Biskop Anders Arborelius ocd

Invigningen av S:t Botvids kyrka

i Fittja den 20/11 1999

"Ni är inte längre utlänningar..."

Vissa bibelord får en särskild tyngd när de uttalas på en särskild plats. Så är det också idag när vi hör Paulus säga till oss här i Fittja: "Ni är inte längre utlänningar som bor i ett främmande land utan ni äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud" (Ef 2:19). Denna kyrka, som skall vara ert hem hos Gud, är ett tecken på att alla ni som vill leva som katolska kristna här i Fittja inte längre är utlänningar och främlingar. Ni är hemma här, hemma hos Gud, hemma i Jesu Kristi heliga kyrka, hemma i det svenska samhälle, som ni är kallade att genomsyra med evangeliets glada budskap. Varje gång vi får inviga en ny katolsk kyrka här i Sverige betyder det att Kyrkan har kommit hem och slår rot i den konkreta samhällsmiljö där vi lever. Fittja har blivit en slags symbol för den nya delen av den svenska verkligheten, där inte längre det gamla lutherska enhetssamhället dominerar. Ibland hör man negativa och pessimistiska uttalanden om Fittja, men ni som bor och verkar här vill genom denna kyrka bevisa raka motsatsen: också här skall Jesu närvaro proklameras och firas, också här skall evangeliet omsättas i praktisk handling, också här skall människor omvända sig och försona sig med Gud, också här skall hoppet tändas i människors hjärtan.

När evighetslampan tänds här som ett tecken på att Jesus Kristus skall bo hos er i sin eukaristiska, förhärligade gestalt, då är Fittja sig inte längre likt. Då är ni inte längre främlingar i Fittja, då är ni inte längre ensamma och övergivna. För några månader sedan talade jag med en protestantisk pastor i Vårbygård som just längtade efter att det skulle komma ett tabernakel här i Fittja. Jesus Kristus, verkligt närvarande i det heliga sakramentet, är en oemotståndlig magnet som drar till sig allt slags människor. "Den tid kommer, ja, den är redan här", säger Jesus i dagens evangelium till oss här i Fittja, "då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning." Det är ett stort ansvar som ni nu måste ta på er: att Fadern verkligen får den tillbedjan i ande och sanning som tillkommer honom. När en ny kyrka invigs är det en stor glädje, men det är också ett stort allvar: nu kan ingen här längre komma och säga "det är så långt till kyrkan eller jag har inte tid att ta mig till kyrkan". Kyrkan har kommit till er - och nu skall ni komma till kyrkan. Jag vet att det finns många katoliker här i Fittja, som av olika skäl har förlorat kontakten med Kyrkan. Nu gäller det att visa dem vägen tillbaka, att söka upp de förlorade fåren och inbjuda dem att omvända sig till Jesus Kristus och försona sig med hans heliga Kyrka.

Vi står inför det heliga året som inleds under julnatten, om en månad. Fittja är den sista kyrka som invigs före det heliga årets början, den sista kyrka som invigs under detta årtusende i vårt stift. Kanske vi kan se på det som något djupt symboliskt: ni här i Fittja står verkligen i blickpunkten. Här avgörs den katolska Kyrkans framtid i Sverige under det tredje kristna årtusendet. Skall Kyrkan slå rot i era hjärtan - eller skall ni bli likgiltiga och ljumma som så många blir i det kalla klimat som råder? Skall ni vända Kristus och hans kyrka ryggen? Skall barnen och de unga - Kyrkans framtid i Sverige - följa Kristus eller dyrka de avgudar som så många andra gör: pengar, sex, makt. När jag nu anförtror er denna nya kyrka, är det viktigt att ni ställer er dessa samvetsfrågor: Vill ni leva som kristna, i gemenskap med Jesus Kristus och efterfölja hans bud, även om ni blir förlöjligade av kompisarna? Vill ni leva av evangeliets enkelhet, glädje och kyskhet - eller förråda er tro? Som kristna i ett samhälle, som hyllar helt andra värderingar, ställs vi ständigt på prov. Det är fantastiskt att se hur unga människor vågar vittna om sin tro, i skolan och inför sina kompisar, med glädje och frimodighet. Men det är också tragiskt att se att många av feghet eller likgiltighet försöker dölja att de är katoliker och kristna. Det är min bön att denna nya kyrka skall ge många, både unga och gamla, mod och villighet att följa Kristus och vittna om honom, så att Fittja inte längre blir sig likt.

Som kristna är vi alla kallade att fullborda det som Jesus gjorde under sitt liv på jorden. "Kristi mysterier är nämligen ännu inte helt och hållet fullbordade och fulländade. I Jesu egen person är de avslutade, men inte i oss, som är hans lemmar, eller i kyrkan, som är hans mystiska kropp" (Den helige Jean Eudes, Om Jesu herravälde). Vi är alla Jesu förlängda armar som skall göra det han gjorde och förmedla hans hopp och kärlek till dem som lever i hopplöshet och kärlekslöshet. I denna kyrka där Jesus bor i altarets allraheligaste sakrament och där försoningens sakrament skall delas ut, får ni alla kraft och styrka, inspiration och glädje, för det är den största glädje som finns på denna jord att möta Jesus Kristus, att tjäna honom och efterfölja honom. Och den glädjen får vi inte behålla för oss själva: hela Fittja väntar på den och ni skall ge Fittja vad Fittja har rätt att få.

Precis för en vecka sedan deltog jag vid den helige faderns sida i den ekumeniska Birgitta-vespern i Peterskyrkan i Rom och idag får jag inviga en kyrka till den helige Botvids ära här i Fittja. Både Birgitta och Botvid var heliga, svenska lekmän som tog sin katolska tro på djupaste allvar. Också ni i Fittja är kallade att leva som de - till Guds ära, i Kyrkans hjärta och till er nästas hjälp och frälsning. Också ni är kallade att bli heliga lekmän i vår katolska kyrka här i Sverige. Det spelar ingen som helst roll varifrån ni kommer: "ni är inte längre utlänningar som bor i ett främmande land." Ni är hemma här, Kyrkan är hemma här - och ni skall hjälpas åt så att alla förstår att Kyrkan är vårt hem på jorden i väntan på det som är vårt definitiva hem i himlen. "Ni äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud".

+Anders Arborelius ocd