Biskop Anders Arborelius OCD

Predikan vid Konfirmation den 18 maj 2014

Vår Frälsares kyrka i Malmö

(Predikan är nedskriven efter bandinspelning)

 

”Jag är vägen, sanningen och livet”, säger Jesus i dag till oss alla, men speciellt till er, kära konfirmander, för detta är er dag. Det är den dag då Jesus skall ge er del av sin Helige Ande för att hjälpa er att växa in i en så djup förening med Jesus, att han blir den väg ni går på och den som visar er hur livet skall vara genom sin sanning och sitt ljus. Vi behöver den Helige Ande som inifrån hela tiden pekar vidare på Jesus och leder oss till honom. Det är så mycket annat som lockar, drar och hotar att dra oss bort från Jesus, och därför behöver vi den inre eld och kraftkälla som den Helige Ande är. Hela tiden påminner han oss om Jesus, speciellt i de svåra ögonblicken i livet, när vi kan känna förtvivlan, övergivenhet och meningslöshet. Här får vi lyssna till den stilla, försynta röst, som påminner oss om att Jesus är med oss, vill hjälpa oss och leda oss vidare in i Guds eviga härlighet.

Ja, kära bröder och systrar, det är så viktigt för oss alla att komma ihåg att den Helige Ande är en djup, inre verklighet som också påminner oss om hur vi skall leva, vad som är rätt, vad som är fel, vad som är bra, vad som är bäst. Den Helige Ande vill leda oss på helighetens väg. Han vill hjälpa oss att välja evangeliets väg, att sprida Guds kärlek och att följa i Jesu fotspår. Vi behöver någon som hjälper oss inifrån. Kyrkan ger oss genom sina sakrament och sin undervisning råd på vägen. Men hela tiden behöver vi fästa vår uppmärksamhet på det. Annars är det så lätt att fasta i någonting annat.

Därför gläder vi oss i dag över att ni konfirmander har modet att säga ja till den Helige Ande, för vi vet inte vad den Helige Ande vill leda er till. Kanske några av er är kallade att bli präster eller ordenssystrar. Det kanske ni inte har tänkt på. Men när vi släpper in den Helige Ande i våra liv kan han göra något stort och underbart av vanliga svenska tonåringar. För några veckor sedan helgonförklarades två påvar i Rom. Kanske någon ifrån Malmö också är kallad att gå helighetens väg ända fram. Det vore inte omöjligt för Gud. Gud vill göra något stort av allas våra liv. Även om vi inte blir präster, ordenssystrar eller helgon, är vi alla kallade att vara Jesu ljusbärare i denna värld, att förmedla glädje, sanning och barmhärtighet istället för förtvivlan, uppgivenhet och meningslöshet. Därför är det så viktigt att välja rätt väg redan i unga år, för det är ofta då vi lägger fundamentet för vårt kommande liv. Är vi redan som unga inriktade på att göra något vackert och fint av vårt liv, att ta emot Jesus Kristus och sprida hans sanning och godhet, då bygger vi på en fast grund. Annars är det så lätt att glida bort från Gud, Jesus och Kyrkan, inte minst i vår tid, när miljön och samhället inte alltid erbjuder oss hjälp och ljus.

Därför är konfirmationens sakrament nödvändigare än någonsin för att vi verkligen skall ta emot den Helige Andes ledning och ljus i våra hjärtan. Som biskop är jag oändligt tacksam till er, kära Malmökonfirmander, att ni tar emot detta sakrament, så att ni kan bli levande stenar i Kristi Kyrka, så att ni kan hjälpa till att bygga upp den katolska gemenskapen här i Malmö. Kyrkan är beroende av att det finns människor som är glada i sin tro och vill leva den i det vanliga livet. I skolor, på arbetsplatser, på pensionärshem, på dagis och överallt där ni lever kan ni låta Jesu ljus lysa upp omgivningen. Ni kan göra mer än ni tror.   När någon i skolan vågar tala om sin tro, gör det stort intryck på kompisar, mycket mer än vi kan förstå. Jag beundrar alla våra katolska ungdomar som frimodigt och glatt vågar tala om att de går till kyrkan, att de vill följa Jesus och att de inte skäms för sin katolska tro. Det gäller naturligtvis också er som är lite äldre, att ni vågar stå för er tro, även i en sekulariserad omgivning där det inte alltid är så lätt. Men vi vet att många människor i dag är mer öppna för tron än tidigare. Därför är det viktigt för dem att se, att det finns människor bland deras kollegor, kompisar och jämnåriga som vill följa Jesus.

