Vigningen

I vigningens sakrament finns det tre grader av präster: biskopar, präster och diakoner.

Biskopar (episcopoi) är de som har omsorgen om många församlingar och har uppgiften att utnämna, viga och fostra prästerna och diakonerna. De kallas ofta 'evangelister' i Nya Testamentet. Exempel på första århundradets biskopar inkluderar Timotheos och Titus (1 Tim 5:19-22, 2 Tim 4:5, Tit 1:5).

Präster (presbuteroi) är också kända som "presbyterer" eller "äldste". Benämningen präst är helt enkelt en förkortning av det grekiska ordet "presbuteros". De har ansvaret för undervisning, ledande och utförande av sakramenten i en given församling. (1 Tim 5:17, Jak 5.14-15).

Diakoner (diakonoi) är assistenter till biskoparna och har uppgiften att undervisa och administrera vissa kyrkliga funktioner t ex att dela ut mat (Apg 6:1-6).

Under den apostoliska tiden var benämningarna av dessa tjänster fortfarande något flytande. Ibland kunde en benämning användas i en teknisk betydelse såsom titel för en tjänst, ibland inte. Denna tekniska användning i riktning mot icke teknisk i fråga om benämningarna existerar ännu idag. Så är t ex fallet, när en protestantisk pastor, som verkligen är en vigd äldste, kallas en tjänare (grek diakonos), trots att han inte är medlem i sin församlings diakonkrets.

Under den apostoliska tiden beskriver Paulus sig själv ibland som diakon ("tjänare" eller "minister", jämför 2 Kor 3:6, 6:4, 11:23, Ef 3:7) även om han hade en tjänst som stod högt över diakonens, i det han var en apostel.

På liknande sätt beskriver Petrus sig själv en gång som "medtjänare", även om han som apostel också hade en mycket högre tjänst än sådan som tillkom en vanlig äldste.

Benämningen för biskop, episcopos ("tillsyningsman"), var också flytande till sin innebörd. Ibland betecknade den dem som var tillsyningsmän för en individuell församling (prästerna), ibland den person som var tillsyningsman för alla församlingar i en stad eller ett område (biskop eller evangelist), och ibland avsågs helt enkelt den högsta rangen av präster i den lokala kyrkan-en person som kunde vara apostel om någon bodde där på den tiden.

Fastän benämningarna biskop, präst och diakon var något flytande under den apostoliska tiden, hade de vid början av andra århundradet fått den bestämda form man idag använder för att beteckna de tre tjänster, vars funktioner är klart åtskilda i Nya Testamentet.

Som följande citat illustrerar erkände de tidiga kyrkofäderna alla tre tjänsterna och betraktade dem som väsentliga för kyrkans struktur. Speciellt betydelsefulla är breven av Ignatius, biskop i Antiokia, som reste från sin hemstad till sin exekution i Rom omkring år 110. På vägen skrev han brev till de kyrkor han passerade. I varje kyrka fanns samma trefaldiga tjänst. Ignatius sade, att utan denna trefaldiga tjänst kunde en grupp inte kallas kyrka.

Ignatius av Antiokia

"Nu har det därför varit mitt privilegium att se er i er av Gud inspirerade biskop Damas och i de värdiga presbyterna Bassus' och Apollonius' personer samt min medtjänare diakonen Sotion. Vilken glädje jag har av hans sällskap. Han är nämligen underdånig biskopen, liksom under Guds nåd, och presbytererna liksom under Jesu Kristi lag." (Brevet till församlingen i Magnesia 2, år 110)

"Se till att göra alla ting i harmoni med Gud, med biskopen som presiderar i Guds plats, med presbytererna i apostlarådets plats och med diakonerna, som är mig mest kära, betrodda med Jesu Kristi tjänst, han som var med Fadern från början och som till slut uppenbarat sig" (ibid 6:1)

"Se därför till att ni bekräftas i Herrens och apostlarnas förordningar, så att ni i allt ni företar er må lyckas i kropp och själ, i tro och kärlek, i Sonen och Fadern och Anden, i begynnelsen och änden, tillsammans med er högvördige biskop, med presbyteriet, denna värdigt flätade andliga krans och med diakonerna, gudsmännen. Underordna er biskopen och varandra såsom Jesus Kristus underordnade sig Fadern och apostlarna underordnades sig Kristus och Fadern, så att det kan bli en enhet i både kropp och andel". (ibid 13:1-2)

