Biskop Anders Arborelius OCD

Vid konfirmation i
Vår Frälsares kyrka i Malmö

Sjunde påsksöndagen den 5 juni 2011

(Predikan är nedskriven efter bandinspelning)

Kära bröder och systrar i Vår Frälsares församling. Först av allt vill jag gratulera er till denna högtid, då tre vuxna tar emot dopets sakrament och 37 konfirmander tar emot bekräftelsens sakrament. Hela församlingen skall sedan vörda Jesus Kristus i altarets allraheligaste sakrament och gå i procession på Malmös gator. Det är ett tecken på att det finns andligt liv, att det finns tro, hopp och kärlek i er församling och ni tillsammans tjänar Jesus Kristus och också vill sprida hans budskap utanför kyrkans murar. Därför vill jag gratulera er, särskilt er kära dopkandidater och konfirmander. Det är ingen självklarhet att människor i dag tar ett sådant steg, för vi vet att man ibland kan vara ganska ensam och isolerad som kristen, och ännu mer som katolik i dagens Sverige . Därför är det viktigt att församlingen ger dem, som i dag träder in i det fulla vuxna kristna livet, stöd och uppmuntran, så att de känner att detta är deras andliga hem och familj, att de här är välkomna, älskade och efterlängtade och tillsammans med hela församlingen kan växa i tro, hopp och kärlek.

Kära bröder och systrar, Vi befinner oss nu i en av kyrkoårets mest intensiva tider, i pingstnovenan, de nio dagarna mellan Kristi himmelsfärd och pingst, då hela Kyrkan ber att den Helige Ande skall komma till oss för att göra oss mer levande, heliga och andliga. Vi behöver alla den Helige Ande för att vårt liv skall bli ett vackert vittnesbörd om Jesus Kristus, så att människor i oss känner igen något av Jesu godhet och barmhärtighet och så att vi tillsammans kan bygga upp Kristi Kyrka. Vi behöver alla den Helige Ande, även ni som kanske har kommit hit av plikt, eftersom någon i er familj tar emot sakramentet eller rentav av misstag. Den Helige Ande kan göra stora ting i vårt liv. Tänk efter vad det är i ert liv som behöver helas? Vad är det som har gått snett eller har förtorkat. Det är just det som den Helige Ande vill hela, så att vi verkligen kan leva ett gott, heligt och andligt liv.

Så länge vi lever kan vi växa, mogna och mer och mer genomglödgas av Guds kärleks eld. På mitran, som jag har på huvudet, finns det eldslågor, som är tecken på att den Helige Ande vill tända en eld på jorden, Kristi kärleks eld. Den skall konfirmanderna ta emot i sitt hjärta genom smörjelse med krisma. Den Helige Ande vill att vi skall leva av Kristi kärleks eld, att vi skall veta att vi i varje ögonblick av vårt liv är oändligt älskade och att vi alltid kan ta emot mer och mer av Kristi kärlek för att också kunna ge mer och mer kärlek vidare.

Allt det vi är med om i det kristna livet kan vi dela med oss av. Det är ett viktigt budskap i vår individualistiska tid, som bara är inriktad på det som är skönt och bra för oss, det vi kan få ut av livet, det vi kan samla ihop och hantera som ägodelar. Men i det kristna livet är det tvärtom. Det vi får, det får vi dela ut. Ju mer vi delar ut, desto rikare blir vi. Vi tycker det är en konstig matematik.  Andens matematik är lite annorlunda än världens matematik. Ju mer Gud ger oss, desto mer får vi dela med oss, och desto mer älskade och uppfyllda av Guds kärlek blir vi.  Konfirmationens sakrament skall hjälpa er, kära konfirmander, att växa in i detta sätt att leva och tänka, att inte bara ha ögonen öppna för det som är bra, skönt och praktiskt för er utan växa in i det katolska vi:et, i gemenskapen, i de heligas samfund, där vi tillsammans med alla kristna på jorden, de heliga i himlen och själarna i skärselden lever i en gemenskap som lovsjunger och tillber den treenige Guden. Då får vi ett vidgat perspektiv. Då stirrar vi oss inte blinda på hur vi har det och känner det. Just nu är det varmt här i kyrkan och många längtar efter att gudstjänsten skall ta slut. Men den tar inte slut riktigt så fort som ni skulle vilja. Så är det ofta i vårt liv.

