Mässoffret

Eukaristin är ett sant offer och inte endast åminnelsemåltid som "bibelkristna" insisterar. De första kristna visste, att det var ett offer och proklamerade detta i sina skrifter. De erkände offerkaraktären i Jesu undervisning. "Gör detta till minne av mig" (Touto poieite tan eman anamnasin Luk 22:19, 1 Kor 11:24-25) vilket bättre översätts "Frambär detta som mitt minnesoffer".

Sålunda skrev den protestantiske forskaren i den första kyrkans historia, att i den första kyrkan "betraktades eukaristin som det utmärkande kristna offret…Malaki förutsåg (1:10-11) att Herren skulle förkasta judiska offer, och istället vilja ha 'ett rent offer', som bars fram åt honom av hedningar på varje plats. Detta uppfattades av de kristna som en profetia om eukaristin. Didache applicerar verkligen begreppet thusia eller offer på eukaristin.

"Det var naturligt för de första kristna att betrakta eukaristin som ett offer.. Uppfyllelsen av profetian krävde ett högtidligt kristet offer, och själva riten var inlindad i den offeratmosfär Herren utgick från, då han instiftade den sista måltiden. Instiftelseorden 'Gör detta' (touto poieite) måste ha varit laddade med övertoner av offerprägel för andra århundradets öron. Justinus förstod dem i alla fall som om de betydde:' Offra detta'….Brödet och vinet offrades dessutom 'som minne (eis anamnasin) av lidandet' en fras som då det gäller att identifiera dem med Herrens kropp och blod innebär mycket mer än en akt av ren andlig erinring". (Tidiga kristna doktriner, 196-197)

Didache

"Samlas på Herrens dag och bryt bröd och offra eukaristin. Men bekänn först era skulder, så att ert offer kan vara ett rent sådant. Någon som har en tvist med sin nästa får inte delta med er, innan de har försonats. Detta sker för att de skall undvika att profanera ert offer. (Matt 5:23-24) Ty detta är det offer, om vilket Herren har sagt: 'Ge mig överallt och alltid ett offer som är obefläckat, ty jag är en stor kung, säger Herren, och mitt namn är underbart bland folken' (Mal 1:11, 14)" (Didache 14, år 701)

Påven Clemens I

"Vår synd skall inte räknas som ringa om vi från episkopatet utstöter dem som utan klander och heligt offrat dess offer. Välsignade är de presbyterer, som redan slutat sitt lopp och uppnått en fruktbärande och fullkomlig befrielse" (Brev till korintierna 44:4-5, år 80)

Ignatius av Antiokia

Förvissa er därför om, att ni alla deltar i en enda gemensam eukaristi. Ty det finns endast en kropp hos vår Herre Jesus Kristus och endast en kalk till förening med hans blod och ett enda offeraltare, på samma sätt som det endast finns en biskop tillsammans med hans präster och mina egna medtjänare, diakonerna. Detta vill försäkra er, att allt ni gör är i överensstämmelse med Guds vilja. (Brev till församlingen i Filadelfia 4, år 110).

Justinus Martyren

"Gud talar, som jag tidigare nämnde, genom Malakis mun, han som var en av de tolv mindre profeterna, om de offer, som vid den tiden frambars av er: 'Jag har inget behag till er säger Herren, och jag vill inte ta emot offergåvorna från era händer. Från solens uppgång till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och överallt bärs rökoffer och rena offergåvor fram åt mitt namn. Ja mitt namn är stort bland folken…' (Mal 1:10-11). Sedan talar han om dessa hednafolk, d v s oss kristna, som på varje plats bär fram offer till honom, d v s eukaristins bröd och också eukaristins kalk". (Dialog med juden Trypho 41, år 155).

