Hans eminens kardinal Anders Arborelius OCD biskop av Stockholm.

Begravningsmässa för Berit Palmgren 22 april 2022

Vår Frälsares kyrka, Malmö

(Predikan är nedskriven efter inspelning)

Herren är sannerligen uppstånden, halleluja. Ja, kära bröder och systrar, vi måste hålla fast vid påskens glada budskap, även när vi sörjer en älskad anhörig och vän. Den tro som bar Berit under hennes liv och som också ska bära oss under vårt jordiska liv är att vi till fullo litar på att Jesus Kristus, den uppståndne Herren, har berett rum åt oss i sitt eviga rike. Påskens tro måste förvandla vårt sätt att leva, tänka och se på varandra och framför allt vårt sätt att se på döden. Den helige Franciskus talade om syster Död. Vi är menade att se på detta i och för sig svåra, jobbiga och smärtsamma avsked från denna värld som en syster, som slussar oss in en värld som är oändligt mycket underbarare än vad vi kan förstå. Skönt är det vi ser, säger den salige Niels Steensen. Skönare är det vi kan tänka på, men allra skönast är det vi aldrig kan förstå: Guds oändliga härlighet som vi är menade att få del av i all evighet.

När vi nu överlämnar Berit i Guds barmhärtiga händer är det framför allt med en oändlig tacksamhet och faktiskt med glädje. Jag tror att hon hade bråttom att komma iväg. Jag hade lovat att besöka henne på Palmsöndagen, men hon fick fira påsk i himlen, och det är mycket bättre än allt annat.  Vi får tro att just denna tro på den uppståndne Herren, som drar oss till sig är stark och oemotståndlig. Det arv Berit lämnar efter sig till oss är att vi också får ha denna ständiga tillit, detta barnasinne, som gör att vi ser på Gud som en oändligt barmhärtig Fader, som vill sina barn det bästa och som vill hjälpa oss att gå över dödens gräns och in i den eviga härligheten.

Det bästa som en älskad medmänniska kan lämna efter sig är just att styrka oss i vår tro, i vår kärlek och i vårt hopp, så att vi lever detta liv i ständig visshet om att vi är Faderns älskade barn. Han vill hjälpa oss att leva tillsammans som syskon här på jorden och göra den lite eller snarare mycket bättre. Det var så Berit såg på sina medmänniskor. Det var så hon såg på Kyrkan. Jag blev alltid så slagen av hennes kärlek till sin församling och också till dekanatet. Det är många katoliker som knappast vet, att de också tillhör ett dekanat. Men hon talade om dekanatet som den Helige Andes dekanat. Det är den Helige Ande som håller ihop Kyrkan och får oss att bli ett, hur olika vi än är. Och inga är så olika som vi katoliker! Men vi lever av samma tro på den uppståndne Herren. Vi har samma tro att Kyrkan trots sina mänskliga svagheter och brister ändå är vårt hem och vår familj och att vi alla kan bidra till att familjen stärks.

Detta är något Berit har lämnat efter sig, hon som var en trogen kyrkobesökare, hade sin plats långt fram i kyrkan och ofta kom fram och läste en läsning eller sjöng. Denna församling är henne stort tack skyldig. Vi får tro, att hon kan fortsätta att be och styrka er i er tro på den uppståndne Herren. Vi måste hela tiden ha för ögonen, att vi inte är här för alltid. Ibland hör vi någon säga: om jag dör, istället för när jag dör. Döden är något vi har gemensamt med alla människor. Vi skall alla en gång dö. Det kan skapa ett broderskap över alla gränser, när vi är medvetna om att vi bara är här en kortare eller längre tid. Därför måste vi göra vårt allra bästa av de få år som Gud ger oss. Vi får göra allt vad vi kan för att sprida kärlek, godhet, vänlighet och omsorg omkring oss.

När vi sörjer en människa som har gått hem är det svårt att bara sörja. Jag tror att Berit egentligen vill, att vi skall glädja oss med henne och vara tacksamma för allt det Gud har gjort. Då blir döden inte något tungt. Vi ska inte bara sörja utan tacka Gud för allt det underbara vi fick i vårt liv. Jag får tacka för min tro, för alla människor som stödde mig och för allt gott jag fick erfara här på jorden som ett tecken på Guds nåd och barmhärtighet.

Vi firar i år påsk i krigets skugga. Vi kan aldrig komma ifrån att vi lever i en fallen värld.  Det är krig i Ukraina. Det är kravaller i Rosengård, och det finns så många andra sorger och bekymmer.  Men vi får inte nedslås av det. Vi får inte passiviseras och bara tycka att det är jobbigt att leva. Vi får göra allt vad vi kan för att sprida påskens glädje och sorg mitt i det tunga och svåra.

I söndags fick jag fira mässan i vår domkyrka kl. 6 på morgonen med säkert över åttahundra ukrainare. När jag kom in såg man idel dystra miner, men vid mässans slut såg man leenden. Påskens tro kan besegra ondskans och mörkrets makter. Döden kan inte få makt över oss, när vi är Guds barn här nere. Men det är också förpliktande för oss att ta vara på detta, att inte fastna vid det jordiska och gå upp i det materiella utan verkligen sprida påskens atmosfär, påskens budskap och påskens glädje omkring oss. Vi har under vårt liv så många möjligheter att hjälpa människor och visa, att vi har en oändligt barmhärtig Fader. Vi tror på en uppstånden Herre. I hans Kyrka kan vi bli påskens heliga folk, som i allt försöker efterfölja Jesus och sprida hans evangelium.

Därför få vi i dag inte bara sörja utan också glädja oss över att det finns människor som på ett tydligt sätt har tagit ställning för Jesus Kristus och hans budskap och som kan hjälpa oss att stärkas i vår tro på den uppståndne Herren och dra de konsekvenser för vårt vanliga liv som gör, att det syns på oss att vi tror på påsken, att vi tror på den eviga härligheten och att vi en gång skall få se Gud sådan han är. Tänk om vår påsk-tro kunde bli mer synlig! Här i Malmö med dess många problem behövs verkligen detta budskap mer.

Låt oss i denna mässa fortsätta att fira påsk och tro att Berit nu firar påsk i himlen tillsammans med oss. Vi ber för henne i tacksamhet och framför allt ber vi för varandra, att vi skall bevara hennes minne som en hjälp för oss att leva ett mer helgjutet och helhjärtat kristet liv i tro på vår uppståndne och älskade Herre.

Vi lyser frid över hennes minne och ber vår Herre att ta emot henne i sin eviga härlighet och att han samtidigt hjälper oss att leva som påskens heliga folk, som Jesu trogna lärjungar som sprider godhet, sanning och barmhärtighet omkring oss. Amen.

+Anders Arborelius ocd