Innehåll
|
II Den tidigast skrivna berättelsen om den sista måltiden, 1 Kor 11 |
|
|
III Jesus förutsäger instiftelsen och betydelsen av eukaristin, Joh 6 |
Inledning
Katolska kyrkan lär, att när en präst upprepar Kristi ord vid den sista måltiden över brödet och vinet, så blir dessa i sanning Herrens kropp och blod, även om det till det yttre fortfarande är bröd och vin. Dessutom lät katolska kyrkan att firandet av eukaristin på oblodigt sätt förnyar Jesu offer på Golgata och bildar en enhet med detta. Hur kan katoliker, som på allt annat sätt förefaller vara förnuftiga, hålla fast vid dessa överdrivna trosföreställningar, som fullständigt trotsar vanligt mänskligt omdöme? Hur kan dessutom katoliker, i ljuset av den heliga Skrift hävda, att dessa trosövertygelser är Jesu äkta undervisning såsom den förmedlades av apostlarna och fasthölls av de kristna sedan tidigaste dagar?
Denna artikel undersöker grunden i skriften för det katolska anspråket, att Jesus själv undervisade dessa ting, vilket man se på den heliga Skrifts sidor. Dessutom undersöker denna artikel de första kristna skrifter för att se, vad de trodde och praktiserade.
Den tidigast skrivna berättelsen om den sista måltiden.
- 1 Kor 11 Kap 11 Vers 17 - 34
17. När jag ger denna föreskrift kan jag inte berömma er för era sammankomster som snarare skadar än gagnar.
18. Först och främst har jag hört att ni delar upp er i grupper när ni möts i församlingen, och det tror jag delvis är sant.
19. Det måste till och med finnas olika partier bland er, så att det visar sig vilka av er som är att lita på.
20. Men vid era sammankomster går det inte att hålla Herrens måltid,
21. för var och en tar genast för sig av sin egen mat, och den ene sitter hungrig medan den andre har druckit sig berusad.
22. Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Bryr ni er inte om att det är Guds församling? Skall de som inte har något behöva skämmas? Vad vill ni jag skall säga, skall jag berömma er? Nej, för det här får ni inget beröm.
23. Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd,
24. tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.”
25. Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.”
26. Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer.
27. Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod.
28. Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren.
29. Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig.
30. Därför finns det så många sjuka och klena bland er, och inte så få har avlidit.
31. Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi slippa bli dömda.
32. Men när vi nu döms av Herren, tuktas vi för att inte bli fördömda tillsammans med världen.
33. Alltså, mina bröder, när ni samlas för att äta, vänta då på varandra.
34. Om någon är hungrig skall han äta hemma, så att inte era sammankomster leder till att ni blir dömda. Allt det andra skall jag ge anvisningar om när jag kommer.
Jämför Matt:26:26-29, Mark 14:22-25, Luk 22:14-23
Detta är den först skrivna berättelsen om den sista måltiden och skrevs år 57. Lägg särskilt märke till verserna 27 och 29. De anger, att Herrens kropp verkligen är närvarande. Lägg också märke till att v 25 anger vår Herres befallning att föreviga eukaristin och som följd härav behovet av präster vigda genom prästvigningens sakrament.
I vers 27 påpekar S:t Paulus, att man begår en allvarlig synd, då man mottar Herren i eukaristin, men befinner sig i ett tillstånd präglat av allvarlig synd. Det är därför Kyrkan lär, att man skall bekänna allvarliga synder, innan man mottar eukaristin.
Angående framställningen av den sista måltiden säger Kyrillos av Jerusalem i sin katekes (c:a 350 e Kr):
Då Kristus själv förklarat brödet vara hans kropp, hur kan då någon betvivla detta? Eftersom han själv helt kategoriskt sagt: "Detta är mitt blod", hur kan då någon våga ifrågasätta och säga, att det inte är hans blod?
