Biskop Anders Arborelius ocd

–Och får du använda dem själv. Eller måste du tvunget använda dem i din ämbetsutövning och bjuda gäster eller så?

–Det får jag väl göra. Som biskop får man nog bjuda in litet gäster här och var. Men det är väl en gest för att uttrycka vänskap och uppskattning, skulle jag vilja säga.

–Du talade i går om att leva i nuet. Tycker du, att katolska kyrkan lever i nuet?

–Ja, vi kan faktiskt inte leva någon annanstans än i nuet. Sedan är det ju, vad vi menar med detta. För oss är det i första hand, att vi försöker leva i evighetens återsken här på jorden. Kyrkan är ju ett pilgrimsfolk på väg till evigheten. Och det betyder naturligtvis, att man ibland kan ifrågasätta om vi följer med i vår tid. Men det är inget egenvärde, utan det viktigaste är att förmedla ett evigt, sant budskap, men naturligtvis på ett språk och ett sätt, som kan förstås. Det är ju en av de stora uppgifterna att hitta språket.

–Så den Bibel och de skrifter som fanns, när Jesus gick här, de gäller exakt likadant nu, som de gjorde då? Alltså tiden kan inte påverka tolkningarna eller något sådant?

–Vi får då först säga, att Bibeln sådan vi känner den, den kom ju till senare. Den växte fram i kyrkan och kodifierades genom kyrkans ämbete. Vi tror, att den sanning, som finns där, i sig är evig och oföränderlig. Men mycket gäller det att uttrycka det på ett sätt, som man kan förstå. Och det är kyrkans uppgift i alla tider att försöka uttrycka evighetens skönhet och sanning på ett sätt och ett språk, som människor kan ta till sig. Och det är inte alltid så lätt.

–Du har ju själv levat som munk i ett kloster halva ditt liv. är det inte risk, att du fjärmar dig från den vanliga människans liv, så att du inte riktigt förstår, hur den vanliga människan har det idag?

–Nu är det så, att de som lever i kloster idag inte är riktigt så långt borta och så avskärmade som många tror, utan man är faktiskt förvånad över, hur många vanliga människor, som tar kontakt inte minst i svåra stunder i sitt liv. I livskriser, i problemsituationer, händer det ibland, att telefonen ringer alla tider på dygnet till ett kloster. Dessutom är klostren kända som ställen dit man kommer för att bikta sig, för att få ett andligt samtal. Så jag får väl protestera litet, om man ser oss som Mars-människor.

–Det vill jag inte säga, men du sade nyss, innan vi började hör, att orden som du tillhör, var väldigt kontemplativ, inte så utåtriktad. Då kan man ju tänka sig, att man sitter där i sin kammare med alla sina böner, och att man inte umgås så mycket ute i samhället.

–Det ligger naturligtvis mycket i det här, man kan ha ett avskilt liv. Men jag skulle vilja säga, att man skalar bort mycket av de onödiga prat- och snackmomenten, som kanske uppfyller många andra människors liv. Men de väsentliga samtalen kanske man har litet lättare att tackla också.

–Intolerant, gammalmodig, inga kvinnopräster, inga preventivmedel accepteras. Ingen förståelse för homosexuella. För ett par år sedan tog katolska kyrkan avstånd från barnaga. Låter det här bra?

–Ja, det här med barnaga, det vet jag inte, var det kommer ifrån. Det beror väl ofta mer på kulturella skillnader. Det vet man ju, att i Italien och andra länder, där daskar man till barnen.

–Det var först 1996 som kyrkan i Italien tog avstånd från barnaga.

–Jaha, men det är en lokal sedvänja.

–Ja, men om vi tittar på de andra sakerna. Inga kvinnopräster, inga preventivmedel, inge förståelse för homosexuella.

–Ja, vi kan börja med kvinnopräster. Vi ser prästen som någon, som handlar och agerar i Kristi person. Han skall vara ett slags tecken eller sakrament på Jesus Kristus, och eftersom Jesus Kristus var man, så tror vi, att det är det naturligaste och lättaste, att en man illustrerar det. Vi kan jämföra det med om man spelar en film om Jesus liv. Då låter man en man illustrera det. Det betyder, att vi i vår tradition tror, att det är förbehållet mannen att åskådliggöra, representera, Kristus i det sakramentala skeendet.

–Och där finns det egentligen inga protester och rörelser emot detta i den katolska kyrkan?

–Det finns det naturligtvis. Det finns mycket diskussion på det teologiska området på många olika sätt. Men vi kan väl säga, att man har sett, att vissa uppgifter kan utföras av icke präster. Vi har ju också denna rikedom som katolska systrar och nunnor är. Därför är alltså trycket och behovet inte så starkt och stort, eftersom vi har den här jämvikten och harmonin mellan ett manligt prästämbete och den här kvinnliga aspekten, som då illustrerar Jungfru Marias uppgift i kyrkan.

–Och därmed klarar ni er genom att ni har många systrar?

–Jag tror, att det ger en naturlig harmoni och balans i det katolska livet. Vi brukar säga, att en församling, som inte har ordenssystrar alltid lider av detta.

–Inga preventivmedel då?

–Det är naturligtvis svårsmält för många, att det inte är möjligt. Vi ser det som ett ingrepp i skapelseordningen, vilket inte kan godkännas. Däremot försöker vi främja den naturliga familjeplaneringen, som har kunnat utveckla sig, och som kan vara väl så säker. T ex i fattiga länder är det ofta enda metoden. Man har inte råd att köpa de dyra preventivmedlen.

–Det är väl få, som skulle säga, att det här naturliga, att räkna dagar o s v är lika säkert som preventivmedel. Men du menar, att man kan det?

–Det finns forskning på detta på olika universitära nivåer också i Sverige. Jag tror det är Umeå och Karolinska institutet, som verkligen har försökt att göra detta. Det är också spritt bland icke katoliker, inte minst bland ekologiskt intresserade.

–Vi känner ju till det. Men vi menar, att preventivmedel är det lämpligaste. Men det menar inte ni?

–Nej, vi ser det som en etisk fråga i första hand.

–Och aborter är i inte att tänka på, inte i några omständigheter?

–Nej, abort, det ser vi som ett utsläckande av liv, och man kan inte förneka det, om man känner till något av vad det är att göra en abort.

–Där finns ingen tolerans då, vid våldtäkt av kvinnan eller något sådant, utan absolut inte abort?

–Nej, vi tror, att varje mänskligt liv är så värdefullt, att man inte kan tänka något skäl att utsläcka det.