Biskop Anders Arborelius ocd

Juldagens mässa 2001

Ordet, skapelsens mening

S:t Eriks Domkyrka

Allt som finns till har med Jesus Kristus att göra. Gud, vår Fader "har skapat världen genom honom" heter det i Hebréerbrevet. Och en gång skall denna värld också dömas av honom. Ingenting kan undandra sig honom och hans makt. Ingenting är likgiltigt för honom. Det finns inga fredade zoner där man kan dra sig undan honom och hans ljus, som lyser upp allt, på ett både barmhärtigt - och obarmhärtigt - sätt, eftersom ingenting kan döljas för honom eller förställa sig. Han är själva Sanningen som besegrar hela den värld av lögner och halvsanningar där vi så lätt trasslar in oss. När vi firar jul, är det just detta vi firar: det eviga Ordet som finns hos Fadern före all tid, före allt som är skapat, har fötts in i vårt mörker för att frälsa oss och ge oss det som vi innerst inne alla längtar efter: honom själv som ger vårt liv dess djupa och sanna mening.

Juldagens evangelium - Johannesprologen - ger oss en inblick i den Guds inre värld som står ovan tid och rum, den värld som vi aldrig med vårt förstånd och våra andra sinnesförmögenheter kan närma oss, den värld som övergår allt vad vi kan föreställa oss och drömma om. ändå är det denna värld vi är menade för, den värld vi är kallade att dela i all evighet, där vi skall lova och tillbedja den Heliga Treenigheten. Vår tid här på jorden är bara en prövotid, en inövning, en förberedelse, och just därför så oändligt viktig. Hur skall vi leva här i världen? Hur skall vi hitta rätt i den labyrint av vägar som erbjuds oss? Hur skall vi välja bland alla de produkter som saluförs på livsåskådningarnas och ideologiernas marknad? Jo, bara genom att lita på detta enda: Ordet har blivit kött. Det eviga Ordet, Faderns enfödde Son, har fötts till världen av en Jungfru i Betlehem. Och detta eviga Ord har talat till oss, undervisat oss om vägen, varnat oss för farorna, verkat i vårt inre, upplyst oss med sitt ljus. I detta människoblivna Ord finner vi meningen med allt. Det grekiska ordet för Ord - Logos - har många nyanser, och en av dem är just mening. När Ordet blir kött, lyser också meningen med vår tillvaro fram på ett tidigare helt oanat sätt. Och i vår tid - meningslöshetens, hemlöshetens och modlöshetens tid - är just detta ett glatt budskap. Till varje människa vill detta Ord säga: Ditt liv har en djupare mening än du någonsin kan ana, ja, hela denna värld av ständiga konflikter och kriser bär på en fördold inre mening.

När Jesus Kristus föds i Betlehem, lättar Gud på förlåten Tillvarons hemlighet blir tillgänglig för oss, Meningen med allt lyser fram. "Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid tidens slut har han talat till oss genom sin Son" (Heb 1:1). Klart och tydligt har Gud uttalat sitt Ord, sin Mening med vår tillvaro. Det gäller bara att spetsa öronen och lyssna, vilket inte är det lättaste i ett klimat där vi ständigt blir överösta med ord och budskap av de mest olika slag. Vi måste lära oss att spetsa hjärtats öron, att använda den inre hörseln som mystikerna talar om, den som gör att vi i ett Barns viskning kan igenkänna universums Herre och vad han vill säga oss. Julen innebär att Gud använder en helt ny pedagogik: han vill undervisa de gamla och kloka genom ett nyfött Barn som tillika är fött för all tid - "utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen som bär upp allt med kraften i sitt ord".

Det är kraften i detta ord som skall hjälpa oss att hitta rätt väg och rätt mening i vårt liv. Det är i Jesus vi finner allt detta. Och just därför måste vi söka det i honom. Vi måste ge oss tid att se på honom, lyssna på honom och tjäna honom. Och då kommer genast invändningarna: vi har inte tid, vi har så mycket att stå i, vi är så stressade, vi springer hit och dit, inte minst nu i jultid och i julrushen. Men det är just Jesus som skall hela oss och befria oss från detta ekorrhjul, där vi så ofta hamnat utan att vi riktigt har märkt det. Söker vi honom i allt, ser vi honom som meningen med allt i vårt liv, då faller allt på plats. Då blir arbetet en delaktighet av hans frälsningsverk, där vi lugnt och samlat gör vad vi skall utan att ryckas med av stress och hets. Då blir familjelivet en avbild av hemmet i Nasaret, där kärlek och omsorg får sista ordet. Då blir vår dag genomsyrad av frid i stället för av kiv och split. Försök att börja dagen i Jesu namn - och fortsätt sedan av bara farten - så kan det ske stora ting i det lilla liv som är vårt.

Försök att se på varje människa så som Jesus skulle ha sett på henne, så får samarbetsproblemen på jobbet och i skolan en ny mening. Det är just det som Jesus vill visa oss: den djupa mening som vi och vårt liv redan har i Guds ögon. Och genom trons gåva får vi se på allt med Guds egna ögon - också på honom själv. För att vi inte helt skall bländas av hans glans och härlighet, blir han människa i Jesus Kristus och talar till oss i mänskliga ord, ger vårt liv en mening som vi kan fatta, men hans makt och härlighet förblir lika stor sedan han antagit mänsklig natur. Ja, hans människoblivande är just det stora tecknet på att bara han är Herren, den som lever och råder från evighet till evighet, den som har gett allt dess existens och en gång skall döma världen med rättvisa, den som redan nu styr och leder allt i sin milda försyn. Det är honom vi tillber i krubben. Det är honom vi vill tillhöra i liv och i död. Det är bara han som kan mening åt vårt splittrade lilla liv. Det är bara han som kan frälsa en värld som hotar att slitas sönder av hat och våld.

+Anders Arborelius ocd