Därför är det med full tillförsikt vi mottar brödet och vinet som Kristi kropp och blod. Hans kropp ges till oss under brödets symbol, och hans blod ges till oss under vinets symbol i avsikt att göra oss till en kropp och ett blod med honom. Då vi har hans kropp och blod i våra lemmar, blir vi bärare av Kristus och som S:t Petrus säger delaktiga av gudomlig natur.
Jesus förutsäger instiftandet och betydelsen av eukaristin
- Joh 6 Kap 6 Vers 25 - 71
25. De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: ”Rabbi, när kom du hit?”
26. Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta.
27. Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill.”
28. De frågade då: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?”
29. Jesus svarade: ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.”
30. De sade: ”Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra?
31. Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.”
32. Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen.
33. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.”
34. De bad honom då: ”Herre, ge oss alltid det brödet.”
35. Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.
36. Men som jag har sagt er: ni har sett mig och tror ändå inte.
37. Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort.
38. Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig.
39. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den sista dagen.
40. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.”
41. Judarna förargade sig över att han hade sagt: ”Jag är brödet som har kommit ner från himlen”,
42. och de sade: ”är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?”
43. Jesus svarade: ”Var inte förargade.
44. Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen.
45. Det står skrivet hos profeterna: Alla skall bli Guds lärjungar. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.
46. Men ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern.
47. Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv.
48. Jag är livets bröd.
49. Era fäder åt mannat i öknen och de dog.
50. Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö.
51. Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.”
52. Judarna började då tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt kött att äta.
53. Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, äger ni inte livet.
54. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen.
55. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck.
56. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.
57. Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig.
58. Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet.”
59. Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.
Lärjungarna förargar sig över Jesu ord
60. Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: ”Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?”
61. Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: ”Får det här er att vackla?
62. Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut?
63. Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv.
64. Men det är några av er som inte tror.” Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom.
65. Och han fortsatte: ”Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.”
66. Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom.
67. Jesus sade till de tolv: ”Inte vill väl ni också gå er väg?”
68. Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,
69. och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.”
70. Jesus sade: ”Har jag inte själv valt ut er tolv? Och ändå är en av er en djävul.”
71. Han menade Judas, Simon Iskariots son, ty denne skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
Verserna 26 och 63 anger ramen för hela samtalet med folkmassan. Anledningen till att de inte trodde den stora undervisning han håller på att avslöja är, att deras föreställning är alltför jordisk. "De slutar i fördärvet, deras gud är buken och sin ära får de genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska. (Fil 3:19) S:t Paulus skriver följande ord: "Ty de som lever efter köttet har dess sinnelag, men de som lever efter anden är andligt sinnade". (Rom 8:5) Folkmassan kan inte se Jesu gudomlighet, eftersom de är orena och söker tillfredsställa sig själva. "Saliga de renhjärtade, de skall se Gud". (Matt 5:8) I vers 40 säger han, att vi måste se Människosonen och tro på honom för att vinna evigt liv. Hur är det möjligt, att vi moderna dagens lärjungar kan se Jesus? Endast genom en äkta trosakt. I verserna 45-46 säger han, att denna auktoritet är gudomlig liksom för att påminna folkmassan om, att även om hans undervisning är svår, så tillåter auktoriteten hos den som avslöjar den intet tvivel. I vers 47 säger han allvarligt: "den som tror har evigt liv". Men vad tror han? Vad är innehållet in denna tro? Det kan endast vara den undervisning som ges i följande verser 48-51: "Jag är livets bröd….Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva."
