Biskop Anders Arborelius ocd

Maria, Vägens moder
Vallfärd till Oskarström 30 maj 2009

(nedskrivet efter bandinspelning)

Kära bröder och systrar. Det är något oerhört att ha Jesus så nära, att han vill bli kvar hos oss ända till tidens slut i Altarets Allraheligaste Sakrament och att han vill att vi skall komma honom så nära som möjligt i eukaristin och ta emot honom, leva av honom och förvandlas av honom. Denna stund skall vi tillsammans med Maria meditera över att Jesus är så oändligt nära i sitt sakrament, att han vill ge oss all sin kärlek, ömhet och godhet. Vi behöver inte vara rädda. Jesus är här framför oss i hela sin gudamänskliga verklighet. Det är samme Jesus som sitter på Faderns högra sida som är här hos oss för att ge oss all sin godhet, nåd och kärlek. Och vi lär oss att tillsammans med Maria ta emot hans gåvor. Det är Maria som bäst kan lära oss att ta emot Jesus i våra liv.

Det finns ofta så många hinder på vår väg till Jesus. Det kan vara förströddhet, problem, sorger - eller det finns så mycket nöjen och saker vi vill ha. Men det största, bästa och högsta vi kan få, får vi bara i Jesus Kristus. När vi nu har kommit hit är det just för att Jesus vill komma oss ännu närmare. I oss alla finns det ofta ett hinder, någonting som blockerar vägen till Jesus. När vi nu är honom så nära behöver vi Marias hjälp för att ta bort hindret: likgiltigheten, bitterheten eller vad det kan vara. Tänk efter vad som är det stora hindret för att Jesus alltid skall vara oss så nära. Det kan vara gammal fiendskap. Det kan vara en gammal synd som vi inte har biktat. Det kan vara missnöje över att livet inte blev som vi hade tänkt oss. Det kan vara en bitterhet över någon som svek oss. Tänk efter vad som är det stora hindret i livet för att Jesus alltid skall vara hos oss med sin nåd och kärlek.

Lägg ner det här på trappan i koret! Här finns det plats. Här kan vi lägga alla våra problem och svårigheter, så att Jesus kan bli kvar hos oss i varje ögonblick. Jesus är det evigt talande Ordet. Jesus talar alltid till oss. Han vill alltid ge oss sig själv, sin nåd och sin kärlek. Men vi lyssnar inte. Vi har ofta proppar i öronen och hör någonting annat. Men Maria kan hjälpa oss att öppna öronen, så att vi hör hur Jesus säger: "Jag älskar dig. Jag vill förvandla dig. Jag vill helga dig". Jungfru Maria har en förmåga att inrikta oss på Jesus. Hon vill som en strålkastare rikta ljuset på Jesus. Hon är bara pekfingret som pekar på Jesus. På de bilder vi har på Jungfru Maria brukar alltid Jesus finnas med på ett eller annat sätt. Ibland håller hon Jesus i sin famn. Ibland står hon vid korset. Ibland bär hon Jesus i sitt moderliv. Ibland är hon en tron som Jesus sitter på. När vi ser på Maria, ser vi alltid vidare på Jesus. Hennes stora uppgift är att visa oss hur vi skall komma Jesus närmare. När vi idag har kommit hit till Oskarström för att ära Gud, är det för att hon skall hjälpa oss att ta emot Jesus på ett ännu djupare sätt. Därför är det så viktigt, att vi verkligen ser att Jesus vill bli allt för oss.

Men det finns någonting som hindrar oss. Det är Jesu stora önskan att befria oss från alla hinder. Vi ser det allra tydligast i bikten. Vi kommer dit och det enda vi har att ge Jesus är våra synder. Men det märkliga är att det är just dem han vill ha. Han vill ha det vi helst vill dölja, glömma bort, det vi skäms för, det vi är skyldiga. Det vill Jesus ta emot och förvandla till nåd.

