Biskop Anders Arborelius OCD

Jungfru Maria, trons förebild

Predikan vid vallfärd till Oskarström den 26 maj 2012

(Predikan är nedskriven efter bandinspelning)

Kära bröder och systrar. Säkert har ni alla sett de vackra bilder och ikoner där Jungfru Maria tillsammans med lärjungarna sitter i den övre salen, Cenaklet, i Jerusalem i väntan på den Helige Andes ankomst. I dag sammanfaller vår vallfärd med pingstafton. På något sätt är det en bild av Kyrkan i alla tider att Jesu lärjungar, alltså vi alla, är samlade kring Jungfru Maria för att ta emot den Helige Ande och så förvandlas av hans gåvor och bli heliga.

Jungfru Maria är bilden av vad vi alla skulle och borde vara - hon som hälsas som salig och som trodde. Vi behöver alla Jungfru Marias moderliga och systerliga hjälp för att växa in i den djupa öppenheten för den Helige Andes ledning i vårt liv. Var och en av oss, från den yngste till den äldste, är kallad att bli förvandlad av den Helige Andes gåvor och frukter, så att vi kan bli vad vi är i Guds ögon: heliga. Genom dopet har vi fått ett litet frö, helighetens frö, som sedan skall växa och utveckla sig. Därför behöver vi hjälp, näring och förbön. I sista hand är det därför vi är här i dag och inte bara för att ha en trevlig utflykt. Huvudändamålet är att tillsammans med Jungfru Maria ta emot den Helige Andes hjälp, så att vi kan bli vad vi är menade att bli.

Redan som skapade är vi unika mästerverk, och genom Guds nåd är vi kallade att förvandlas och bli heliga. Vi måste påminna oss själva och varandra om denna kallelse. Speciellt i en minoritetssituation, som vi katoliker lever i här i Sverige, har vi alla ett stort ansvar att ta vår kallelse till helighet på allvar. Vi har alla fått det vi behöver för att kunna växa in i heligheten. När vi i dag kommer hit till denna plats är det för att vi skall inspirera, stödja och hjälpa varandra, så att vår Katolska Kyrka i Sverige kan ge ett trovärdigt vittnesbörd om att Jesus Kristus lever och att vi tillsammans med Jungfru Maria vill efterfölja honom så troget som möjligt.

Ja, kära bröder och systrar, vad kommer ni att prata med varandra om vid kaffet efter maten? Det blir kanske om vädret eller att det var trångt i bussen. Men någon kanske säger något lite djupare. Det broderliga och systerliga samtalet, där vi styrker varandra i tron, är mycket viktigt. När vi är på en plats som denna är det viktigt att uppmuntra och stödja varandra på helighetens väg. Här kan vi lära oss mycket av barnen.

Vi gläds över de första kommunionbarn som är här i dag och som för första gången har tagit emot Jesus Kristus i eukaristin. Ni barn kan också hjälpa oss att ta emot Jesus som om det vore den första gången. Man brukar säga att vi skall ta emot eukaristin med så stor uppmärksamhet och öppenhet som om det vore både den första och den sista gången. Vi kan förbereda oss på ett så djupt sätt till detta möte med Jesus Kristus att det inte bara blir rutin, något vi gör för att alla andra gör det. I stället längtar vi då verkligen efter att Jesus Kristus skall bli allt i vårt liv.

Vi kan tänka på den vackra bilden där Jungfru Maria i lärjungarnas mitt väntar på den Helige Ande och själva längta efter att kunna förvandlas och bli heliga. Kyrkan behöver Maria. Vi alla behöver Maria för att förstå djupet i vår kallelse och uppgift. Det gäller alla: män som kvinnor, barn som gamla, människor av alla nationaliteter. De vackra bilder som ni har burit med er från La Vang i Vietnam, från Guadalupe i Mexico och från alla möjliga länder vill visa att Jungfru Maria tillhör oss alla. Alla kulturer, alla länder har ett unikt förhållande till henne. Här i Sverige vördar vi Vår Fru av Oskarström, som är en av våra nådeplatser, för att visa att Maria är med oss på vägen där vi lever, i den situation som är vår. Maria är inte långt borta, utan hon är verkligen med oss på vår väg till helighet. Hon hjälper oss och inspirerar oss. Men ibland kanske hon också förmanar oss, när vi glömmer bort det som är det viktiga, stora och nödvändiga.

Vi kan ta emot Jungfru Marias hjälp på ett ännu djupare sätt genom att vi verkligen försöker förstå att hon har fått en unik uppgift i frälsningsmysteriet, att hon hela tiden pekar fram på Jesus. Vi möter ibland kristna i andra kyrkor och samfund som säger, att det är farligt med Maria, att hon skymmer blicken på Kristus. Men det är precis tvärtom. Hon leder oss fram till Jesus. Hon gör Jesus ännu tydligare för oss. Hon lär oss att leva helt i förening med honom, liksom en mor som uppfostrar sina barn och hela tiden försöker hjälpa dem att hitta den rätta och goda vägen. Så handlar också Jungfru Maria med oss. Hon vakar över oss och ber för oss. Hon hjälper oss för att vi var och en på vårt sätt skall hitta den djupaste kallelsen och meningen i vårt liv.

Den personliga kallelsen till helighet måste vi ta på större allvar, eftersom Kyrkan i Europa just nu går igenom en så svår tid. Så många människor tar avstånd från kristendomen eller glider bara bort i likgiltighet och materialism. Vi som är kvar måste ta vår kristna kallelse på större allvar, så att vi kan hjälpa människor att hitta vägen tillbaka till Jesus och Kyrkan. Här på denna plats ber vi för varandra att vi får den Helige Andes hjälp att växa i helighet, rättfärdighet och godhet, så att vi på ett trovärdigt sätt kan vittna om Jesus Kristus och hans Kyrka i Sverige av i dag.

Som katolska kristna som kommer från världens alla länder har vi en stor möjlighet att ge ett äkta vittnesbörd om att vår tro överbryggar alla svårigheter, motsättningar och skillnader, att vår tro är så stark och djup att vi kan leva i samförstånd och enhet med människor från alla andra kulturer och språkområden. Bilden av processionen genom skogen, där vi går i olika språkgrupper, visar på att vi går samma väg. Vi följer alla i Marias fotspår på vägen till Jesus. Men vi gör det i enlighet med våra lokala språkliga traditioner. Det är ett viktigt vittnesbörd i Sverige av i dag, där det riskerar att bli en allt större segregation mellan svenskar och invandrare. Maria kan hjälpa oss att se att dessa skillnader ingenting betyder i jämförelse med trons enhet, som kan binda samman oss och hjälpa oss att leva som bröder och systrar och ge ett gemensamt vittnesbörd om enhet i tro, hopp och kärlek.

Så vi vänder oss i dag till Jungfru Maria, hon som är föredömet för vår tro, hon som är hjälparinnan på helighetens väg, hon som är vår förespråkerska inför Gud, så att vi alla upptäcker vilken stor och underbar kallelse vi har som kristna. Det är något stort när det går upp för oss att vi verkligen är kallade att dela Guds egen helighet. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

+Anders Arborelius ocd