Biskop Anders Arborelius ocd

På pilgrimsfärd mot Sanningen

Under den sista biskopssynoden i Rom i höstas gjorde den belgiske kardinalen Godfried Danneels - som för övrigt var min lärare i liturgi och sakramentsteologi på 70-talet i Brugge - ett uppmärksammat inlägg. Kontentan av det hela var att vi kan lära oss något av allt och alla. Guds sanning kan lysa igenom även i vatten som kan vara nog så grumliga.

Många rörelser, fenomen och ideologier, ja, människor tycks oss med rätta felaktiga, skumma och högst otrevliga. Risken är, att vi då avskriver dem helt och hållet och stänger värt hjärta och sinne för dem. Och då riskerar vi att missa den lilla glimt av Guds ljus och sanning som de, ibland omedvetet och mot sin vilja, får förvalta.

För det är ju faktiskt så att allt skapat, allt under solen, bara genom att vara till kan återspegla Skaparens härlighet. I allt som finns till, i allt mänskligt finns det något sant och äkta, som förvisso kan vara förvänt, missbrukat och vanställt intill oigenkännelighet. Guds sanning har en så stark inneboende kraft att ingen och intet kan dölja den. Därför får vi heller aldrig bli förvånade att höra sanningsord ur oväntade munnar.

Ibland är vi frestade att bli förargade, ja, nästan avundsjuka när Icke-kristna säger och gör något gott som vi borde ha sagt eller gjort. Så var det ju redan med Jesu samtida lärjungar. Men just detta borde vara ett av våra största glädjeämnen i livet!

Sanningen har i sig själv en så stark inneboende kraft att den kan bryta igenom där vi minst skulle ana det. Gud vill i sin slösande godhet stråla ut allt som är sant, gott och äkta. Och hans utstrålning är heligt oberoende av vad vi kristna gör och inte gör. Sanningen har en sådan skönhet och attraktionskraft i sig själv att den kan bryta sig in genom reglade dörrar, för i sista hand är den alltid identisk med den uppståndne och förhärligade Herren, han som är Vägen, Sanningen och Livet.

Expedition Sanningen

Det kan vara en underbar upplevelse att gå på upptäcktsfärd. och leta efter sanningskorn eller logoi spermatikoi som kyrkofäderna sade.

En sådan upptäcktsfärd år l sista hand en pilgrimsfärd till honom som är Sanningen själv. Har vi Inte någon möjlighet att göra någon annan pilgrimsfärd nu under det heliga året, kan vi alltid göra en sådan här.

I den Helige Andes skarpa strålkastarljus kan vi urskilja sanningskornen även när de är förklädda och bär lånta flädrar, ja, även när de döljs bakom högst otrevliga fasader.

Varför Inte börja att se på de människor vi har det jobbigast med l detta Andens ljus? Då kanske vi till vår förundran och glädje upptäcker att de ofta sätter oss i fråga på ett ytterst hälsosamt sätt.

Ibland uppenbarar de en smärtsam sanning om oss själva som vi nogsamt försökt dölja eller förtränga. Gud kan tala till oss och säga oss ett sanningsord och är det hans sanning så ligger också hans kärlek inbäddad däri - genom dem som vi ser som våra antagonister och fiender. Dem är vi inte bara förpliktade att älska utan också att lyssna till och lära av, vilket i och för sig är en nödvändig konsekvens om vi verkligen lever i kärlek. Det kan ofta vara det svåraste av allt, men är ett kriterium på all äkta kärlek. Just därigenom renas vår kärlek från allt vad självgodhet och översitteri heter.

Tänk om också de folk, raser och samhällsgrupper som lever l konflikt med varandra kunde pröva den här modellen: att gå på jakt eller pilgrimsfärd och Beta efter sanningskorn l sina motståndares hjärtan.

Faktiskt är det just vad Bibeln vill lära oss.

Israel, Guds utvalda folk, for ofta illa och utsattes för förtryck och hamnade i fångenskap. Men profeternas skarpsynta blick säg tvärsigenom den smärtsamma och fasansfulla verkligheten och kunde där urskilja det övergripande perspektiv, som ingen mänsklig kraft i världen kunde beröva dem: Guds försyn och omsorg förmedlas tvärsigenom förtryck och förföljelse! Hur orimligt det än låter är det det som hela Bibeln och kristendomen förkunnar.

Gud vill rädda och frälsa oss mitt i den bloddrypande värld av förtryck och ondska där vi lever Och Gud blir själv den som fångar upp slagen och drabbas mest av alla på korset, ja, han fortsätter att drabbas i och genom alla som drabbas. Och därför är det just på hans kors som syndens och dödens makt krossades i grunden. Hans nåd förvandlar synd till hel död till liv.

Korsets sanning

Korsets sanning är obehaglig, men obetvinglig. även om vi är förpliktade att kämpa mot all ondska och förtryck, mot allt vad krig och rasism heter, vet vi att sådant finns. Inga lagar och kampanjer i världen kan ta bort det obehagliga faktum att det finns mörker och ondska. Inga riksdagsbeslut i världen kan ta bort lögn och svek. ändå måste vi vaska fram minsta lilla gnutta godhet som kan finnas i denna till synes helt kompakta ondska. Minsta lilla ljusglimt måste vi lära oss att urskilja. Det gäller både den privata lilla sfären och den stora politiska arenan. Att demonisera sina motståndare och förföljare - eller sina trätobröder i debatten och sina konkurrenter på arbetsplatsen - rimmar illa med sanningsordet "Förlåt dem för de vet inte vad de gör".

Sannare än skadeglädje

Kan vi då hitta något gott och sant överallt? Försöka duger. En sådan upptäckarglädje är sannare än skadeglädje.

Tror vi på Guds härliga sanning och att den har en inneboende kraft som ingen kan ta bort, då hittar vi också spår av den på de mest oväntade ställen. Till vår oförställda förundran får vi se att Guds ljus kan lysa upp de minst upplysta och de mest förblindade människor.

Går vi på pilgrimsfärd och längtar efter att se spåren av den Gud som otåligt söker oss alla, då kan vi vara säkra att stöta på hans spår lite varstans, även i de till synes mest fördärvade. Gud kan liksom inte vänta med att stråla fram med sin sanning, tills den omgivande miljön blivit helt ren.

Omvändelseår

Det heliga året kan också bli en omvändelsens och försoningens pilgrimsfärd, då vi söker den treenige Gudens ansikte och jublar över att få se det återspeglat i allt som finns till. även i skärvor och spruckna kärl, även i halvmörka rum... Gud vill möta oss på fler ställen än vi kanske hade tänkt oss. 

Att gå på pilgrimsfärd och leta efter Gud och hans sanningskom, där man vanligtvis Inte söker honom, kan bli början till en djupare omvändelse. Ingenstans är vi utan honom. Inte ens l vårt eget halvmörka - eller halvljusa - lilla liv. Sanningens skönhet kan aldrig döljas. Och ju mer vi förundras över denna sanning, desto mer vill vi omvända oss till honom som är själva Sanningen.

+ Biskop Anders Arborelius

Ur Katolsk Magasin nr 1, 28 jan 2000