Dopet

Dopets nödvändighet

De kristna har alltid tagit Bibeln på orden, när den förkunnar: "Dopet...räddar er nu, vilket inte innebär, att kroppens görs ren från smuts, utan att man med gott samvete vänder sig till Gud. Och ni räddas genom att Jesus Kristus har uppstått" ( 1 Pet 3:20-21, jfr Apg 2:38, 22:16, Rom 6:3-4, Kol 2:11-12)

Sålunda skrev de tidiga kyrkofäderna i den nicenska trosbekännelsen (år 381): "Vi tror på ett dop till syndernas förlåtelse."

Och Katolska Kyrkans Katekes lär: "Herren själv framhåller att dopet är nödvändigt för frälsningen (Joh 3:5)...Dopet är nödvändigt för frälsningen, för dem vilka evangeliet har förkunnats för och som har haft möjligheten att be om detta sakrament (Mark 16:16)" (KKK 1257).

Det kristna erkännandet, att dopet är nödvändigt för frälsningen, är så starkt, att även den protestantiske Martin Luther erkände detta. Han skrev: "Dopet är ingen inget mänskligt påfund, utan det har instiftats av Gud själv. Dessutom är det så högtidligt och strikt anbefallt, att vi måste döpas. I annat fall kan vi inte räddas. Vi skall inte betrakta det som något likgiltigt som detta att ta på sig nya röda kläder. Det är av största betydelse, att vi betraktar dopet som ypperligt, underbart och upphöjt" (Stora katekesen 4:6).

Likväl har kristna alltid erkänt, att nödvändigheten av vattendop är en normativ snarare än absolut nödvändighet. Det finns undantag, och det är möjligt att räddas genom "blodsdop" (martyrium för Kristus" eller genom "önskan om dop" (d v s en medveten eller omedveten önskan om dop).

Sålunda framhåller Katolska Kyrkans Katekes: "De som lider döden på grund av tron, katekumenerna och alla de som utan att känna till kyrkan ändå handlar genom inspiration från nåden och uppriktigt söker Gud och bemödar sig om att göra hans vilja, blir frälsta även om de inte har tagit emot dopet" (KKK 1281;. Frälsning för odöpta barn är alltså möjlig genom detta system; jfr KKK 1260-1, 1283).

Som följande citat från kyrkofäderna visar, har de kristna alltid trott på den normativa nödvändigheten av vattendop, med möjlighet till dop på grund av önskan eller genom blod.

Hermas

" 'Jag har hört av någon annan lärare, min herre', sade jag till Herden, 'att det inte finns någon annan ånger utom den som ägde rum, när vi gick ner till vattnet och fick förlåtelse för våra tidigare synder.' Han sade till mig: 'Du har hört rätt, ty så är det' " (Herden 4:3:1-2, år 80).

Justinus Martyren

Så många som är övertygade och tror, att det vi kristna lär och säger är sant , och som åtar sig att leva i enlighet därmed...och förs till oss och pånyttföds, på samma sätt som vi själva pånyttföds. Ty i Guds namn, i Faderns och universums Herres namn och i vår Frälsares Jesu Kristi namn och i den Helige Andes namn, mottar de bad i vatten. Ty Kristus sade också: "Den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike' (Joh 3:5)" (Första Apologin 61, år 151).

Tertullianus

"Till glädje är vårt sakrament genom vatten. I det blir vi fria, genom att synderna tvättas bort från vår tidigare blindhet, och vi får tillträde till evigt liv... Men en orm från det gnostiska kätteriet, nyligen hemmastadd i det här kvarteret, har kört i väg ett stort antal med sin förgiftade lära. Hon framför som sitt första syfte att förstöra dopet. Detta är helt i överensstämmelse med naturen, ty ormar och giftiga sådana...lever i allmänhet själva på ofruktbara och vattenlösa platser. Men vi små fiskar är, efter exempel från vår store fisk, Jesus Kristus, födda i vatten. Inte heller har vi någon säkerhet på annat sätt än genom att ständigt vistas i vatten. Så den högst monstruösa varelsen, som inte hade någon rätt att lära ut ens en sund lära, visste mycket väl hur den skulle döda de små fiskarna-- genom att ta dem bort från vattnet!" (Dop 1, år 203).

