Dopet

Dopets nåd

Ett av huvudargumenten hos några tidiga protestanter och deras avkomlingar idag är, att dopet endast är ett tecken. Meningen är, att det symboliserar, att någon blir kristen. Men sakramentet (eller förordningen som de säger) gör ingenting för själen. Det varken pånyttföder eller meddelar nåd. Denna föreställning, som trots att den nu är nästan femhundra år gammal, skulle ha drabbat de tidiga kyrkofäderna som ett kätteri gentemot Guds nåd i dopet.

Utan undantag lärde de tidiga fäderna, att dopet är en nyckel Gud använder för att förmedla sin nåd till oss. De erkände alla Bibelns undervisning, att " några få, d v s åtta personer, räddades i arken genom vatten. Dopet, som motsvarar detta, räddar er nu, inte från smuts på kroppen men som en vädjan till Gud om ett gott samvete genom Jesu Kristi uppståndelse" (1 Pet 3:20).

Den protestantiske forskaren i tidig kyrkohistoria J N D Kelly skriver: : "Från början var dopet den allmänt accepterade riten för tillträde till Kyrkan... Vad dess betydelse beträffar ansågs det alltid förmedla förlåtelse av synder... Vi nedstiger 'döda' till vattnet och kommer upp igen 'levande'. Vi mottar en vit klädnad, som symboliserar Anden...Anden är Gud själv, som bor i den troende, och det liv som blir följden är en återskapelse. Före dopet...var vårt hjärta en boning åt demoner...men dopet förser oss med vapen för vår andliga strid" (Tidiga kristna läror 193)

Barnabas' brev

"Beträffande dopet har vi vittnesbörd från Skriften, att Israel ville vägra att ta emot det bad som ger förlåtelse för synder och ville sätta upp en egen ersättning istället (Jer 22:13, Jes 16:1). (Barnabas' brev 11:1).

Hermas

" 'Jag har hört, min herre, sade jag, 'från någon lärare, att det inte finns någon ånger utom den som ägde rum, när han gick ner till vattnet och fick förlåtelse för sina tidigare synder.' Han sade till mig: 'Du har hört rätt, ty så är det' " (Herden 4:3:1).

Ignatius av Antiokia

"Låt ingen av er förvandlas till desertör. Låt ert dop bli er vapenrustning, er tro er hjälm, er kärlek ert spjut, ert fördragsamma tålamod er rustning". (Brev till Polycarpus, år 110).

Andra Clemensbrevet

"Ty om vi gör Kristi vilja, skall vi finna ro. I annat fall kommer ingenting att rädda oss från evigt straff, om vi inte lyder hans bud... Med vilken förtröstan skall vi gå in i Guds rike, om vi inte bevarar vårt dop rent? Eller vem skall vara vår advokat, om vi inte befinns ha heliga och rättfärdiga gärningar?' (Andra Clemensbrevet 6:7).

Justinus Martyren

"Var och en som är övertygad och tror, att det de har undervisats och fått höra av oss är sanning och som lovar att leva i överensstämmelse med detta, får undervisning om att be och

bönfalla Gud genom fasta för att få förlåtelse för sina tidigare synder. Detta sker medan vi ber och fastar tillsammans med dem. Sedan leds de genom oss till en plats, där det finns vatten och de pånyttföds med samma pånyttfödelse som vi själva har pånyttfötts. 'I Guds namn, i Herrens och alltings Faders namn, och i vår Frälsares Jesu Kristi namn, och i den helige Andes namn, mottar de dopets bad. Ty Kristus sade: 'Om ni inte föds på nytt, kan ni inte komma in i himmelriket' " (Första Apologin 61:14).

Theophilus av Antiokia

"Dessutom är det så, att de ting som skapades av vatten välsignades av Gud, så att detta också kunde bli ett tecken på, att människor också i framtiden kunde ta emot ånger och förlåtelse för synder genom vatten och pånyttfödelsens bad för alla som håller sig till sanningen och föds på nytt och mottar välsignelse från Gud" (Till Aotolycus 12:16, år 181).

