Biskop Anders Arborelius ocd
"Att möta den Uppståndne"
Påskdagen 2006 – Att möta den Uppståndne – Domkyrkan 16.4.2006
Under påskvakan i natt döptes en grupp vuxna här i Domkyrkan.
För oss som hade förmånen att vara med var det ett tecken på att
den uppståndne Jesus lever och verkar i sin Kyrka här och nu. Samtidigt
var det en nyttig påminnelse för oss om vårt eget dop, om
vad det ger oss och vad det kräver av oss. Det hade säkert varit
intressant för oss att höra hur de hade kommit fram till sitt beslut
att be om dopets gåva och så bli inlemmade i Kristi mystiska kropp.
Trots att vi lever i en miljö som är så präglad av materialism
och hedonism, finns det en djup andlig längtan efter att möta den
levande Guden. Varje människa är unik, skapad till Gud avbild, och
något i henne längtar alltid hem till honom, som är hennes
urbild, ursprung och mål. Människan är ingen tillfällighetsprodukt,
ingen massvarelse. Varje människa är oersättlig. Ingen av oss är
den andra helt lik. Vi har alla en egen historia, som alltid är frälsningshistoria.
Vi finns till för att möta Gud och bli honom lika. Vi kan bara finna
vår djupaste mening i honom. Därför har han blivit människa
i Jesus Kristus. Därför har han levt, lidit och dött som vi.
Därför har han till sist också uppstått från de
döda för att visa oss att vi är kallade till något mer än
att ruttna i graven eller bli aska. Vi är kallade att dela Guds egen härlighet
för all evighet. Ingenting är gott nog för oss människor.
Gud vill dela sin eviga existens med oss. Så viktig är varje liten
människostackare i hans ögon. Ingen är oviktig och försumbar.
Ingen är för dålig, för ond, för blind. Alla vill
han ge sitt eviga liv. Frågan är bara om de är intresserade.
De flesta tycks reagera med en gäspning eller axelryckning. De har viktigare
saker att göra: nätpoker, skatteplanering, ja, allt det som vi människor
fyller vår tillvaro med för att stå ut.
Påsken är en tankeställare för oss alla.
Vad är det egentligen vi håller på med? Vad är det vi ägnar
vår tid åt? Vad är det vårt hjärta längtar
efter? ”Ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud” (Kol
3:2), säger Paulus. Men för många är detta liv så osynligt
och omärkbart, att de inte har en aning om det. Det finns så mycket
mer påtagliga ting som fångar deras intresse. Även de flesta
kristna lever nog lyckligt – eller snarare olyckligt – omedvetna
om detta inre, osynliga liv. Ändå är det just detta osynliga
liv som är kärnan i vår existens. Genom dopet har vi fått
del av det eviga livet redan nu. Jesus som har dött för oss på korset
har genom uppståndelsen också öppnat vägen till evigheten
för oss. Vi är inte längre bundna av det som förgår.
Vi sitter inte fast i vår begränsning och brist. Vi har fått
ett nytt liv ingjutit i oss, som yttrar sig i tro, hopp och kärlek. De
bildar ett nytt dynamiskt kraftfält i vårt inre. De styr vårt
liv in på andra banor. De inriktar oss på att leva i ständig
dialog med den som alltid älskar oss och vill ge oss del av sitt eget
liv. Jesus har dött och uppstått för vår skull, och han
vill leva i kärlekens ständiga relation med oss, men detta måste
vi bejaka genom tron, och då kan vi flyga fram, drivna av hoppets starka
dynamik, vad som än händer i vårt liv.
För många, också bland oss
kristna, kan det vara svårt att ta till sig påskbudskapet. Det är
lite lättare med julen: att ett barn föds är lite mer lättsmält än
att en vuxen man uppstår från de döda. Samtidigt är påsken
själva kärnan i kristendomen. Utan påsk ingen kristendom. Utan
påsk ingen Kyrka. Utan påsk inget evigt liv. Utan påsk ingen
förlåtelse. Utan påsk inget hopp. Utan påsk och uppståndelse
skulle vi inte ha den ringaste anledning att vara här i kyrkan idag. Utan
påsk skulle det inte finnas någon mening med någonting. Allt
skulle ändå vara dömt till undergång. Men alltsedan Jesus
har uppstått från de döda, har vårt liv en djupare innebörd.
Vårt liv är in i minsta detalj präglat av hans seger över
synd, lidande och död. Det finns något av påskens färg
och ton i hela livet. När Gud blev människa i Jesus, trädde
Gud in i vår värld och delade vår existens. När Jesus
uppstod från de döda, fick vi träda in i Guds värld och
dela hans existens. Det är detta inre osynliga liv, som är påskens
stora gåva och nåd. Allt går ut på lära sig att
upptäcka detta och låta sig formas av den upptäckten.
Hur kan vi då upptäcka påsken?
Hur kan vi möta den uppståndne Jesus och bli förvandlade av
detta möte? Här måste vara och en svara själv. Här är
vi alla unika. Här har alla allt att lära. Vi ser det redan i evangelierna.
Den uppståndne Jesus möter sina lärjungar på helt olika
sätt. Maria från Magdala möter honom i en trädgårdsmästares
gestalt. Till henne säger Jesus: Rör mig inte. Till den tvivlande
Tomas säger han i stället: rör mina sår. Gregorius den
store kommenterar: ”Tomas’ brist på tro var nyttigare för
oss än de troende lärjungarnas tro” (Homilior om Evang.
26,7; PL 76,1.20). Allt kan bli anledning att möta den Uppståndne.
En god kristen människas vittnesbörd kan hjälpa oss, men också en
syndig och svag kristen kan utan att veta det peka vidare på Jesus som
Frälsare. Den Uppståndne är inte bunden av några begränsningar.
Han är fri och kan använda allt och alla för att nå fram
till människans hjärta.
I dagens evangelium ser vi att också en kapplöpning mellan två avundsjuka
lärjungar blir ett möte med den Uppståndne. I berättelsen
om Emmaus-vandringen ser vi hur Jesus är en med-vandrare i förklädd
gestalt. Och så fortsätter det i hela Kyrkans historia. Den uppståndne
Kristus lever i sin Kyrka. Han är allas med-vandrare. Men var och en måste
själv upptäcka honom och bejaka honom. För de flesta kristna är
det nog en gradvis upptäckt. Steg för steg leds man in i att ta emot
och bejaka den uppståndne Herren. Påsken fortsätter. Påsken är
inget avslutat kapitel. Vi kan alltid upptäcka mer och mer vem den uppståndne
Herren är och vad han vill med vårt liv. Det är aldrig för
sent att ta emot honom. Lyckligtvis fortsätter han att knacka på vår
dörr. Minsta lilla händelse eller möte på vägen kan
bli till en djupare upptäckt av vem Jesus är. Därför önskar
jag er till sist alla en glad påsk, alltså en glad upptäckt
av hur Jesus, den uppståndne Herren, med stor ömhet går med
er på er vandring genom livet och visar er rätt väg, så att
ni inte villar bort er och går under på vägen.
Herren är sannerligen uppstånden, halleluja.
Annat av Biskopen