Lägg märke till, att folkmassan klart förstår, att han säger, att de för att leva måste äta hans kött (v 52), och fastän de förstod honom på ett köttsligt sätt ( och inte såg att hans kött fanns fördolt då det framträdde i bröd och vin), så håller de fast vid den grundläggande sanningen i hans ord. Det bevisar, att han inte försöker att tillrättavisa dem, som om de hade missförstått. Snarare upprepar han ånyo och utvidgar det de förstått av hans tal i vers 51. Lägg märke till med vilken högtidlighet ("Sannerligen, sannerligen…") och hur många gånger han på nytt fastställer denna undervisning (verserna 53, 54, 55, 56, 57 och 58). Var och en av dessa verser är ett kategoriskt påstående om hur folket förstod hans ord. Det finns ingen antydan om att Jesus här talar bildligt. Vi måste ödmjukt acceptera dessa ord av vår Herre, även om det krävs ett stort mått av tro. Vi får inte tillåta våra predispositioner eller traditioner eller ens ren empirisk kunskap i våra sinnen, vilka begränsar vårt fulla erkännande av sanningen ifrån Människosonens mun: "Saliga de som inte har sett men ändå tror". (Joh 20:29) Vi måste ödmjukt be Gud om att tro på detta som går bortom all förväntan, tradition och förnuft. "Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in". (Mark 10:15)
Några interpreterar vers 63 på så sätt, att köttet Jesus just talat om inte medverkat till frälsningen. Problemet med denna interpretation är, att den förnekar inkarnationens roll för vår frälsning. Om Jesu kött inte är välgörande för vår frälsning, varför skulle han då bli människa och offra sig själv? Den rätta interpretationen är, som vi redan lagt märke till, att 'köttet' refererar till sinnena och förståndet som är träl under sinnena. Jesus säger: "Döm inte genom era sinnen, döm genom Anden. Tro på mig". Dessutom påpekar S:t Thomas av Aquino, att Jesus i den heliga eukaristin inte endast ger sin kropp utan också sitt blod, sin själ och sin gudomlighet. Jesus dog endast en gång, och dessa ting kan aldrig på nytt skiljas från hans kropp.
S:t Johannes har påtagligt talat om för oss, att händelserna vid den föregående episoden äger rum precis ett år innan Jesus instiftade sin kärleks sakrament vid den sista måltiden. "Det var strax före judarnas påskhögtid". (Joh 6:4) Den nuvarande episoden äger rum vid Påsk, ett år före Jesu offer på korset.
Lägg slutligen märke till, att detta är första gången S:t Johannes nämner, att Judas ämnar förråda Jesus (v 71), och att det omedelbart åtföljs av att många av Jesu lärjungar går bort ifrån honom på grund av det outhärdliga i hans tanke att äta hans kött och dricka hans blod. (v 60). I vers 64 visar S:t Johannes, att det finns ett samband mellan att förråda Jesus och att inte tro på det han just har lärt. Här lär vi, att det var Judas oförmåga att tro på Herren, framför det sinnena antyder, som för honom påbörjade hans väg till fördärvet.
Eukaristin som ett offer
- 1 Kor 10 Vers 14 - 21
14. Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära.
15. Jag talar till förnuftiga människor, bedöm själva vad jag säger.
16. Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp?
17. Eftersom brödet är ett enda, är vi - fast många - en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd.
18. Se på israeliterna: har inte de som äter av offren gemenskap med offeraltaret?
19. Vad vill jag säga med detta? Att det som offras till avgudar är något i sig eller att avgudar är något?
20. Nej, men att det som de offrar offrar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha gemenskap med demonerna.
21. Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur demonernas bägare, inte äta både vid Herrens bord och vid demonernas bord.
Lägg märke till i vers 17 att eukaristin är det band som förenar kristna, såväl som det är en symbol för deras enhet. Detta överensstämmer med beskrivningen av de första kristna i Apg 2:42, som låter förstå att eukaristin var anledning till deras enhet. "Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna".
Lägg märke till hur S:t Paulus drar en parallell mellan hedniska offer och eukaristin; de förra offras till demoner, de senare till Gud. "Genom att äta kött av djur offrade till Jahve deltog judarna i offer och dyrkan till hans ära. Genom att motta Herrens kropp och blod blir de kristna förenade med Kristus. På samma sätt ät det så, att de som deltar i avgudafester förenar sig inte med falska gudar som inte existerar utan med demoner" . (Navarre- bibelns kommentar till vv 14-22). Eukaristin är sålunda ett offer till Gud.
