Hadis och Sunnah

Några av oss möttes för att utbyta berättelser från Hadith. En man sade: "Tillräckligt av detta!. Hänvisa till Guds Bok." Imran b.Husain sade: "Du är en dåre! Finner du bönerna förklarade i detalj i Guds Bok? Eller fastan? Koranen hänvisar endast till dem i allmänna termer. Det är Sunnah som tillhandahåller detaljerad förklaring". ("L'tibar av al Hamdani).

Hadis eller Hadith är samlingen av biografiska berättelser om uttalanden, seder och handlingar hos Muhammed och hans följeslagare. De reflekterar även över vad Muhammed anbefallde och tolererade i sin närvaro eller förbjöd.

I inledningen till Mishkat, en samling Hadis, läser vi:

"Jag har lämnat dig två ting och du kommer inte att begå något felsteg så länge du håller fast vid dem. Det ena är Guds Bok och det andra Lagen (Sunnah) hos hans profet." (Mishkat 1:120).

"Var och en som lyder mig (dvs. Muhammed) skall gå in i paradiset, och var och en som är olydig mot mig har förvisso förkastat sanningen. " (Mishkat 1:97).

"Den som söker Koranen skall söka 'Sunnah', ty detta är kommentar till Koranen och dess förklaring. Gabriel (ängeln) uppenbarade 'Sunnah' för profeten, liksom han uppenbarade Koranen för honom". (ibid).

"Från ovanstående verser, traditioner och uttalanden från teologer är det nu utom allt tvivel, att alla muslimer, vilka åldrar och trakter de än tillhör, nödvändigtvis måste följa sin helige profets Hadis." (ibid)

"Det som Guds profet har gjort olagligt är likt det som Gud själv har gjort sådant."

"Sannerligen, det bästa ordet av Allah och den bästa regeln i livet är den som har utdelats av Muhammed."

Sunnah (eller Sunnat) och Hadis är tekniskt synonyma termer, men Sunnah "inbegriper Muhammeds handlingar och bruk." (Sahih Muslim Introduction). 'Det är sålunda ett konkret realiserande, en påtaglig form och ett faktiskt förkroppsligande av Allahs vilja…" (ibid). Bokstavligt innebär det en "stig", "väg", ett "sätt att leva".

Om Muhammed anses ha gjort någonting, är det "Sunnah" för hans efterföljare. Detta gäller även i den negativa innebörden: om Muhammed förkastade eller fördömde någonting, är det förbjudet för alla muslimer.

I Hadis söker muslimen vägledning för sina handlingar i varje aspekt av det dagliga livet. Att efterlikna Muhammeds uttalanden och handlingar är för muslinen det säkraste sättet att leva ett liv som behagar Allah. Därför söks frälsningen genom att så grundligt som möjligt efterlikna livet hos profeten, som anses vara den störta av alla mänskliga varelser. De flesta muslimer tror att Muhammeds liv och vardagliga tal inspirerades av själva Koranen. Nykter granskning kommer emellertid att utså tvivel om pålitligheten hos Hadis. Här ges ett exempel: Abu Da'ud, en av dem som samlade in Hadis, accepterade endast 4 800 traditioner av 500 000 och till och med i sitt noggranna urval, påstår han, att han hade skrivit ned endast "dem som föreföll vara autentiska och dem som nästan var det". (Ibn-Khallikan).

Av 40 000 personer som hade varit behjälpiga att överlämna traditioner erkänner al-Bukhari endast 2 000 som pålitliga auktoriteter. Av 600 000 Hadis hade han valt ut 7 200 , varav ungefär hälften var dubbletter av andra. Urvalet därav gjordes enligt den individuelle insamlarens bedömning.

Han utvalde 1,2% av tillgängliga traditioner drygt 200 år efter det att de upptecknade händelserna ägde rum. (Idag skulle vi vara tvingade att tänka i uttryckssätt från händelser som verbalt hade förmedlats från tiden för författaren Frederik Händel eller Fredrik den store från Preussen).

Vi måste dra slutsatsen att dessa traditioner inte kan återspegla en sann och tillförlitlig bild av Muhammed.

Det faktum att många muslimer insisterar på, att en Hadis endast kan accepteras, om den inte motsäger Koranen understryker vårt problem.

