Hans eminens kardinal Anders Arborelius OCD biskop av Stockholm.

Predikan den 13 juli 2019, Mariavalls kloster

 

(Predikan är nedskriven efter bandinspelning)

Kära bröder och systrar, som döpta är vi alla pilgrimer på heltid. All tid är en förberedelse för evigheten. Det finns ett inre samband mellan vår tid här på jorden och den eviga bestämmelse som Gud har gjort för oss. Därför är det så viktigt att vi redan nu övar in himlens sätt att tänka, vara och handla. Det vill Jesus visa oss genom sitt evangelium och genom sitt liv, så att vi verkligen kan få ärva evigt liv och nå fram till det som är den egentliga meningen med vårt liv: att få se Gud sådan han är och leva i ständig lovsång och tillbedjan.

Det vill den helige Benedikt hjälpa oss med, så att hela vårt liv blir genomsyrat av bön, ora et labora, så att vi kan efterfölja Jesus i ur och skur och i vått och torrt gå med honom genom livet. Han vill följa oss under hela vår jordiska pilgrimsfärd, ge oss den färdkost, den ledning, det ljus, den nåd och kärlek vi behöver och också den förmaning som gör att vi verkligen tar vår tro på allvar och inser hur mycket Gud vill göra i och genom oss. Därför är det så viktigt att vi tar emot hans ord, budskap och bud, så att vi genomsyras inifrån av evangeliet, och att det blir helt naturligt för oss att försöka göra det som Jesus gjorde, säga det han sade och tänka de tankar han tänkte.

Mer och mer kan vi växa in i den ständiga och öppna relation med Jesus Kristus, som gör att vi spontant väljer att följa honom som vår ledstjärna i livets alla omständigheter. Därför är det så underbart för oss att komma ihåg, att vi varje ögonblick kan möta honom. Varje ögonblick kan vara en mötesplats med den levande Herren, den uppståndne Herren, som lever och verkar i sin Kyrka och som ständigt på nytt vill göra något stort och underbart i vårt liv. De små detaljerna i livet kan lysas upp av hans nåd och kärlek. Vi kan då leva i ständig tillbedjan och tacksägelse och sprida denna anda omkring oss. Den miljö där vi lever kan då lysas upp av Guds kärlek och nåd, och vi kan lämna spår efter oss av godhet, omtänksamhet och vänlighet. En liten människa kan göra så oändligt mycket för att förändra världen till det bättre. Vi kan bara tänka på Greta Thunberg, en ung flicka, som hela världen tittar på, eftersom hon pekar på något viktigt: vår miljö och skapelse.

Vi kan alla på vårt sätt bidra till att världen öppnar sig för Guds sanning och kärlek, om vi bär denna önskan inom oss. Därför är det så viktigt det Herren säger i Ordspråksboken: ”Om du tar emot mina ord och gömmer mina bud inom dig” (Ords 2:1). Frågan är om vi tar emot Guds Ord eller om det flyger bort. Kommer vi ihåg vad vi har hört? Vi har glömt mycket, men någonting brukar alltid fastna på insidan. Därför är det så viktigt att vi har en öppenhet för att Gud verkligen talar till oss i den heliga Skrift. Evangeliet är hans sätt att tala just till var och en av oss och det betyder något för oss. När vi tar emot denna skatt kan vi också bära frukt för Guds rike. Vårt liv ger oändliga möjligheter att bli genomlysta av Guds ljus och förvandlas mer och mer till pilgrimer, till efterföljare, så att vi kan sprida omkring oss Kristi vällukt, sanning och godhet.

