Annat av Biskopen
(2002-12-05)
Den vi älskar vill vi ge tusen namn. Kyrkan har under sin vandring genom historien gett sin Herre många vackra namn. Ett av dem är Kristus Konungen. Jesus Kristus är hela världsalltets Herre och Konung. Makten och äran är hans, och ingen annans. Honom är vi skyldiga ovillkorlig lydnad och vördnad. Ingen har en sådan auktoritet som han. Vår kristna tro förpliktar oss till denna helhjärtade överlåtelse åt honom och det han befaller oss att göra. Samtidigt vet vi att ord som lydnad och auktoritet, makt och konung är svårsmälta för många idag. Vi är som 1900-talets barn allergiska – för i vår tid är nästan alla allergiska mot något! – mot en sådan terminologi. Under det förra seklet missbrukades lydnad och auktoritet på ett fasansfullt sätt av dem, som proklamerade rasens och proletariatets diktatur. Därför får det inte förvåna oss att många i vår tid har en grundmurad misstro mot alla auktoriteter. Också bland många kristna har det smugit sig in en ton av misstro mot allt som luktar makt och auktoritet i Kyrkan. Därför är det så viktigt att återerövra den kristna synen på detta och så att säga föra hem Kristus Konungen ur hans exil och låta honom sitta på sin tron.
Dagens evangelium är som klippt och skuret för oss nutida kristna med auktoritetsproblem för att förstå vad Kristus är som Konung. Han identifierar sig med de minsta och svagaste. Han vill besegra oss genom vanmaktens oemotståndliga makt. Han vill vända vår blick neråt: till dem som är så små och maktlösa att vi inte ser dem utifrån vår maktposition. Han vill vända på perspektivet totalt och besegra oss nerifrån. Alltsedan Gud har blivit människa, lidit och dött för oss talar han utblottelsens och fattigdomens paradoxala maktspråk, för han vet att det är det enda som kan besegra vår makthunger. Världen kan aldrig förstå ett sådant språk. Och den del av vårt hjärta som ännu sitter fast i världens gripklor gör frenetiskt motstånd mot Kristus Konungen, som vill störta oss från våra troner och göra oss små, så små att vi kan övermannas av den glädje som bara ett Guds barn kan erfara. Men ofta föredrar vi världens tomma tidsfördriv, för världen orkar inte med tiden och måste till varje pris fördriva och döda den. Synd bara, för evigheten är beroende av hur vi använt vår tid, som Jesus säger i dagens evangelium. Om vi inte har känt igen honom i ”dessa minsta som är hans bröder” – hur skall vi då känna igen honom när han kommer som universums Herre och Domare, för det är ju samme Herre…
”Låt hela skapelsen befriad från tomhetens välde tjäna ditt majestät och utan ände lova dig”, så bad vi i kollektbönen, men den brukar tyvärr inte fastna så lätt i vårt hjärta. Kanske det just är så ”tomhetens välde” visar sin makt i vårt liv? Kristus och hans ord har svårt att tränga in i hjärtat och drabba oss. Det är en del av motståndarens taktik att göra oss tomma. I varje tid och miljö kan vi se att detta världens rike, detta tomhetens välde, antar nya skepnader, som hotar att dölja Kristi rike för vår blick. Under 1900-talet såg vi hur blodets rike tycktes ta överhanden: folkmord och etnisk resning blev en del av den dagliga verkligheten. I vår tid och miljö är det en annan aspekt av ”tomhetens välde” som tycks tränga sig på: hedonismens och konsumismens välde. Med lite våld och sex kan man sälja allt och fånga människans hjärta. ”Två mäktiga krafter styr människans handlande: begäret och aggressionen. Båda är nödvändiga för släktets och individens överlevnad, båda är livsfarliga om de går överstyr” (Anders Piltz). Det är kanske överdrivet att tala om en begärets och driftens diktatur, men faktum är att många tycks så fängslade av detta att de ser den omedelbara behovstillfredsställelsen som tillvarons viktigaste dogm. Kan då Kristus Konungen med sin milda, men allsmäktiga kärlek befria dem ur denna fångenskap? Förvisso. Den allsmäktiga kärlekens vanmakt är inte så lätt att motstå i längden.
I vissa fall tycks det svårt för oss kristna att urskilja hur vi skall följa Kristus Konungen i de konkreta valsituationer, som vi alltid hamnar i i vår komplicerade verklighet. Nyligen har vi sett hur kristna har reagerar helt olika på den lagändring om hets mot homosexuella som antagits av riksdagen. I den remiss som Katolska biskopsämbetet lämnade in tillstyrktes lagändringen, eftersom ingen människa får utsättas för hets. I den senare diskussionen var många rädda att lagen skulle innebära att man inte fick säga att sexuellt samliv mellan personer av samma kön är en svår synd som hela Bibeln och traditionen alltid har sagt. Man var t.o.m. rädd att Bibeln skulle censureras. Sverige har visserligen inte alltid varit så bra på religionsfrihet, men så illa är det nog ändå inte! Detta är ett typiskt fall då det inte är så lätt att se hur man skall handla för att vara Kristus Konungen obrottsligt trogen i det vanliga liv där vi lever. Två principer tycks kollidera: respekten för dem som ofta har behandlats illa – och den obrottsliga troheten mot Guds bud som förbjuder homosexuellt könsumgänge. Speciellt svårt blir det i en tid då ”begärets och driftens diktatur” tycks ha makten. Men det gör det ännu mer nödvändigt att hjälpa människor att upptäcka den evangeliska frigörelsens väg som Jesus har visat oss. Att tala om sexuell avhållsamhet är ett rött skynke för världen idag – och egentligen alltid – men i det rike som Kristus Konungen har öppnat för oss är det raka motsatsen.
I alla tider och miljöer har det varit svårt och inopportunt att följa Jesus. Att leva i trons och kärlekens lydnad kostar alltid på. En kristen som tar på sig Jesu milda ok tycks alltid dåraktig i världens ögon, men vinner i längden mer respekt än den som kompromissar och köpslår med ”tomhetens välde”. Den stora tragedin är att detta välde i sista hand bara har detta att erbjuda: en isande kall tomhet. 1900-talets blodsbemängda historia borde ha lärt oss något, men tomhetens furste är expert på att hitta nya förklädnader och slå blå dunster i ögonen på oss. Den ende som kan frälsa oss ur denna villfarelse och den försåtliga lockelse, som tomhetens välde utövar, är Jesus Kristus – om vi låter honom vara vår Herre och Konung och ger honom makten över vårt liv, över våra ord och handlingar, om vi stiger ner från vår tron och vill möta honom, som kommer till oss i en tiggares skepnad och ber oss om vårt hjärta.