"Det är verkligen så, när ni underordnar er biskopen, såsom ni skulle göra mot Jesus Kristus, står det klart för mig, att ni inte lever efter människosätt utan såsom Jesus Kristus, som dog för oss, för att vi genom tron på hans död må undgå att dö. Det är därför nödvändigt, såsom ni gör, att inte företa sig något utan biskopen och att ni också underordnar er presbyteriet på samma sätt som under apostlarna hos Jesus Kristus, vårt hopp. I honom skall vi bli funna, om vi lever i honom. Det är också nödvändigt, att diakonerna, som delar ut Jesu Kristi mysterier (sakrament), på allt sätt behagar alla människor. De är nämligen inte diakoner för mat och dryck utan tjänare i Guds kyrka. De måste därför vara på sin vakt mot klander liksom mot eld." (Brev till församlingen i Tralles 2:1-3, år 110)

"Låt på samma sätt alla visa aktning för diakonerna på samma sätt som de skulle visa aktning för Jesus Kristus och precis som de visar aktning för biskopen som en förebild för Fadern och för presbytererna som Guds rådsförsamling och apostlakollegium. Utan dessa kan det inte kallas en kyrka. Jag har den tillförsikten, att ni accepterar detta, ty jag har mottagit exempel på er kärlek och jag bär den med mig i er biskops person. Hans absoluta hållning är en stor lärdom och hans saktmod är hans styrka. Jag tror, att även de gudlösa respekterar honom."(ibid 3:1-2)

"Den som är inom helgedomen är ren, men den som är utanför helgedomen är inte ren. Med andra ord, var och en som handlar utan biskopen och presbyterieet och diakonerna har inte något klart samvete." (ibid.7:2)

"Jag ropade, medan jag var mitt ibland er, jag talade med hög röst med Guds röst: 'Håll er till biskopen och presbyteriet och diakonerna.' Några misstänker, att jag säger detta, eftersom jag hade kunskap på förhand om den splittring vissa personer hade orsakat. Men han för vars skull jag är fastkedjad är mitt vittne att jag inte fått kunskap om detta av någon människa. Det var Anden, som lät predika dessa ord: 'Gör ingenting utan biskopen, bevara er kropp som Guds tempel, älska enhet, fly splittringar, var Jesu Kristi efterföljare, liksom han var sin Faders efterföljare. "(Brev till församlingen i Filadelfia 7:1-2, år 110)

Clemens av Alexandria

"En mängd stycken med andra råd till vissa personer har skrivits i de heliga böckerna, några till presbyterer, några till biskopar och diakoner och andra till änkor, vilka vi har möjlighet att tala om på annat ställe". (Instruktör för barn 3:12:97:2, år 191)

"även här i kyrkan förhöll det sig så, att graderna biskopar, presbyterer och diakoner, enligt min mening, är efterföljare till den änglalika härlighet och till den ordning vilken enligt Skriften sägs vänta dem som följt apostlarnas fotsteg och som levt i fullständig rättfärdighet enligt evangeliet". (Miscellanierna 6:13:107:2, år 208)

Hippolytos

"När en diakon skall vigas, vald efter den modell som omtalats ovan, lägger biskopen ensam på samma sätt sina händer på honom såsom det föreskrivs.. När en diakon vigs finns följande skäl att biskopen ensam lägger sina händer på honom:

Han vigs inte till prästerskap utan till att betjäna biskopen och utföra biskopens befallning. Han har ingen del i prästernas råd men skall fullfölja sina egna plikter och underrätta biskopen om sådana ting som är behövliga…

Men låt emellertid presbyterna lägga sina händer på en presbyter på grund av den gemensamma och samma Anden hos prästerskapet. Det är även så, att presbytern endast har makt att mottaga Anden och inte makt att ge Anden. Det är därför presbytern inte viger präster. Ty vid vigningen av en presbyter sätter han bara sitt sigill, medan biskopen viger.

