Biskop Anders Arborelius OCD

Homilia vid reträtt hos Birgittasystrarna i Djursholm 18-20 februari 2011

Kära bröder och systrar. Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Gång på gång måste vi upprepa denna fråga till oss själva och till varandra. Förstår vi vilken värdighet vi har fått genom vårt dop, när vi blev Guds tempel, och att Gud själv bor i oss genom sin Ande? Nej, vi kan aldrig förstå det, men vi skall ändå försöka förstå det oförståeliga. Vår tros kärna är att Gud står över allting, över alla våra tankar, begrepp och föreställningar. Men han har ändå uppenbarat så mycket av sig själv att vi kan förstå något.

Detsamma gäller också oss. Vi är också ett mysterium för oss själva. Vi förstår inte riktigt varför vi vid vissa tillfällen beter oss illa och vid andra lite bättre.  Men när vi verkligen börjar ta till oss insikten om att vi är Guds tempel och att Gud, den allraheligaste Treenigheten bor i oss, kan något börja förändras sakta men säkert. Vi vill ju inte förstöra en sådan värdighet. Vi vill inte bryta ner Guds tempel, utan vi vill att Gud i sin ofattbara godhet skall fortsätta att leva och verka i oss.

Då måste vi mer och mer tränga in i vem Gud är. Vi måste mer och mer lära oss att upptäcka, att vi tror på en treenig Gud. Många kristna har inte riktigt tagit till sig att vi tror på Treenigheten. Många kristna är nog i själva verket mer judar eller muslimer och har ännu inte riktigt tagit till sig att Gud är Fader, Son och Helig Ande. Det är en stor lycka och en omstörtande erfarenhet, när vi börjar förstå att Gud i sig själv är en kärlekens gemenskap som av all evighet lever och råder och att vi under vår korta tid här på jorden kan lära oss att tillbe och förhärliga honom för att sedan fortsätta att göra det i all evighet.

Hur gör vi då? Jo, Jesus talar i dagens evangelium om vilka följder det får för vårt liv, när vi äntligen bejakar att Gud är kärlekens fullhet mellan Fadern och Sonen i Anden. Då sätter vi inte längre ribban så lågt som möjligt utan så högt som möjligt i vårt liv tillsammans här på jorden. Då nöjer vi oss inte med att göra det minsta lilla nödvändiga, utan då blir det vår längtan att efterlikna Guds fullkomliga kärlek och försöka omsätta den i livets alla komplicerade angelägenheter. Jesus talar om kinder, skjortor och processer, allt det alldagliga, där vår kärlek sätts på prov. Det är där vi verkligen behöver Guds hjälp för att se att Gud vill ge oss möjligheten att sprida sin kärlek.

Det är väsentligt att vi kommer ihåg att vi inte bara har vår egen lilla futtiga, fattiga kärlek att ta till, utan vi har tillgång till den oändliga skatt av nåd och kärlek som finns i Guds inre, eftersom han lever i oss. Det är därför vi i kniviga situationer verkligen måste be om Guds hjälp och se hur vi kan ösa med fröjd ur frälsningens och kärlekens källa.

Vi blir lite knäsvaga, när vi hör att vi skall vara fullkomliga som vår himmelske Fader. Hur skall vi bristfälliga, själviska, självupptagna varelser kunna bli så fullkomliga som Fadern? Det övergår vårt förstånd. Men när vi börjar tänka på att vi är ett Guds tempel, där Guds ord ständigt ekar och där Guds kärlek ständigt utgjuts, kanske vi börjar ana vad Jesus vill säga oss. Vi har faktiskt tillgång till den fullkomliga kärlek som är Guds. Vi har möjlighet att överstiga vår mänskliga begränsning.

Det ser vi i de heligas liv. Då kanske vi frestas att säga, att vi bara är en vanlig smålänning och inte något helgon. Då får vi komma ihåg att också smålänningar kan bli heliga. Också vi vanliga små människor har möjlighet att växa och bli större än vi själva är, om vi verkligen vågar lita på att Gud lever i oss, verkar i oss, inspirerar oss och talar till oss. Det övar vi upp när vi samlas till mässa och gudstjänst genom att spetsa hjärtats öron, så att ordet tränger in och bär frukt i oss, så att det inte bara går förbi, som när vi sätter på morgonnyheterna på radio eller TV. Det är en risk i vår tid, när vi överöses med ord och budskap, att vi i kyrkan har samma attityd som när vi sitter och lyssnar på radion, att orden bara går oss förbi.

Det är viktigt för oss att vi blir medvetna om vi är ett Guds heliga tempel och att vi faktiskt har fått en kapacitet, en potentialitet att ta emot och suga åt oss så mycket av Guds kärlek och godhet. Den heliga Teresa av Avila, eller Teresa av Jesus som hon egentligen heter, som vi har försökt lyssna till denna helg, säger att människan är som en tvättsvamp, som kan suga åt sig den fullhet av godhet och kärlek och nåd som finns i Gud. Vi kan suga åt oss mycket mer än vi själva förstår, och sedan när svampen kläms ut sprids nådens och kärlekens vatten ut över jorden. Det kanske är en lite ovanlig bild, men den kan ändå tala till oss. Vi har en kapacitet att suga åt oss och till oss oändligt mycket av Guds godhet och kärlek.

Vi kan också sprida det vi har sugit åt oss till alla de människor vi möter, så att vi verkligen kan älska våra fiender och be för dem som förföljer oss. Då säger ni kanske att det inte är någon som förföljer er. Men vi har alltid i vår närhet människor som vi tycker är lite jobbiga och irriterande, som vi helst skulle vilja placera på tryggt avstånd.  Just dem är vi kallade att älska på ett speciellt sätt och visa vår omsorg och våra goda egenskaper. Thérèse av Jesusbarnet hade i klostret en syster som retade gallfeber på henne. Också i kloster kan det vara så. Thérèse visade den systern speciellt stor kärlek och omtänksamhet. Denna syster frågade då Thérèse, hur det kom sig att hon hade speciell kärlek till henne. Vi kan övervinna vår motvilja och irritation mot andra människor, när vi verkligen litar på att Guds kärlek pulserar i oss och att vi har tillgång till något som är oändligt mycket större än oss själva. Tänk så mycket vi kristna skulle kunna göra i dagens samhälle om vi tog detta ord på allvar. Då skulle man ånyo säga som man sade på fornkyrkans tid: ”Se, så mycket de älskar varandra”. Se, så mycket vi kan älska varandra, och samtidigt kan vi sprida nådens och kärlekens vatten ut över jorden.

Vi ber för varandra i dag att vi börjar upptäcka vår värdighet som Guds tempel och vad det konkret kan innebära för vårt liv där ute i samhället och i vardagen, så att vi fortsätter att vara ett Guds tempel på vår arbetsplats och i vår vanliga miljö. Människor längtar innerst inne efter att få möta något som övergår deras horisont. Det är ju Guds treeniga mysterium som är tillvarons och kärlekens fullhet. Detta mysterium får vi bära i oss som i ett heligt tempel. Det är något av tänka på under veckan för att göra den till ett utflöde av Herrens dag och den nåd vi har fått ta emot.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

+Anders Arborelius ocd