Den heliga Birgitta och Fredens Evangelium
Föredrag hållet på italienska i Rom på 700-årsjubileet av S:ta Birgittas födelse.
Vår översättning till svenska.
Den heliga Teresa Benedetta av Korset, Edith Stein, säger: "Gud har utvalt kvinnor som, på samma sätt som Maria, förnekar sig själva fullständigt för att med stor kärlek fördjupa sig i Kristi liv och lidande, för att vara hans instrument och utföra stora gärningar i Kyrkan: en heliga Birgitta, en Katarina av Siena" (Gebet der Kirche). Här finner vi Europas tre kvinnliga skyddspatroner tillsammans, men tack vare en profetisk intuition hos en av dem, visar de oss att tillsammans med den heliga Maria, att dessa heliga kvinnor har en både kontemplativ och apostolisk kallelse. Jag tror att fredens evangelium, som en väsentlig del av Jesu Kristi budskap, kan komma ännu närmare människans hjärta, människan av i dag, genom budskapet och genom förböner från dessa tre kvinnliga Europas skyddspatroner.
Här skulle jag bara vilja framhäva vad en av dessa, just den heliga Birgitta, kan visa oss som längtar efter fred, - men som ofta är ovetande om - hela den rikedom som ryms i det bibliska begreppet om fred.
I Bibeln talar ordet shalom/eirene om fredens Gud som kommer till oss och som i tidernas fullbordan, blivit människa i Jesus, Fredsfursten. Alltså bär Kyrkan, hans brud, alltid fredens budskap till alla människor av god vilja. Varje gång som den helige Fadern talar om fredens gåva, är detta också ett fredsuppdrag till var och en av oss. "Rättvisa och förlåtelse är de två grundvillkoren för freden" (1.1.2002); därför innefattar Fredens evangelium Kyrkans hela lära. inom det etiska och sociala området.
På svenska finns det två ord för fred (och också för rättvisa): frid och fred. En hårfin skillnad, endast en vokal, men ibland är det just de små tingen som gör den stora skillnaden och svårigheten. Därför finner vi ibland, i den svenska mentaliteten, en litet schizofren dualism, mellan det andliga och det materiella, mellan det inre och det yttre; det finns således en ganska allmän frestelse att förminska religionen till något enbart inre, till en idé eller till en känsla.
I den meningen har den heliga Birgitta ett profetiskt budskap till alla svenskar och också till alla andra: freden är en verklighet som involverar allt och alla, är en gåva från Gud som kan förvandla hela tillvaron och få oss att fundera över själva kärleken. Jag tror att namnet som helgonets kloster i Vadstena har fått - Pax Mariae - är som ett budskap från Birgitta till oss om hennes fredsvision. Den heligaste Maria har ett specialuppdrag för att visa oss vad som är verklig fred. I henne, som är avlad utan synd, finns endast utrymme för fred. Det är också hennes uppdrag att förmedla denna fred till alla. Som fredens moder och drottning, har Maria en aktiv roll intill Kristus, Fridsfursten. Helgonet ville ge oss en idealbild av freden i livet och också i klostrets själva struktur. Kan vi då tala om en utopisk vision, eller hellre om en profetisk vision, om denna fred, som har sin början i själva Treenighetens inre och som förkunnas av Jesus och belyses i Marias person?
Shalom är ett nyckelord i Bibeln och därför är det nödvändigt att ta fasta på det bibliska fredsbudskapet i sin helhet när vi talar om freden enligt den heliga Birgittas vision. Enligt mitt förmenande tycks helgonets budskap vara mycket aktuellt också därför att man i dag söker en holistisk och global uppfattning om hela verkligheten, där det inre och det yttre förenas på ett påtagligt och harmoniskt sätt och vittnar om Treenighetens verklighet hos Gud själv.
1. Birgitta som mystiker
Vi kan se en mariansk Kristuscentrering som det karatäristiska draget i den heliga Birgittas budskap. Hon känner sig som Kristi brud, och hela sitt liv lever hon tillsammans med sin brudgum. Maria finns alltid nära honom och nära henne och därför får närheten till Jesus Kristus en mycket speciell, familjär ton tack vare Marias närvaro. Maria säger till Birgitta: "Om man i en spegel kunde se de tre Personerna - förutsatt det vore möjligt -, på samma sätt skulle man i min renhet kunna se Fadern och Sonen och den Helige Ande".
