Bikten

Försoningens sakrament

Är alla våra synder, de som har begåtts, de som begås och de som ska begås, förlåtna en gång och för alltid, när vi blir kristna? Inte enligt Bibeln eller de tidiga kyrkofäderna. Skriften påstår inte på något ställe, att våra framtida synder blir förlåtna. Istället undervisar den oss om hur vi skall bedja.

Det medel varigenom Gud förlåter dem är bikten.

Mindre (eller veniala) synder kan bekännas direkt inför Gud, men för allvarliga eller dödliga synder, som sönderkrossar det andliga livet i själen har Gud instiftat en annan procedur, det sakrament som populärt kallas bikten: botgöring eller försoning.

Detta sakrament har sitt upphov i det uppdrag Gud gav till Kristus i hans kapacitet på jorden som Människosonen att gå och förlåta synder (jfr Matt 9:6).

Efter sin uppståndelse överflyttade Jesus sitt uppdrag att förlåta synder till sina ministrar (apostlar) och sade till dem:

Eftersom det inte är möjligt att bekänna alla de många dagliga eller mindre synder människor begår, så vet vi att den sakramentala försoningen behövs endast vid allvarliga eller dödliga synder, men den är något som behövs. Annars skulle inte Kristus ha anbefallt detta sakrament.

Under tidens lopp har de former under vilka detta sakrament har förvaltas ändrats. I den tidiga kyrkan bekändes ofta offentliga synder (t ex avfall från tron) offentligt i kyrkan, även om privat bikt för en präst alltid var ett alternativ för privat begångna synder. Likväl var bikt inte endast något som ägde rum i tystnad enbart inför Gud, utan något som ägde rum "i kyrkan", vilket Didaché (år 70) antyder.

Botgöringen som finns innefattad i sakramentet tenderade också att utföras före snarare än efter absolutionen, och den tenderade att bli mycket allvarligare än den är i dag (t ex 10 års botgöring för att ha utfört abort).

Men grunderna för sakramentet har alltid funnits, vilket följande citat från de tidiga kyrkofäderna avslöjar. Av särskild betydelse är deras erkännande, att en syndare måste mottaga bikt och absolution, innan han mottar den heliga kommunionen, ty "var och en som äter brödet eller dricker Herrens kalk

på ett ovärdigt sätt har gjort sig skyldig till att profanera Herrens kropp och blod" (1 Kor 11:27).

Didaché

"Bekänn dina synder i kyrkan, och gå inte till din bön med ett dåligt samvete. Detta är vägen till livet...

Kom tillsammans på Herrens dag, byt bröd och tacka sedan ni har bekänt era överträdelser, så att ert offer kan bli rent" (Didaché 4:14, 14:1, år 70).

Barnabas' brev

"Du skall döma rättskaffens. Du skall inte åstadkomma en splittring, men du skall bringa fred mellan dem som strider genom att föra dem samman. Du skall bekänna dina synder. Du skall inte gå till bönen med dåligt samvete. Detta är vägen till ljuset. (Barnabas' brev 19, år 74).

Ignatius av Antiokia

"Ty så många som tillhör Gud och Jesus är också med biskopen. Och så många som återvänder till kyrkans enhet genom utövande av bikten skall också tillhöra Gud, så att de kan leva i enlighet med Jesus Kristus" (Brev till församlingen i Filadelfia 3, år 110).

"Ty där det finns söndring och vrede, där bor inte Gud. Till alla dem som ångrar sig, ger Gud förlåtelse, om de i botgöring omvänder sig till enhet med Gud och till gemenskap med biskopen" (ibid 8).

Irenaeus av Lyon

"De gnostiska lärjungarna till Markus har vilselett måna kvinnor...Deras samveten har brännmärkts som med ett hett järn. Några av dessa kvinnor har gjort en offentlig bikt, men andra har skämts över att göra detta, och i tystnad har de, som om de själva undandrog sig från hopp om livet med Gud, antingen helt avfallit eller tvekat mellan två vägar" (Mot heresier 1:22, år 189).

Tertullianus

"Beträffande bikten flyr några härifrån som om det var ett avslöjande av dem själva, eller så uppskjuter de den dag efter dag. Jag antar, att de är mer uppmärksamma på ärbarhet än på frälsning, likt dem som ådrar sig en sjukdom i de mer skamliga delarna av kroppen och undviker att ge sig till känna för läkarna. Och sålunda förgås de tillsammans med sin blyghet" (Ånger 10:1, år 203).

"Kyrkan har makten att förlåta synder. Detta erkänner jag och tilldömer" (ibid 21).