Låt då biskopen över en diakon säga: 'O Gud, som har skapat alla ting och gett dem deras ordning genom ditt ord. Fader till vår Herre Jesus Kristus, som du sände att vara en tjänare åt din vilja och att klargöra för oss dina önskningar. Ge nådens helige Ande och diligens till denne din tjänare, som du har utvalt att tjäna kyrkan och att på dina heliga platser offra de gåvor som offras till dig av dina utvalda heliga höga präster, så att han kan tjäna dig med rent hjärta och utan klander och så att han, i det han alltid prisar dig, genom din goda vilja kan räknas som värdig denna höga tjänst. Genom din Son Jesus Kristus, genom vilken vare ära och heder åt dig, åt Fadern och Sonen med den Helige Ande i din heliga kyrka, både nu och alltid. Amen' ". (Apostoliska Traditionen 9, år 215)

Origenes

"Inte endast otukt utan också äktenskap gör oss opassande för prästerliga utmärkelser. Ty varken en biskop eller en presbyter eller en diakon eller en änka kan gifta sig två gånger". (Homilior om Lukas, nummer 17, år 234)

Konciliet i Elvira

"Biskopar, presbyterer och diakoner får inte lämna sina egna platser av kommersiella skäl. Inte heller får de resa omkring i provinserna och besöka marknader för att vinna egen fördel. Förvisso kan de för att erhålla det som är nödvändigt för dem själva sända en pojke eller en frigiven slav eller en legohjon eller en vän eller vem som helst. Men om de vill sysselsätta sig med affärer, låt dem då göra så inom den egna provinsen". (Kanonisk lag 18, år 300)

Konciliet i Nicaea I

"Det har kommit till den stora och heliga synodens kännedom, att diakonerna inom några distrikt och städer ger eukaristin till presbyterer (d v s präster), medan varken kanonisk lag eller seden tillåter, att de som inte har rätt att offra eukaristiskt offer skulle ge Kristi kropp till dem som offrar den. Och det har också blivit känt, att vissa diakoner nu vidrör eukaristin till och med före biskoparna. Låt alla sådana sedvänjor helt avskaffas och låt diakonerna förbli inom sina gränser, i det de vet att de ska betjäna biskopen och vara underordnade presbytererna. Låt dem mottaga eukaristin enligt deras ordning, efter presbytererna och låt varken biskopen eller presbytern administrera dem". (Kanonisk lag 18, år 325)

Johannes Chrysostomos

"I Filipperbrevet 1:1 säger Paulus: 'till medbiskoparna och diakonerna.' Vad betyder detta? Fanns det biskopar i pluralis i någon stad? Säkert inte. Det är presbytererna som Paulus benämner med denna titel. Dessa titlar var då nämligen utbytbara, och biskopen kallas även diakon. Det är därför Paulus, när han skriver till Tomotheos säger :'Fullfölj ditt diakonat' (2 Tim 4:5), fastän Timotheos då var biskop. Att han verkligen var biskop är klart, när Paulus säger till honom: 'Lägg inte förhastat dina händer på någon' (1 Tim 5:22) och vidare: "som gavs dig när presbytererna lade händerna på dig' (1 Tim 4:14), och presbytererna skulle inte ha vigt en biskop". (Homilior om Filipperbrevet 1:1, år 402)

S:t Patrick

"Jag Patrick, syndaren, är den mest ohyfsade och den minste av all trogna…hade på grund av min far Calpornius, en diakon, son till Potitus, en präst, som tillhörde byn Bannavem Taberniae---Vid den tiden var jag nätt och jämnt 16 år gammal och jag togs i fångenskap på Irland med tusentals personer i enlighet med det vi förtjänade, ty vi vände oss bort från Gud och höll inte hans bud och lydde inte våra präster, som för vår frälsnings skull brukade tillrättavisa oss." (Bekännelser av S:t Patrick 1, år 452)

"Jag Patrick, syndaren, som alla vet olärd, erkänner att jag installerats som biskop på Irland. Jag tror helt säkert, att jag från Gud motttagit det jag är. Och så vistas jag mitt bland barbariska hedningar, jag som är en främling och en landsflykting som lever i Guds kärlek". (Brev till Coroticus' soldater 1, år 452)

översättning av Gunilla Gren är gjord med uttryckligt tillstånd från Catholic Answers; http://www.catholic.com/