Clemens av Alexandria

"När vi har döpts, är vi upplysta. Då vi blir upplysta, bli vi adopterade som söner. Då vi har adopterats som söner blir vi fullkomliga. Då vi har blivit fullkomliga blir vi odödliga...'och söner till den Allra högste' (Ps 82:6). Detta verk kallas omväxlande nåd, upplysning, fullkomning och bad. Det är ett bad, varigenom vi renas från synder, en nådegåva varigenom straffen beroende på våra synder blir efterskänkta, en upplysning varigenom vi skådar frälsningens heliga ljus" (Läraren för barn 1:6:26:1, år 191).

Tertullianus

"Till glädje är vårt sakrament i vatten. Genom det blir vi fria och får tillträde till det eviga livet genom att tvätta bort synderna från vår tidigare blindhet...Men en orm från det gnostiska kätteriet, nyligen hemmastadd i det här kvarteret, har kört iväg ett stort antal människor med sin högst förgiftade lära. Hon framför som sitt första syfte att förstöra dopet. Detta är helt i överensstämmelse med hennes natur, ty ormar och giftiga sådana...lever i allmänhet själva på ofruktbara och vattenlösa platser. Men vi små fiskar är, efter exempel från vår store Fisk, Jesus Kristus, födda i vatten. Inte heller har vi någon säkerhet på annat sätt än genom att ständigt vistas i vatten. Så den högst monstruösa varelsen, som inte hade någon rätt att lära ut ens en sund lära, visste mycket väl, hur den skulle döda de små fiskarna-- genom att ta dem bort från vattnet!" (Dop 1, år 203).

Tertullianus

"Dopet självt är en kroppslig handling, varigenom vi doppas i vattnet, medan dess effekt är andlig. Därigenom befrias vi från våra synder" (ibid 7:2).

Hippolytus

"Och biskopen skall lägga sin hand på dem (som nyss döpts) och åkalla Gud och säga: 'O Herre Gud, som räknade dessa värdiga att förtjäna förlåtelse för synder genom pånyttfödelsens bad, gör dem värdiga att fyllas av din helige Ande och sänd dem din nåd i konfirmationen, så att de kan tjäna dig enligt din vilja"(Apostoliska Traditionen 22:1, år 215).

Cyprianus av Karthago

"Medan jag låg i mörker... föreföll det mig verkligen mycket svårt och mödosamt att tro..., att gudomlig nåd utlovats för min frälsning, så att vem som helst kunde pånyttfödas och snabbt föras till ett nytt liv genom bad i det frälsande vattnet och kasta av det han tidigare hade.

Och trots att kroppens struktur förblev som den var, kunde han förändra sig själv i själ och ande...Men efteråt, när fläckarna från mitt tidigare liv hade tvättats bort med hjälp av pånyttfödelsens bad vällde ett ljus från ovan ut över mitt luttrade och nu rena hjärta. Efteråt gjorde en andra födelse genom Anden, som andades från himlen, mig till en ny människa" (Till Donatus 3).

Origenes

"Från apostlarna mottog kyrkan traditionen att ge dopet även till barn. Ty apostlarna, som anförtroddes de gudomliga mysterierna, visste, att det hos var och en fanns medfödda fläckar av synd, vilka tvättas bort genom vatten och Anden" (Kommentarer till Rom 5:9), år 248).

Aphraahat, den persiske vise mannen

"Från dopet tar vi emot Kristi Ande. I samma ögonblick som prästerna åkallar Anden, öppnas himlen, och han stiger ned och vilar på vattnet och de som döps ikläds honom. Anden är frånvarande från alla som fötts i köttet, tills de kommer till pånyttfödelsens vatten, och då tar de emot Helig Ande... I den andra födelsen, genom dopet, tar de emot den Helige Ande" (Avhandlingar 6:14:4, år 340).

