Eukaristifirandets vikt och värdighet

Firandet av mässan, som är en handling av både Kristus och Guds folk, hierarkiskt ordnat, är centrum i kyrkans - både den universella och den lokala kyrkans - och varje enskild kristens liv.

Det är därför av största vikt att firandet av mässan, Herrens måltid, utformas p† ett sådant sätt att både ämbetsbärare och församling deltar på ett sätt som motsvarar deras ställning och så i rikare mått kan skörda de frukter som Herren Kristus ville att vi skulle få motta när han instiftade det eukaristiska offret av sin kropp och sitt blod och anförtrodde det åt kyrkan, sin älskade brud, som en åminnelse av sitt lidande och sin uppståndelse.

Eukaristin - liksom liturgin "överhuvud - firas under gestalten av förnimbara tecken, genom vilka tron för näring, stärks och kommer till uttryck. Vid firandet av mässan, i vilket korsoffret ständigt aktualiseras, är Kristus reellt närvarande: i församlingen som samlats i hans namn, i prästens person, i sitt ord och framför allt, verkligt och varaktigt, under de eukaristiska elementens gestalter.

Mässan kan sägas bestå av två delar; ordets liturgi och eukaristins liturgi. De båda är dock så nära förbundna med varandra att de tillsammans utgör en enda gudstjänsthandling.

Inledning

Ingångspsalm

Hälsningsord korstecknet

Syndabekännelsen

Kyrie - Herre förbarma dig

Lovsång (ej under fastan och advent)

Kollektbön

Ingångssångenssyfte är att inleda mässan och ena de församlade. Prästen kysser altaret för att uttrycka vördnad. När ingångssången är slut gör prästen och hela församlingenkorstecknet.

Prästen uppmanar tillsyndabekännelse, som alla läser gemensamt. Den avslutas med prästens bön om Guds förlåtelse. Efter syndabekännelsen beds:Herre, förbarma dig.Det är församlingen här som ropar till Herren och bönfaller honom om barmhärtlghet.

Gloriaär en urgammal hymn, med vilken kyrkan, församlad i den helige Ande, ärar och bönfaller Gud Fadern och Lammet. Gloria sjunges eller läses på söndagar, utom under advent och fastan, samt vid högtider och fester.

Därefter uppmanar prästen folket att be och alla iakttar en kort stunds tystnad för att kunna frambära sina egna angelägenheter inför Gud. Så ber prästen den bön som vanligen kallaskollektbönen.

Ordets liturgi

Första läsningen

Responsoriepsalm

Andra läsningen

Evangeliet

Predikan

Trosbekännelsen

Allmän förbönför kyrkan, världen, församlingen

Iläsningarna,som utlägges i predikan, riktar Gud sitt ord till sitt folk, han uppenbarar återlösningen och frälsningen mysterium och bjuder oss andlig föda; Kristus själv är genom sitt ord närvarande i de troendes mitt. Efter första läsningen följer enresponsoriepsalmsom är direkt knuten till läsningarna. Läsningarna läses oftast av lekmän.Evangeliet som läses av prästen, bör visas den allra största vördnad. Församlingen åhör det stående.Predikanbör förklara någon aspekt av läsningarna ur den heliga Skrift. På söndagar och påbjudna högtidsdagar är predikan obligatorisk. Församlingen gör Guds ord till sitt och instämmer i det genom trosbekännelsen. I denallmänna förbönenber församlingen för kyrkans behov och för hela världens frälsning.

Eukaristins liturgi

Offergåvornas frambärande

Offertoriet

Bön över offergåvorna

Den eukaristiska bönen

Prefationen och Sanctus

Herrens bön

Fridshälsning

Guds lamm ...

Kommunion

Vid den sista måltiden instiftade Kristus sitt påskoffer, den påskmåltid i vilken korsoffret ständigt på nytt görs närvarande i kyrkan då prästen som Herren Kristi representant utför samma handling som han utförde och uppdrog åt lärjungarna att upprepa till hans åminnelse.

Vidtillredelsen av offergåvornabär man till altaret fram bröd och vin tillsammans med vatten, dvs de element som Kristus tog i sina händer.

Med deneukaristiska bönen,dvs tacksägelse- och konsekrationsbönen, når hela mässan sitt centrum och sin höjdpunkt.