"Jag hör, att det även har offentliggjorts ett edikt...Den store 'pontifen', d v s biskopen bland biskopar (d v s påven) utfärdat ett edikt: 'Jag efterskänker, dem jag ålagt botgöring, deras synder såväl äktenskapsbrott som otukt" (ärbarhet 1, år 220).

Hippolytus

"Biskopen som utför ordinationen av den nye biskopen skall be: Gud och Fader till vår Herre Jesus Kristus...Utgjut nu den makt som kommer från dig, från din konungsliga ande, som du gav till din älskade Son, Jesus Kristus och som han tilldelade sina heliga apostlar...och ge denne din tjänare, som du har utvalt till episkopatet, makten att föda din heliga hjord och att utan klander tjäna som din överstepräst att natt och dag ministrera det som innebär att utan uppehåll åstadkomma försoning inför ditt ansikte och att till dig offra gåvorna i din heliga Kyrka och att genom anden i det översteprästerliga ämbetet ha auktoriteten att förlåta synder i enlighet med din befallning" (Apostoliska Traditionen 3, år 215(.

Origines

"En slutlig metod för förlåtelse, ehuru ansträngande och arbetsam, är efterskänkandet av synder genom botgöringen, när syndaren...inte ryggar tillbaka för att tillkännage sin synd inför en Herrens präst och från att söka medicin, enligt det sätt som fanns hos honom som sade: 'Inför Herren vill jag anklaga mig själv för min orättfärdighet' "(Homilior till Leviticus 2:4, år 248).

Cyprianus av Karthago

"Aposteln vittnar på samma sätt och säger: '...Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod' (1 Kor 11:27). Men den obotfärdige försmår och föraktar alla dessa varningar. Innan deras synder har försonats, innan de har biktat sitt brott, innan deras samvete har renats i ceremonin och genom prästens hand...gör de våld på hans kropp och blod, och med sina händer och sin mun syndar de mot Herren mer än när de förnekade honom"( Syndarna 15:1).

" O hur mycket större tro och hälsosam fruktan har de som...bekänner sina synder för Guds präster på ett rättframt sätt och som i sorg gör en öppen samvetsdeklaration...Jag bönfaller er bröder, låt alla som har syndat bekänna sin synd, medan de fortfarande är i denna världen, medan deras bikt tillåts, och medan gottgörelsen och förlåtelsen genom prästerna fortfarande behagar Herren" (ibid 28)

"Syndare kan göra botgöring för en bestämd tid och i enlighet med disciplinens regler komma till offentlig bikt och genom biskopens och prästernas hand mottaga rätten att gå till kommunion. Men nu har några, vars botgöringstid fortfarande inte fullbordats... har fått tillstånd att gå till kommunionen, och deras namn har presenterats, och medan botgöringen fortfarande inte har utförts, och bikten ännu inte har gjorts och biskopens och prästernas händer ännu inte har lagts på dem, så har eukaristin givits åt dem trots att det är skrivet: 'Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig' (1 Kor 11:27)" (Brev 9:2, år 253).

"Och tänk inte, käraste broder, att vare sig brödernas mod kommer att förminskas eller att martyriet kommer att saknas av detta skäl, att botgöringen mildras för syndarna, och att hopp om frid (d v s absolution) erbjuds den botfärdige...ty för äktenskapsbrytare ges även tid för ånger genom oss, och frid ges" (ibid 51 (55):20).

"Men jag undrar över att några är så envisa, att de inte tror att ånger förunnas dem som försyndat sig eller som antar, att förlåtelse nekas den botfärdige, när det står skrivet: 'Tänk på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr' (Upp 2:5), vilket säkerligen sägas om någon som uppenbart fallit och som Herren uppmanar att stå upp igen genom sina gärningar(botgöring), ty det står skrivet: 'Allmosor befriar från döden' (Tob 12:8)" (ibid 51 (55):22).

Aphraahat den persiske vise personen

"Ni präster då, som är lärjungar till vår berömde läkare, ni bör inte neka ett botande för dem som är i behov av helande. Och om någon avslöjar sin skada för er, ge honom då ångerns bot. Och den som skäms för att låta sin svaghet bli känd må ni uppmuntra, så att han inte döljer den för er. Och när han har avslöjat den för er, låt den då inte bli offentlig, på det att inte härigenom den oskyldige må anses som skyldig av våra fiender och av dem som hatar oss" (Avhandlingar 7:3, år 340).

