Biskop Anders Arborelius

"Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör"

Vid minnesceremonin på bokmässan i Göteborg den 13.9.2001

Bara med bävan vågar jag uttala dessa ord. Men ändå måste jag som kristen be denna bön just nu. Hela registret av mänskliga känslor - vrede, bitterhet, uppgivenhet, ja, den mänskligt sett omöjliga förlåtelsen - kan bli bön.
Det är den troendes privilegium och kallelse. I Psaltaren, judars och kristnas gemensamma bönbok, ser vi hur allt mänskligt kan förvandlas till bön.
Också muslimerna bejakar detta till fullo.

Men går det överhuvudtaget att tala om förlåtelse efter ett så fasansfullt brott?
Jo, evig rättvisa och förlåtelse kan och får inte utesluta varandra.
Detsamma gäller vår situation här och nu efter den 11 september 2001, om inte detta späda århundrade skall gå i 1900-talets spår, det som var blodets, gaskamrarnas, atombombens och de etniska rensningarnas århundrade.

Det kanske allra viktigaste är att tro på dialogens och försoningens möjlighet.
Här har de tre abrahamitiska religionerna ett oavvisligt ansvar och en helig plikt: att till varje pris - och med Guds hjälp, i den evige, barmhärtige, rättvise och förlåtande Gudens namn - hitta en väg till dialog mellan religionerna, men också, ja, framför allt, finna en religionernas dialog med den mer eller mindre sekulariserade, materialistiska och hedonistiska västerländska kulturen och tidsandan.
Kanske just denna bokmässa kan bli ett sådant dialogtorg och en hoppets mötesplats?

Om ett tredje världskrig - terroristernas - skall kunna förhindras är denna dialog ett överlevnadsvillkor.
Det verkar just nu som om det vore i elfte timmen, men vi måste ha tro.
Offrens död får inte vara förgäves. "Herre, giv dem den eviga vilan och låt det eviga ljuset lysa för dem."

+Anders Arborellus ocd

Ur Katolsk Magasin nr 6 den 12 maj 2001