Hur vi tillber

När var sista gången du såg, att det välsignade sakramentet ställdes ut?

Varför har tillbedjan av det heliga sakramentet minskat just nu, när det finns större behov än någonsin tidigare, nu när vi är engagerade i kulturell och andlig välfärd i full skala?

Det finns tre huvudsakliga svar på denna fråga.

För det första: Människor har mindre tid. Fritid är ett begrepp, som snabbt går samma väg som begreppet "kyskhet". Eftersom våra teknologiska tidsbesparande uppfinningar förökas, blir vi allt mer förslavade under dem och under de människor och krafter som kontrollerar dem. Det är verkligen svårare idag att ta en timme till tillbedjan, än det någonsin har varit tidigare. Enbart detta faktum visar, att vi befinner oss i en allvarlig nedgång.

För det andra har känslan för tillbedjan också minskat. Själva erfarenheten av fruktan, förundran och att tillbe "den heliga känslan" - som är det psykologiska ursprunget till all religion, tycks vara frånvarande hos de flesta amerikanare, kristna såväl som sekulariserade, katoliker såväl som protestanter. Kategorin "det heliga" försvinner, eftersom erfarenheten av "det heliga" försvinner.

Ett tredje skäl till nedgången av tillbedjan av det heliga sakramentet är ändå enklare och mer chockerande: en minskande tro på det.

Teologisk ortodoxi och intellektuell tro är inte tillräckliga, men de är nödvändiga. Om vi inte tror, att Kritsus är verklig, kan vi inte tro på Kristus. Om vi inte tror, att Kristus är närvarande i sakramentet, kan vi inte tillbedja honom där eller näras av hans kropp.

Mycket stort helande kan komma genom att man återför tillbedjan, genom att man återför bruket att ställa ut det välsignade sakramentet.

Emellertid är det fundamentala skälet för denna tillbedjan inte något praktiskt eller något yttre. Det är helt enkelt att rättighet att tillbe Gud. Det är skälet därtill. Gud måste tillbes inte för att vinna kulturella strider, eller ens för att återställa ortodoxin, utan helt enkelt därför att han förtjänat att bli tillbedd.

Om vi gjorde detta, skull fyra underbara resultat bli följden.

För det första skulle det lära oss att lyssna och bli stilla och få tid igen. Kanske även att begrunda och leva i kontemplation som Maria.

För det andra, skulle det lära oss att resa i tiden, att låta det närvarande bli transcendent: att gå tillbaka till tiden, då Kristus först kom, att leva i kontemplation med Kristus, att gå i hans fotspår. Att gå framåt i tiden till hans andra ankomst. Världens slut, den andra ankomsten och den sista domen är inte mer än 100 år borta för någon, som läser denna artikel. Ty DITT slut är, när du möter honom, som dömer och avslutar tiden vid slutet.

För det tredje, kommer du att lära dig att tillbe genom att göra det. Tillbedjan är likt en dygd. Man lär sig genom att praktisera. Tillbedjan är religionens väsen. När du tillber, vet du varför religionen är den intensivaste elden i den mänskliga historien. Det är motsatsen till något tråkigt. Och det avslöjar ditt eget djupa hjärta, samtidigt som det avslöjar Guds. Du möter och kommer att känna honom och dig själv endast tillsammans.

För det fjärde, det kommer att lära dig realism, att leva i denna reella värld, inte en subjektiv fantasivärld av slogans och ideologier. Det kommer att lära dig trons realism. Gud är grundläggande faktum. Tillbedjan är det grundläggande svaret. Andlig sundhet motsvarar till väsentlig del faktum.

När vi tillber, störtar vi ner i orkanens centrum, "den stilla punkten i världens rotation". Vi pluggas till oändlig dynamisk kraft och makt. Tillbedjan är mäktigare för konstruktion än atombomber för destruktion.

Och detta finna inte längre bort än i vår närmaste kyrka.

Av Peter Kreeft; (New Covenant, 10/93); Artikeln är översatt av Gunilla Gren med tillstånd från Fr.Francis J. Peffley's Apologetics Page