Biskop Anders Arborelius ocd

Livets och ljusets mysterium

Livets söndag,
15.12. 2002

Det var förvisso en sensation när påven Johannes Paulus II tillfogade fem nya mysterier till rosenkransen. Dessa ljusets mysterier berör Jesu offentliga liv, och när man tänker efter, så kan man undra varför det har dröjt så länge tills någon tänkt på att de måste få vara med i den "meditativa snabbrepetition av evangeliet" som rosenkransen är. Det är ingen tillfällighet att det sker i en tid när man så medvetet söker en andlighet som tål att slitas i vardagens arbete, ja, när fler människor än vi anar vill leva och arbeta i Guds närvaro mitt i det vanliga livet. Samtidigt lever vi ett klimat där inte bara vördnaden för Guds helighet tycks minska utan också vördnaden för människans okränkbara värdighet som Guds avbild börjar försvinna. Kanske vi kan återvinna dessa omistliga värden genom att meditera över ljusets mysterier? Låt oss be dessa rosenkransmysterier med denna intention: att vår tid återupptäcker vördnaden för Guds helighet och för människans okränkbarhet.

Första mysteriet: Jesu dop.

Vi ber för alla ofödda barn och för alla barn som är i fara. Jesus låter sig i all ödmjukhet döpas av Johannes Döparen. När Gud blir människa kommer han som en tjänare. Han gör sig liten och sårbar för vår skull. Han lever i det fördolda ända fram till dopet, då hans offentliga liv tar sin början. I Andens kraft skall Jesus förkunna det glada budskapet för hela skapelsen. Allt i vårt mänskliga liv berörs av Jesus och det han vill säga och lära oss. Människan vilar alltifrån sin späda begynnelse tryggt i Guds hand. Vi måste lära oss att ha samma vördnad för vårt mänskliga liv som Gud har. I oss känner han igen något av sig själv och gläds åt det. Tänk om vi människor kunde känna samma jublande glädje över det mänskliga liv som vi ofta hanterar som överflödig materia! Jesu dop får oss också att tänka på vårt eget dop och den ännu större värdighet som människan får som Guds tempel och boning.

Andra mysteriet: bröllopet i Kana.

Vi ber för alla gifta, att de är trogna sin kallelse. Jesu första under äger rum vid ett bröllop på Jungfru Marias förbön. Vatten blir till vin - liksom vin skall bli till blod, Jesu eget blod. När Gud berör vår existens förvandlas allt. Kristus har ingått ett förbund med sin Kyrka, som är kallad att infoga hela mänskligheten i sig. Varje äktenskap återspeglar detta heliga förbund. Äktenskapets sakrament innebär att man och kvinna får förmedla Guds kärlek till varandra. De helgar varandra genom sin ömsesidiga kärlek till kropp och själ. Därför är äktenskapet alltid ett livslångt förbund i trohet. Genom äktenskapet helgas den mänskliga sexualiteten och får sakramental värdighet. Det är bara inom äktenskapet som det sexuella samlivet hör hemma. De gifta får samverka med Skaparen genom att förmedla det mänskliga livet. Ett större under är svårt att tänka sig. Den mänskliga fruktbarheten är ett viktigt värde som hotas i ett tanke- och handlingsklimat, som skiljer fruktbarheten och sexualiteten från varandra och som gör det mänskliga livet till en sak. Den goda sexualiteten mellan äkta makar är öppen för livets stora gåva. I vår tid är allt detta svårt att förstå, eftersom man hör rakt motsatta budskap så snart man sticker näsan utanför kyrkdörren. Därför är det Kyrkans stora, men svåra uppgift att hjälpa människor att upptäcka att detta är en omistlig del av evangeliet. Att återge äktenskapet dess strålglans är en profetisk uppgift här och nu - liksom att hjälpa människor att upptäcka den sexuella avhållsamheten som ett sätt att gå i Jesu fotspår. Varje människa inbjuds att hitta sin kallelse: att frambära sin kropp "som ett levande och heligt offer som behagar Gud (Rom 12:1).

Tredje mysteriet:
Jesus predikar omvändelse till Guds rike.

Vi ber för oss syndare, nu och i vår dödsstund. Jesus har inte kommit för de rättfärdiga utan som en Läkare som vill hela syndarna från deras sår. I vår tid har många svårt att se synden som en realitet, som hotar att fräta sönder deras liv inifrån. Många har svårt att skilja på sak och person. När Evangeliet och Kyrkan säger att något är synd, betyder det inte att syndaren fördöms. För många är det speciellt svårt att se synderna på sexualitetens plan liksom synden mot det mänskliga livets värdighet. När Kyrkans höjer sin röst, upplevs det ofta som otillbörlig inblandning i privatlivet. "Hata synden, men älska syndaren", har man alltid sagt i traditionen. Och vi är alla syndare i behov av Jesu frälsning. Under senare tid har vi ofta i media konfronterats med att präster i olika delar av världen förgripit sig svårt mot minderåriga och så gjort sig skyldiga till en fasansfull synd. Men ber vi för prästerna och deras helgelse?

Fjärde mysteriet:
Jesu förklaring.

Vi ber för alla döende, att deras liv och värdighet respekteras. Under sin vandring upp mot Jerusalem och det lidande som väntade honom där, fick Jesus under ett ögonblick smaka något av himlens härlighet. I blixtbelysning fick han se det som inget dödligt öga kan se och bli vid liv. Genom att låta oss frälsas av Jesus kan vi också en gång nå fram till denna Guds härlighet. Det är det som är vårt rätta element. Vårt mänskliga liv får sin fullbordan på andra sidan. Vilken vördnad måste vi inte känna för varje människa, hur eländig och svag, hur liten eller gammal hon än är, när vi tänker på att hon är avsedd för evigheten? Mitt under sin väg till lidande och död fick Jesus ta ut något av himlen i förskott. Det mänskliga lidandet har alltsedan dess fått en helt annan ton. De obotligt sjuka och döende pekar genom sin blotta existens på det som är deras - och vårt - yttersta mål: Guds eviga härlighet.

Femte mysteriet:
Jesus firar den sista måltiden.

Vi ber att eukaristin helgar oss alltmer. Jesus instiftar eukaristin, där hans korsoffer förblir närvarande för alla tider och där den himmelska bröllopsmåltiden tas ut i förskott här och nu. Genom eukaristin får vårt mänskliga liv en ännu större värdighet. Där gör den förhärligade Jesus sig till vår föda. En dödlig människa får äta odödlighetens kost. Eukaristin har alltid kosmiska konsekvenser. Hela skapelsen höjs liksom upp till Guds verklighet, när en del av den förvandlas till Kristi förhärligade kropp och blod. Samtidigt får vi i alla lidande och förnedrade människor känna igen den lidande Kristus. Eukaristin förvandlar vår syn på livet och låter oss se på varandra med Jesu ögon.

+Anders Arborelius ocd