Tertullianus

"Utan dop kan inte frälsning uppnås av någon" (ibid 12).

Tertullianus

"Vi har verkligen en andra dopkälla, som är ett med det förra (vattendopet): nämligen det i blod om vilket Herren säger: 'Jag måste döpas med ett dop' (Luk 12:50), när han redan hade döpts. Han hade, som Johannes skrev, kommit genom vatten och blod (1 Joh 5:6), så att han kunde döpas med vatten och förhärligas med blod...Detta är det dop som kan ersätta det i källan, då detta inte blivit mottaget, och som återställer det, då det gått förlorat" (ibid 16).

Hippolytus

"Kanske någon kommer att fråga: 'Vad befrämjar det fromheten att bli döpt?' För det första att du kan göra det som verkar vara gott inför Gud; Vidare att du föds igen av vatten till Gud, så att du kan byta ut din första födelse, som härrörde från sexuellt begär, och nu kan uppnå frälsning, något som annars skulle vara omöjligt. Ty profeten har bedyrat för oss: 'Amen, säger jag er, om ni inte föds på nytt med levande vatten i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, kan ni inte komma in i himmelriket. ' Fly därför till vattnet, ty detta allena kan utsläcka elden. Den som inte vill komma till vattnet för med sig en vanvettets ande, som orsakar, att han inte kan komma till det levande vattnet för sin egen frälsning" (Homilior 11:26, år 217).

Origenes

"Det är inte möjligt, att ta emot förlåtelse för synderna utan dop" (Uppmaning till martyrerna 30, år 235).

Cyprianus av Karthago

"Dopet som offentligt vittnesbörd (önskan) och i blod kan inte dra nytta av en heresi för att nå frälsning, ty det finns ingen frälsning utanför kyrkan." (Brev 72 (73):21, år 253).

Cyprianus av Karthago

"Katekumener, som lider martyrium, berövas inte dopets sakrament. Snarare blir de döpta med det mest ärorika och största blodsdop, om vilket Herren har sagt, att han hade ett annat dop, som han själv skulle döpas med (Luk 12:50)" (ibid 72 (73):22).

Cyrillus av Jerusalem

"Om någon människa inte tar emot dopet, får hon ingen frälsning. Det enda undantaget är martyrerna, som kan motta kungariket även utan vatten...Ty Frälsaren kallar martyrium ett dop, när han säger: 'Kan du dricka den kalk, som jag dricker, och döpas med det dop, som jag skall döpas med (Mark 10:38)?' Martyrerna bekänner verkligen också genom att göras till ett spektakel för världen, såväl för änglar som för människor (1 Kor 4:9)" (Katekesföreläsningar 3:10, år 350).

Gregorius av Nazians

"Utöver de dop, som förknippas med Mose, Johannes och Jesus, känner jag också till ett fjärde dop, det genom martyrium och blod, varigenom Kristus själv också döptes. Detta är långt mer majestätiskt än de andra, eftersom det inta kan befläckas av senare synder" (Oration om de heliga ljusen 39:17, år 381).

Påven Siricius

"Det skulle syfta till våra själars förstörelse, om vi vägrade den räddande dopkällan för dem som sökte den, om någon av dem skulle gå hädan och gå miste om kungariket och det eviga livet" (Brev till Himerius 3, år 385).

Johannes Chrysostomos

"Bli inte förvånad, att jag kallar martyrium ett dop, ty också här kommer Anden i stor hast och där finns borttagande av synder och en underbar och rening i själen, och precis som de som döps tvättas i vatten, så tvättas de som blir martyrer i sitt eget blod" (Lovprisning över S:t Luk 2, år 387).