Denna undervisning av S:t Paulus ger också den fulla förståelsen av kapitel 7 i Hebréerbrevet, där Kristus kallas "präst för evigt, en sådan som Melkisedek". (jfr Psalm 110:4) Melkisedek offrade bröd och vin som offer till Gud (Genesis 14:17-20), ett offer som var förebild till Jesus eget offer. För kristna är den heliga eukaristin den oblodiga förnyelsen av offret på Golgata. Den är inte ett nytt offer, men en fortsättning av vår Herres offer av sig själv, vilket överstiger all tid och allt rum. I kommunionen mottar en kristen vår Herre och offrar sig själv till Herren. Det är ett utbyte av personer. För de första kristna måste detta utbyte ha varit smärtsamt uppenbart, eftersom deltagandet i eukaristins fest innebar deras villighet att bekänna Kristus även om det medförde döden.
Vad trodde de första kristna?
Varför skall vi bekymra oss om vad kristna i tidigaste tidsåldrar trodde? Av en orsak, den kristna kyrkans enhet utsträcker sig inte endast genom världen utan också genom tiden. Dessa sanningar har vidarebefordrats till oss i Skriften men också i andra skrifter av de första kristna, däribland några som kände apostlarna personligen. Om dessa första kristna inte hade korrekt lära, så skulle de ha lärt sig den fel av apostlarna. Eftersom vår tro kommer till oss från apostlarna, så kan den Heliga Skrift endast vara så korrekt som dessa är.
Låt oss undersöka vad de tidigaste kristna författarna har sagt om realpresensen.
Cirka 110: S:t Ignatius av Antiokia .
Brevet till romarna 7:3
Jag gläder mig inte åt förgänglig föda, inte heller åt detta livets prövningar. Jag vill ha Guds bröd, det vill säga Jesu Kristi kött, som är kommet av Davids säd, och till dryck vill jag ha hans blod. Det är en oförgänglig kärleksmåltid.
Brevet till filadelfierna 3:3-4
Far inte vilse mina bröder. Om någon följer efter en som vållar söndring, skall han inte få ärva Guds rike. Och om någon vandrar i ett främmande sinne, så är han inte ense med Kristi lidande.
Var alltså ivriga att deltaga i en enda eukaristi, så att allt du gör sker i överensstämmelse med Guds vilja.
Vi tar inte emot detta som vanligt bröd eller vanlig dryck. Vår Herre Jesus Kristus äger nämligen blott ett kött och en enda kalk till förening med hans blod. Det finns ett enda altare liksom en enda biskop jämte presbyteriet och diakonerna, mina medtjänare.
Brevet till Smyrna 7
Eukaristin och förbönen håller de sig borta från, eftersom de inte bekänner, att eukaristin är vår Frälsares Jesu Kristi kött, som lidit för våra synders skull och som vår Fader uppväckt i sin godhet. De som säger emot Guds gåva dör under sitt disputerande. Det vore bättre för dem att hålla kärleksmåltid för att också få uppstå. Det är alltså tillbörligt att hålla sig borta från sådana och varken tala med dem enskilt eller offentligt men hålla sig till profeterna och särskilt till evangeliet, i vilket lidandet är kungjort för oss och uppståndelsen fullkomnad. Men undfly splittringar såsom en begynnelse till det onda.
S:t Justinus Martyren, cirka 150 e Kr
Första apologin, 66
S:t Justinus talar om mässan, och han har just beskrivit konsekrationen och kommunionen. Sedan säger han: Vi kallar denna föda eukaristi. Och vi tillåter ingen annan att delta i den än den som tror, att vår undervisning är sann och som har tvättat sig i det bad, som ger förlåtelse för synder och pånyttfödelse och som därigenom får liv såsom Kristus påbjudit. Vi mottar inte dessa gåvor som vanligt bröd eller vin. Men eftersom Jesus Kristus vår Frälsare inkarnerades genom Guds Ord och antog både kött och kropp för vår frälsning, så är det också så, som vi blivit undervisade, att födan som gjort till eukaristi genom den eukaristiska bönen han föreskrivit och genom vars förvandling vårt kött och blod får näring är både kött och blod från den inkarnerade Jesus.
