Biskop Anders Arborelius ocd

Predikan i Vår Frälsares kyrka i Malmö Palmsöndagen den 16 mars 2008

Predikan är nedskriven efter bandinspelning

Kära bröder och systrar. Var och en av er här i kyrkan i dag har fått en inbjudan att ta emot Jesus på ett ännu djupare sätt denna heliga vecka. Jesus Kristus har en personlig, unik relation till var och en av er. Det är hans privilegium som Gud att han kan ha förkärlek för varje människa. Vi är inte människor i mängden, utan inför honom är vi alla älskade på ett helt unikt och speciellt sätt. Under den vecka som nu har börjat är det möjligt för oss att öppna oss för Jesus på ett ännu djupare och mer omvälvande sätt.

När vi följer Jesu lidande fram till hans uppståndelse, så är det för att detta skall var något som gäller oss. Jesus har ju lidit och dött för vår skull, för var och en av oss, för att rädda oss från den eviga döden och ge oss del av sitt eviga liv. Hela livet på jorden är en prövotid, där vi får välja mellan två vägar, antingen att hålla oss till Jesus och hans evangelium eller gå den väg som får oss att fastna i synd och död och ledas bort från Jesus. Därför är det så viktigt att vi tar vara på denna vecka, den stilla, heliga vecka, som leder fram till påsken.

I var och en av oss finns det också ett motstånd, något som är förstelnat och dött, något som gör att Jesu kärlek ännu inte har förvandlat våra hjärtan. Om så hade skett, skulle hela Malmö ha gått med i processionen i dag. Då skulle alla människor förstå att det är i Jesus vi finner kärleken och meningen med livet. Vi hör alla ihop på ett eller annat sätt. När någon av oss fastnar i synd, i motstånd mot Jesus, kan hans kärlek inte pulsera genom oss. Jesus vill sprida sin kärlek från människa till människa. Därför är det så viktigt att vi inte hakar upp oss, fastnar i oss själva och blir förstelnade människor där Jesu kärlek inte når in. Vi vet att det ofta finns någonting i oss som har stelnat till, någonting som gör att Jesu kärlek ännu inte har tagit oss helt i besittning.

Det är därför Jesus har lidit och dött, för han vet att just ett lidande kan få oss att vakna. Säkert har alla av er stått vid en lidande, döende eller sjuk människas sida. Det är där svårare för oss att fastna i vår egen själviskhet och självupptagenhet. En lidande människa är alltid en appell till det bästa i oss. Då kan vi träda ut ur själviskhetens fängelse och visa kärlek. Så gör också Jesus med oss människor. När Gud blir människa i Jesus Kristus tar han på sig vårt mänskliga lidande, vår mänskliga död, för att visa oss hur stor hans kärlek är till oss - att han vill dela det som är tyngst och svårast i vårt liv och också lyfta det av oss, få oss att verkligen öppna oss för honom med större kärlek och överlåtelse. Därför är det min önskan och min bön för er, kära bröder och systrar, att ni tar vara på denna heliga vecka för att öppna er mer för Jesus Kristus. Det kan förvandla hela ert liv. Det kan förvandla hela församlingen, ja hela Malmö. För när en enda människa öppnar sig mer för Gud och tar emot hans kärlek, då är det alltid något som sprider sig, för vi hör ju alla ihop på ett eller annat sätt.

Då kan ni fråga mig: vad skall vi göra, hur skall vi bära oss åt för att komma Jesus närmare och få mer av hans kärlek? Det är mycket enkelt. Det första är att vi försöker lyssna på Jesus. I dagens första läsning hörde vi att vi skall höra på lärjungesätt. Om vi verkligen vill vara Jesu lärjungar, vill vi också lyssna och höra på det han har sagt. Då spetsar vi öronen, för vi vet att det är något viktigt han har att säga oss. Så är det också när vi möter människor som vi tycker är viktiga. Vi vill höra vad de har att säga. Vi sätter inte in några pluggar i öronen och lyssnar på musik utan vi lyssnar för att suga åt oss de ord av vishet och kärlek som dessa människor talar. Så är det också i vårt förhållande till Jesus. Vi måste lära oss att lyssna till det han har sagt i evangeliet. Orden är ju riktade till oss. Evangeliet är ett glatt budskap till var och en av oss. När vi kommer till kyrkan, är det för att Jesus vill tala till vårt hjärta. Han har ett personligt kärleksbudskap till var och en. Om ni försöker att lyssna på ett djupare plan under den stilla veckan och påsken, är jag övertygad om att någonting skall fastna på insidan och få er att växa i kärlek till Jesus och ta emot honom på ett djupare plan.

Vi får i första hand använda våra öron, men också våra ögon. Vi skall lära oss att se på Jesus. Du kanske säger att du inte kan se på Jesus, utan att du bara ser en massa människor omkring dig. Men Jesus vill möta oss i vår nästa. Jesus vill möta oss på så många sätt. I eukaristin får vi ta emot Jesus på ett unikt sätt. Vi ser också en bild av Jesus i kyrkan. Men vi är också för varandra en avbild av Jesus. Om vi kunde se att den som sitter bredvid oss är en bild av Jesus, då skulle vi nog se lite mer kärleksfullt på varandra. Då skulle livet bli lite lättare eller rättare sagt mycket underbarare. Vi måste lära oss att använda våra ögon för att söka Jesu närvaro. Då kommer vi att finna den. Vi kommer att finna Jesu närvaro i tiggaren som sitter och väntar på oss. Vi kommer att finna den också i vår ovän. Att vi ser varandra som ovänner beror ofta på att vi inte ser Jesus i varandra utan istället en fiende.

Så kan vi gå vidare denna vecka med Jesus. Ja, vi kan också gå med Jesus. Det var det vi övade när vi gick runt kvarteret. Varför gick vi där? Det är för att vi är kallade att gå med Jesus genom livet. Varje steg kan bli en akt av tillbedjan och överlåtelse till Jesus. Varför har vi fått våra fötter? För att gå genom livet med Jesus. Det kan vi öva upp. Egentligen är det så enkelt, naturligt och självklart att vara kristen. Men vi måste lära oss att använda de instrument vi har: att höra på Jesus, se på Jesus, att gå med Jesus.

Vi kan också med våra händer visa Jesu kärlek. Vi kan låta vårt arbete, våra hushållsbestyr, vår städning och allt det vardagliga arbete vi utför vara något vi gör för Jesus Kristus, om vi älskar honom. Om vi inte älskar honom, då gör vi allt för oss själva. Då kommer vi att bli en karikatyr av oss själva. Men det är aldrig för sent att vända om. Denna heliga vecka vill Jesus få oss att bli de nya människor som lever av det glada budskapet.

Det är min önskan till er att ni som i dag har övat er att gå med Jesus runt kvarteret fortsätter att gå med Jesus när ni går hem, att ni fortsätter att bära Jesus i era hjärtan, se på honom och höra honom. Gör ni det kommer det att bli en välsignad stilla vecka och påsk för er alla. Det är min bön att det verkligen skall bli så, att ni får erfara Jesu unika förkärlek till var och en av er.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

+Anders Arborelius ocd