Det finns Hadisu's-sahi, en "genuin tradition" som förmedlats vidare genom sant fromma personer kännetecknade av sin hederlighet. Sedan finns det Hadisu'z-Za'if, som är en "svag tradition". En annan skola delar dem i "förmanade traditioner", "begränsade traditioner" och "genomkorsade traditioner". Ännu en skola delar Hadis i "obestridlig tradition", "välkänd tradition", "sällsynt tradition", "klen tradition" och ett "enkelt uttalande". Allt detta efter det att det omfattande sållats av samlarna!.

Från mängden av traditionssamlare har muslimska forskare valt ut sex av ungefär 1 465 samlingar som varande "korrekta böcker". (Sihahu's-Sittah):

1. al-Bukhari 256 efter Muhammeds flykt till Medina år 622
2. Muslim 261 efter Muhammeds flykt
3. At-Tirmize 279 efter Muhammeds flykt
4. Abu-Da'ud 275 efter Muhammeds flykt
5. Abu-Abdi'r-Rahman 303 efter Muhammeds flykt
6. Abu Abdi'llah Muhammed 273 efter Muhammeds flykt

Dessutom måste man nämna Mishkat (eller "Mishkat-ul-Masaabih"). "som är en samling av högst autentiska uttalanden och handlingar av profeten Muhammed utvalda av de högst pålitliga samlingarna av Hadis litteraturen" av al-Baghawi.

Det teologiska och rättsliga systemet i islam och dess praktiska tillämning baseras sålunda på dessa böcker.

Eftersom endast få människor är säkra på moralen i sina handlingar har det alltid betraktats som ett "bra" sätt att göra det som de flesta människorna gör. Att efterlikna den som var Allahs utvalda profet, som måste ha varit välbehaglig för Allah, är säkert att följa det bästa exemplet. (J.Christensen).

Så varje god muslim följer och söker medan han gör rätta handlingar Allahs ynnest. Som vi såg tidigare höll Muhammed med om och uppmuntrade Sunnah direkt och indirekt.
"Ni har förvisso i Allahs budbärare ett fint mönster i uppförande för var och en vars hopp är Allah och den slutliga dagen."

En kort titt på några traditioner kommer att illustrera vad detta innebär:

"Umar såg i riktning mot den svarta stenen i Mecka och sade: 'Inför Allah vet jag, att du endast är en sten, och att du inte kan ge någon vinst och inte kan vålla någon skada. Om jag inte hade vetat att profeten hade kysst dig, skulle jag inte ha gjort så, men på grund av detta gör jag det' " (Muslim och al-Bukhari i Mishkat III).

Man såg Abd-ullah ibn-Umar rida kamel flera varv runt en viss plats. Som svar på en förfrågan om sitt skäl att göra så, sade han: "Det vet jag inte, jag har bara har sett profeten göra så här". Ahmad-ibn-Hambalville ville inte äta vattenmeloner, ty trots att han visste, att profeten åt dem, visste han inte om han åt dem med eller utan skal eller om han bröt, bet i eller skar dem. Även så var hans handling inte "Sunnah", ty Muhammed åt vattenmeloner!

Muslimer betraktar stolt islam som den "naturliga religionen" i vilken varje aspekt av livet betraktas och regleras: från bön till tandborstning; från pilgrimsfärd till bröllop och barnuppfostran. Mönstret till detta ges till stor del i Hadis. I grund och botten leder detta till underkastelse under en samling hållningsregler snarare än till att komma till hjärtat av den mänskliga betingelsen. För att uttrycka det bibliskt:

Vi skulle vilja klargöra för oss själva: Vi kritiserar inte goda seder! Vi vill inte motarbeta någon att följa ett gott exempel - tvärtom!

Men vi får inte förvänta andliga resultat av detta. Insikten om synd; avskyn mot synd, sann ånger och djup kärlek till Gud är inte ett resultat av att hålla lagar!

Kristna ser inte heller ned på lagarna. Vad skulle vi göra utan lag och ordning i denna redan korrupta och fördärvade värld? Bry er inte om hur otillräckliga och klena dessa lagar ofta är.