Detta sakrament, kära konfirmander, får ni också för att bli smorda med Andens kraft och mod, så att ni kan bli talesmän, vittnen, budbärare om Jesus och hans Kyrka. Det är inte lätt. Det är inte lätt för någon att bland likgiltighet eller rent av fientlig omgivning tala om sin tro. Men man vinner alltid respekt, när man vågar stå för det som är obekvämt i en likgiltig miljö. Därför är ett sådant vittnesbörd så viktigt, vackert och underbart. Här vill jag tacka er alla som trofast och troget håller fast vid den katolska tron och har gett den vidare, inte minst ni föräldrar och familjer till er konfirmander som har hjälpt er att ta ställning i dag. Jag är oerhört tacksam att det finns människor här i Malmö som tar sin tro på så stort allvar.

Kära konfirmander. Vi alla som är här önskar er all Guds välsignelse, all lycka och glädje i ert liv. ”Känn ingen oro”, säger Jesus i dagens evangelium. Om vi har vi en djup förtröstan och tillit till honom, kan livets lidanden, svårigheter och problem inte få oss på fall. Vi skulle så gärna vilja lova att ert liv skulle bli utan problem, svårigheter och lidanden, men livet har sina svåra stunder. Och då är det viktigt att komma ihåg att vi i Jesus Kristus har en fast grund att stå på. Han kan inte överge oss. Hans kärlek hjälper oss, när livet är som mörkast och svårast. Så glöm aldrig, om ni råkar ut för olika svårigheter i livet, att det är just då som vi kan få erfara Guds nåd och hjälp på ett speciellt sätt. Men för att göra det måste vi varje dag vara öppna för honom. Annars glider Kristus bort och blir en detalj som så lätt försvinner i livet. I vår närmaste omgivning har vi människor som har varit i kyrkan och levt ett kristet liv, men som plötsligt börjar glida bort, försvinner från kyrkan och Kristus. Den tragedin har vi alla erfarenhet av hos våra närmaste. Därför ber vi speciellt i dag för alla dem som inte är här av våra nära och kära och har glidit bort från Jesus och kyrkan. Vi älskar dem och längtar efter dem och vi ber för dem. Idag när många unga människor väljer Jesus, tänker vi på dem som har valt bort Jesus och kyrkan. Säg gärna till dem att biskopen har bett för dem, för vi längtar efter dem, ber för dem och tror att de kan få Guds hjälp att hitta vägen tillbaka till det hem som kyrkan och församlingen skall vara för oss alla.

Till sist vädjar jag till hela församlingen att ta emot dessa konfirmander med stor kärlek och omsorg, så att de verkligen känner att detta är deras andliga hem, där de är älskade, efterlängtade och välkomna och att de får just det stöd och den uppmuntran som en ung människa behöver få för att veta att han eller hon är viktig, värdefull, ja, omistlig, ty för Jesus är vi alla omistliga. Han har dött på korset för var och en av oss. Vi får aldrig glömma att även om det bara fanns en enda människa, så hade Jesus gett sitt liv för henne. Idag tackar vi Gud för dessa konfirmander och önskar dem all Guds välsignelse och glädje i sitt liv och att Jesus skall vara deras Herre, vän och broder i livets glada och svåra stunder, så att de förstår att de alltid kan räkna på hans kärlek, nåd och hjälp. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

+Anders Arborelius ocd