Biskop Anders Arborelius

Kära bröder och systrar. Det kanske är lite ovanligt för er att vara i en kyrka som inte är katolsk. Här finns inget tabernakel, där Jesus Kristus är närvarande, och därför knäböjer vi inte, utan vi böjer huvudet för att hälsa bilden av Kristus. Kanske många rent automatiskt böjde knä, när de kom in. Det kan vara bra att tänka efter varför vi böjer knä, när vi kommer in i en katolsk kyrka. Det är för att hälsa Jesus Kristus närvarande i den heliga eukaristin. Annars böjer vi bara på huvudet för att hälsa en bild av Kristus.

För er alla är det ett unikt tillfälle att se så många katoliker samlade på en och samma gång här i Sverige, här i Malmö. Malmö är procentuellt sett den stad i hela Nordeuropa, där det finns flest katoliker. Om ni inte visste detta, beror det antagligen på att många katoliker håller tyst om sin tro, och därför är jag lite förargad. Så många andra är angelägna att vittna om sin tro och sina åsikter. Jag talade nyligen med en lärarinna, som sade, att det på hennes skola fanns både många katolska och muslimska elever. Men tyvärr är de katolska eleverna mycket fegare och mindre frimodiga att tala om sin tro. Det var inte här i Malmö lärarinnan fanns. Här är det kanske annorlunda. Ändå är det tyvärr så, att många katoliker som har kommit till Sverige skäms lite för sin tro. De vågar inte stå upp för den, när den sätts i fråga eller när man kritiserar Kyrkan och hennes tro.

Därför behöver vi den Helige Ande. Annars kommer vi alltid att vara fega i vår tro och kommer kanske att förneka den. Malmö är också en stad, där många har lämnat Kyrkan. Det är en tragedi, att så många inte har funnit kraft, styrka och glädje i sin tro och önskat ge den vidare till nästa generation. Därför är det i dag en glädjens dag att så många unga människor säger ja till Kristus och Kyrkan. Det är inte så lätt för en ung människa att offentligt bekänna sig till Kristus och Kyrkan. Man kan lätt bli retad eller mobbad av kompisarna i skolan. Därför är jag mycket glad och tacksam att ni som är här strax offentligt kommer att bekänna er som katolska kristna, som vill leva i gemenskap med Kristus och hans Kyrka. Därför vill jag tacka inte minst era föräldrar och släktingar och församlingen som har hjälpt er att ta detta viktiga steg.

Är det någon av er som inte är beredd att bekänna sig till Kristus och ta konsekvenserna är det lika bra att flytta ner i kyrkan. Det värsta jag vet är någon som hycklar och inte håller sitt löfte till Kristus. Något värre finns inte än de som säger ja till Kristus i kyrkan och sedan förnekar honom så fort de kommer ut. Är det några av er som är osäkra, så ber jag er för Guds skull att inte avlägga något falskt vittnesbörd i denna liturgi. Ingen kommer att gräla på er, om ni går längre bak i kyrkan, eftersom ni inte är övertygade om er tro. Då är det bättre att vänta några år och sedan ta ställning.

Kära faddrar. Ni är också huvudpersoner här i dag. Ni har tagit på er ett mycket viktigt uppdrag. Det är ni som skall hjälpa dessa unga människor att känna sig hemma i Kyrkan. Det är ni som skall göra så att de finner sig till rätta i församlingen. Det är inte alltid så lätt för en ung människa att växa in i församlingen. Därför behövs ni som en bro, som en hjälp, som en vän. Ni kanske inte hade tänkt att det var en så stor uppgift att bli fadder. Ni trodde kanske att det bara var att komma hit i kyrkan i dag och lägga handen på axeln. Men det är i dag som ert uppdrag börjar att försöka hjälpa dessa unga människor att verkligen känna sig hemma i Kyrkan. Det beror mycket på att man finner vänner i tron, om man skall växa in i Kristi Kyrka. Det beror mycket på att man finner människor som älskar en, tycker om en och hjälper en. Därför vädjar jag till hela församlingen att ni försöker hjälpa dessa ungdomar, också dem som nu verkar lite oroliga och sitter och pratar med varandra i bänkarna. Också de behöver uppmuntran och hjälp för att ta tron på allvar.

Kära bröder och systrar. Det är viktigt att var och en ser att han eller hon behövs för att Kyrkan skall bli en levande verklighet som gör Malmö lite bättre, lite mer öppet för Kristus och hans tro. Just här i Malmö har vi katoliker kanske större chans och möjlighet än på andra platser att prägla stadens liv, om vi som kristna tar vårt uppdrag på allvar. Det hoppas jag att ni gör.

I tystnaden kan vi höra den Helige Andes stilla susning och röst. När vi blir tysta i bön kan vi ana, hur nära Gud är i oss i den Helige Ande. Den Helige Ande arbetar ständigt inom oss för att göra oss mer öppna för Jesus och hans kärlek. Kom alltid ihåg, kära konfirmander, att ert liv går ut på att växa in i en djupare gemenskap med Jesus Kristus, så att han kan använda er i sin tjänst. Jag brukar också alltid skrämma upp konfirmanderna lite och säga, att när vi släpper in den Helige Ande i vårt liv, vet vi inte vad som kan hända. Ni har kanske planerat för karriär, äktenskap eller att tjäna mycket pengar. Men den Helige Ande kanske kallar några av er att bli präster och nunnor. Det kanske inte var riktigt det ni hade tänkt er. Men när vi öppnar vårt hjärta för den Helige Ande, kan han göra stora ting med oss. Då kan han förvandla vårt hjärta, så att vi istället för att bara tänka på oss själva vill tjäna Gud och vår nästa. Istället för att bara tjäna pengar kan vi längta efter att tjäna.

Det gäller oss alla som är här i dag. Det gäller även dem som bara är här av misstag eller för att de var tvungna att vara med på en släktings högtidsdag. Även ni kan bli berörda av den Helige Ande, så att ni blir lite mer öppna för Jesus och hans evangelium. Därför är det alltid "farligt" att vara med i en gudstjänst och i en mässa! Det är farligt för den gamla människan, som bara tänker på sig själv. Men det är underbart för den nya människan som kan bli förvandlad till något nytt och större.

Till sist, kära församling, ännu en gång ber jag er att visa denna grupp konfirmander stor kärlek och stor uppmuntran. Om ni visar dem det, är det större chans att de kommer att känna sig hemma i Kyrkan. Om ni omfamnar dem efter gudstjänsten och visar dem er stolthet och er tacksamhet, kommer de att veta att de är viktiga i Kristi Kyrka, att de betyder något, att de verkligen tillhör Kristus och hans Kyrka.

Det är även min önskan till er, kära konfirmander. Även om ni i dag är lite oroliga och nervösa, så kom ihåg, att den nåd ni får i dag kommer att hjälpa er i de svåra ögonblick i ert liv som ingen människa besparas. Människor kanske sviker er, ni kan bli mobbade och misshandlade. Några av er kanske blir förföljda för er tro. Säkert finns det här i kyrkan idag några som i sina hemländer har fått lida för sin tro på Kristus och för att de var katoliker. När man är i en sådan situation kan man bara räkna med Jesus Kristus och hans hjälp. Människor kan alltid svika oss men aldrig Jesus Kristus. Kom därför, ihåg att Jesus Kristus alltid är trofast och att han aldrig överger någon enda. Vi kan alltid räkna med hans hjälp och stöd, vad som än händer i vårt liv. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

+Anders Arborelius ocd