I alla kulturer har människan velat helga de viktigaste stadierna i livet som födelse, bröllop, skörd och den ofrånkomliga döden. Hon vill också be om beskydd för sig själv och för dem hon älskar.
Bakom alla dessa böner om välsignelse och skydd finns en djupare längtan efter närhet och förening med NÅGON som råder över vårt liv och som är svaret på våra frågor.
Den ende, sanne och levande Guden, Jesu Kristi Fader, känner människans behov. Han har i sin Son visat vem han är och vad människan kan bli. Han har visat oss sitt ansikte och öppnat vägen till sig: i Jesus Kristus är det Gud, den obegriplige, som själv söker oss.
Närmare Gud än i den heliga mässan kan vi inte komma. Vårt möte med honom sker enligt hans vilja genom heliga tecken. Kristus har lärt oss hur vi ska leva och hur vi ska be.
Efter Jesu död och uppståndelse och utgjutandet av Anden har det blivit synligt att Gud vill församla alla sina skingrade barn till en enhet. Denna mänsklighetens enhet börjar i den universella kyrkan som består av människor från hela jorden.
Gudstjänst och bön är därför vårt mänskliga svar på Guds inbjudan och det sker i enlighet med vår djupaste längtan. Så ville han ha det. I mässan blir en del av skapelsen förvandlad: bröd och vin, frukter av vår jord och vårt arbete, blir förvandlade till hans kropp och blod. Han själv och allt han är i sin glödande kärlek blir helt och hållet närvarande, vi förenas till ett.
Ur Franciskus' bön till hela orden: " Hela människans varelse skall bäva, hela världen skall darra och himlen jubla, när Kristus, den levande Gudens Son, befinner sig på altaret i prästens hand! ..."
Sammanställt av Yvonne Liljefors, Växjö