Andra Apologin, 41
"Och offrandet av fint mjöl, mina herrar", sade jag, " som föreskrevs att frambäras på deras vägnar som renats från spetälska, var en förebild till brödet i eukaristin, vars firande vår Herre Jesus Kristus föreskrev som åminnelse av det lidande han uthärdade för alla dem som renas i själen från all orättfärdighet, för att vi på samma gång må tacka Gud för att han skapat världen och alla ting som finns däri för människans skull och för att han befriat oss från det onda vi befann oss i och för att alla furstar och makter omstörtats av honom som led i enlighet med hans vilja. Sålunda talar Gud genom Malakis, en av tolvprofeternas, mun om de offer som vid den tiden frambars: "Jag har inte behag till er, säger Herren Sebaot, och till offergåvor av er hand har jag inte lust. Från solens uppgång ända till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, säger Herren Sebaot. Men ni ohelgar det". Sedan talar han om hedningar, nämligen oss, som överallt bär fram offer till honom, d v s bröd i eukaristin och också bägaren i eukaristin, i det han påstår, att vi både ärar hans namn och profanerar det. Vidare är det så med budet om omskärelse, som föreskrev att barnen alltid skulle omskäras på åttonde dagen, var en förebild till den sanna omskärelsen varigenom vi befrias från bedrägeri och orättfärdighet genom honom som uppstod från de döda på första dagen efter sabbaten, d v s genom vår Herre Jesus Kristus. Den första dagen efter sabbaten förblir nämligen den första av alla dagar, men kallas dock den åttonde, i enlighet med alla dagarna i cykeln, och förblir likväl den första.
S:t Ireneus av Lyon. Cirka 165
Mot heresier bok 4
Hur kan du åter säga, att köttet som får sin näring av Herrens kropp och av hans blod går mot förstörelse och inte får del av livet? Låt dem därför antingen ändra sin uppfattning eller upphöra att offra de ting som nyss omnämnts. Men vår uppfattning är i överensstämmelse med eukaristin, och eukaristin i sin tur befäster vår uppfattning. Ty vi offrar åt Honom hans eget i det vi i överensstämmelse härmed förkunnar gemenskapen och föreningen mellan köttet och Anden. Ty liksom brödet, som produceras från jorden, inte längre är vanligt bröd, när det tar emot åkallan från Gud, utan eukaristi, som består av två realiteter, jordiskt och himmelskt, så är det likadant med våra kroppar, när de tar emot eukaristin. De är inte längre förstörbara, och de har hopp om uppståndelse till evigt liv.
Mot heresier bok 5, kap 2
Men fåfänga i varje avseende är de som föraktar det fullständiga förbundet hos Gud och förkastar köttets frälsning och betraktar dess pånyttfödelse med förakt, i det de hävdar, att det inte kan vara oförstörbart. Men om detta inte uppnår frälsning, då varken försonar Herren oss med sitt blod eller ger brödet vi bryter gemenskap med hans kropp. Ty blodet kan endast komma från ådror och kött, och vadhelst annat som utgör människans substans, såsom Guds ord, har faktiskt gjorts. Genom sitt eget blod försonade han oss som också hans apostel förklarar: "genom vilken vi har försoning genom hans blod och förlåtelse för synder". Och eftersom vi är hans genom lemmar får vi också näring genom hans skapelse (och han själv ger skapelsen åt oss, ty han gör så att hans sol går upp, och han sänder regn när han vill. Han har erkänt bägaren (som är del av skapelsen) som sitt eget blod, från vilket han ger näring åt vårt blod. Och brödet (också en del av skapelsen) har han fastställt som sin egen kropp, varifrån han ger växt åt våra kroppar.