När det är jobbigt och besvärligt får vi förena våra lidanden med Kristi lidande. Då blir livet lättare. Det är inte bara vi som har det kämpigt. Det är inte bara vi som betraktar hur vi har det, hur det går för oss, vad vi får ut av livet, utan vi får ett hjärta som är lika vitt och brett som hela oceanens strand, som det sägs om den heliga Teresa av Avila. Just det skall detta heliga sakrament, kära konfirmander, hjälpa er med, att verkligen få ett nytt perspektiv på ert liv.

Därför brukar jag också varna konfirmanderna. Än finns det tid att ångra sig. Det finns lite plats längre bak i kyrkan. Om någon skulle vara lite rädd för vad den Helige Ande kan ställa till med i livet är det kanske bättre att dra sig tillbaka lite längre bak i kyrkan. Den Helige Ande har ju förmågan att ställa livet på huvudet. Ni har kanske planerat en karriär som fotomodell eller pilot, och den Helige Ande inger er att bli präst, ordenssyster eller missionär, att hjälpa de fattiga som Franciskus och gå ut och tjäna de spetälska eller prostituerade. Det är viktigt att veta, att när vi släpper in den Helige Ande kan våra planer och värderingar förändras. Han kan inge en längtan hos oss att vilja ge hela vårt liv åt Kristus. Därför kan det behövas en varningstext, ungefär som på cigaretterna och spriten. Här är det farligt på ett annat sätt. Den Helige Ande kan få er att ge allt ni har till de fattiga och att ställa er helt till hans förfogande. Så var inte för säkra! Kanske någon av er om tio eller tjugo år träder fram här vid altaret eller tillhör Elisabethsystrarna .

Var inte rädda! När Kristus kallar oss ger han också kraft, mod och glädje. Livet kan aldrig bli så svårt och tungt, när vi vet att Jesus Kristus är med oss. Han kan inte överge oss. Allt annat kan svika oss. Våra närmaste kan förråda oss och svika oss. Men Jesus Kristus kan inte överge oss. Kom alltid ihåg, kära konfirmander, att vad som än händer i ert liv, var ni än hamnar, förblir han trofast, även om vi inte alltid är trofasta.

Det gäller oss alla, kära bröder och systrar. Några av er kanske är här för första gången på länge. Ni kanske inte har gått i kyrkan på tio eller femton år. Men kom ihåg att här är ni alltid är välkomna. Kristus sträcker ut sina armar på korset för att välkomna människor runt hela jorden och innesluta dem i sin kärlek. Det finns alltid möjlighet att börja om, att omvända sig och ta den kristna tron på större allvar.

Till sist vill jag också tacka faddrarna. Ni är oerhört viktiga i dag. Ni skall slussa in dessa unga konfirmander i Kyrkans gemenskap. Ni lägger er hand på deras axel. Jag brukar säga att ni aldrig skall ta bort handen utan förbli ett stöd, ge uppmuntran och hjälpa dem så att de vet att de har trofasta vänner som vill hjälpa dem att bli levande lemmar i Kristi kropp.

Ja, kära bröder och systrar, låt oss glädja oss över Guds godhet.  Låt oss glädja oss över Andens eld och värme, även om det i dag kanske är lite för hög värme här i den överfulla kyrkan. Kom ihåg att när livet är tungt och kallt, när ni känner ensamhet och övergivenhet, när ni blir mobbade för Kristi namns skull, då vet vi att han är med oss och bär våra lidanden. Vi är aldrig ensamma när livet är tungt och svårt. Jesus Kristus, vår korsfäste Herre är också den Uppståndne som leder oss genom lidande och död in i det eviga liv som aldrig skall ta slut. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

+Anders Arborelius ocd