Biskop Anders Arborelius ocd

Läkarens, Lärarens och
Översteprästens pastoralplan

I sin apostoliska skrivelse "Novo millennio ineunte" skriver påven Johannes Paulus II:

"En gemenskapens teologi och spiritualitet åstadkommer nämligen att herdar och lekmän ömsesidigt lyssnar på varandra" (nr 45).

I Kyrkan måste det råda ett lyssnan-dets klimat - inte minst i vår tid när orden bara väller fram. Att ömsesidigt lyssna till varandra är en av de viktigaste förutsättningarna för att vi som kristna skall kunna hjälpa varandra att lyssna till Guds röst. Påven citerar den helige Paulinus: "Vi vill hänga vid allas läppar, eftersom Guds Ande andas i varje troende."

Dessa tankar hade jag i bakhuvudet vid pastoralrådets årsmöte och inför den nydaning som pastoralrådet står inför. Som biskop måste man lyssna på sitt folk och pastoralrådets uppgift att ge biskopen pastorala råd är ytterst viktig. Samtidigt måste man vara realist: att hänga vid tjugofem par läppar är ungefär vad man mäktar med... Inför det tredje årtusendet behövs det en pastoralplan i varje stift. Påven understryker detta i sitt brev. Kyrkans uppgift är överallt och alltid densamma, men de konkreta omständigheterna är överallt och alltid olikartade och kräver sina prioriteringar. Det viktiga är ätt allt pastoralt planerande har sin utgångspunkt i Jesus Kristus. Det är det "Ansiktet vi skall betrakta", säger påven. Det pastorala arbetet utgår alltid från kontemplationen av Jesu ansikte. Hans anletsdrag måste vara inristade på näthinnan, så att vi ser på allt så som han ser på det. Utan hans närvaro och inspiration faller alla planer platt till marken. Det är hans sett att se på verkligheten som måste prägla vår pastorala vision och de konkreta prioriteringar som föds ur denna vision.

Under de närmaste tre åren får vi steg för steg bygga upp vår pastoralplan. I år ser vi speciellt på Jesus Kristus som Läkare, som de fattigas och betrycktas herde och vän. Vår socialpastorala kongress i Vadstena i höst skall försöka vaska fram alla initiativ som görs på det diakonala, karitativa området och inspirera till ytterligare engagemang. Det är viktigt att vi alla ber för detta arbete - och lyssnar till det som den Helige Ande kan säga oss, inte minst genom våra lidande och behövande bröder och systrar. Jag skulle vilja föreslå två förbönsämnen. Det första var det någon som uttryckligen bad mig att föra vidare:

För de aidssjuka som inte har tillgång till de mediciner som finns, men som de inte har råd att anskaffa.

Det andra låg hela tiden i luften under den nordiska biskopskonferensens möte på Stella Maris i Koisjärvi:
För de kvinnor och barn som utnyttjats sexuellt på grund av andra människors vinningslystnad.
Nästa år får vi så se på Jesus som Lärare, som den som undervisar sitt folk. Det är alltså den kateketiska och evangelisatoriska aspekten som då står i centrum.

Och 2003 är det Jesus som vår Överstepräst, som vi får betrakta. Liturgin och spiritualiten kommer att belysas speciellt under det året, då vi både firar den heliga Birgitta och vårt stifts 50-årsjubileum. Dessa olika sätt att betrakta Jesus på kan hjälpa oss att hitta vägar för att göra denne Jesus mer närvarande, både i det inre kyrkliga livet och i samhället i stort. Det finns ingen boskillnad. Överallt och alltid är vi som döpta kallade att sprida den Kristusdoft som ger människorna hopp och tillit.

+ Anders Arborelius ocd

(Ur Katolskt magasin nr 5 2001)