Konfirmationen

Konfirmationens sakrament finner man i textavsnitt som Apg 8:14.

Av särskild vikt är Heb 6:2, eftersom detta inte endast är en berättande redogörelse om hur vi fick konfirmationen, som sålunda inte kan avvisas av dem som förkastar sakramentet såsom något unikt för den apostoliska tidsåldern. I själva verket refererar avsnittet till konfirmationen som en av de grundläggande lärorna i kristenheten och något som man bör förmoda, eftersom konfirmationen liksom dopet är initiationssakrament i det kristna livet.

• Vi läser: "Låt oss därför inte uppehålla oss vid det man först får lära sig om Kristus utan gå vidare till det som är avsett för vuxna. Vi kan inte börja om med grunderna: omvändelsen från döda gärningar, tron på Gud och läran om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom." (Heb 6:1).

Lägg märke till hur vi i detta avsnitt går genom de olika stadierna på den kristna resan--ånger, tro, dop, konfirmation, uppståndelse och dom. Detta avsnitt omsluter den kristna resan mot himlen och ger alltså det teologerna kallar frälsningens ordning eller ordo salutis. Det förtjänar alltså väl, att kallas elementär undervisning i de kristna tron.

Handpåläggningen som omnämns i avsnittet avser tydligen konfirmationen. De andra slagen av handpåläggning (vid prästvigning och helande) ges inte åt varje kristen och skulle sålunda knappast förtjänas att kallas en grundläggande undervisning som utgör del i frälsningsordningen.

Som följande avsnitt visar har kyrkofäderna och också tidiga kristna författare erkänt konfirmationen som ett sakrament åtskilt från dopet, även om det vanligen gavs samtidigt som dopet. Deras ord talar med makt om denna smörjelse och handpåläggning för att motta den Helige Ande och den roll den hade i den kristna initiationen.

Theophilus av Antiokia

"är du ovillig att bli smord med olja av Gud? Det är på grund härav vi kallas kristna, ty vi är smorda med olja från Gud" (Till Autolycus 1:12, år 181).

Tertullianus

"Sedan vi kommit från tvagningens plats blir vi grundligt smorda med en välsignad smörjelse, från det Gamla testamentet vari de som tillhörde prästadömet brukade smörjas med oljehorn, alltsedan Aron smordes av Mose... Så är det också med oss. Smörjelsen rinner på kroppen och är till vår nytta andligt, på samma sätt som dopet självt är en kroppslig handling varigenom vi doppas i vattnet under det att dess effekt är andlig därigenom att vi befrias från synderna. Därpå sker handpåläggning till välsignelse och åkallan av den Helige Ande" (Dopet 7:1).

"Ingen själ över huvud taget är i stånd att uppnå frälsning, såvida den inte har trott, medan den befann sig i köttet. Förvisso är köttet frälsningens springande punkt... Köttet tvättas då (i dopet) , så att själen kan göras ren. Köttet blir smort, så att själen kan dediceras för helighet. Köttet blir märkt, så att själen kan befästas. Köttet överskuggas genom handpåläggningen (konfirmationen), så att själen kan upplysas av Anden. Köttet livnär sig på Kristi kropp och blod (eukaristin), så att själen kan livnäras av Gud. De kan då inte åtskiljas i sin belöning, när de är förenade i sina verk" (Uppståndelsen från de döda 8:2).

Hippolytus

"Biskopen lägger sina händer på dem, åkallar Gud och säger: 'O Herre Gud, vem gjorde dem värdiga att få synderna förlåtna genom den Helige Andes tvagning till pånyttfödelse. Sänd dem din nåd, så att de kan tjäna di enligt din vilja, ty äran tillkommer dig, Fader och Son och Helige Ande, i den heliga kyrkan, både nu och alltid. Amen. Sedan tar han konsekrerad olja i sin hand och ger den under handpåläggning på den döptes huvud och säger: 'Jag smörjer dig med helig olja i Herren, Gud Fader allsmäktig och Jesus Kristus och den Helige Ande.' Han tecknar dem med korsets tecken på pannan, kysser dem och säger: 'Herren är med dig.' Den som har fått korsets tecken skall säga: 'Och med din ande.' Så skall han göra med var och en" (Apostoliska Traditionen 21).

Cyprianus av Karthago

"Det är nödvändigt för den som har blivit döpt att också bli smord, så att han genom att mottaga krisma, d v s bli smord, kan bli smord av Gud och i honom få Kristi nåd" (Brev 7:2, år 253).

"några säger angående dem som döptes i Samaria, att när apostlarna Petrus och Johannes kom, var det enda som förekom att man lade händerna på dem så att de kunde mottaga den Helige Ande, och att de inte döptes på nytt. Men vi ser, käraste broder, att denna situation på intet sätt gäller det som nu är fallet. De i Samaria som hade trott hade trott i sann tro, och det var genom diakonen Filippus, som samma apostlar hade sänt dit, som de hade blivit döpta innanför --i kyrkan. Eftersom de då redan hade mottagit ett legitimt och kyrkligt dop, var det inte nödvändigt att döpa dem igen. Snarare var det så, att det enda som fattades gjordes genom Petrus och Johannes. Man hade bett över dem, och de hade fått handpåläggning. Den Helige Ande hade åkallats och utgjutits över dem. Detta är även nu praktis bland oss, så att de som har döpts i kyrkan sedan förs till kyrkans prelater. Genom vår bön och handpåläggning mottar de den Helige Ande och fullkomnas genom Herrens sigill" (ibid 73 (72):9).

"Lägger man inte händer på de personer bland dem som är döpta, så att de skall mottaga den Helige Ande? (ibid 74 (73):5).

