Biskop Anders Arborelius

Enhet i mångfald om Katolsk identitet

Den heliga Birgitta, som både är vårt stifts och vårt lands skyddshelgon - och sedan några år hela Europas - ger oss en bild av hur vår katolska identitet kan se ut i svensk tappning. Genom sin helhjärtade överlåtelse åt den korsfäste Kristus kan hon föra oss in i evangeliets hjärta. Genom sin vänskap med Jungfru Maria hjälper hon oss att få hemkänsla i Kyrkan. Genom sitt budskap om att påven är den kristna enhetens garant ger hon oss hopp om att alla kristna skall bli ett. Birgitta är en kraftfull och profetisk kvinna, som stod upp för fred och rättvisa, och så kan hon hjälpa oss alla, kvinnor som män, så att vi låter vår tro få berika det svenska samhället. Birgitta kan inspirera oss att främja en livets, kyskhetens och solidaritetens kultur i ett klimat, som ofta är präglat av brist på respekt för livets okränkbarhet och där sexfixering och materialism breder ut sig. Det är min bön, att Birgitta lär oss att finna glädje och stolthet i vår identitet som katoliker i Sverige av i dag, samtidigt som vi lever i dialog med våra andra kristna bröder och systrar och i öppenhet för alla människor av god vilja.

Vad vi är i Kristus genom vårt dop och vår tillhörighet till hans heliga katolska Kyrka måste bli tydligt i det vi gör, tänker och säger. Den katolska identiteten berör hela vårt liv i alla dess aspekter. Själva ordet "katolsk" antyder att det rör sig om något som gäller allt och alla, överallt och alltid. Genom sin frälsande kärlek vill Jesus Kristus beröra hela verkligheten. Ingenting faller utanför hans strålkrets. Syndens väsen ligger i att vi vill undandra honom någonting och skapa en sfär, där han inte får vara Herre och där hans lag och bud inte betyder något. Men lyckligtvis verkar han ständigt genom sin Helige Ande för att väcka oss till nytt liv igen. Fadern har utvalt oss i Kristus "till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek" (Ef 1:4).

Vårt stiftsjubileum ger oss en möjlighet till förnyelse i Anden och en djupare omvändelse till Kristus. Vi får inte blicka nostalgiskt tillbaka - till den katolska medeltiden eller till hemlandets katolska miljö - eller drömma om en fjärran framtid utan det gäller att här och nu öppna oss för Guds nåd. Vi inbjuds ständigt att ta emot det glada budskapet, på ett ännu djupare plan, så att Guds kärlek kan få allt större plats i vårt hjärta. "Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd" (Joh 1:16). Denna fullhet får vi inte bara för oss själva. Vi är alla kallade att evangelisera den del av samhället där vi lever. Det låter lite högtravande, men det är i själva verket enkelt och okomplicerat. Bara vi lever av vår djupa Kristus-enhet blir det tydligt för alla som vi möter vem vi tillhör och vem vi vill ge vidare. Vår katolska identitet går inte att dölja om den är äkta.

I varje tid och i varje samhälle finns det brister, som behöver Kristi frälsande nåd för att helas. Vår uppgift som katoliker i Sverige är att klart och tydligt tala om vad som strider mot Guds lag och människans värdighet, men också att visa på det som kan läka såren. När man frågar människor vad de längtar efter, får man ofta höra ett ord: gemenskap. Många vet inte riktigt vem det är som de längtar efter innerst inne, men eftersom ensamhet och kyla plågar många idag, är det helt naturligt att de svarar gemenskap. Vår katolska identitet beror på att vi är levande lemmar i Kyrkans gemenskap, som i sin tur bara är ett eko av Treenighetens gemenskap. Allt i vårt kristna liv skall avspegla det faktum att vi genom dopets nåd är bebodda av Treenighetens gemenskap mellan Fadern och Sonen i Andens enhet.

I vårt stift betyder denna gemenskap efter Treenighetens bild att vi helt konkret får leva i gemenskap med människor från snart sagt hela världen. I den meningen är vårt stift helt katolskt! Vi vet att det inte alltid är lätt att leva tillsammans med människor av en annan kultur och med ett annat språk, men det är alltid berikande. Det är samtidigt ett överlevnadsvillkor för vårt stift, att vi försöker växa samman till en enhet i mångfald som är inkarnerad i det svenska samhället och kulturen. Under sitt besök i Sverige år 1989 pekade påven Johannes Paulus II flera gånger på detta. Varje katolik i Sverige måste kunna förklara sin tro för den han möter. Vi har en kallelse att berika svensk kultur och svenskt samhällsliv med vår katolska tro, därför måste vi också ha ett gemensamt språk. Även om många av oss brukar delta i mässan på ett annat språk än det svenska, är det viktigt att också delta i liturgin på svenska. Som katoliker är vi förpliktade att helga Herrens dag genom söndagsmässan, oavsett vilket språk den firas på. Det har hänt att jag vid mässans början sagt: "Herren vare med er" och knappt någon har kunnat svara, även om de kunde det vanliga svenska språket ganska bra. Som katoliker i Sverige får vi inte bli analfabeter när det gäller vårt liturgiska och teologiska språk. Alla som följer katekesundervisningen måste få lära sig den typiskt katolska terminologin på svenska, annars kommer de aldrig att kunna tala om sin tro och risken är stor att de hamnar i en schizofren situation. Tyvärr har många lämnat vår katolska gemenskap i Sverige, eftersom de inte har kunnat se hur man kan integrera sin katolska tro i den svenska identiteten och verkligheten. Det är ett av våra viktigaste reflektions- och förbönsämnen under vårt stiftsjubileum: hur kan katolsk och svensk identitet förenas?

Redan på Bibelns första sida får vi höra att vi är kallade till ett liv i gemenskap, både med den Gud som skapat oss till sin avbild och med varandra. "Ordet blev kött och bodde bland oss" (Joh 1:14) för att visa oss vad detta liv i trons, hoppets och kärlekens gemenskap innebär. Genom dopet har detta nya liv ingjutits i oss och därmed har vi också fått vår katolska identitet som en nåd och oförtjänt gåva. Den gåvan är vi också kallade att dela med oss av genom att "vittna om ljuset" (Joh 1:7).

+Anders Arborelius ocd