När vi nu är honom så nära, är det för att han vill komma oss ännu närmare. Han vill bli ännu viktigare i vårt liv. Han vill att vi liksom Jungfru Maria hela tiden skall utstråla hans kärlek. Ingen människa var Jesus närmare än hon var. Därför kan hon också utstråla Jesu godhet, förlåtelse och barmhärtighet. Men - och det är det underbara - vi kan också bli som Maria och utstråla något av Jesu ömhet och godhet, när vi kommer honom nära, när vi verkligen riktar våra ögon mot Jesus, såsom vi får göra här, när vi riktar vårt hjärta till Jesu hjärta, när vi riktar våra öron mot hans ord, alltså när vi låter Jesus vara den väg vi går på.

I dag tänker vi just på Maria som Vägens moder, det vi ser på nådebilden här i kyrkan, Santa Maria della Strada. Maria är Vägens moder. Jesus är Vägen för oss. I evangeliet har han uppenbarat hur vi skall leva, vad vi skall göra, vilken väg vi skall gå. Men vi behöver någon som påminner oss om det, för vi glömmer det ständigt. Jesus vill i varje ögonblick visa oss hur vi skall handla, vad vi skall säga, vad vi skall tänka, vad vi skall göra. Men då har vi ofta en slags ridå eller mur som gör att vi själva tänker ut någonting och glömmer att lyssna på honom. Kanske det viktigaste Maria kan lära oss är att bli lyssnande, lyhörda och lydiga.

Då finner vi också Andens frihet och den glädje och lycka som ingen kan ta ifrån oss. Då styrs jag inte längre av mina begär, min själviskhet, utan jag låter mig styras av Jesu ord och budskap. Ingen kan hjälpa oss bättre med det än Maria. Vi ser det så tydligt vid bebådelsen, när ängeln kommer med budskapet till henne. Då säger hon inte: "Vänta lite nu! Jag måste först göra färdigt maten eller när jag blir pensionär, då har jag tid med detta", utan hon säger: "Må det ske med mig som du har sagt. Ske din vilja, inte min".

Tänk om vi kunde öva upp denna öppenhet för det Jesus vill göra med oss. Försök göra det nu, när Jesus är så nära! Försök se vad det är Jesus vill göra i ditt liv! Vad är det som har hakat upp sig? Är det en gammal fiendskap? Innerst inne vet vi vad det är som sårar oss. Det kan vara en synd vi aldrig biktade, en oförsonlighet eller hat, bitterhet och missnöje. Vi kan också sitta fast i våra ägodelar. Just det jag har fastnat vid på vägen har gjort att jag inte har gått Jesu väg utan blivit fast och bunden. Det vill Jesus befria oss ifrån. Maria kan påminna oss om det, när vi glömmer bort det, när vi går vår egen väg och söker vår egen vilja, vårt eget behag och våra egna intressen.

Vi tror ofta att det blir jobbigt och tungt att gå Jesu väg. Det kanske är det stora hindret. Om jag lämnar min egen väg, tror jag att människor kommer att behandla mig illa eller att jag kommer att förlora mina pengar. Vi har alltid något vi är rädda för. Men lämna rädslan här vid trappan i koret. Vi behöver inte vara rädda. Jesus säger det så många gånger i evangeliet. När Johannes Paulus II blev påve, var jag på Petersplatsen i Rom. Han sade då samma ord, "Var inte rädda", som Jesus sade så många gånger. Tänk på att Jesus säger till dig: "Var inte rädd att gå och försona dig med den släkting som du inte har talat med på femtio år". Det finns någonting vi är rädda för. Innerst inne vet vi vad Jesus vill, men vi är rädda och tror att vi kan bli mobbade om vi går Jesu väg. Men var inte rädda! Jesus vet vad som är bäst för oss. Han kan leda oss allt längre och längre på kärlekens, sanningens och godhetens väg. Men vi glömmer det. Så fort ni har kommit ut ur kyrkan tänker ni bara på var bussen är och undrar om ni hinner gå på toaletten. Det är så mycket småsaker som är viktiga för oss.

Låt oss försöka hålla kvar tanken att Jesus vill något stort med mig. Han vill förvandla mitt hjärta. Han vill göra mig helig, uppfylld av hans kärlek och nåd. Därför kommer jag till Oskarström och inte bara för att träffa människor eller för att få en vacker dag, utan jag kommer hit för att Jesus kallade mig. Han ville göra någonting med mig.

