Hans eminens kardinal Anders Arborelius OCD biskop av Stockholm.

Andra söndagen i fastan den 25 februari 2018

Reträttföredrag hos Birgittasystrarna
i Djursholm den 23-25 februari 2018

Lyssna till honom. Ja, kära systrar och bröder, Fadern säger detta också till oss i dag. Att lyssna till Jesus och hans ord är det som fyller vårt liv med mening, ger lindring i svåra situationer, styrker oss i svårigheterna och får oss att förstå livets alla gåtor och frågor. Hela vårt liv här på jorden är att lyssna till Guds ord, låta det sjunka in i hjärtat och förvandla oss, så att vi kan leva av detta ord och förverkliga det genom vårt sätt att leva.

Det är sällan vi ser härligheten tydligt. Dagens evangelium är ett av de få ställen där härligheten skymtar fram, den eviga härlighet som vi är kallade till, då vi skall få se Gud sådan han är, då vi skall förstå alla sammanhang och se det vi inte kan se här på jorden. Under tiden är det lyssnandet som skall fylla oss, så att vi en gång kan komma in i det saliga skådandet. Hela Kristusmysteriet är den rymd där vi som kristna lever. Paulus använder ungefär 225 gånger uttrycket ”i Kristus”. Det är den rymd, den mark vi står på. Det är där vi lever, andas och är till. Att växa in i den ständiga föreningen med Jesus är den djupa meningen med vårt liv. Genom dopet har vi del av Kristus och hans fulla verklighet. Hans kors och hans uppståndelse är ingjutna verkligheter i oss.

Men också dagens mysterium, Kristi förklaring, är en del av vårt liv som kristna. Naturligtvis går det inte till på riktigt samma sätt hos oss, men själva grunden i detta mysterium är också en del av vår verklighet. Jesus är på väg upp till Jerusalem för att lida och dö och sedan uppstå. Vi är också på väg till att lida och dö. Vi försöker stoppa undan tanken på det, men vi vet att vår livsvandring en gång skall ta slut.

Ofta är livsvandringen mödosam och svår. Ofta förstår vi inte alla sammanhang. Men mitt i det svåra lyser det ibland upp en klarhet, en djupare insikt, en omtumlande Guds närvaro. I vårt liv kan vi alla känna igen något av detta. Livet tycktes vara oförklarbart. Allt tycktes tungt och svårt. Vi förstod ingenting. Vi behöver bara tänka på Abraham och det han fick vara med om. Men mitt i det tunga kan det lysa upp en liten stråle av Guds ljus. Vi kan få ett litet hopp som får oss att gå vidare. Därför är det så viktigt att lyssna till Jesus, så att vi hör också det lilla ordet, det lilla hoppfulla ordet, att vi tar emot den lilla blicken, det lilla tecknet som gör att vi börjar förstå att Gud är med oss. Vi måste under vardagen öva upp oss att lyssna till Guds ord och leva i hans närvaro, så att vi i livets allra svåraste ögonblick inte förlorar fattningen helt utan är öppna för det lilla budskap av hopp, kärlek och godhet som Gud vill ge oss för att hjälpa oss att gå vidare under vår livsvandring.

I dagens evangelium ser vi också hur Jesus knyter ihop det Gamla förbundet med det Nya förbundet. En del kristna tycker att det är jobbigt att läsa det Gamla testamentet. Det är kanske den största frestelse många kan drabbas av. I Gamla testamentet får vi förhistorien hela vägen fram till Jesus. Därför ger Kyrkan oss varje söndag på nytt en läsning som skall belysa budskapet i evangeliet, så att vi ser att det finns en enhet mellan det första och det fulla förbundet. Mose och Elia symboliserar hela det Gamla förbundets vishet. Vi har Mose som gav oss lagen och Elia som gav oss profetian. De står på förklaringsberget vid sidan av de tre apostlarna för att betona att Jesus är Herre över hela vår skrift, hela vår uppenbarelse.

Uppenbarelsen får vi förvalta. Den får vi bära vidare och den får vi leva av. Därför behöver vi både det Gamla förbundets visa och heliga och det Nya förbundet. Det är vi som kristna som skall ta till oss detta, se till att det bär frukt i våra liv och hjälper oss att leva i Jesu efterföljd, så att vi under vår livsvandring fram till döden och övergången till det eviga livet verkligen kan sprida det hoppets och kärlekens budskap som Jesus har anförtrott oss. Vi är inte bara åskådare till mysteriet, vi är indragna i det. Vi är delaktiga och vi är också medaktörer i Jesu verk här på jorden.

När vi därför i dag får ta emot detta evangelium, är det för att hjälpa oss att bli ännu mer medvetna om att Jesus hela tiden talar till oss, ser på oss med kärlek, hjälper oss och stöder oss, för att vi också genom vårt liv skall förhärliga honom genom vårt sätt att leva. Genom vårt sätt att tala och handla måste det märkas något av Jesus på oss. Om vi är kristna och märkta med hans tecken, får det också, eller borde det få en tydlig profil i våra liv. När vi ser på systrarna som har Kristi korsmärken på sitt huvud, kan vi bli lite avundsjuka. Det syns inte så tydligt på oss att vi tillhör Jesus Kristus. Men desto mer måste vi genom våra ord, genom vårt handlande och vårt sätt att möta människor visa att vi tillhör Kristus och att vi vill hjälpa människor att upptäcka livets djupaste mening i honom, också i de oförklarligt svåra omständigheter som livet rymmer. I vår tid rycker världens alla orättvisor, lidande, förtryck och våld så tätt inpå oss. För många människor är det obegripligt att det finns en god Gud mitt i det fruktansvärda. Därför är det vår uppgift som kristna att visa att Herren lever, att hans kärlek bryter igenom också hat, förtryck, våld, mobbning och allt det elände som vi ser med öppna ögon. Han har kommit för att befria oss från det onda, och då måste vi stå där som hans medhjälpare, i den livssituation där vi befinner oss för att kunna ge världen hopp om att Jesus Kristus trots allt har besegrat syndens makt, även när det tycks tvärtom.

Så låt oss i dag ta till oss Faderns röst och hans budskap: ”Detta är min älskade Son. Lyssna till honom”.

+Anders Arborelius ocd