Ambrosius av Milano

"Men jag hör dig klaga över att kejsare Valentinian inte hade mottagit dopets sakrament. Tala om för mig, vad vi annars kan ha utom viljan till det, begäret efter det? Han hade också just nu denna önskan, och den började efter det att han kommit till Italien, och för en kort tid sedan uttryckte han, att han önskade bli döpt av mig. Hade han då inte den nåd han önskade? Hade han inte det han ivrigt sökte? Säkerligen mottog han den, eftersom han sökte den. Vad annars betyder detta: 'Men den rättfärdiges själ skall få vila, om han också dör i förtid (Vish 4:7)'? (Sympati vid Valentinians död, år 392).

Augustinus

"Det finns tre sätt på vilka synderna blir förlåtna: i dopet, i bönen och i den större botgöringens ödmjukhet. Likväl förlåter Gud inte synder, utan att vi blir döpta" (Predikningar till katekumenerna om tron 7:15, år 395).

Augustinus

"Jag tvekar inte, att ställa den katolska katekumenen, brinnande av gudomlig kärlek, inför en döpt heretiker. även inom katolska kyrkan själv ställer vi den goda katekumenen inför en ond döpt person...Ty Cornelius var även före sitt dop fylld av den Helige Ande (Apg 10:44-48), medan trollkarlen Simon även efter sitt dop var uppblåst av en oren ande (Apg 8:13-19)" (Om dop, Mot donatister 4:21:28, år 400).

Augustinus

"Att dopets värdighet ibland förses med lidande understöds av ett substantiellt argument, som samme välsignade Cyprianus drar från rövarens tillstånd, som trots att han inte var döpt fick höra: 'Idag skall du vara med mig i paradiset' (Luk 23:43). Då jag åter och åter betraktat detta, finner jag att inte endast lidande för Kristi skull kan fylla det som brister i fråga om dop

utan även tro och omvändelse i hjärtat (d v s önskan om dop), om man kanske på grund av tidens omständigheter inte kunde ta sin tillflykt till firande av dopets mysterium" (ibid 4:22:29).

Augustinus

"När vi talar om innanför och utanför i relation till kyrkan, är det hjärtats tillstånd vi måste betrakta och inte kroppens... Alla som är innanför Kyrkan räddas i hjärtat i föreningen med arken (genom önskan om dop)" (ibid 5:28:39).

Augustinus

"Enligt den apostoliska traditionen...fasthöll Kristi kyrkor som något viktigt, att det utan dop och deltagande i Herrens bord är omöjligt för någon människa att vare sig nå Guds rike eller frälsning och evigt liv. Detta är också Skriftens vittnesbörd" (Förlåtelse och syndens rättvisa lön och Dop av barn 1:24:34, år 412).

Augustinus

"De som trots att de inte har mottagit pånyttfödelsens dop dör genom bekännelse till Kristus--dem gagnar detta precis lika mycket till syndernas förlåtelse som om de hade tvättats i dopets heliga källa. Ty han som sade: 'Om någon inte föds på nytt av vatten och Ande, kan han inte komma in i himmelriket' (Joh 3:5), han gjorde ett undantag för dem i det andra påståendet, där han inte mindre allmänt sade: 'Var och en som bekänner mig inför människorna, skall jag också bekänna inför min Fader i himlen' (Matt 10:32)" (Guds stad 13:7, år 419).

Påven Leo I

"Och på grund av den första människans överträdelse befläckades hela människosläktet. Ingen kunde bli fri från den gamle Adams tillstånd utom genom dopets sakrament, som Kristus instiftade. I det finns det inga skillnader mellan de pånyttfödda, såsom aposteln Paulus säger: 'är ni döpta in i Kristus, har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek' ...(Gal 3:27-28)" (Brev 15:10 (11), år 445).

Fulgensius från Ruspe

"Från den tid då vår Frälsare sade: 'Om någon inte föds på nytt av vatten och Ande, kan han inte komma in i himmelriket' (Joh 3:5). Inga kan ta emot himmelriket och det eviga livet utan dopets sakrament utom de som i katolska kyrkan utan dop utgjuter sitt blod för Kristi skull"

(Trons regel 43, år 524).

översättningen  är gjord med uttryckligt tillstånd från Catholic Answers.