Maria hjälpte oss att komma hit. I varje hem måste det finnas en mor. Annars saknas det något av värme, ömhet och kärlek. Maria ser till att kyrkan är ett hem, där vi är välkomna och där vi känner oss efterlängtade av henne. Hon leder oss fram till Jesus, liksom hon gör här, där Jesus sannerligen är närvarande i hela sitt mysterium. Vi kan aldrig fatta att Gud är så god att han sänder sin Son till oss och att han förblir kvar i Altarets Sakrament till tidens slut.

Vi kan aldrig tacka tillräckligt mycket för denna gåva. Men vi kan försöka. Man säger att i Sverige tackar man alltid. "Tack, tack" är det första man lär sig på svenska. Men vi kan verkligen bli ett tacksägande och tacksamt folk. Vi kan tacka Gud för alla hans välgärningar, inte minst för det Allraheligaste Sakramentet. Tacksägelsen kan bota oss från missnöjet som är en folksjukdom i Sverige av i dag. När jag sitter på tunnelbanan i Stockholm och ser på människor, ser jag att missnöjet har fastnat i deras mungipor och ögon. Den ideologi som styr människor i dag är konsumismen. Det gäller att konsumera, att ständigt skaffa sig något nytt. Då blir det en ständig jakt som skapar missnöje. Det måste vi vänja oss av med. Annars kan vi inte längre tacka Gud för hans gåvor, utan då söker vi ständigt något nytt.

Försök bli stilla inför Jesus här och nu och lita på att han kan förvandla ert hjärta från att ha varit ett missnöjt hjärta, som ständigt jagar något nytt, till ett tacksamt hjärta som tar emot det han ger oss här och nu. Jesus vill i varje ögonblick ge oss hela sin kärlek, ömhet och förlåtelse, som kan tränga in i hjärtat och bota oss från det som gjorde att det varit så svårt för oss att komma honom nära. Än en gång: innan ni lämnar kyrkan så lämna kvar det som tynger er här. Det finns plats här. Lämna kvar era bekymmer och sorger, ert missnöje, er bitterhet och allt det jobbiga och tunga som ni annars släpar med er i en tung ryggsäck. Lägg ner det här och tag emot Jesu nya liv, Jesu kärlek. Maria vill verkligen hjälpa oss att ge oss helt till Jesus.

Till sist kära bröder och systrar, försök när ni sitter i bussen och när ni kommer hem att ha bilden av Jesus på näthinnan. Det kan vara Jesus i Sakramentet. Det kan vara bilden av Jesu Hjärta eller bilden av Jesu Barmhärtighet. Försök att på samma sätt som många av oss har glasögon på näsan ha Jesu bild på näthinnan. Då känner vi igen något av Jesus också i varandra. Titta gärna på den som sitter bredvid er. Ni kommer att känna igen något av Jesus i henne eller honom, speciellt om det är någon som ni har svårt med. Det är så det går till att älska sina fiender. Då ser vi något av Jesus också i den människa vi tycker är jobbig och besvärlig och litar på att när vi har Jesus för ögonen, ser vi på varandra på ett djupare och annat sätt. Så kan vi så småningom bli mer och mer indragna i Jesu eget liv, så att varje steg vi tar på vår väg blir ett steg med Jesus och för Jesus och till hans ära. Maria står liksom hela tiden bredvid och pekar på Jesus. Hon är som en strålkastare som belyser honom. Hon är alltid där för att inrikta vårt liv på Jesus. Det är vår stora lycka att veta att vi har henne som vår moder, som för oss allt närmare Jesus.

Herre Jesus Kristus, vi har kommit hit för att du har kallat oss hit. Du har gett oss din moder som vår moder för att påminna oss om att vi är kallade att leva med och för dig. Du är vår väg till den eviga saligheten. Hjälp oss att bli kvar på den vägen och låt din moder ständigt påminna oss, när vi upphör att gå din väg och söker oss andra vägar. Hjälp oss att alltid se på dig, tillbe dig och leva i ljuset av din kärlek.

+Anders Arborelius ocd