HELANDETS SAKRAMENT

DE SJUKAS SMöRJELSE

1499 "Genom den heliga smörjelsen av de sjuka och presbyterernas förbön anbefaller hela kyrkan de sjuka åt den lidande och förhärligade Herren och ber att han skall upprätta och rädda dem. Ja, hon uppmanar dem att frivilligt förena sig med Kristi lidande och död och så bidra till gudsfolkets bästa." (Vat. 11, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 11).

I. Grundvalen för de sjukas smörjelse i frälsningsordningen

Sjukdomen i människans liv

1500 Sjukdom och lidande har alltid ansetts som mycket svåra problem som utgör en prövning för människans liv. I sjukdomen erfar människan sin maktlöshet, sina gränser och sin ändlighet. I vare sjukdom skymtar vi döden.

1501 Sjukdom kan medföra ångest, självkoncentration och ibland också förtvivlan och uppror mot Gud. Den kan också göra personen mera mogen, hjälpa honom att i sitt liv urskilja det som inte är väsentligt för att vända sig mot det som är väsentligt. Mycket ofta åstadkommer sjukdomen att man söker Gud och återvänder till honom.

Den sjuke inför Gud

1502 1 Gamla testamentet ser människan sjukdomen inför Guds ansikte. Det är inför Gud som hon brister ut i klagan (jfr Ps 38) och det är hos honom, livets och dödens Herre, som hon ber om att bli botad (jfr Ps 6:3; Jes 38) Sjukdomen blir en väg till omvändelse (jfr Ps 38:5; 39:9, 12) och Guds förlåtelse en inledning till helande (jfr Ps 32:5; 107:20; Mark 2:5-12). Israel erfar att sjukdomen på ett hemlighetsfullt sätt är bunden till synden och det onda, och att Guds trofasthet enligt hans lag ger livet tillbaka: "Ty jag är Herren, din läkare" (2 Mos 15:26). Profeten anar att lidandet också kan vara meningsfullt som återlösning för andras synder (jfr Jes 53:11). Slutligen förkunnar Jesaja att Gud skall låta en tid randas för Sion då han förlåter all skuld och botar all sjukdom (jfr Jes 33:24).

Kristus, läkaren

1503 Kristi medlidande med de sjuka och hans talrika helanden av alla slags sjuka människor (jfr Matt 4:24) är ett lysande klart tecken på att "Gud har besökt sitt folk"(Luk 7:16) och att Guds rike är mycket nära. Jesus har inte bara makt att bota, utan också att förlåta synder: (jfr Mark 2:5-12): han har kommit för att bota hela människan, själ och kropp; han är den läkare som de sjuka behöver (jfr Mark 2:17). Hans medlidande med alla dem som lider går så långt att han identifierar sig med dem: "Jag var sjuk och ni såg till mig" (Matt 25:36). Hans särskilda kärlek till de sjuka har oupphörligt under århundradenas gång väckt de kristnas alldeles särskilda uppmärksamhet för alla dem som lider till kropp och själ. Och denna uppmärksamhet är ursprunget till de outtröttliga ansträngningarna för att hjälpa dem.

1504 Ofta uppmanar Jesus de sjuka att tro (jfr Mark 5:34, 36; 9:23). Han använder sig av tecken för att bota: saliv och handpåläggning (jfr Mark 7:32-36; 8:22?25), (gyttja och tvagning (jfr Joh 9:6f). De sjuka försöker att röra vid honom (Mark 1:4 1; 3: 10; 6:56), "ty det gick ut kraft från honom, och han botade alla" (Luk 6:19). Likaså fortsätter Kristus i sakramenten att "röra" vid oss för att bota oss.

1505 Upprörd av så mycket lidande låter sig Kristus inte bara beröras av de sjuka, utan gör deras elände till sitt: "Han tog vår svaghet, och han lyfte av våra sjukdomar" (Matt 8:17) (jfr Jes 53:4). Han botade inte alla sjuka. Hans helanden var tecken på Guds rikes ankomst. De förebådade ett grundligare helande: segern över synd och död genom hans påsk. På korset tog Kristus på sig hela det ondas börda (jfr Jes 53:4-6) och tog bort "världens synd" (Joh 1:29), av vilken synden bara är en följd. Genom sitt lidande och sin död på korset gav Kristus en ny mening åt lidandet: hädanefter kan det göra oss lika honom och förena oss med hans frälsande lidande.