Irenaeus av Lyon

"Från skapelsen tog han det som är bröd och tackade och sade: 'Detta är min kropp'. Likaså bekände han, att kalken som tillhör skapelsen, är hans blod. Han undervisade om det nya offret i det nya förbundet, om vilket Malaki, en av de mindre tolvprofeterna i förväg tillkännagett: 'Ni gör inte min vilja, säger Herren den allsmäktige, och jag vill inte ta emot offergåvorna från era händer. Från solens uppgång till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och överallt bärs rökoffer och rena offer fram åt mitt namn. Ja mitt namn är stort bland folken' (Mal 1:10-11). Genom dessa ord gör han klart, att det förra folket kommer att upphöra att offra till Gud, men att offer på varje plats kommer att frambäras till honom och verkligen ett rent sådant, ty hans namn äras bland folken". (Mot heresier 4:17:5, år 189).

Cyprianus av Karthago

"Om Jesus Kristus, vår Herre och Gud, själv är Gud Faders överstepräst, och om han offrade sig själv som ett offer åt Fadern, och om han befallde att detta skulle göras till åminnelse av honom själv, då handlar förvisso prästen, som imiterar det som Kristus gjorde, med rätta i Kristi ställe." (Brev 63:14, år 253).

Kyrillos av Jerusalem

"Då vi har helgat oss själva genom dessa andliga hymner bönfaller vi den nådige Guden att sända sin Helige Ande över de gåvor som ligger framför honom, så att han kan göra brödet till Kristi kropp och vinet till Kristi blod. Ty allt som den Helige Ande har vidrört är förvisso helgat och förvandlat. Sedan ropar vi på Gud att fullborda det andliga offret, den oblodiga tillbedjan, över detta blidkande offer för den allmänna freden mellan kyrkorna, för världens välfärd, för kungar, för soldater och allierade, för de sjuka, för de bedrövade. Och som sammanfattning ber vi alla och offrar detta offer för alla som är i nöd". Katekesföreläsningar 23:7-8, år 350).

Serapion

"Acceptera därjämte också vårt helgande, när vi säger: 'Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot. Himlarna och jorden är fulla av din härlighet.' Himlen är full och jorden är full av din magnifika härlighet, du dygdernas Herre. Fullt är också detta offer av din styrka och din gemenskap, ty vi frambär detta levande offer, detta oblodiga offer." (Bön från Eukaristiskt offer 13:12-16, år 350).

Gregorius av Nazians

"Upphör inte att be och vädja för mig, när ni kallar ner Ordet genom er mun, när ni genom oblodigt utlämnande utlämnar Herrens kropp och blod genom att använda er röst som ett svärd". (Brev till Ampilochius 1711, år 383).

Ambrosius av Milano

"Vi såg prinsen bland prästerna komma till oss, vi såg och hörde honom offra sitt blod för oss. Vi följer efter, så mycket vi förmår, i det vi är präster, och vi frambär offret för folket. även om vi endast har liten merit i offret är vi likväl hedervärda. även om man nu inte kan se Kristus, som den som frambär offret, är det inte desto mindre han själv som offras i offret här på jorden, när Kristi kropp offras. Det är verkligen så, att han görs synlig i oss, när vi offrar honom själv, han vars ord helgar offret som frambärs". (Kommentar till Davids tolfte psalm 38:25, år 389).

Johannes Chrysostomos

"När ni ser Herren offrad och liggande på altaret och prästen be böjd över offret och allt folket har gjorts purpurfärgat genom det dyrbara blodet, kan ni då tänka er, att ni fortfarande är bland människor och på jorden? Eller lyfts ni inte upp till himlen?" (Prästerskapet 3:4:177).

"Visa därför vördnad , visa vördnad för detta bord, varifrån vi alla får del! Kristus, dödad för vår skull , detta offer som finns placerat därpå !". (Homilior till Rom 8:8, år 391).

" 'Välsignelsens kalk, som vi välsignar, är inte den gemenskap med hans blod?' Han säger detta mycket förtröstansfull och med respektfull fruktan. Ty det han säger är följande: Det som finns i kalken är det som flöt från hans sida, och vi får del av det. Han kallade den en välsignelsens kalk, ty när vi håller den i våra händer, anger det hur ska vi prisa honom i sång, förundran och förvåning över hans obeskrivliga gåva, i det vi välsignar honom eftersom han har utgjutit denna stora gåva, så att vi inte ska förbli i synd; och inte endast för att han utgjutit den utan också för att han delat den med oss alla. ' Om ni därför önskar blod', säger han, så rödfärga inte avgudarnas plattform med slaktandet av stumma djur, men mitt offeraltare med mitt blod.' Vad är mer respektfullt fruktansvärt än detta? Vad kan tala mer ömt och kärleksfullt?" (Homilior om 1 Kor 24:1 (3), år 392).