Som Fredens obefläckade Drottning har Maria en aktiv roll som förespråkerska för hela mänskligheten: "Jag står över världen i oavbruten bön, såsom regnbågen över himmelens skyar synes sänka sig ned över jorden och nå den med sina båda ändar; på samma sätt sträcker jag mig över de som lever på jorden och berör både de goda och de onda med min oavbrutna bön" (Rev. IV:78).
Treenigheten är alltid fredens ursprung. I det inre av den Treenige Guden råder alltid fred mellan Sonen och Fadern i den helige Andes enhet. Denna treeniga fred reflekteras också i Jungfrun på ett särskilt sätt. Man kan tala om en eskatologisk-transcendent aspekt av freden som ett trefaldigt värde som tack vare Maria, den obefläckade, blir lättare för oss att förstå. Här på jorden, i vår stad, måste vi finna det rätta sättet att återspegla det himmelska Jerusalem, fredens eviga stad.
Heliga Birgitta ser alltid den jordiska verkligheten i detta mystiska ljus; allt det som är typiskt för den Treenige Guden, i vårt fall freden, kan reflekteras i det vanliga livet, såväl på det personliga planet som också på det politiska-sociala planet. Det är därför som Birgitta är så fordrande gentemot världens makthavare: dessa har en mycket hög kallelse, men tyvärr tycks flertalet av dem glömma det uppdrag de är kallade till och vill inte följa det exempel som Jesus Kristus, fredens och rättvisans Furste, visar dem. De borde alltid arbeta så, att "freden kan betraktas som det som är till nytta för det ringa folket" (Rev. IV, 3). Tyvärr gör de inte alltid så. Därför kan Birgitta säga ganska förskräckliga saker när hon talar om den kristna civilisationens makthavare, saker som många gånger är mycket värre än de hon säger om hedningarna. Birgitta skulle alltså också kunna kallas skyddspatron för Kyrkans sociallära, även om Kyrkans språk i våra dagar kan tyckas mer eller mindre rakt på sak i de sociala dokumenten och många gånger saknar birgittinsk ton ...
2. Birgitta som Kyrkans dotter
Jesu Kristi förlossade värld är, enligt Birgittas sätt att se, Marias trädgård. Maria är drottning över den förlossade världen, där fred och rättvisa råder. Hela Kyrkan och Kyrkans alla medlemmar borde förkunna denna realitet för världen: att vara den heligaste Marias trädgård. Men tyvärr har det världsliga också trängt in i Kyrkan. Inte ens i Guds heliga Kyrka råder Guds frid.
Kyrkans jordiska centrum - Rom - är av allra största vikt för Birgitta. Kyrkans jordiska överhuvud, Petri efterföljare och Kristi ställföreträdare, måste bli kvar i Rom. Det faktum att Påven har lämnat den eviga Staden är orsak till stort lidande för Birgitta. Det är den avgörande punkten i hela hennes kallelse: arbeta och be för Påvens återkomst till Rom.
"O Rom, Rom, dina murar är sönderbrutna. Därför är dina portar utan bevakning; dina altaren vanhelgas, det levande offret och matutinens rökelse brännes i förgården, och därför utgår icke den heliga, högst ljuva vällukten från det allraheligaste." (Rev. III, 27) säger Birgitta. Rom, Kyrkans medelpunkt och symbol för Guds Rike som fredens och rättvisans rike, är ödelagt. Utan närvaron av den "milde, levande Kristus" i Rom, som sankta Catarina da Siena uttrycker det, hon som liksom Birgitta var sierskan om Påvens återkomst till Rom, lider Kyrkan och kan inte förmedla det evangeliska budskapet på ett autentiskt sätt. Därför är den helige Faderns stadigvarande närvaro i Rom en vital nödvändighet för Kyrkans trovärdighet. År 1370 uppsökte den heliga Birgitta påven Urban V i Montefiascone och framhöll vad han borde göra: "Han borde bege sig till Rom av det enda skälet: att befrämja rättvisa och barmhärtighet, styrka den katolska tron, säkerställa freden och sålunda förnya den heliga Kyrkan" (Rev. IV, 138). Tyvärr ville inte den helige Fadern lyssna på Guds röst och på Guds profetissa. Han återvände till Avignon och dog samma år.
3. Birgitta som "Realpolitiker"
Den heliga Birgitta är aldrig rädd för att säga sanningens ord till personer med makt och inflytande. Ibland säger hon fruktansvärda saker direkt till kungar och drottningar. För oss verkar det otroligt att hon kunde säga sådana saker utan att fängslas eller mördas - som vår tids profeter, t ex Oscar Romero eller Isaías Duarte.