När därför kalken som blandats och brödet som tillverkats mottar Guds Ord, och eukaristin görs av Kristi kropp och blod, varifrån vårt kötts substans får tillväxt och understöd, hur kan de då hävda, att köttet inte har förmåga att motta den Guds gåva, som är evigt liv och av vilken köttet får näring genom Herrens kropp och blod, och att vi är en lem i Honom? Det är som den välsignade Paulus skrivet i sitt brev till efesierna, att "vi är lemmar i hans kropp", i hans kött och i hans ben", Han talar inte dessa ord om någon andlig och osynlig människa, ty en ande har inte ben eller kött; men han refererar till det förbund,, varigenom Herren blev en verklig människa, som bestod av kött och nervsystem och ben, .. det kött som får näring av den kalk, som är hans blod, och som får sin tillväxt genom det bröd som är hans kropp. En stickling från vinstocken planterad i jorden bär sin frukt i sin tid. Ett vetekorn som fallit i jorden och brutits ner uppstår till mångfaldig förökning genom Guds Ande, som uppfyller alla ting, och står senare genom Guds vishet till människans användning. Då det mottagit Guds Ord blir det eukaristin, som är Kristi kropp och blod. Likadant är det med våra kroppar. Då de fått sin näring av den och lämnats i jorden och lidit undergång där, skall de uppstå vid sin bestämda tid. Guds Ord ger dem uppståndelse till förhärligande av Gud och också av Fadern, som frivilligt ger odödlighet åt detta dödliga och oförgänglighet åt detta förgängliga. Det sker eftersom Guds styrka görs fullkomlig i svaghet för att vi aldrig skall bli uppblåsta, som om vi hade livet från oss själva, och upphöja oss själva gentemot Gud och i vårt förstånd bli otacksamma mot Gud. Vi skall istället genom erfarenhet lära oss, att vi äger evig varaktighet genom den överträffliga makten i hans varande och inte genom vår egen natur. Vi får aldrig underskatta den ära som omger Gud sådan han är eller vara okunniga om vår egen natur. Men vi må lära känna vad Gud kan åstadkomma och vilka välsignelser människan tar emot och sålunda aldrig förirra oss från den sanna uppfattningen av tingen sådana de är d v s med hänsyn till både Gud och människa. Och skulle det inte kunna bli fallet, kanske, som jag redan observerat, att Gud för detta syfte tillät vår upplösning i det gemensamma dödlighetens stoft, för att vi, då vi på allt sätt fått undervisning, må bli noggranna i fråga om alla ting inför framtiden och varken vara okunniga om Gud eller om oss själva?
Cirka 350 e Kr S:t Kyrillos av Jerusalem
Den natt vår Herre Jesus Kristus blev förrådd tog han brödet, och sedan han läst tackbönen, bröt han brödet och gav till sina lärjungar och sade: Tag, ät, detta är min kropp. Han tog kalken, tackade Gud och sade: Tag, drick, detta är mitt blod.
Då Kristus själv har förklarat, att brödet är hans kropp, hur kan man då betvivla det? Eftersom han själv helt kategoriskt har sagt: Detta är mitt blod, hur kan då någon ifrågasätta och säga, att det inte är hans blod? Därför är det med full tillförsikt vi tar emot brödet och vinte som Kristi kropp och blod. Hans kropp ges åt oss under brödets symbol, och hans blod ges åt oss under vinets symbol i avsikt, att vi då vi tar emot detta görs till en kropp och ett blod med honom. Då vi har hans kropp och blod i våra lemmar, blir vi bärare av Kristus och delaktiga, som S:t Petrus säger, av gudomlig natur.
Då Kristus en gång talade till judarna, sade han: Om ni inte äter mitt kött och dricker mitt blod kan ni inte ha liv i er. Detta skrämde dem, och de lämnade honom. Då de inte förstod hans ord på ett andligt sätt, trodde de, att Frälsaren önskade, att de skulle praktisera kannibalism.
