Biskop Anders Arborelius ocd

Maria, Guds Moders högtid

den 1 januari 2003 - S:t Petri, Malmö

Paulus nämner bara Jungfru Maria en enda gång i sina brev, och då i en bisats utan att ens nämna henne vid namn: "född av en kvinna" (Gal 4:4-7). Likadant är det med trosbekännelsen där hon bara nämns i förbigående: "han har antagit kött genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa". Trots detta sparsmakade sätt att tala om Maria är hon viktig - och hon är viktig just eftersom hon är Guds moder. Idag firar vi som avslutning av juloktaven Maria, Guds moders högtid. Utan Maria ingen inkarnation. Utan Maria ingen kristendom. I Kyrkan har man alltid sett på Maria som en garant för den fulla Kristus-tron. Genom sin blotta existens som Guds moder garanterar hon att Gud verkligen har blivit människa. Och denna tro sätts alltid i fråga. Den blir alltid föremål för omtolkningar och förvanskningar. Därför är Maria en ytterst obekväm person för alla dem som vill reducera vår kristna tro på det ena eller andra sättet. Det har alltid funnits en frestelse att göra kristendomen till en idé eller rentav till en ideologi, men "ideologier har inga mödrar" som Karl Rahner sade. Jungfru Maria är ett rött skynke för alla som vill sätta inkarnationens realism i fråga.

När vi nu börjar ett nytt år - och för vårt stift är det också vårt 50-årsjubileum som börjar - står det i Jungfru Marias tecken. Vi får börja detta år i gemenskap med henne, som alltid leder oss fram genom tidens virrvarr till sin Son, Jesus Kristus. Ingen människa är mer genomskinlig för honom. Ingen har en sådan förmåga att göra Jesus påtagligt närvarande i vårt personliga och i Kyrkans liv. Det är därför ett slags programförklaring när vi får börja detta nya år, vårt jubileumsår, i Guds moders tecken. Som katolsk gemenskap i Sverige behöver vi Marias hjälp och uppmuntran för att leva av den fulla tron på Jesus Kristus, så att vi också kan vittna om honom och förkunna honom för alla dem som inte känner honom. Hur ofta får jag inte höra av våra vänner i andra kristna kyrkor och samfund. "Varför kan ni katoliker inte vittna mer frimodigt om er tro? Varför är ni så försynta - eller försagda? - säger man, allt beroende på vem det är som talar.

Jag tror att Jungfru Maria kan hjälpa oss att just hitta vårt speciella katolska sätt att tala om Kristus och hans budskap. Som Guds moder garanterar hon genom sin blotta existens att Gud verkligen har blivit människa. Den inkarnatoriska realismen, som står så centralt i den katolska tron, är mycket viktig att förmedla i vårt tankeklimat, där religion gärna blir emotion och riskerar att dunsta bort i stämningar och upplevelser. Samtidigt ger Maria en varm och öm atmosfär till hela trons värld: genom henne blir Kyrkan ett hem, sakramenten en fest, bönen en vänskap. Jungfru Maria hjälper oss att integrera våra känslomässiga behov och samtidigt inrikta dem på Kristus, som renar dem på djupet. Rosenkransbönen är ett typiskt exempel på detta: Marias moderliga närvaro hjälper oss att tränga in i Kristus-mysteriet och tillägna oss det på ett djupt personligt sätt. De objektiva händelserna i Jesu liv, som alla har universell frälsningsbetydelse, blir genom rosenkransen något som påverkar min person och mitt liv. Vi får göra som det heter i evangeliet: "Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det" (Luk 2). Som vi alla vet har påven utropat detta år till ett rosenkransens år. Det är en speciell gåva, men också en stor uppgift, för vårt stift att få fira vårt jubileumsår parallellt med rosenkransåret.

Nyårsdagen är en bönedag för fred i världen. Varje år sänder påven ut ett budskap, där han uppmanar oss alla att be om fredens gåva för vår värld. Kanske denna maning aldrig har känts så aktuell som just nu, när man kallt räknar med krig i Mellersta Östern om några veckor. Påven talar i sitt brev om "den dramatiska situationen i Mellersta Östern och i det Heliga landet…om den ändlösa kedja av våld och hämnd som ända tills nu har omintetgjort varje försök att få till stånd en seriös dialog". Kan då bönen bryta denna kedja och få människor att smida svärden till plogbillar? Tror vi på bönens kraft och möjlighet? Också detta är en samvetsfråga som var och en måste besvara i sitt inre. Tror vi att evangeliet är en kraft som kan förändra världen och världspolitiken? Är vi beredda att dra de konsekvenser av tron som vi måste göra och försöka omsätta dem i det sociala och politiska livet? För hela vårt stift är detta en viktig fråga. Är vi som katoliker beredda att engagera oss i samhället? Jag tror att Jungfru Maria kan vara till stor inspiration för oss, så att vi kan dra denna logiska konsekvens av vår tro på Guds människoblivande och försöker göra vår värld allt mer människovänlig. I all nöd och i alla viktiga angelägenheter har det kristna folket tagit sin tillflykt till Marias moderliga hjälp och stöd och bett om hennes beskydd.

När vi nu får börja fira stiftets jubileumsår är det viktigt att vi ställer det under Guds moders beskydd. Det får inte bara bli ett år då vi blickar tillbaka på det som har varit. Det måste bli ett år då vi i självrannsakan och ödmjukhet inför Guds ansikte ser vad som kan bli bättre i vårt liv som katolsk gemenskap i Sverige. Hon som kallar sig Herrens tjänarinna kan hjälpa oss att leva i tillbedjan av Vår Herre Jesus Kristus och tjäna honom på ett mer radikalt och helgjutet sätt. Att tillbe och att tjäna är ofta bortglömda dimensioner av tillvaron i en värld, som vill ha ut något av allt och dra nytta av allt. Det är vår kallelse att försöka genomsyra den miljö, som Herren har anförtrott åt oss, med dessa evangeliska grundvärden. I Jungfru Maria blir dessa grundvärden konkret och åskådlig verklighet. Risken är annars att tron går över i abstraktioner och spekulationer. Maria kan hjälpa oss att hitta en jordnära spiritualitet för Sverige av idag. Hon blir aldrig omodern. Hon är tidlös. Som Gudaföderska och Jungfru pekar hon alltid vidare på honom som hon fick föda i tiden, han som av all evighet framgår ur Faderns sköte, honom som vi vill tillbe och tjäna, honom som vi tillhör i liv och död, Jesus Kristus.

+Anders Arborelius ocd