När vi vallfärdar hit idag, är det i första hand för att ställa oss till Guds förfogande. Vi tycker att det är underbart att komma hit, höra den vackra sången, dricka kaffe tillsammans och njuta av solen som tittar fram. Det får vi ta till oss, men det viktiga är att vi kommer hit för att verkligen ta emot den levande Guden i våra hjärtan och ta ett steg närmare honom. Vi får öppna vårt hjärta ännu mer på vid gavel för vad han vill göra i våra liv, så att någonting förändras, förbättras och fördjupas när vi har varit här. Vi kanske inte märker det själva, men förhoppningsvis märker de där hemma, att vi har varit här och tillbringat helgen här och inte bara i Tosselilla eller något annat trevligt ställe.

Det är något annat att komma hit på vallfärd, någonting som kan förändra och fördjupa vårt liv. Därför är det så viktigt, att vi verkligen låter Guds Ord bära frukt inom oss. Vi får låta det lysa upp och förvandla oss inifrån, så att vi förstår att det är Guds personliga kärleksbudskap till oss. Han har något att säga oss, något att göra för oss, så att vi ständigt mer och mer blir hemma i den ständiga gudsrelation som vi kallar bön. Ingen kan förbjuda oss att be. Även om man i Bromölla vill införa böneförbud på arbetstid, kan ingen hindra oss att i vårt hjärta be. Ingen kan hindra oss att förbli förenade med Jesus ögonblick för ögonblick. Vi kan då  besvara hans oändliga kärlek genom ett liv till hans ära, i hans efterföljd och sprida hans kärlek omkring oss. Pilgrimsfärden är inte avslutad med picknicken på gården utan först när ni kommer hem. Något av det ni har fått här skall spridas och bära frukt, så att man märker att ni varit på pilgrimsfärd. Det var inte bara en shoppingtur utan det var en väg till en djupare och större gudsnärhet. Då får vårt liv något av en djupdimension, också på jobbet, på fritiden och i de svåra och jobbiga situationer, där vi ibland hamnar.

Vi ber för varandra att denna dag skall sätta sina spår, att vi skall fortsätta att vara pilgrimer på väg till evigheten. Redan nu skall vi försöka förvandla jordens anlete och göra den mer beboelig, mer gästvänlig, mer öppen. Jesus kan då genom oss bli ännu mer älskad, tillbedd och tjänad, och Jesus kan få den tillbedjan som tillkommer honom. Det lär vi oss i ett kloster, där tillbedjan sitter i väggarna, där allt utandas och talar om den levande Guden, för att vi skall finna vår djupaste glädje i att få tillbe och leva i den ständiga lovsång och tillbedjan som skall bli vår himmelska existens.

Det hindrar oss inte att engagera oss i jordens angelägenheter, tvärtom det ger oss ännu mer bränsle för att bli världsförbättrare i det lilla och att göra det vi kan för att den lilla miljö som Gud har anförtrott åt oss blir en kärleksfull omtänksam och vänlig miljö, där man vill hjälpa och stödja varandra och bygga upp världen utifrån det lilla, så att också de stora sammanhangen mer och mer kan lysas upp av Kristi ljus. Vi är ju här idag för att be för vår världsdel Europa, där vi ser hur den kristna tron tycks förflyktigas, där kyrkor och kloster stängs på löpande band, där människor lämnar Kristus och Kyrkan i tusental. Vi har alla ett ansvar för att Kristus förblir den levande Herren också här i Europa, så att människor fortsätter att leva som hans lärjungar. Därför har vi verkligen en viktig böneintention.

Vi tackar er, kära benediktinbröder och – systrar för att ni år efter år står ut med oss, att vi får komma hit, få näring, ljus och uppmuntran, så att vi fortsätter att som ni be och arbeta för Guds rike, så att vi fortsätter att vara pilgrimer på väg, vad som än händer under livet. Ingen kan förbjuda oss att be, inte ens i Bromölla. Vi har alla en kallelse att leva i ständig bön och tillbedjan och att också finna vår glädje i det. Låt oss bli stilla nu några ögonblick i tillbedjan. I Peterskyrkan har vår helige fader förordnat att man efter läsning och predikan blir stilla några ögonblick. Det kan även gälla oss.

+Anders Arborelius ocd