Biskop Anders Arborelius ocd

Konfirmationspredikan i

Sankt Mikaels katolska kyrka

den 8 maj 1999

Kära bröder och systrar!

Innan den här dagen kom, var det många som sade: Det kommer att bli dåligt väder här i Växjö, ja rent av kanske snö. Men det blev en strålande solskensdag. Då är ju dagen helt annorlunda. När ni kära konfirmander tänker tillbaka på er konfirmationsdag, då kommer ni säkert att komma ihåg, att det var en strålande, vacker majdag.

Jag skulle vilja likna detta vid, vad den Helige Ande är och gör i vår tid. Om den Helige Ande får plats och utrymme i vårt liv, då är det något helt annat, även om det i och för sig är samma liv och samma verklighet vi lever. Utan den Helige Ande kan mässan tyckas lång och tråkig. Med den Helige Ande blir det en fest, en glädje utan like. Utan den Helige Ande kan bönen tyckas tung och svår. Men med den Helige Ande blir det en frid, en glädje. Utan den helige Ande är kyrkan långt borta, en kall och stängd institution. Med den Helige Ande blir kyrkan en kärleksfull mor, mild och öm. Utan den Helige Ande är livet fyllt av problem och svårigheter. Med den Helige Ande är livet ett mysterium, där Gud är oss nära.

Det är något av detta vi skall vara med om här idag och speciellt våra konfirmander. De skall ta emot den Helige Andes eget sakrament, bekräftelsen, konfirmationen. De skall ta emot handpåläggningen och smörjelsen, så att den Helige Ande skall komma ner och förvandla dem. När ni, kära anhöriga, ser era respektive konfirmander, ser ni ingen skillnad innan de tar emot sakramentet och efteråt. ändå är det en helt annan person. Här har något stort och underbart skett. Den Helige Ande har givits till fullo till den här unga människan. Och just därför ni ändå kanske kommer att märka en skillnad. Det är vår förhoppning att dessa unga människor, som under församlingens förbön och undervisning har förberett sig till detta stora ögonblick, kommer att bli levande lemmar i Kristi gemenskap.

Kyrkan, kära konfirmander, har alltså stora förhoppningar på er. Ni sitter främst här i kyrkan. Ni är kyrkans framtid. Och jag hoppas, att ni om kanske 50 år sitter här och ser på era barnbarn, som kommer fram och skall konfirmeras, att ni har hjälpt till att bygga upp Kristi kyrka, den katolska gemenskapen här i Växjö och Småland. Kyrkan behöver er för att växa, för att utveckla sig och slå rot. Ni får här allt ni behöver för att göra något vackert och stort av ert liv.

Vi vet, att det inte alltid är så lätt i vår tid att vara ung och kristen. Många gånger kan man känna sig ganska ensam i skolan, bland kompisarna och sedan på arbetsplatsen. Då tror jag det är viktigt att komma ihåg, att man har en kraft och styrka inom sig, den Helige Andes egen kraft, som gör er starka i tron, glada i hoppet och uthålliga i den kristna kärleken. För det är så, att många av dem som kanske först verkar avvisande, kritiska till allt vad kristendom och kyrka heter egentligen tittar litet nyfiket på er. De tänker: Kanske det är något speciellt att vara kristen, kanske jag ändå i den här kamraten eller arbetskollegan kan se någonting som visar, att hon eller han är litet annorlunda.

Det finns alltså stora förväntningar på er, både från kyrkan sida och från människorna som ni möter ute i samhället. Det är ju så, att de flesta lever i en tomhet, utan mål. Många som verkar kritiska mot Kristus och kyrkan väntar kanske egentligen på att ni skall sätta deras hjärtan i brand, att ni skall visa dem att livet är mer än det man kan ta på och stoppa i plånboken. Ni är alltså kyrkans förlängda arm, där ni kommer att hamna i livet. Både kyrkan och människorna har stora förväntningar på er.

Men allra mest är det naturligtvis Kristus själv som förväntar sig något speciellt av er. Och han ger också möjligheten att bli levande kristna genom den Helige Andes gåva. Han ger er möjlighet att bli heliga. Det låter kanske som ett stort och alltför avlägset ord. Men det är faktiskt så, att om inte vi kristna strävar och längtar efter heligheten, då har vi helt missat tåget. Då nöjer vi oss med medelmåttighet, med ljumhet, med likgiltighet. Det vet vi, att inget ser Kristus som värre än detta. Därför tror jag, att det är viktigt innan ni tar det här steget att ni ställer en sista fråga: Vill jag efterfölja Jesus Kristus till det yttersta. Vill ni det, då kan ni ta emot det här sakramentet. Annars finns utgången där. Vi är alla kallade att ta sakramenten på allvar, att se att detta är en Guds gåva, men vi måste ta emot den med hela vårt hjärta. Annars är detta det värsta som finns.

Kära församling, ni är också viktiga den här dagen. Det är ni som skall be och hjälpa dessa unga människor att fortsätta att leva ett fullödigt kristet liv. Ni är kallade att stödja, be och hjälpa de här unga människorna på ett äkta kristet sätt. Det är inte lätt att vara ung och kristen i vår tid och i vårt samhälle. Man behöver stöd från familjen, från vännerna, från församlingen. Er uppgift är att ge detta stöd, att verkligen ställa upp för dessa unga människor som är församlingens framtid. Då blir det en levande kristen gemenskap, där alla har sin uppgift, där alla finner sin kallelse på väg till helighet.

Kära bröder och systrar. Det är något stort som skall ske här. Innan mässan började hörde jag sorl ute i kyrkan. Då tänkte jag i mitt stilla sinne: är det folk som ber eller som bara tjattrar. Jag hoppas, att det var folk som bad. Om inte, är ögonblicket nu inne att ledsaga dessa unga människor, så att de med öppet hjärta tar emot den Helige Andes gåva och kraft.

Till sist kära konfirmander, kära bröder och systrar.

Maj är Marias månad. Det är väl ingen tillfällighet att så många församlingar väljer att ha konfirmationen just i maj. Vi behöver ju Marias hjälp och förbön för att hela Guds gåva skall tas emot av oss människor. Vi behöver någon, som står diskret i bakgrunden. Det gör Maria här i kyrkan. Hon står längst bak. Men hon har sin blick på oss alla för att hjälpa oss genom sin förbön att gå fram till Kristus och hans kors. När nu dessa unga människor blir ledsagade av jungfru Marias och era förböner och kommer fram här till korset för att ta emot den korsfästes stora gåva den Helige Ande, då är det något som förändras i deras inre. De blir den helige Andes tempel. De blir bärare av den Helige Andes kraft och glädje i denna församling.

Låt oss därför ännu en gång försöka bli stilla ett litet ögonblick i bön till den Helige Ande, att han sänker sig ner över dessa bröder och systrar och gör dem till levande lemmar i Kristi kropp, så att vår heliga katolska gemenskap här i Växjö församling får styrkas, växa och sätta många människors hjärtan i brand.