Skillnaden ligger troligen i det faktum att i medeltidssamhället rådde fortfarande respekt och vördnad för dem som talade i Guds namn som hans profeter, i denna övergångstid. Det är därför som Birgitta kunde säga mycket hårda sanningar till drottningen Giovanna av Neapel och samtidigt tas emot med stor ära och respekt av denna inte så sympatiska dam.
Under sin tids politiska situation arbetar Birgitta framförallt för fred mellan Frankrike och England. Hundraårskriget mellan dessa två länder sågs som en tragedi och en skandal för kristenheten. Tyvärr lyckades inte Birgitta att återställa freden, men kanske har hennes ord och böner haft en dold inverkan för freden? I hennes fredsbudskap finns en klar ton av Treenigheten och Kristus som medelpunkt: att Han genom sitt lidande kunde ena er till ett enda hjärta, ni som hittintills varit splittrade" (Rev. VI, 34).
Sonen själv talar så till Birgitta: "Jag är den sanna freden och där fred råder, där är jag verkligen. Om dessa två kungar, Frankrikes och Englands, vill ha fred ska jag ge dem den eviga freden. Men sann fred kan inte vinnas utan att man älskar sanningen och rättvisan" (Rev IV, 105). Här syns klart att fred för Birgitta involverar hela evangeliska fullheten. Som Kristi ställföreträdare har påven en mycket viktig roll för att befrämja fred mellan de två krigförande staterna. Birgitta talar med stor stränghet till påven Clemens VI som enligt Birgitta inte har gjort det han borde ha gjort, eftersom han är "en köttets älskare" (Rev. VI, 64) snarare än en herde som önskar arbeta för fred mellan de kristna länderna.
Birgitta är inte pacifist i ordets moderna betydelse. Som vi vet så har hon också varit initiativtagare till korståget mot Novgorods ortodoxa. Med kraft och med förebråelser försökte hon att få svenske kungen Magnus Eriksson att anfalla Ryssland. Men först måste han förmana dem och erbjuda dem frid och tro och frihet" (Rev. VIII, 40), men om dessa inte vill ta emot dessa råd och förmaningar,då kan han anfalla dem med "rättvisans nitälskande hand" (ibidem). Hon har alltid talat om honom med förakt och besvikelse för att han inte ville göra Guds vilja. Ibland är helgonen hårda. Man kan inte mäta forna tiders helgon med dagens värderingar. Under sitt besök på Cypern talade inte Birgitta på ett särskilt fredligt eller ekumeniskt sätt om ortodoxerna.
4. Birgitta som grundare av den Allraheligaste Frälsarens Orden
Birgitta ville grunda en religiös orden till den Allraheligaste Frälsarens ära. I Jesus Kristus, och endast i Honom, finns fullheten. "Han som är fredens återställare och skapare, begär fred av människorna" (Rev. II, 3, 34). Freden kommer endast från Jesus, och var och en är kallad att offra ett fredens liv som ett kärlekssvar till den som är fredens skapare och återställare. Herren själv säger till Birgitta: "Mitt människoblivande var verkligen nödvändigt. genom det har förbannelsen upphävts och allting i himmelen och på jorden har erhållit fred" (Rev. V, 16). Det synes mig att Birgittas syn på det monastiska livet, det vill säga i Pax Mariæ, har en mystisk fredston. Om systrarna verkligen lever troget sin kallelse i klostret är de på ett dolt men verkligt sätt Kristi medarbetare för att befrämja freden i världen, fred i ordets fulla och bibliska betydelse. Visserligen kan vi inte finna en utvecklad doktrin om detta i Birgittas verk, men inte desto mindre tycks det mig som om livet i Pax Mariæ är ett liv i bön och offer i gemenskap med Herren som blivit korsfäst för freden. Amor meus crucifixus est - på korset lider Herren för freden. Han hjärta är fullt av kärlek till människorna som inte vill och inte kan finna fredens väg. På ett mystiskt sätt finns klostret Pax Mariæ, som en bild av ett äktenskapligt förbund mellan Maria och Kyrkan, bredvid Herren med förbön för mänskligheten som är i så stort behov av fred, rättvisa, försoning och nytt liv. Det rent kontemplativa livet har verkligen ett profetiskt värde för samhället och världen i varje epok, såväl i Birgittas medeltida som i denna vår nutida i början av det tredje tusentalet.
+ Anders Arborelius ocd
Annat av Biskopen