"Man föds inte genom handpåläggning, när man mottar den Helige Ande, men i dopet är det så, att den som redan är född kan ta emot den Helige Ande, såsom det också skedde med den första människan Adam. Ty Gud formade honom först och inandades sedan livsande i hans näsborrar. Ty Anden kan inte tas emot, om man inte först har tagit emot en existens. Men... de kristnas födelse sker i dopet." (ibid 74 (73):7).

Koncilium i Karthago VII

"I evangeliet talade vår Herre Jesus Kristus med sin gudomliga röst och sade: 'Om en människa inte föds av vatten och Anden, kan hon inte komma in i Guds rike' (Joh 3:5). Detta är den Ande, som från början föddes över vattnet. Anden kan nämligen inte vara verksam utan vatten. Inte heller kan vattnet vara det utan Anden. Vissa människor interpreterar detta avsnitt fel inför sig själva, när de säger, att de tar emot den Helige Ande genom handpåläggning och sålunda blir mottagna. Men det är påtagligt, att de borde födas på nytt (invigas) i de katolska kyrkan genom båda sakramenten" (VII Karthago, år 256).

Avhandling om omdop

"man har frågat bröderna vilket speciellt sätt man borde tillämpa gentemot de personer som har blivit döpta i heresi.... och följaktligen avlägsnat sig från sitt kätteri och som supplikanter flytt till Guds kyrka. Skall de ångra sig av hela hjärtat och först nu förnimma domen över sitt misstag och bönfalla kyrkan om hjälp för frälsningen... Enligt den äldsta sedvänjan och kyrkliga traditionen skulle det vara tillräckligt att efter det dop de tagit emot utanför kyrkan... få handpåläggning genom biskopen för att ta emot den helige Ande. och denna handpåläggning skulle erbjuda dem förnyat och fullkomligt sigill i fråga om tron" (Avhandling om omdop 1, år 256).

"Genom handpåläggning från biskopens händer ges den Helige Ande åt var och en som tror. Detta sker liksom i fallet med samarierna efter Filippus´ dop, då apostlarna lade händerna på dem.

Cyrillus av Jerusalem

"Efter det att du hade kommit upp från dammen med de heliga strömmarna gavs krisma, antityp till det varmed Kristus smordes, och detta är den Helige Ande. Men akta dig för att tro, att detta var en vanlig smörjelse. Ty precis som brödet i eukaristin efter åkallandet av den Helige Ande inte längre är vanligt bröd utan Kristi kropp, så är det på samma sätt med smörjelsen. Det är inte längre lättfattlig smörjelse eller så att säga vanlig efter åkallandet. Snarare är det Kristi nådiga gåva. Och den har gjorts lämplig att ge del av hans gudomlighet genom att låta den Helige Ande komma. Denna smörjelse anbringas symboliskt på din panna och dina sinnen. Medan kroppen blir smord med den synliga smörjelsen helgas din själ genom den heliga och livgivande Anden. Precis som Kristus efter sitt dop och den helige Andes ankomst gick ut och besegrade motståndaren så skall du på samma sätt efter det heliga dopet och den mystifika krisman ha iklätt dig den Helige Andes rustning, så att du kan stå emot motståndarens makt och besegra honom och säga: 'Jag kan göra allting i Kristus, som ger mig kraft' " (Katekesföreläsningar 21:1,3).

"David säger: 'Du har smort mitt huvud med olja.' Med olja smorde han ditt huvud, din panna, i det av Gud givna korsets tecken, så att du kan bli det som finns inristat med sigill ' ett heligt ting från Herren' " (ibid 22:7).

Serapion

"Bön vid välsignelse av den heliga krisman. 'Maktens Gud, en hjälp för varje själ som vänder sig till dig och kommer under din mäktiga enfödde sons hand. Vi bönfaller dig att du genom din gudomliga och osynliga makt vår Herre och Frälsare Jesus Kristus kan utföra ett gudomligt och himmelskt verk i denna krisma, så att de som döps och blir smorda i det frälsande korsets tecken hos den enfödde Sonen... som om pånyttfödd och förnyad genom pånyttfödelsens bad kan få del av den Helige Andes gåva och konfirmeras med detta sigill och kan förbli fast och orubblig, oskadd och oantastad...'" (Serapions sakramentslära 25:1, år 350).

Konciliet i Laodicea

"De som har blivit döpta skal efter dopet bli smorda med himmelsk krisma och sålunda få del av Kristi kungarike" (Kanon 48, år 360)

Pacianus från Barcelona

"Om då makten i dopet och konfirmationen, vida större än karismerna, förs över till biskoparna, så är det också med makten att binda och lösa" (Tre brev till Novatianus-anhängaren Sympronian 1:6, år 383).

De apostoliska konstitutionerna

"Hur vågar någon människa tala emot biskopen, genom vilken Herren gav den Helige Ande bland er, genom hans handpåläggning och genom vilken du har lärt de heliga lärorna och har lärt känna Gud och har kommit till tro på Kristus, genom vilken du har fått sigill med glädjens olja och förståelsens smörjelse, genom vilken du har förklarats vara ljusets barn, genom vilken Herren gav upplysning bevittnad genom biskopens handpåläggning" (Apostoliska Konstitutionerna 2.4:32, år 400).

De afrikanska reglerna

Det tidigare konciliet påbjöd, som ni enstämmigt kommer ihåg, ni såväl som jag, att de som döptes som barn av donatisterna och ännu inte kunnat känna till den fördärvliga karaktären i detta misstag, men efteråt, då de har använt förnuftet, har tagit emot kunskap om sanningen. De avskydde sitt tidigare misstag och blev i enlighet med den gamla ordningen mottagna av Gud genom handpåläggning i den katolska kyrkan, som är spridd i hela världen" (Kanon 57 (61), år 419.

översättning är gjord med uttryckligt tillstånd från Catholic Answers.