"Bota de sjuka"

1506 Kristus manar sina lärjungar att följa honom och i sin tur ta på sig sitt kors (jfr Matt 10:38). När de följer honom får de en ny syn på sjukdomen och de sjuka. Jesus förenar dem med sitt liv i fattigdom och tjänande. Han låter dem delta i den tjänst som utgörs av hans medlidande och helande: "De gav sig i väg och predikade att alla skulle omvända sig, och de drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem" (Mark 6:12?13).

1507 Den uppståndne Kristus förnyar denna sändning - "I mitt namn... skall de lägga sina händer på sjuka och göra dem friska" (Mark 16:17?18) ? och bekräftar den genom de tecken som kyrkan utför under det att hon åkallar hans namn ( jfr Apg 9:34, 14:3). Dessa tecken visar på ett särskilt sätt att Jesus verkligen är "Gud som frälser" (jfr Matt 1:21; Apg 4:12).

1508 Den helige Ande ger åt vissa personer en särskild nådegåva att hela människor (jfr 1 Kor 12:9, 28, 30) för att visa på kraften i den Uppståndnes nåd. Men inte ens de innerligaste böner uppnår alltid att alla sjukdomar botas. Så måste Paulus lära sig av Herren att "min nåd är allt du behöver. Ja, i svagheten blir kraften störst" (2 Kor 12:9), och att det lidande som måste uthärdas kan ha den mening som uttrycks i följande sats: "Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp som är kyrkan" (Kol 1:24).

1509 "Bota sjuka!" (Matt 10:8). Detta uppdrag har kyrkan tagit emot av Herren och försöker att förverkliga det genom de omsorger hon visar de sjuka och de förböner hon ledsagar dem med. Hon tror på Kristi livgivande närvaro, han som är läkare för själ och kropp. Denna närvaro är särskilt verksam i sakramenten, på ett alldeles speciellt sätt i eukaristin, det bröd som ger evigt liv (jfr Joh 6:54, 58). Paulus antyder sammanhanget mellan eukaristin och den kroppsliga hälsan (jfr 1 Kor 11:30)

1510 Men den apostoliska kyrkan känner till en särskild rit till gagn för de sjuka, vilket Jakob vittnar om: "är någon av er sjuk, skall han kalla till sig församlingens presbyterer, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat, skall han få förlåtelse" (Jak 5:14-15). Traditionen har i denna rit sett ett av kyrkans sju sakrament (jfr Innocentius I, Brevet Si instituta ecclesiastica: DS 216; Konciliet i Florens: DS 1324?1325; Konciliet i Trient: DS 1695?1696, 1716?1717)

Ett sakrament för de sjuka

1511 Kyrkan tror och bekänner att det bland de sju sakramenten finns ett sakrament som är särskilt avsett för att styrka dem som prövas i sjukdom, nämligen de sjukas smörjelse:

Denna heliga smörjelse av de sjuka har instiftats av Kristus som ett sakrament i ordets sanna och särskilda mening. Det har antytts av Markus (jfr Mark 6:13) men anbefallts åt de troende och klart uttalats av aposteln Jakob, Herrens broder (jfr Jak 5:14?15; Konciliet i Trient: DS 1695).

1512 1 den liturgiska traditionen både i öst och väst finns det vittnesbörd om smörjelser av sjuka med vigd olja. Med tiden gavs de sjukas smörjelse mer och mer exklusivt åt dem som var nära döden. Därför fick den namnet ?Sista smörjelsen". Trots denna utveckling har liturgin aldrig underlåtit att be Herren att de sjuke skulle återfå sin hälsa om detta tjänar hans frälsning (jfr Konciliet i Trient:DS 1696).