I Nya testamentet finner vi, att Guds lag är att älska honom och att älska varandra. Denna kärlek är upptänd, likt varje annan kärleksrelation, genom en uppskattning av objektet för vår kärlek. Denna åter uppkommer från vårt sysslande med den vi älskar - eller önskar älska.

Liksom inom mänskligt förhållande måste vi undersöka, få kontakt, söka information, testa och samtala. I andliga termer innebär detta att syssla med Guds ord och dessutom att tala med honom i bön. Detta innebär mer än att recitera Rak'at sjutton gånger om dagen eller mer. Ingen människa kan ärligt göra anspråk på, att han möjligen kan ha intim kontakt med Gud efter de första tusen gångernas recitation, lika litet som en erfaren sjuksköterska blir berörd av åsynen av blod.

Tillbedjan, andaktsutövning, lovprisning och bön är något som svämmar över i ett kärleksfullt och tacksamt hjärta gentemot Gud. Den som, trots vår syndighet i tanke och gärning, inte kastade oss åt sidan utan är villig att ta emot oss tillbaka till sig själv och att låta sin kärlek regna över oss - allt av nåd, dvs. genom att presentera detta för oss som en oförtjänt gåva - denne kan vi acceptera. Nu kan vi i vår tur överlämna oss själva till honom. Bibeln framställer denna väg i Rom 12:1-2:

Vi låter förstå att det finns två sätt att åstadkomma underkastelse under Gud. Ett är genom fruktan. Jag fruktar följderna av mina handlingar emot fastställda regler och lagar och följaktligen försöker jag att hålla dem. Den relation som finns mellan Gud och människan är i detta fall den som finns mellan Mästaren och slaven. Den andra är baserad på kärlek. Eftersom jag älskar Gud av hela mitt hjärta, finns det inget jag hatar mer än att göra honom besviken, jag hatar synden. Vad han än tycker om, strävar jag att göra, jag brinner efter att behaga honom, liksom han vill behaga mig. Detta är relationen mellan brudgummen och bruden. Den förra relationen är övervägande uppenbar i Gamla testamentet i Guds handlande med ett motspänstigt Israel. Den senare relationen börjar uppträda i Gamla testamentet men utvecklas helt först i Nya testamentet. Vi behöver kraft för att övervinna synden. Kärlek är den mest överlägsna drivkraften för livet, något vi alla vet. Därför är kärleken som motiv överordnad fruktan. Under det vi inte fäster avseende vid meningsstrider, måste vi påstå att följande av regler degraderar en människa till att vara en mekanisk tjänare. Lagen är en "läromästare". (Gal 3:24).

Vi lägger märke till förändringen från mekanisk lydnad till kärleksfullt gensvar och ansvarskännande handling. Vi lyfts till ett högre plan - befordrade att handla som fria människor, bundna endast av kärlek. Detta beviljas emellertid endast dem som förvisso älskar Gud på ett uppriktigt sätt, i annat falla har vi kaos - som vitt omkring ses i denna värld som bekänner sig till religion men som inte besitter uppriktighet att leva den.

Om vi med detta i medvetande betraktar vissa Sunnah, måste vi allvarligt fråga vad för slags andlig effekt, även underförstått, de kan åstadkomma:

"Guds sändebud sade: 'När en fluga faller i ett kärl som tillhör vem som helst av er, låt honom då doppa ner hela den. Låt honom efteråt kasta ut den, ty förvisso (!) finns helande i en av dess vingar och sjukdom i den andra ' ". (Al-Bukhari och Abu Da'ud i Mishkat II).

"Jabir berättade att Allahs budbärare befallde att man skulle slicka fingrarna och fatet och säga: 'Vet du inte i vilken del välsignelsen ligger.' " (Sahih Muslim).

"När någon äter mat bör han inte torka sina händer, innan han har slickat i sig den (händer och fat) eller har gett den till någon annan som skall slicka i sig den. (ibid).

"Ibn-Umar berättade att Allahs budbärare hade sagt: 'En troende konsumerar i en tarm medan den icke troende konsumerar i sju tarmar.

Muhammed sade: "Änglarna går inte in i ett hus i vilket det finns en hund eller bilder." (Hadis av Abu-Talhah).