"I gamla tider, då människorna var mycket ofullkomliga, försmådde Gud inte att mottaga det blod de offrade. ..för att föra dem bort från dessa avgudar; Och just detta har åter skett på grund av hans obeskrivliga, ömma tillgivenhet. Men nu har han överflyttat den prästerliga handlingen till något som i hög grad är försett med respektfull fruktan och som är magnifikt. Han har förvandlat offret av sig själv. Och istället för att slakta stumma djur, befaller han, att han själv skall offras". (Ibid 24:2).

"Vad skall vi då säga? Offrar vi inte dagligen? Jo, vi offrar, men vi ihågkommer hans död; och denna åminnelse är en och inte många. Hur är det en och inte många? Eftersom detta offer frambars en gång, liksom det var i det allraheligaste. Detta offer är en förebild (typ) för det, och denna åminnelse är en förebild (typ) för det. Vi offrar alltid det samma, inte ett får nu och ett annat i morgon, men alltid samma sak. Sålunda finns det ett enda offer. Av denna orsak, eftersom offret överallt frambärs, finns det då en mångfald av Kristus? På intet sätt. Kristus är en och densamme överallt. Han är fullkomligt här, och fullkomligt där, en enda kropp. Och precis som han är en enda kropp och inte många, trots att han offras överallt, så finns det även bara ett enda offer". (Homilior om Hebréerbrevet 17:3(6), år 403).

Augustinus

"I sakramentet offras han för folket inte endast varje påskhögtid utan varje dag. Och en människa skulle inte ljuga, om han då han blev tillfrågad, skulle svara, att Kristus blir offrad. Ty om sakramenten inte hade likhet med de ting de som sakrament framställer, skulle de inte alls vara sakrament. Och de tar i allmänhet sitt namn från dessa samma ting på grund av denna likhet". (Brev 98:9, år 412)

"Ty när han säger i en annan bok, som kallas Predikaren: 'Det finns ingen annan lycka för människan än att äta och dricka' (Pred 2:24), vad kan då förstås mer trovärdigt än att profetiskt säga vad som tillkommer deltagandet i detta bord, vilket själva medlaren i Nya Testamentet, prästen efter Melkisedeks sätt, förser med sin egen kropp och sitt eget blod? Ty detta offer har efterträtt alla offren i Gamla Testamentet , vilka dödades som en skuggbild av det som skulle komma…Ty istället för alla dessa offer har hans kropp offrats och ges åt dem som tar del däri". (Guds stad 17:20, år 419).

Sechnall från Irland

"S:t Patrick proklamerar djärvt för de irländska stammarna Herrens namn, åt vilken han ger evig lovprisning för frälsningens bad. Han ber dagligen till Gud för deras överträdelser. För dem frambär han också akningsvärda offer till Gud". (Hymn till lovprisning av S:t Patrick, år 444).

Fulgence från Ruspe

"Håll hårt fast vid och tvivla inte det minsta om att den enfödde Guden, Ordet självt, blev kött och frambar sig själv med vällukt och sötma som ett offer åt Gud för vår skull. Åt honom offrades under Gamla testamentets tid djur av patriarkerna och profeterna och prästerna. Och nu, jag menar i Nya Testamentets tid,…upphör inte den heliga katolska Kyrkan att i tro och kärlek genom alla länder i världen till honom frambära offer av bröd och vin. I de förra offren framställdes det som skulle ges i framtiden bildligt, men i detta offer som nu getts åt oss visas det uppenbart. I de förra offren förebådades, att Guds Son skulle dödas för de gudlösa, men i det nuvarande offret tillkännages det, att han har dödats för de ogudaktiga".(Trons regel 62, år 524).

översättning är gjord med uttryckligt tillstånd från Catholic Answers.