1513 Den apostoliska konstitutionen Sacram unctionem infirmorum av den 30 november 1972 bestämde efter Andra Vatikankonciliet (jfr Vat.II, Liturgikonst. Sacrosanctum Concilium, n. 73; jfr CIC, can. 1004 § 1, 1005, 1007; CCEO, can. 738) att hädanefter följande skall iakttas:

De sjukas smörjelses sakrament ges åt allvarligt sjuka människor genom att man smörjer dem på pannan och händerna med vederbörligen välsignad olja ? olivolja eller en annan olja som härstammar från växtriket ? och säger: "Må Herren genom denna heliga smörjelse och sin stora godhet och barmhärtighet komma dig till hjälp med den helige Andes nåd, så att du befrias från all synd och frälst får stå upp igen (Paulus VI, Ap. konst., Sacram unctionem infirmorum; jfr CIC, can. 847 § 1).

II. Vem tar emot och förvaltar detta sakrament?

Vid allvarlig sjukdom...

1514 De sjukas smörjelse "är ett sakrament inte endast för dem som befinner sig i yttersta livsfara. Därför är den rätta tiden för dess mottagande utan tvivel inne redan då den troende kommer i närheten av livsfara på grund av sjukdom eller ålderdomssvaghet" (Vat. II, Liturgikonst. Sacrosanctum Concilium, n. 73).

1515 Om en sjuk människa som har tagit emot smörjelsen återvinner sin hälsa kan hon om hon råkar ut för en ny allvarlig sjukdom på nytt ta emot detta sakrament. Då det rör sig om samma sjukdom kan detta sakrament upprepas om sjukdomen blir allvarligare. Det är lämpligt att ta emot de sjukas smörjelse inför en viktig operation. Detsamma gäller för äldre vilkas skröplighet tilltar.

"... skall man tillkalla kyrkans presbyterer"

1516 Endast präster (biskopar och presbyterer) är förvaltare av de sjukas smörjelse (jfr Konciliet i Trient:DS1697, 1719; CIC, can.1003; CCEO, can.739 §1). Det är, herdarnas plikt att undervisa de troende om det goda man tar emot i detta sakrament. De troende bör uppmuntra de sjuka att tillkalla prästen för att ta emot detta sakrament. De sjuka bör förbereda sig för att ta emot det med goda förutsättningar, med hjälp av sin herde och hela den kyrkliga gemenskapen som manas att på ett alldeles särskilt sätt omge de sjuka med sina böner och sina broderliga omsorger.

III. Hur firas detta sakrament?

1517 1 likhet med alla andra sakrament är de sjukas smörjelse en liturgisk gudstjänst med gemenskapskaraktär (jfr Vat. II, Liturgikonst. Sacrosanctum Concifium, n. 27) antingen den äger rum i familjen, på sjukhuset eller i kyrkan, gäller en enda sjuk person eller en grupp sjuka. Det är mycket lämpligt att den firas i mässan, som är åminnelsen av Herrens påsk. Om omständigheterna är gynnsamma kan firandet av sakramentet föregås av botens sakrament och följas av eukaristins sakrament. Som Kristi påsksakrament bör alltid eukaristin vara det sista sakramentet på den jordiska pilgrimsvandringen, "färdkosten" för "övergången" till det eviga livet.

1518 Ord och sakrament utgör en odelbar enhet. Ordets liturgi, som föregås av en botakt, inleder gudstjänsten. Kristi ord och apostlarnas vittnesbörd väcker den sjukes och gemenskapens tro för att kunna be Herren om kraften från hans Ande.

1519 Den sakramentala gudstjänsten består huvudsakligen av följande beståndsdelar: "kyrkans presbyterer" (jfr Jak 5:14) lägger tyst händerna på de sjuka; de ber över de sjuka i kyrkans tro; (jfr Jak 5:15), detta är den epikles (bön om den helige Andes ankomst) som är avsedd för detta sakrament; de utför sedan smörjelsen med olja, som om möjligt skall vara vigd av biskopen. Dessa liturgiska handlingar pekar på vilken nådegåva detta sakrament ger åt de sjuka.