"Var och en som tillverkar bilder är utsatt för kritik. Allah kommer att utse åt honom en person som skall bestraffa honom för varje bild han har ritat." (Hadis i ibn-Abbas).

Likväl målas bilder även i islamiska länder, foton tas och filmer visas,. - för att inte nämna TV.

"Om en man stjäl ett ägg eller en längd rep skall man hugga av hans hand". (Sahih Muslim och Mishkat Ch XXV som bekräftar Sura 5:38).

Uttolkare idag säger emellertid, att Muhammed menar, att detta är extrem och slutlig bestraffning för oförbätterliga tjuvar. Emellertid skulle de som ignorerar Hadis och därvid ignorerar att följa "sådan tradition idag kränka Koranens anda".

Allahs budbärare sade: "Allah älskar nysningar men hatar gäspningar. Så när någon av er nyser och lovprisar Allah, blir det en plikt för varje muslim som hör det att säga till honom: 'Må Allah vara vänlig mot dig'. Beträffande gäspning kommer den säkerligen från Djävulen. Så när någon av er gäspar låt honom ta tillbaka den om han kan, ty när någon gäspar, skattar Djävulen åt honom." (Mishkat I).

De förklarande noterna ger oss upplysning:

"Gäspning är resultat av lättja och tröghet och har därför uttryckts som om den kom från Djävulen, och nysning är resultat av sunt förstånd och sund hälsa och uttrycks därför komma från en ängel."

Allahs budbärare sade. "När en av er gäspar, borde han hålla sin mun stängd med hjälp av sin hand, ty det är Djävulen som kommer in där." (Sahih Muslim).

Alla ovanstående påståenden behöver varken kommentar eller förklaring beträffande sin användbarhet och godtagbarhet i ljuset från anatomi, medicin, bakteriologi och teknologi.

Naturligtvis är vi medvetna om att ovanstående urval inte representerar en balanserad syn på Hadis. Emellertid kommer en känslolös läsare av Hadis, vilken söker frid med Gud och glädje i hans närvaro, såsom vi kristna erfar det, att finna föga annat än detaljerade regler om hur man exakt skall falla ned i bön, utföra pilgrimsbesök i Mecka, raka håret på kroppen, utföra tvagningar etc.

Naturligtvis kan detta iakttas endast av dem som har erfarenhet av ett annat slags relation med Gud. Den man som drar upp salthaltigt vatten från en djup källa i Kalahari betraktar det som fruktansvärt, tills han flyttar till ett hus med rinnande vatten, varmt och kallt.

Utan önskan att vara överlägsna lägger vi märke till att var och en som jämför livet under det Nya förbundet med livet under det Gamla förbundet måste inse den oerhörda förändring och frihet som kom med Jesus. Islam leder sina anhängare tillbaka under Lagen. (Gal 3 och 4).

Kristna lever, som nämnts tidigare, säkerligen inte laglösa. Vi har så att säga blivit befordrade från ett stadium där man iakttar strikta föreskrifter som reglerar varje aspekt av livet genom detaljerade bud, något som i grunden är den situation man sökte efter hos de outvecklade. Det är utan tvekan härligare att leva under kärlekens lag, ty, det är som Augustinus en gång framställde det: "Älska Gud - och gör sedan det du tycker om!" Men även kärlek föreskriver återhållsamhet! Det är ingenting jag måste tvinga mig själv att göra. Jag gör det för att behaga den som min själ älskar. Vi måste dock skynda oss att tillägga, att detta tillämpas endast på en genuint praktiserande kristen - inte på vilken kyrkomedlem som helst. Här kan vi kanske mer än på något annat område se, hur den kristna tron förändrar saken.

Det är ingen mening med att påstå, att islam och dess väg syftar till just detta. Den gör inte det. Det är villfarelse och självbedrägeri att förmoda det.

FRÅGA: Är det förnuftigt att bygga eller stödja sin tro på evigheten på traditioner som är så vaga i sin förnuftiga substans och pålitlighet?

Översättning från Christian Ask Muslims
Citaten i Koranen är hämtade från Koranens budskap i svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström, Proprius förlag, Stockholm 1998,

top

Till KATOLIKnu