Annat av Biskopen
"Vakna, o människa: för din skull har Gud blivit människa", så börjar Augustinus en predikan. Och de orden gäller lika mycket idag som på hans tid. Vi måste vakna upp ur vår halvslummer. Livet rinner bara förbi och vad sysslar vi människor med: lotto, golf, bingo, bridge - och så jobbet förstås. Men hur ofta är vi riktigt vakna, yrvakna? "Res dig, du som sover, stå upp från de döda och Kristus skall lysa över dig" (Ef 5:14). Varje dag på nytt får var och en av oss gnugga sömnen ur ögonen och begrunda det oerhörda: "För din skull, upprepar jag, har Gud blivit människa." Den evige, odödlige Guden har stigit ner i vår värld och blivit en av oss. Gud vill dela vår existens. Gud vill bli ett hjälplöst barn, som måste lita helt på andras omsorg och välvilja. Gud vill ta på sig vår lott: tungt arbete, missförstånd, förakt, illvilja, lidande och död. Alltsedan dess har också vår lott förvandlats - inte alltid så mycket till det yttre, för tungt arbete förblir lika tungt och lidande förblir lidande - men till det inre, för när Gud har delat det med oss är det något helt annat. Vi är inte hänvisade till oss själva. Vi är inte längre instängda i vår begränsning och halvslummer.
"Du vore död till evig tid, om han inte fötts i tiden", fortsätter Augustinus. Gud blir inte människa för ros skull. "Ständigt elände skulle råda över dig, om denna barmhärtighetsgärning inte hade skett." Julens budskap är inte vackra ord och högtidlig stämning. Det gäller liv och död. Vi kan bara få evigt liv genom Jesus Kristus. Men hur många är intresserade av det? Hur många reagerar inte med en gäspning och vill bara fortsätta att sova? Det är som när det är riktigt kallt, man får under inga omständigheter somna ute i kylan, då dör man snabbt. Vi får inte somna in. Under advent har vi fått öva oss i vaksamhetens konst och längta efter Jesu ankomst. Jultiden vill lära oss att hålla ut och vaka vid det nyfödda barnets sida. Vårt nya liv i Kristus går ut på att hålla ögonen öppna, låta vårt hjärta vaka, spetsa öronen och öva upp våra andliga känselspröt. Har man småbarn i huset lär man sig snart att känna igen alla signaler. Likadant borde det vara med oss kristna, så att vi lever i hörsamhet för vår Herre Jesus Kristus och fångar upp de signaler han ger oss. Det gäller liv och död.
"Du skulle ha fallit i vanmakt, om han inte skyndat till hjälp", säger Augustinus. "Du skulle ha gått under, om han inte kommit." Gång på gång måste vi göra detta klart för oss. Julen är inte dekoration och mysighet. Julen är livräddning. Gud står inte ut med att se oss gå förlorade, att drunkna i våra petitesser och småaktigheter. Han måste gripa in i mänsklighetens historia, för att göra den till frälsningshistoria. Min lilla historia är helig historia alltsedan dess, för den har berörts av det faktum att Gud har blivit människa. När Gud antar vår mänskliga natur, blir hela den mänskliga naturen, hela mänskligheten berörd. Ingen är oberörd av Guds människoblivande. Men ingen blir automatiskt tagen i besittning av honom. Vi får välja. Vi får säga ja, men har också den fasansfulla möjligheten att säga nej. För att göra det lättare för oss att säga ja, kommer Gud i ett barns sårbara gestalt. Vem kan säga nej till ett barn? Jo, vi ser att det faktiskt finns sådana som kan göra det. Vem kan säga nej till ett barn som också är Gud? Jo, det finns sådana som gör det - och det finns något inom oss som också gör det. Det finns zoner inom oss där vi ännu sover själviskhetens sömn. Det finns områden inom oss som måste evangeliseras, omvändas och omstruktureras. Därför firar vi jul gång på gång. Barnet ger inte upp. Det vill vända upp och ner på hela vårt liv. Så är det alltid när ett barn föds. Livet förändras. Detta barn vet att vi kan bli ännu mer fascinerade av det och öppna en ny del av vårt förstelnade hjärta för dess verkan. Detsamma gäller världen i stort. Barnet vill ju förvandla hela världen. Inget område är för stort eller för världsligt för detta Barn. Det vill härska. Det vill regera. Det vill befria. Barn har alltid stora önskningar och planer. Men inget barn har haft så stor önskningar som det Barn som just har fötts i Betlehem: det vill frälsa varje människa, det vill rädda hela världen.
"Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen" (Joh 1). Julen har tänt ljuset i vår mörka värld. Han som är det eviga Ljuset har kommit in i vår värld för att ge oss ljus. Vi får välja ljuset framför mörkret. Hela vårt liv går ut på att välja mellan ljus och mörker. Och han som är själva Ljuset hjälper oss att urskilja vad som är ljus och vad som är mörker. Han ger oss också sin kraft - sin helige Ande som fortsätter att tala genom Kyrkan - för att vi skall välja rätt. Nu under jultiden brinner det ljus i nästan alla fönster. Det finnsen instinktiv längtan efter ljus, inte minst på våra mörka breddgrader. Alla vet inte vem som är det sanna Ljuset som har kommit i världen. Vi som har fått privilegiet att få veta det måste också leva som Ljusets barn och peka vidare på honom som är det sanna Ljuset. Edith Stein skriver: "Det gudomliga livet som tänds i själen är ljuset, som har kommit i mörkret, det är julnattens under. Den som bär det inom sig, förstår, när man talar därom. För de andra är emellertid allt vad man säger därom ett obegripligt tal. Hela Johannesevangeliet är ett sådant tal om det eviga ljuset, som är kärlek och liv. Gud i oss och vi i Honom, det är vår del i det rike som människoblivandet lade grunden till."
Så nära har Gud kommit i oss. Genom dopet bor han i oss. Ljuset finns inom oss. Det brinner och ibland bränner det till. Vi kan erfara det som en stilla eller stormande glädje, som ånger och längtan efter ett mer helgjutet liv, som hopp för en värld märkt av våld och lidande. Gud har många sätt att tala på. Alla språk är hans. Alltsedan han föddes i Betlehem fortsätter han att tala till oss människor på ett mänskligt sätt. Genom sin Kyrka får vi höra hans röst och ta emot honom i sakramenten. Vi är inte längre kvar i kylan. Ljuset brinner och värmer. Därför skall vi strax allesammans falla ner i tillbedjan under trosbekännelsen, när vi bekänner: "Och han har antagit kött genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa." Vakna då, o människa, och kom ihåg att för just din skull har Gud blivit människa, fall ner och tillbe honom, för utan honom är du förlorad.