IV. Verkningar av denna sakramentala gudstjänst

1520 En särskild gåva av den helige Ande. Den främsta nådegåva som förmedlas av detta sakrament är en tröstens, fridens och modets nåd för att övervinna de svårigheter som utmärker ett allvarligt sjukdomstillstånd eller ålderdomens skröplighet. Denna nåd är den helige Andes gåva som förnyar förtröstan och tron på Gud och ger styrka mot den Ondes frestelser, modlöshetens frestelse och dödsångest (jfr Heb 2:15). Detta bistånd från Herren genom kraften av hans Ande vill ge den sjuke läkedom för själen, men också för kroppen, om detta är Guds vilja. (jfr Konciliet i Florens: DS 1325). "Och har han syndat, skall han få förlåtelse" (Jak 5:15). (jfr Konciliet i Trient: DS 1717).

1521 Föreningen med Kristi lidande. Genom nåden från detta sakrament får den sjuka människan kraften och gåvan att förena sig innerligare med Kristi lidande. Hon vigs på sätt och vis för att bära frukt genom att bli likgestaltad med återlösarens frälsande lidande. Lidandet, som är en följd av ursynden får en ny mening: det blir ett deltagande i Kristi frälsningsverk.

1522 En nåd som präglas av kyrkan. De sjuka som tar emot detta sakrament i det att de "frivilligt förenar sig med Kristi lidande och död" bidrar sa "till Guds folks bästa" (Vat. II, Dogm. konst om kyrkan Lumen gentium, n.11). Då kyrkan firar detta sakrament inskrider hon i de heligas gemenskap för den sjukes bästa. Och den sjuka människan bidrar i sin tur genom nåden från detta sakrament till kyrkans helgelse och alla människors bästa. För dem lider kyrkan och offrar sig genom Kristus åt Gud, Fadern.

1523 Förberedelse för den sista resan. Om de sjukas smörjelses sakrament ges åt alla dem som lider av allvarliga sjukdomar och svagheter så sker detta med ännu större rätt med dem som står i begrepp att lämna detta liv (Konciliet i Trient: DS 1698). Därför har man också kallat det sacramentum exeuntium (de döendes sakrament) (ibid.). De sjukas smörjelse avslutar den process som gör oss likformiga med Kristi död och uppståndelse liksom dopet påbörjat den. Den fullbordar de smörjelser som ledsagar det kristna livet. Smörjelsen vid dopet inpräglade sigillet på det nya livet. Smörjelsen vid konfirmationen gav oss styrka för kampen i detta liv. Och denna sista smörjelse ger slutet av vårt jordiska liv en stabil förskansning varifrån man kan bereda sig för den sista kampen innan man går in i Faderns hus (ibid.: DS 1694).

V. Färdkosten, den kristnes sista sakrament

1524 åt dem som skall lämna detta liv erbjuder kyrkan förutom de sjukas smörjelse eukaristin som färdkost. Den kommunion, den delaktighet i Kristi kropp och blod som man tar emot i det ögonblick då man står i begrepp att gå till Fadern får en särskild betydelse och vikt. Den är en sådd för det eviga livet och kraft till uppståndelse, enligt Herrens ord: Men som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen" (Joh 6:54). Eukaristin är sakrament för Kristi död och uppståndelse och är sakrament för övergången från döden till livet, från denna värld till Fadern (jfr Joh 13:1).

1525 Så bildar dopets, konfirmationens och eukaristins sakrament en enhet som kallas den "kristna initiationens sakrament. Och på samma sätt kan man säga att boten, de sjukas smörjelse och eukaristin i egenskap av färdkost vid avslutningen av det kristna livet utgör "sakramenten som är förberedelse för det himmelska hemlandet" eller de sakrament som avslutar pilgrimsfärden.

Sammanfattning

1526 "är någon av er sjuk, skall han kalla till sig presbytererna i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat, skall han få förlåtelse.

1527 De sjukas smörjelses sakrament har som mål att ge den kristna människan särskild nåd när hon måste gå igenom svårigheter som har samband med ett tillstånd av svår sjukdom eller ålderdom.

1528 För en kristen människa är tiden med säkerhet inne att ta emot den heliga smörjelsen när fara för livet uppstår på grund av sjukdom eller ålderdom.

Katolska Kyrkans Katekes; Catholica, Vejbystrand 1996