat präglas av en positiv och intresserad attityd till klostret och klostermiljön beskrevs på ett neutralt och beskrivande sätt. SvD beskriver klostermiljön och karmelitnunnornas vardag opartiskt och detaljerat. Dagens Nyheter uppmärksammar också klosterlivet i ett antal artiklar, särskilt klosterinvigningen fick stor plats och kommenterades med att "Mässan var inte underligare än någon annan katolsk mässa". I artikeln jämförde man nunnorna, som var torftigt klädda i brunt och svart, med de guldglänsande prästerna. I övrigt beskrevs nunnornas liv både av DN och SvD som ett tyst liv i bön och arbete och inget nämndes om kloster som ett propaganda verktyg eller hur klostret skulle påverka den svenska omgivningen. Klostret beskrevs som något främmande, exotiskt och intressant och själva klosterbyggnaden får lovord för sin enkla vackerhet. [105] Stockholms-Tidningen visade i sin artikel från november 1961 något större obehag inför klosterbyggandet. Särskilt då karmelitnunnorna lät ett TV-team komma innanför murarna och dokumentera deras liv:
Men vad man absolut inte begriper är varför de fromma systrarna plötsligt ska bryta sina stränga principer för avskildhet bara för att ett attraktivt massmedium råkar klappa på porten. Kan propagandavärdet i en TV-film möjligen ha tilltalat katolska herrar på högre ort? [106]
De Skånska tidningarna hade delade åsikter kring klosterlivet. SDS visade under 1961 en viss tveksamhet till kloster men var i övrigt positiv till religionsfriheten och att svenska katoliker skulle få möjligheten att inträda i kloster om dem så ville. Deras artiklar efter riksdagsdebatten i maj 1961 visar också tydligt att sympatierna låg hos reservanterna. Artiklarna från 1963 är liksom de Stockholmska tidningarna mest beskrivande och har rubriker som "Ett himmelskt fängelse" där man i artikeln både beskriver klostermiljön samt intervjuar klosterbesökare och den katolske kyrkoherden. Allt från systrarnas halmmadrasser till deras dagliga rutiner och ceremonier samt klosterinvigningen beskrivs i detalj i tre artiklar från den förste till den fjärde augusti 1963. SDS är också en av de få tidningar som i en av sina artiklar tar upp kraven för att en kvinna ska få lov att inträda i kloster. Kvinnan måste, enligt artikeln, vara i god fysik, både fysiskt och psykiskt, och hon måste veta vad hon ger sig in på. [107] Arbetet publicerade efter klosterinvigningen en artikel om själva invigningen, där ceremonin beskrevs utförligt med bilder och med några korta kommentarer angående karmelitnunnornas liv och kallelse till liv i bön. [108] Skånska Dagbladet beskrev också klosterlivet, men på ett väldigt annorlunda sätt. I deras artikel från den 3 juni 1961 med rubriken "Orgier i självtortyr - så går det till i nunnekloster" kan man läsa om diverse självspäknings moment som karmelitnunnorna sägs utföra på sig själva. Artikeln är en intervju med en fransk före detta karmelitnunna och man kan läsa att de franska nunnorna fick sova på en planka och lägga omslag av kokande olja på sina bröst. I artikeln kan man också läsa att påven ogillar karmelitorden och att han i England underkänt deras regel:
Han vill att nunnor och munkar ska koncentrera sig på praktiskt arbete utanför klostren och inte hänge sig åt religiös extas, vilket är direkt improduktivt. [109]
Artikeln möttes av både lovord och kritik i diverse insändare till Skånska Dagbladet. Skånska Dagbladet valde att möta en del kritik inskickad av en Margareta Nilsson som anklagade SkD för osaklighet. Svaret som SkD skrev var att både journalisten samt övriga på redaktionen satte ära i att skriva sakligt och att annat vore meningslöst. SkD poängterade också att informationen i artikeln var baserad på karmelitsystrars egna berättelser och att de inte har anledning att tro att dessa nunnor skulle tala osanning. [110]
I tidningar brukar man hitta de politiska kommentarerna i ledaren. Eftersom jag endast undersökt artiklar angående klosterverksamheten och beviljandet av klosterinrättandet har mitt undersökningsmaterial inte pekat mot någon direkt politisk inriktning. Trots detta kan man ändå i artiklarna skymta en viss politisk preferens, särskilt mellan konkurrerande tidningar såsom Aftonbladet och Expressen. Vad tidningarna väljer att lägga vikt vid kan också ge en fingervisning åt vilket partipolitiskt håll de pekar åt.