Man kan urskilja följande huvudelement i den eukaristiska bönen:

a)Tacksägelsensom särskilt kommer till uttryck i prefationen.

b)Acklamationendå församlingen förenar sig med de himmelska härskarorna och sjunger eller läser Sanctus.

c)Epiklesen.I särskilda åkallande böner ber kyrkan att de gåvor som människorna framburit skall konsekreras, dvs bli Kristi kropp och blod, och att den rena offergåva som mottas i kommunionen blir till frälsning för dem som mottar den.

d)Instiftelseberättelsen, konsekrationen.Genom Kristi ord och handlingar aktualiseras det offer som han själv instiftade vid den sista måltiden, då han offrade sin kropp och sitt blod under bröds och vins gestalter, gav dem åt sina apostlar att äta och dricka och gav apostlarna befallningen att fira detta mysterium.

e)Anamnesen.Kyrkan fullgör det uppdrag hon fått av Kristus genom apostlarna och firar åminnelsen av Kristus själv, särskilt av hans lidande, hans ärorika uppståndelse och hans uppstigande till himlen.

f)Frambärandet.I just denna åminnelseakt frambär kyrkan, särskilt den som vid det aktuella tillfället är församlad, det rena offret till Fadern i den helige Ande. Kyrkan vill att de troende inte bara skall frambära detta rena offer utan också lära sig att offra sig själva, så att de från dag till dag genom Kristus, Medlaren, blir alltmer ett med Gud och med varandra, så att Gud till sist blir allt i alla.

g)Förbönerna.Här kommer till uttryck, att eukaristin firas i förening med hela kyrkan, den i himlen såväl som den på jorden, och att offret sker för kyrkan och för alla dess medlemmar, både levande och döda, som alla är kallade att få del av återlösningen och frälsningen, den som har blivit deras genom Kristi kropp och blod.

h) Den avslutandedoxologin.Den bringar förhärligandet av Gud till uttryck. Den bekräftas och avslutas med församlingens acklamation.

Kommunionen

Eftersom eukaristin är en påskmåltid, bör de troende efter tillbörlig förberedelse ta emot Herrens kropp och blod som andlig föda, i enlighet med hans uppmaning. Brödsbrytelsen och andra förberedande handlingar, genom vilka de troende förbereds till kommunionen, tjänar just detta syfte.

a)Herrens bön.Här ber man om det dagliga brödet - och härmed avses för de kristna även det eukaristiska brödet - samt om rening från synderna, så att kommunionen verkligen innebär att det heliga ges åt de heliga. Prästen uppmanar till bön, och hela församlingen ber Herrens bön tillsammans med prästen.

b) Därpå följerfridshälsningen.De troende ber om frid och om kyrkans och hela mänsklighetens enhet, och de uttrycker, innan de delar ett och samma bröd, sin inbördes kärlek.

c)Brödsbrytelsen,som Kristus utförde vid den sista måltiden, gav i apostolisk tid hela eukaristifirandet dess namn. Denna rit uttrycker hur vi, fast vi är många, blir en enda kropp genom vår gemensamma delaktighet i det enda brödet, livets bröd, som är Kristus (1 Kor 10:17).

d)Blandningen.Celebranten lägger ett stycke av hostian i kalken.

e)Agnus Dei.Medan brödsbrytelsen och blandningen äger rum, sjunges eller läses "O Guds lamm ...".

f)Prästens enskilda förberedelse.I tyst bön förbereder sig prästen, för att han skall kunna ta emot Kristi kropp och blod på ett fruktbärande sätt.

g)Sedan visar prästen församlingen det eukaristiska brödet,som de skall ta emot i kommunionen, och inbjuder dem till Kristi måltid.

h) Det är synnerligen önskvärt att de troende får ta emot Kristi kropp genom hostior som konsekrerats i den nu pågående mässan och att de i förekommande fall får ta emot kalken, så att kommunionen även i de yttre tecknen framstår som ett deltagande i det offer som just firas.

i)Kommunionutdelning

j) När kommunionutdelningen är avslutad, kan prästen och församlingen, om man så finner för gott,be tyst under en kort stund.

k)I bönen efter kommunionenber prästen att det mysterium man just har firat skall bära frukt. Genom acklamationen Amen gör församlingen denna bön till sin.

Avslutningen

Avslutningen innehåller:

a)Avskedshälsningenoch prästens välsignelse, som vissa dagar och vid vissa tillfällen är längre och rikare genom att anta formen av en bön över folket eller en annan högtidligare välsignelseformel.

b)Det egentliga utsändandet,med vilket dagens gudstjänstförsamling uppläses, så att var och en kan återvända till sitt värv, prisande och välsignande Herren.