Under gamla testamentet fanns det skådebröd, men detta fick sitt slut genom gamla testamentet, som det tillhörde. I det nya förbundet finns det bröd från himlen och frälsningens bägare. Dessa helgar både själ och kropp. Brödet används för kroppens helgande och ordet till själens helgande.
Betrakta då inte de eukaristiska elementen som vanligt bröd och vin. De är verkligen Herrens kropp och blod, något han själv förklarat. Var stark i tron, vad än dina sinnen må säga dig.
Du har blivit undervisad, och du är fast övertygad, att det som ser ut som bröd och vin, är inte bröd och vin utan Kristi kropp och blod. Du vet också, hur David hänvisade till detta för länge sedan, när han sjöng: Bröd ger styrka åt människans hjärta och får hans ansikte att skina med glädjens olja. Styrk då ditt hjärta genom att motta detta bröd som andligt bröd och ge glädje åt din själs ansikte.
Må samvetets renhet ta bort slöjan från din själs ansikte, så att du genom komtemplation över Herrens härlighet, liksom i en spegel, må förvandlas från härlighet till härlighet i Kristus Jesus vår Herre. Åt honom är äran från evighet till evighet. Amen.
Cirka 390. S:t Johannes Chrysostomos
Predikan 46 (Kommentar till Joh 6)
Låt oss därför, för att vi må få del av hans kropp, inte endast som en önskan utan också i verkligheten, bli förenade med den kroppen. Detta äger i sanning rum med hjälp av den mat han har gett oss som en gåva, eftersom han önskar bevisa den kärlek han har till oss. Det är av detta skäl han ger oss del av sig själv och kommit ner med sin kropp till vår nivå.. Det har nämligen skett för att vi må bli ett med honom, såsom kroppen förenas med huvudet. Detta är i sanning karakteristiskt för dem som visar stor kärlek. Job lät oss verkligen förstå detta, när han om sina tjänare-av vilka han älskades med sådan omåttlig kärlek-sade, att de önskade hålla fast vid hans kött. I det de gav uttryck för den stora kärlek de ägde, sade de: Vem vill ge oss av hans kött, så att vi kan bli fullbordade? Så mycket mer har Kristus gjort även detta för att sporra oss till ännu större kärlek. Och för att visa den kärlek han hade till oss, har han gjort det möjligt, för dem som önskar det, att inte endast se upp till honom utan att även vidröra honom och fästa sina tänder vid hans kött och at förenas med honom. Kortfattat innebär det att fullborda all deras kärlek. Låt oss då komma tillbaka från det bordet lika lejon, som utandas eld och så skrämma djävulen samt förbli aktsamma på vårt huvud och den kärlek han visat oss.
En mer utförlig lista på tidiga kristna skrifter finns i detta ämne.
Sammanfattning
Tron på realpresensen är en universell och mångårig lära i katolska kyrkan. Det innebär, att hon lärt detta överallt och alltid alltifrån sin födelse vid Herrens genomborrade sida och fram till nuvarande dag. Ingen kristen förnekade detta under det första årtusendet. Det var först på 1000talet någon över huvud taget förnekade det. Kyrkan svarade genast med att åter hävda den mångåriga läran genom att försvara det hon mottagit från Herren. Det var inte förrän genom den protestantiska reformationen femton århundraden efter Kristi död förkastandet av realpresensen fick något bifall av någon betydelse. Den Heliga Skrift har skyddat majoriteten av världens troende (katoliker och ortodoxa) från misstag i detta avseende. (Det är också värt att notera, att inte alla protestanter förnekar realpresensen).
översatt av Gunilla Gren med uttryckligt tillstånd från Augustinska klubben vid Columbia Universitet, 1966.augustine@columbia.edu
Modifikation
Utkast 1995 (John Keck)
Några citat är bidrag från kyrkofäderna (Claudio J Urbano) , andra härrör från f John Waiss.
Första versionen december 1995. Senast modifierad 2 februari 1997.