Jag har hittat flest artiklar hos de liberala tidningarna vilket i sig tyder på att de var mer positivt inställda till klostret eftersom det gavs så mycket utrymme till ämnet. Vid tillfällen såsom klosterinvigning 1963 hade SDS artiklar om karmelitklostret tre dagar i rad där de beskrev i detalj nunnornas liv och verksamhet. Karmelitsystrarna prydde också första sidan på Arbetet och de liberala Stockholmstidningarna gav plats åt händelsen i flera artiklar. Omfånget har varit något mindre i de tidningar med annan politisk tillhörighet. Skånska Dagbladet skrev visserligen om klosterlivet men valde att lägga vikten vid utländska karmelitkloster i en artikel med rubriken "Orgier i självtortyr - så går det till i nunnekloster", där de intervjuade före detta nunnor från Frankrike. Arbetet som är en mer vänsterinriktad tidning skilde sig väsentligt från Skånska Dagbladet med sina neutrala artiklar. I Arbetet fick man läsa om hur mycket klosterbygget kostade och andra praktiska detaljer. Arbetet var liksom SDS med under klosterinvigningen och beskrev händelsen i en artikel med bild. Svenska Dagbladet var också på plats vid invigningen och de liksom SDS intervjuade katolska präster angående karmelitnunnorna. Både SDS och SvD poängterar i sina artiklar att klostret inte är ett fängelse och att nunnorna kan lämna klosterlivet om de så vill. Här valde Arbetet att skriva att tillstånd från biskopen och påven krävdes får att nunnan skulle bli avlöst från sina klosterlöften. Att nunnorna "låses in" var något de flesta tidningar uppmärksammade och det finns med i flera artikelrubriker, bland annat hos Dagens Nyheter och Arbetet. Flera tidningar behandlade också tiden före reformationen, de flesta artiklarna om detta är från tiden kring riksdagsdebatten 1961. Skånska Dagbladet var rädd för att en "medeltida skugga" skulle falla över Sverige. SDS beskriver i en artikel från 1961 kloster före reformationen då många munkar och nunnor missbrukade sin ställning. SDS påpekar också i samma artikel att kloster inte är förenligt med den svenska protestantiska uppfattningen. [111] En åsikt som många delade oavsett om de var för eller emot klosterverksamhet i Sverige. Detta är ett intressant uttalande eftersom att man vid denna tid börjat upprätta de första protestantiska klosterkommuniteterna i Sverige. [112]
80 Tergel, 1973, s 309
81 Lars-Åke Engblom, Sverker Jonsson, Karl Erik Gustafsson, Den svenska pressens historia - Bland andra massmedier (efter 1945), Stockholm 2002, s. 36
82 Hadenius 1987, s. 47
83 Engblom, 2002 s. 66
84 Engblom 2002 s. 27
85 Engblom, 2002. s. 66
86 Engblom, 2002. s. 103
87 Engblom, 2002. s. 103
88 Engblom, 2002, s. 104
89 Engblom, 2002, s. 179
90 Engblom, 2002, s. 180
91 Arbetet 7/5-1961
92 SDS 6/5-61
93 SDS 9/5-61
94 Expressen 7/5-1961
95 DN 23/4-61
96 SDS 23/8-61
97 Expressen 7/5 1961
98 Expressen
99 Expressen 5/8-63
100 Expressen 7/8-63
101 Aftonbladet 6/8-1963
102 Aftonbladet 6/8-1963
103 Skånska Dagbladet 30/7 1963
104 SvD 7/5-61
105 Dagens Nyheter 4/8-63
106 Stockholms-Tidningen 13/11 -61
107 SDS 1/8 -63 ,3/8-63, 4/8-63
108 Arbetet 4/8-63
109 Skånska Dagbladet 3/6 1961
110 Skånska Dagbladet 10/6 1961
111 SDS 23/8 -61
112 Brodd, Sven-Erik, Evangeliskt klosterliv i Sverige, Stockholm 1972, s 9