Cyrillus av Jerusalem

"Om en människa inte tar emot dopet, får hon ingen frälsning. Enda undantaget är martyrerna, som även utan vatten tar emot dopet, ty Frälsaren kallar martyrium ett dop (Mark 10:38)...Du går du ner till vattnet bärande på dina synder. Men nedkallandet av nåd sätter sigill på din själ och tillåter inte, att du efteråt uppslukas av någon fruktansvärd drake. Du går ned död i dina synder, och du kommer upp levandegjord i rättfärdighet" (Katekesföreläsningar 3:10,12, år 350).

Basilius den store

"För fångar är dopet att bli friköpt. Det är förlåtelse för synderna, syndens död, pånyttfödelse av själen, en glänsande klädnad, ett obrytbart sigill, en triumfvagn till himlen, en konungslig beskyddare, en adoptionsgåva" (Predikningar om moraliska och praktiska ämnen 13:5, år 379).

1 Konciliet i Konstantinopel

"Vi tror...på ett dop till syndernas förlåtelse" (Nicenska trosbekännelsen), år 381).

Ambrosius av Milano

"Herren döptes, inte för att själv renas men för att rena vattnet, så att det vatten som renades av Kristi kött, det som inte kände till någon synd, kunde få dopets makt. Vem som än kommer för att tvättas av Kristus lägger därför sina synder åt sidan" (Kommentar till Luk 2:83, år 389).

Augustinus

"Det är en utmärkt sak, att de puniska kristna i norra Afrika inte kallar dopet, frälsningen och Kristi kropps sakrament för något annat än livet. Varifrån härstammar detta annat än från en gammal och, som jag förmodar, apostolisk tradition, vari Kristi kyrkor menar det vara viktigt, att det utan dop och deltagande i Herrens bord är omöjligt för någon människa att vare sig nå Guds rike eller frälsning och evigt liv. Detta är också Skriftens vittnesbörd" (Förlåtelse och syndens rättvisa lön och Dop av barn 1:24:34, år 412).

"Dopets sakrament är helt säkert pånyttfödelsens sakrament" (ibid 2:27:43).

"Dopet tvättar bort absolut alla våra synder, såväl i handling, ord och tanke, som arvsynd eller senare tillkoma, och kända eller okända man ådragit sig" (Mot två brev av pelagianerna, år 420).

"Detta är betydelsen av dopets stora sakrament, vilket firas bland oss: Alla som erhåller denna nåd dör därigenom från synden-- liksom Jesus själv sägs ha dött från synden, eftersom han dog i köttet (d v s 'i likhet med synden')-- och de blir därigenom levande genom att födas på nytt i dopets källa, precis som han uppstod igen från graven. Så är fallet oberoende av kroppens ålder. Ty vare sig det är ett nyfött barn eller en skröplig gammal man-- eftersom ingen skulle förvägras dopet-- så finns det ingen som inte dör från synden i dopet. Barn dör endast från arvsynd. Vuxna dör från alla de synder de begått genom sitt onda leverne och från den börda de fört med sig vid födelsen" (Handbok om tro, hopp och kärlek 13 (41), år 421).

Hieronymus

"Detta myckna måste du veta, att dopet förlåter tidigare synder, men det garanterar inte framtida rättfärdighet, som bibehålls genom arbete och flit och som alltid och framför allt beror på Guds nåd" (Dialog mot pelagianerna 3:1, år 415)

Cyrillus av Alexandria

"Dopet renar oss från allt som befläckar och gör oss till Guds heliga tempel" (Homilior om Luk 22:8, år 430).

Sechnall från Irland

"S:t Patrick proklamerar djärvt för de irländska stammarna Herrens namn. Det är Herren som ger evigt liv genom frälsningens bad. Han ber dagligen till Gud för deras överträdelser. För deras skull frambär han också värdiga offer" (Hymn till lovprisning av S:t Patrick 13, år 444).

översättning är gjord med uttryckligt tillstånd från Catholic Answers.