Baslilius den store

"Det är nödvändigt att bekänna våra synder för dem som har anförtrotts att dela ut Guds mysterier. De som fordom gjorde botgöring har befunnits ha gjort det inför helgonen. Det står skrivet i Evangeliet, att de bekände sina synder för Johannes Döparen (Matt 3:6), men i Apostlagärningarna (Apg 19:18) bekände de inför apostlarna" (Regler som behandlas kortfattat 288, år 374).

Johannes Chrysostomos

"Präster har mottagit en makt, som Gud varken har givit åt änglar eller ärkeänglar. Det sades till dem:

'Det ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och det ni löser skall vara löst'. Timliga makthavare har verkligen makt att binda; men de kan endast binda kroppen. I kontrast till detta kan prästerna binda med ett band som gäller själva själen och som överträffar t o m himlarna. Gav Gud dem inte alla himmelsk makt? 'Dem vars synder ni skall förlåta,' säger han, 'de är förlåtna. Dem vars synder ni skall kvarhålla, de är kvarhållna.' Vilken större makt än denna finns? Fadern har givit all dom åt Sonen. Och nu ser jag Sonen placera all sin makt i människors händer (Matt 10:40, Joh 20:21 Prästämbetet 3:5, år 387).

Ambrosius av Milano

" Åt dem som har getts makten att binda och lösa, är det klart, att antingen menas båda, eller så står det klart, att det inte menas någon. Båda är menade åt Kyrkan, ingendera är menade åt heresin. Ty denna makt har endast garanterats prästerna" (Botgöring 1:1, år 388).

Hieronymus

"Om ormen, djävulen, biter någon i hemlighet, så smittar han denna person med syndens gift. Och om personen, som har blivit biten, håller tyst och inte gör bot och inte vill bekänna sitt sår, då kan inte hans broder och hans mästare, som har absolutionens ord, vilket vill bota honom, hjälpa honom" (Kommentar till Predikaren 10:11, år 388)

"Vi läser i Leviticus om de spetälska. Det står där, att de får befallning att visa sig för prästerna, och om de har spetälska, då skall de förklaras orena av prästerna...Precis som prästerna i Gamla Testamentet gör de spetälska rena eller orena, binder eller löser biskopen eller presbytern i Nya Testamentet inte dem som är oskyldiga eller skyldiga, men på grund av sitt ämbete så vet de, när de har hört skilda slag av synder, vad som skall bindas och vad som skall lösas" (Kommentar till 3:16:19, år 398).

Augustinus

du har blivit döpt, håll dig då till ett gott liv i Guds bud, så att du kan bevara dopet ända till slutet. Jag talar inte om för dig, att du skall leva här utan synd, ty det finns mindre synder som kan inte kan klara sig utan i detta livet. Dopet instiftades för alla syndare. För lätta synder, utan vilka vi inte kan leva, instiftades bönen...Men begå inte dessa synder på grund av vilka du måste skiljas från Kristi kropp. Döda tanken! Ty dem du ser utföra botgöring har begått brott, antingen äktenskapsbrott eller något annat avskyvärt. Det är därför de utför botgöring. Om deras synder vore lätta, skulle daglig bön vara tillräcklig att utplåna dem...I kyrkan finns det därför tre sätt på vilka synderna kan förlåtas: i dopet, i bönen och i den större botgöringen ödmjukhet" (Predikan för katekumenerna om tron 7:15, 8:16, år 395).

"Jag inser, vad den som lever utan självbehärskning kan säga:...att om en man anklagar sin fru för äktenskapsbrott och dödar henne, så får denna synd, eftersom den är avslutad och inte är varaktig hos honom (d v s eftersom han inte fortsätter att begå den), om den har begåtts av en katekumen, absolution genom dopet, och om den har begåtts av någon som är döpt, helas den genom botgöring och försoning" (Giftermål utsatta för äktenskapsbrott 2:16:16, år 419).

S:t Patrick

"Mördaren Coroticus...fruktar varken Gud eller hans präster, vilka Gud har utvalt och vilka han har gett den högsta, gudomliga och suveräna makten, att de som de binder på jorden skall vara bundna i himlen" (Brev till Coroticus' soldater, år 452).

Påven Leo I

Beträffande botgöringen står det klart, att vad som krävs av de troende inte är ett erkännande av de individuella syndernas natur, vilka har skrivits i en liten bok, som skall läsas offentligt, eftersom det är tillräckligt, att samvetets tillstånd görs känt för prästerna ensamma i hemlig bikt" (Magna indign 2, år 459).

översättningen  är gjord med uttryckligt tillstånd från Catholic Answers.
Till KATOLIKnu